Dagtid och endast vardagar, så hette det. Kan eventuellt bli att ligga ute någon enstaka gång, men det är så sällan så. Inte mycket övertid, bara någon enstaka gång sådär ibland.
Första veckan jobbade jag 15 timmar övertid, skulle egentligen jobba på lördagen också och hade då fått ihop över 20 timmar övertid. Dessutom skulle jag ligga ute på måndagen, vilken var den första dagen jag skulle jobba själv.
Inget var som det skulle med det där jobbet. Jag kan inte jobba sådär!
En person som jag som har ett förflutet med utbrändhet ska inte jobba 20 timmars övertid i veckan. Det kommer aldrig att sluta bra. Förresten, det ska ingen göra, ingen ska jobba sådär, det är inte friskt någonstans. Jag har för sjutton tre barn, en hund och dessutom en sambo som jag gärna vill hinna träffa några timmar om dagen och inte jobba hela tiden.
Jo, men det skulle ju bli bra pengar, är det många som påpekar. Ja, det skulle det, men vad fan ska jag med pengar till om jag ändå skjuter mig efter två månader? För om jag bara ska jobba, äta och sova då kan jag ju lika bra ta livet av mig.
Besviken och ledsen är jag. Det hade varit bättre att han talat om från början hur det låg till med deras sätt att jobba för jag var ärlig och sa som det var att jag inte vill jobba övertid, inte vill jobba helger och att jag inte vill ligga ute.
Det klart att jag fattar att det blir övertid, men inte 15-20 timmar varje vecka. Det funkar bara inte.
Så vad sjutton händer nu då? Ja, inte vet jag. Jag går upp runt sju varje dag, sätter mig vid datorn, söker flera jobb, skriver in mig på femtioelva olika jobbsökarsajter och hoppas att det dyker upp något som inte är ett lastbilsjobb, inte innefattar helgjobb, inte är 20 timmars övertid och som inte ligger 5 mil hemifrån. Det troliga är dock att jag får ett lastbilsjobb, sju mil hemifrån som innefattar att jobba övertid och såklart helger. Och storhelger.
Det är så jävla svårt att vara positiv nu. Alla försöker att peppa mig och säga det att det klart att det fixar sig och du som är så smart och trevlig får snar ett nytt jobb. Jo, visst. Jag känner mig inte ett dugg smart, inte ett dugg trevlig och det känns som att det enda jobb jag får är jobb som jag inte vill ha. Och det får man ju inte heller säga, man måste ju bara ta det man får och vara glad och tacksam för det är ju i alla fall ett jobb och det innebär ju att jag får en lön och då ska man ju bara vara glad och tacksam för tänk på barnen i Afrika som inte har mat och vatten. Nej, för helvete det är ett jävla I-landsproblem, det vet väl för helvete jag också. Och det är så jävla lätt att stå där och säga att det klart att du får ett nytt jobb när man själv har ett sju till fyra jobb, måndag till fredag och man aldrig har jobbat ett nattskift på julafton i hela sitt liv.
Förlåt kära läsare, jag är bara en aningens bitter för tillfället. Det är svårt att vara positiv och glad och tänka framåt just nu. Sa jag att jag gått upp en massa i vikt också? Jodå, så att, livet är verkligen underbart just nu.
Over and out
<3 fy fan..jag lovar att jag vet hur det känns. Inte för att det gör det hela någe bättre, men iaf <3 Tänker på dej!
SvaraRadera