Hotell Chaffismorsa

Hemma från jobbet i natt igen. Lilleman Trean har fått tillbaka sina utslag på magen. De kom efter ett fästingbett i höstas och har blommat upp med jämna mellanrum nu under vintern. Penicillin och strumpor på händerna var vad den senaste läkaren skrev ut. Eller ja, han skrev inte ut några strumpor för grabben att ha på händerna och inget penicillin heller för det tål han inte (grabben alltså, inte doktorn). Nåja, en annan likvärdig medicin blev det i alla fall och strumpor finns det väl en tvåhundratusen stycken utan maka så det ska nog lösa sig. Läkaren var en översittar typ så jag frågade aldrig om det gick bra med tunna vatar istället för att ha strumpor på händerna. Han idiotförklarade mig i alla fall med blicken utan att jag ställde några duma frågor. Lika bra att vara tyst tänkte jag och tyckte illa om han lite i tysthet istället (doktorn alltså, inte grabben).
Nåja, tänker man på det positiva så får jag i alla fall en massa bonustid med en kär son och det är inte fy skamm. De andra två har man inte sett röken av i helgen, Ettan var på rummet hela helgen med flickvännen och Tvåan var på rummet hela helgen med en kompis.
Sa jag att vi driver ett hotell här?
Jag sa till Mamman igår att om hon och Pappan hade tråkigt kunde de bara komma och bo på det här bra, gratis hotellet. Mat, dryck och boende, allt gratis.
Nu längtar jag verkligen efter den riktiga våren och motorcykeln. Oxfilén och jag, på motorcykeln, ut i solen och tystheten. Utan en enda jävla skitig tallrik, inte en strumpa att tvätta och inte en enda jävla dålig låt från en enda jävla stängd dörr.

Over and out