Tillbaka för att stanna

Nu är jag tillbaka, saknad eller inte men här är jag. Har äntligen köpt mig en ny dator och kan börja blogga igen utan att sitta och dra pekfingervalsen på paddan för det fungerar verkligen inte. Nu har jag också, med hjälp av ett av alla mina fina extrabarn,  lyckats att stänga av pekdonet på ovan nämnda dator så att jag kan skriva utan att muspekaren hoppar omkring som en uppåttjackad gräshoppa och skriver helt nyuppfunna ord på skärmen. Så nu kör vi, vänner (och ovänner också då det säkert finns en och annan sådan också som kommer in här och läser lite då och då).

Ja, vad har då hänt sedan sist vi talades vid? Ja, det har varit både bra och dåliga tider och mycket vatten har flutit under broarna.
Jag har ju gift mig med min älskade Oxfilé för er som missat det. I all enkelhet med endast våra fyra barn och äldste sonens flickvän närvarande. Efteråt promenerade vi iväg till ett närliggande fik och åt en lunch i det gröna. Hem och överraskade våra föräldrar och åt en härlig middag här hemma med alla barn och föräldrar, enkelt men hur bra som helst. Vi har hunnit med att fira en bröloppsdag också och den firade vi precis lika storstilat som bröllopet, hemma med att grilla lite och äta en god middag i all enkelhet.

Jobbar gör jag ju och mer som chaffis än någonsin förut. Ligger fortfarande ute och bor i bilen i veckorna och älskar det. Visst kan det vara ensamt och tråkig ibland och visst längtar jag hem ibland speciellt när man känner sig lite nere och saknar familjen hemma. Men för det mesta så ger det mig så mycket och jag tycker det är roligt att fara omkring utan att den ena veckan är den andra lik. Ena veckan är jag i Sälen och nästkommande så far jag runt på Skånes slätter. Utmanande, roligt och man träffar på så mycket människor, både trevliga, otrevliga och märkliga.
En av anledningarna till att jag trivs så bra tror jag är att jag får så mycket tid för mig själv. Jag är ju annars inte så bra på att vara ensam, det är ju svårt att få till det när man har hela huset fullt av ungar, både egna och andras (fast jag älskar det, tro inget annat!). En annan sak som jag är usel på är att slappna av och göra ingenting, men det måste jag ju när jag ligger ute. Man kan inte städa vare sig flak eller hytt hur länge som helst. Det är bara ett visst göra sedan är det bara till att lägga sig och läsa eller se på film. Då måste jag slappa och det är bra för mig som annars har en tendes till att: "Ska bara".
Summa summarum, jobb får tummen upp.

Oj, jag tröttar kanske ut er redan med mitt första inlägg på länge. Men säg till i såfall, vet jag!

Jag fyllde 40 år! Hade ett kalas jag aldrig kommer att glömma och en helt fantastisk kväll! Helt underbar kväll med ett helt underbart liveband och så mycket kärlek av så många underbara människor som kommit bara för min skull.
Min underbara make som gav mig den fantastiska presenten att vara nykter och rodda hela kvällen så att jag kunde slappna av och bara njuta av min kväll. Finaste presenten av alla.
Jag vill gärna fylla 40 igen, och igen, och igen!

På sista tiden har jag inte mått direkt toppen. Det har varit en otroligt jobbig sommar och höst det här.
Den förlorade fadern dök upp från ingenstans. Jag vet fortfarande inte om det är bra eller dåligt, ena veckan känns det som att det är positivt och andra veckan enbart negativt.
Kan vara så att kidsen helt enkelt måste hitta ett förhållningsätt till det och säkert jag med. Missförstå mig inte, att de har en relation är ju bra.
Men, för det finns ett men. Alla relationer är ju inte bra och om den här är det eller inte återstår ju att se, det får tiden utvisa.

Jag mår inte så bra just nu men försöker att ta tag i det för att hitta tillbaka till mig själv och den personen jag är. Känns som att jag tappat bort mig själv lite de senaste åren, men efter att ha kraschlandat ordentligt för ett tag sedan så har jag börjat klättra upp igen. Ett steg i taget och inte ha för bråttom. Lugn och fin och inse sina brister och acceptera saker som man tydligen gått och burit med sig utan att ha vetat om det. Saker som jag inte ens visste att jag hade brytt mig om hade tydligen satt spår utan att jag ens fattat det själv.
Nåja, läkning pågår och jag hoppas vara tillbaka i mina egna skor snart.

Nu är jag iallafall tillbaka på bloggen och så får vi se hur det går. En del av läkningsprocessen kanske, men mest saknar jag att göra roliga inlägg. Nu har vi iallafall klarat av den här biten med att uppdatera vad som hänt sedan våra vägar skildes åt. Så nu kör vi!

Nu ska jag installera lite fler program på min nya dator, känner mig som ett barn på julafton!

Over and out