Bucklig hund och bajs på handen!

Min hund är bucklig. Ja, det är faktiskt sant, även om det låter märkligt. Det är inte så att han har krockat med en katt eller blivit påbackad av en kanin utan han fick en skaplig allergisk reaktion här för någon vecka sedan och blev full av bucklor hela hunden. Det var väldigt synd om han och man kunde knappt känna igen honom varken till utseendet eller till sättet.

Nåja, en tripp till vetten, lite medicin och han var snart på bättringsvägen. Utslagen försvann och svullnaden gick ner. Tyvärr så kliade det väl fortfarande och han har nu två stora, läskiga sår på insidan av öronen och måste tvättas några gånger om dagen och så har han hårda buckor som savar på huvudet. Troligen är har det ju blivit att han kliat sönder sig, ungefär som en annan gör och det är sår som savar under pälsen. Tvättar och fixar och hoppas det snart ger med sig.
Just ja, han är sitt gamla vanliga glada jag till sättet nu i alla fall och det är ju huvudsaken, lite bucklor kan man ju ta.

Annars har jag ju haft semester och inte lyckats blogga en enda gång under hela tiden och det är ju rätt så bra gjort. Men vi har faktiskt fått en himla massa annat gjort. Målat saker som skulle ha målats när jag flyttade hit för fem år sedan, bytt ett tak och en stupränna som skulle gjorts för fem år sedan. Och så har vi åkt en massa motorcykel förstås, säkert dubbelt så många mil som på hela förra sommaren.
Solat, badat och bara varit har vi också hunnit med så det har varit en skön semester helt enkelt.
Vi avslutade den med att ta hojen och åka till en av mina äldsta vänner och hälsa på över helgen, en verkligt trevlig och avspänd helg med massor av god mat, trevligt sällskap och en del rödvin. Abbans så kul helg!

En skum sak som hänt under semestern har hänt på mornarna när jag varit ute med Snajdarn. Ja, ni läste rätt, jag har faktiskt gått upp tidigt varje dag på hela semester (utom en och då var jag så fruktansvärt bakfull så den dagen gillas inte) och gått ut med Snajdarn. De flesta dagarna har jag gått själv med bara radion i öronen och så hunden då förstår (fast han har ju inte varit i öronen utan i andra ändan av kopplet). Flera av dessa mornar har jag vid själva bajsupp-plockningen fått bajs på handen. Helt otroligt eftersom påsen har varit hel och bajset har varit i påsen och jag fattar inte exakt när jag fått bajset på handen. Inget bajs utanpå påsen, bara lite i eller på handen. Som ni förstår är det ju inte så trevligt när man är en bit hemifrån och inte kan tvätta sig och man går ju inte precis och bär med sig tvättlappar som man gjorde när man hade småbarn. Så det har slutat med att vi gått ner till ån om vi varit långt hemifrån så att jag kunnat tvätta av mig det med vatten och sand. Snajdarn har blivit glad varenda gång eftersom han ju älskar att bada, så jag antar att det varit något gott med det i alla fall, i alla fall för han.
Ett tag funderade jag på om det var någon som perforerade bajspåsarna på jävelskap men det sjuka är att jag inte har hittat några hål i dem heller. Fast det klart, när man väl plockat upp bajset och sedan inser att man har bajs på handen så står man ju inte direkt och undersöker påsen så värst noga. Det är mer:
-URK! Blä! Hjälp! medan man äcklad springer runt och får lite lätt panik och slänger sig ner och försöker torka av det i gruset/gräset/vattenpölen.
Ja, Herre Gud, hoppas det är slut med det nu när semestern är slut, att det liksom hade något sjukt kosmiskt samband. Eller nåt.

Föresten, igår var jag glad som ett litet barn när jag kom hem från jobbet för i brevlådan låg min Plåstrabok som jag beställt. Hipp och hurra vilken lycka! Ännu gladare blev jag när jag såg att Malin Svedjeholm som ritar Plåstra skrivit dit en personlig hälsning på mitt paket. Åhå, lycka!

Fast någon bild på det kan jag ju inte lägga ut här utan att avslöja min identitet och likt Stålmannen, Läderlappen och Fantomen håller jag ju hårt på min hemliga identitet och låter ju ingen få veta vem jag egentligen är. För jag menar vem skulle berätta om bajs på handen om folk visste vem man var? 

By the way så läste jag ut Plåstra redan i natt och höll på att storkna av skratt åt när hon låter sina ögonbryn växa ut när hon experimenterar med sin hårväxt. Precis så såg jag ut under mina tonår, precis! Vilket vi också såg bildbevis på i helgen (mouhahahhahahha!!!)

Tack Malin, för din helt underbara serie, Plåstra! 

Ni som har missat den, spring och köp, genast.

Nu ska jag gå ner i källaren och riva lite golv för det finns en liten, liten och gullig vattenläcka där. Härligt! 

Over and out