Hjärna som en surdeg

Klockan ringde klockan sju, som vanligt i mitt arbetslösa liv. Skönt att komma upp tidigt och i morse fick både Tvåan och jag lite julfeeling, tror att det var kylan och frosten som gjorde det.
Nästan så att jag blev lite sugen på att baka knäck.
Bakar gör jag idag, fast inte knäck. Jag bakar ju mitt surdegsbröd idag. Hm, det verkar skumt, men jag har ju å andra sidan inte en aning om hur det ska vara så jag kör på och ser var jag hamnar.
Har läst på nätet och det finns verkligen en hel vetenskap om detta ämne! Jag har alltid sett på bakning lite som, äh, det här slänger vi i degen, och lite sådant här och en nypa av det här. Men det här verkar vara en mer exakt vetenskap med gram hit och dit.
Fast just min surdeg blir ju inte det, den blir ju som allt annat jag bakar, lite hejsan och hoppsan och vi får se vad det blir. Om det blir kvällsmacka eller fågelmat.
Vem försöker jag lura, jag skulle väl aldrig mata fåglar heller. Urk! Eller jo, änderna nere vid ån, de är ju simfåglar och därför helt okej.
Så vi säger så här, antingen blir det kvällsmacka eller så blir det andmat.

Igår var jag till studie- och yrkesvägledaren här i byn och fick med mig lite läxa hem. Ingen blev ju gladare än jag över att få någonting att göra, hurra! Det är en sida på nätet som man loggar in på och sedan får man svara på sju miljoner frågor och vips, så har man svaret där på skärmen, vad man ska bli när man blir stor.
Hoppas det fungerar för i så fall är det ju starten på resten av mitt liv. För det vore ju trevligt att ha ett jobb sedan som matchar resten av mitt liv, dvs glitter, glamour, tofsar och sammet. Nej, men vad fan i så fall ska jag ju jobba på bordell eller som exotisk dansare och det är väl inte riktigt vad jag tänkt mig.
Nej, jag hoppar glitter och glamour och väljer något som matchar mitt liv bättre, stabilt, tryggt och något som får mig att må bra. Ja, men vad faen, så tråkigt är ju inte mitt liv!
Nej, vad jag menar är att jag vill trivas på mitt jobb precis som jag gör med resten av mitt liv. Nu lät jag så där hemskt svensk och lagom.
Alltså, jag är lycklig! Alltså vill jag ha ett jobb som inte drar ner mig och får mig att må dåligt även fast jag egentligen är lycklig. Fattar ni nu?
Bäst att avsluta det här innan jag trasslat in mig ännu mer.
Och nej, mitt liv är inte så glamouröst, jag försökte bara få er att tro det. Fast då framstod det i stället som att jag vill jobba på bordell och det blev ju inte så bra.
Jösses, min hjärna är verkligen moschig nu. Jag går och kollar på när brödet (förhoppningsvis) jäser istället.

Over and out