Fy för pundartroll

Ja, men se på fan! Hon lever! Måste väl erkänna för vilken gång i ordningen orkar jag inte ens tänka på, att jag är sämst på att uppdatera bloggen! Såg att min bloggkompis Mela frågat mig för typ en månad sedan om hon fick länka till min blogg, -Ja, självklart får du det! Så där, bättre sent än aldrig.

Så vad händer? Ja, det som händer är väl att jag som vanligt mår prima och att livet som bäst rullar på. Så där som det ska göra för en kvinna i sina bästa år. Har ju haft semester och hunnit komma tillbaka till jobbet tre dagar innan jag gick på långledigt. Sista dagen på första veckan blev ju inte så där värst suverän då en pundare försökte att sno lastbilen och fick med sig en del från min väska som stod i hytten. Det var ju inte så lyckat men som tur var så missade han mina nycklar, alla Iphone grejer som låg i ytterfacket på min väska och dessutom missade han bilens dator som satt mitt i synfältet. Då kan jag bjuda på de brända cd-skivorna och strömfördelardosan som han lyckades få med sig. Varsågod och slit dem med hälsa. Hoppas du halkar på skivorna och landar med arslet rätt på dosan, brallorna spricker och den halkar rätt upp i ändalykten på dig.
Nämnde jag att det var mitt på en parkering mitt på ljusa dagen? Fräcka är de minsann.
Jag tackar Gud eller ödet eller vem det nu är som bestämmer att han inte hann få isär ekipaget och i gång bilen, det hade varit svårt att förlåta sig själv om han kört iväg och med bilen och kanske (högst troligt) mejat ner en massa oskyldiga människor.
Fy! Nä, vänner, kom ihåg att låsa dörrarna, cyklarna, bilarna. Lämna aldrig någonting framme för folk snor precis allt som inte sitter fastsvetsat. Min tro på mänskligheten fick sig en törn, igen.
Som tur är så finns ju en massa fina och bra människor också så att man inte tappar tron helt på mänskligheten.

Vårt bonusbarn, sonensflickvän, har åkt hem efter att ha tillbringat i stort sett hela sommarlovet hemma hos oss. Erkänner att det är skönt även om det inte är något som helst fel på flickebarnet. Men det är inte så jättekul att få en tonåring till att försörja. Det blir ju inte så billigt om man säger så. Om det är något som är gratis så stavas det inte tonåring.

Oxfilén sade upp sig som brandman igår. Overkligt! Han var lycklig som ett litet barn när han kom hem igår och sjöng: -Nu är det baaaaaaara tre dagar kvar! Sen aldrig meeeeeeeeeer någon vakt! 
Och, jo, det ska bli skönt som bara den! Slippa passa på vaktveckorna, slippa vänta på pipet som eventuellt aldrig kommer. Och jag kan väl tycka att han efter 22 år har gjort sitt för samhället. Tack för det, du underbara, nu är det dags att lämna över till dem som längtar efter att få bära med sig pipen. (De som försökte att inte bli glada när du sa upp dig. Ha ha)

Vet ni, go vänner, nu är det sovdags för mig, för i natt är det dags att på det igen. Ut i natten och smyga bland ugglor och andra nattdjur.
Och jag lovar att semestern ska vara slut nu och jag ska uppdatera lite oftare. Om ni har saknat mig alltså.

Over and out