Back

Satte mig här och tänkte mig att jag skulle blogga en skvätt, men jag vet inte vad jag ska skriva. Jag som alltid har haft sådan skrivklåda har plötsligt fått förstenade händer som inte alls vill skriva. Eller så är det bara för att mina naglar är så långa att jag knappt kan skriva längre. Tänker varje dag att de måste kapas men jag vet att det tar en massa tid för när de blivit klippta måste de filas och det tar sådan jädra tid innan jag blir nöjd för jag hatar verkligen när det blir små flärpar eller hack i dem. Det klarar jag bara inte av, så oerhört irriterande så det finns ju inte,. 

Nåja, livet hankar sig fram. Eller ja, det är inte riktigt rätt att skriva så för allt är bra, jättebra, förutom att min svärfar fattas mig. Men vi bestämmer så här, vi skiter i att ta upp det här, jag vill inte prata om det, det blir lite för personligt. Ni som har hängt med ett tag minns säkert när min kära mormor gick bort, jag skrev inte om henne heller. Det går i alla fall inte att förklara den där känslan av sorg och saknad och dessutom blir det lite för mycket under skinnet tycker jag. Sorgen och saknaden tar jag med de mina här hemma resten av mitt liv kan vi stöta och blöta men inte det.

Vi sammanfattar det hela med att han fattas mig. Stenhårt!

Jobbet är som vanligt, mörker. Ha ha, vilken oerhörd humor jag har. För er som eventuellt har missat att jag jobbar natt så upplyser jag er om detta nu, så hajjar ni också skämtet (ni med riktigt låg och långsökt humor kan ju skratta åt "upplyser" också, fast då snackar vi lååångsökt!).

Idag skulle jag in med vagnen på service och enligt chefen skulle jag vara där klockan sju, vilket resulterade i att jag stressade som en gnu hela natten för att hinna med en timmas rast också innan dess. Det hann jag, på minuten faktiskt, men när jag kom dit vid sju blev jag upplyst om att de inte började förrän klockan halv åtta. Åtta fick jag backa in eländet på verkstaden. Irriterande att tänka att man kunde sovit en timma till, eller tagit det lugnt hela natten. Nåja, klart blev det och hem kom jag och det är ju ganska så lättförtjänta pengar att sitta och fika medan de servar. Sämre kan man ha det.

Inser att allt jag skriver blir ointressant dravel så jag slänger in en bild på min orkidée som äntligen blommar och struntar i att blogga och hoppar i duschen istället. 

Over and out