Seg havregrynsgröt i hjärnan

Är dyngförkyld. Så där äckligt, jobbigt, snuskigt, vidrigt snuvig så hjärnan känns som gammal seg havregrynsgröt. Orkar ingenting och med ett öga på klockan nu kan jag konstatera att jag inte gått upp än och klockan är halv två på eftermiddagen. Eller jo, jag har varit uppe och kissat hunden och mig själv och tagit några hårdsmörgåsar.
Orkar inte vara sjuk nu, menlöst det är ju bara några veckor kvar på jobbet och det känns ju larvigt att vara borta nu. Men jobba med feber och snuva, det hoppar jag nog ändå över. Jag har slutat med sådant för länge sedan, jag är ju i alla fall inte oumbärlig på något sätt så.
Annars så åt vi kräftor med svärmor och svågern i helgen. Gott och mycket trevligt.
Nä, jag återgår till Jonas Gardells bok, Präriehundarna och kanske somnar jag lite emellanåt. Inte för att boken är tråkigt, det är den inte, Jonas är aldrig tråkig. Bara på grund av snuvan.

Over and out