Morgonstånd, nej, jag menar morgonstund har guld i munnen!

Minns ni som barn när det alltid var snö och man älskade att leka i snökojor och kasta snöbollar i huvudet på varandra?
Man var ute i timmar för att sedan komma hem och in och värma sig med varm choklad och ostlimpsmörgåsar. Minns ni när lovikavantarna hade små bollar av snö satt fast, inte bara på den färgglada toffsen, utan på hela vantarna. Det var blött längst ner på byxorna och på strumporna eftersom lite snö alltid lyckades leta sig in mellan termobyxorna och de svarta- och blå skoterkängorna.
Kinderna var röda, man var lite blöt och lite kall men framför allt var man trött efter tre timmars snökojebyggande eller fem timmar i den bästa bulkabacken där man släpat bobben upp och åkt ner fem hundra gånger just den här eftermiddagen.
Ni minns det där var? Då, när man faktiskt tyckte om vintern.
Nu vill jag mest att den ska vara slut innan den ens har börjat. Men det klart, jag är ju arbetslös ännu så länge och det innebär ju att jag inte behöver köra i snöstormarna. Då kan det kanske vara lite okej med vinter. Eller nä, vem fan försöker jag lura? Det är ju fortfarande blött, kallt och mörkt.
En sak som i alla fall är bra med att jag blev av med jobbet är att jag sover på nätterna. Har klockan på sju varje vardag nu i mitt arbetslösa liv. Det har aldrig varit så skönt att gå upp tidigt som efter fem års sovmorgon!

Over and out