På sexton hjul genom Sverige

Nu har det varit lite mycket, av det mesta förutom fritid. Var ju och snackade lite med en åkare som jag känner på måndagen och redan på tisdagen ringde han mig och frågade om jag kunde byta av en kille som blivit sjuk. Så jag körde till en grannstad och tog över bilen där och visste egentligen bara att jag skulle till huvudstaden. Nåväl, jag kom dit, lyckades hitta var jag skulle (vilket var ett av de värsta ställen man kan våga sig in med ett stort släp där uppe. Fast det visade sig inte vara något märkvärdigt alls när allt kom om kring)  och lyckades komma på hur man bar sig åt med öppningsbara sidor och underliga spännband på golvet som inte jag alls är van vid.
Jag har ju inte gjort något annat än kört mat och det är ju helt annorlunda det.
Nåväl, jag fixade den där första dagen och sedan dess har det så att säga rullat på (hehe). Den här veckan blev det att sova i lastbilen två nätter och det var premiär för mig. Så nu kan jag kanske kalla mig för trucker på riktigt. Blev en lite nätt vända på 136 mil i mestadels äckligt snöande och hård blåst så det var spännande. Dessutom var jag uppe i fjällen och det var en ny upplevelse det också! Snö så att det räckte mig till midjan och blåst som jag aldrig sett maken till. Premiärkört i Sveriges näst största stad också och det var ju också spännande (och lite läskigt). Men ändå när jag kom hem igår så kände jag mig stolt och nöjd över att ha fixat det här och att jag faktiskt kan själv.
När jag kom hem hade jag också fått ett fack på jobbet med mitt namn på (rolig detalj var att det var facket längst ner och en kille, mycket längre än jag, fick flytta upp till den översta platsen. Haha, 162 cm över havet och stolta 162 cm!) . Då blev jag varm i magen och tänkte att den här timanställningen förhoppningsvis blir en tillsvidareanställning.

Hund, gubbe och barn blev glada när jag kom hem. Mest för att det blir längre promenader, mindre matlagning och tvätten tvättad och vikt.



Nej, jag skojade bara!

Over and out