Bucklig hund blev skallig hund

Den buckliga hunden blev riktigt dålig efter att jag skrev sist och fick åka till veterinären igen och bli sövd denna gången. Såren på huvudet blev värre och fick lov att tas om hand ordentligt. Det första de gjorde var att raka av han pälsen på huvudet, så nu har jag inte en bucklig hund, utan en flintis hund, för att sedan göra rent såren innan de väckte han igen. Flera sprutor med kotison och antibiotika och sedan fick matte åka in och hämta sin skalliga hund.
Efter några dagar med antibiotikan blev det som en tjock kaka av skorpa på hela huvudet, vilket ju är bra för då läker det ju. Skorpan har nu trillat av på nästan hela huvudet, utom just lägst bak i nacken där det fortfarande är några cm kvar. Men snart så är han hel igen och sedan ska ju bara pälsen växa ut igen.
Det hela kallas tydligen för hotspots, sommareksem och hundra andra namn, och är vanligt på sommaren när hundarna badar mycket och så. Det blir blött i pälsen och ligger där och gonar sig och så blir det bakterier som börjar äta på skinnet typ och vips så har man stora, äcklig, vätskande sår att ta i tu med.
Inget mer bada för Snajdarn i sommar inte!
Mattes lilla skorpa, snart hel och frisk igen.

Annars är det ju det vanliga, jobb, jobb, jobb. Och sedan lite städa och tvätta som grädde på moset. Nej, då så illa är det inte, ibland så roar jag mig faktiskt också lite, som när jag för omväxlings skull går ut med soporna eller tvättar bilen. Ha ha, nej då jag skojar fortfarande, det är inte så illa. Det är ju faktiskt några veckor av sommar kvar och även om solen inte skiner här just i dag så gör den ju det ovanför molnen så den är ju med liksom i alla fall. Ändå. Fast där uppe då.

Nu är det exakt åtta veckor kvar på mitt jobb sedan blir jag arbetslös (läs värdelös) (alltså, tro nu inte att jag tycker att alla arbetslösa är värdelösa men jag känner mig värdelös för att jag snart är arbetslös och inte kan försörja mina barn och min hund. Tur att min gubbe kan försörja sig själv i alla fall, annars hade det blivit redigt knivigt det hela).
Vad ska jag göra om åtta veckor då? Jag önskar jag kände mig full av självförtroende och visste att det skulle ordna sig och att jag skulle springa ut i värden och bli heltidsbloggare, författare eller varför inte världsmästare i att vara jag. Eller visst ja, det är jag ju redan världsmästare i men det är ju inte så lönsamt.
Jo, det önskar jag. Jag önskar inte att jag går och mår dåligt i åtta veckor till, blir arbetslös, tar ett jobb i panik med lika dåliga tider som mitt nuvarande jobb, lika tungt och dåligt för min värdelösa kropp och lika stressigt som mitt nuvarande jobb och vips, I,m back in hell.
Vi får se hur det blir, håll tummarna för författare, det verkar kul.

Den flintskalliga jycken vill ut, vi hörs.

Over and out