Hoppskutta till hobbyrummet, eller var det mer som att vada i vatten?

Hänger lite i mitt hobbyrum, som ni kan se ovan. Tyvärr har jag ett problem, det går nämligen bara att köra en av maskinerna i taget, annars går proppen. Inte så värst praktiskt, nej. Med fem personer och en jycke blir det ju en del tvätt, speciellt som två är tonåringar som gör av med femhundra handdukar i veckan och ibland byter kläder fler än en gång om dagen. Men det får gå, som allt annat. Eller ja, allt och allt, ormar till exempel går ju inte, inte heller sniglar, larver eller min yngste son. Han mer liksom hoppskuttar för det mesta. Önskar jag hade halva hans energi. 

Energi är något jag inte har för tillfället, det känns lite som att jag går på halvfart hela tiden. Som att röra sig i vatten eller som att fötterna är fulla av inkletad lera som liksom tynger ner mig när jag ska gå. Tror hela tiden att jag ska bli sjuk men blir aldrig det utan går här i min lera och hoppas nästan att det ska bryta ut någon så att energin kan komma tillbaka sedan.

Kanske är det oron över att jag faktiskt ska bli arbetslös om några månader? Jag vet inte, jag orkar inte tänka på det heller. Å ena sidan är jag glad och lättad över att jag faktiskt ska komma därifrån, å andra sidan är jag livrädd för hur jag ska försörja mig. Men det löser sig, det vet jag. Frågan är bara om jag kommer att hamna på ett likadant jobb, med lika jobbiga tider och sedan sitta fast där och vantrivas och vänta på hjärtattacken. Jag vill inte det, jag vill inte, vill inte, vill inte!

För övrigt är allt bra, äldsta sonen fick just papper om sommarjobb i några veckor, skönt då löser det sig. Tvåan ska nog också jobba några veckor genom skolan så då löser sig det också. Trean han får allt vara ledig hela sommaren han, den lilla lyxliraren, fast det har man allt rätt till när man ska fylla elva år. Då får man vara fri och ledig utan dåligt samvete och bara njuta av att ha sand i håret och gröna fotsulor på kvällen. 

Oxfilén och jag ska allt ha fyra veckor ledigt samtidigt i år och jag hoppas på vacker väder så att vi kan åka mycket motorcykel och kanske eventuellt få något gjort hemma i år. Vi tänker nämligen inte åka på någon semester i år, vi skiter helt enkelt i det. Alltså, visst det är skönt att komma i väg och se något annat men jag känner att jag inte har någon lust i år. Bilen går illa och det är inte roligt att bli ståendes med en husvagn och en havererad bil efter vägen. Nej, vi tänker ta oss lite utflykter över dagen och någon kryssning så där, det vekar lagom tycker vi. Dessutom har vi ju inte någon bra hundvakt längre, ingen som det känns så där supertryggt att lämna honom till. Då menar jag inte för att jag tror att någon ska vara dum mot honom, inte heller att han ska vara dum mot någon. Mer så där att jag känner att jag inte har någon hundvan person som jag kan lita på inte tycker att det är jobbigt att ha honom, om ni fattar hur jag menar. 

Satt och läste lite bakåt i min blogg och inser hur mycket jag har förändrats på bara några år. Helt sjukt egentligen hur fantastiskt bra jag faktiskt mår nu. Hur trygg jag är, hur nöjd jag äntligen är med mitt liv. Jag vet att det låter som en astöntig klyscha men äntligen känner jag mig tillfreds och mår bra. Fattas bara ett roligt och givande jobb så är jag hemma.

Någon?

Nu, tillbaka till hobbyrummet.

Over and out