Tur i oturen

Sedan dagen jag fick körkort och fram för allt sedan jag blev yrkeschaufför har jag bävat och sagt att fy för dagen då man kommer först till en olycka. Förra veckan gjorde jag det, två(!) gånger. Helt sjukt!
Den första var på fredags natten, då hade jag som tur var Oxfilén med mig. Vi såg plötsligt en massa bromsljus och när vi kom närmare låg det bildelar och skrot på precis hela vägbanan, i båda filerna. Längre fram såg vi ett rykande vrak som en gång varit en silverfärgad bil. Mosade hela ekipaget rätt över bildelar och skrot och fram till det som varit en bil. På taket låg den och Oxfilén var ute ur lastbilen innan jag ens hunnit stanna ordentligt. Fram till bilen kom vi i alla fall och allt vi hittade i den var prylar och saker som låg i taket (som ju nu var golvet, eftersom den låg helt upp och ner) och inte ett spår av den som kört. Medan vi kliade oss i huvudena så kom en bil backandes och en kille hoppade ur och berättade att föraren av vraket satt i hans bil, oskadd. Oskadd, jag kände liksom hur jag pustade ut men kunde knappt fatta vad han sa med tanke på hur vraket såg ut.
Killen som hade föraren i sin bil var på väg hem från jobbet och hade sett hur den andre killen plötsligt körde in i ett betongfundament och hur hans bil fullkomligt exploderade. Sedan gled den på taket och han själv var tvungen att gasa på sin bil för att inte bli påkörd av den glidande bilen.
En del bilar stannade och frågade om de kunde hjälpa till och efter en stund kom både räddningstjänsten och ambulanser och plötsligt kände vi oss ganska i vägen och en stund senare (efter att såklart att kollat med räddningstjänsten först) rullade vi vidare. Det tog en stund att somna sedan för lite speedade var vi allt. Men mest av allt var vi glada att killen i bilen verkade i stort sett helt oskadd.

Andra olyckan var några dagar senare. Samma sernario ungefär, såg mest en massa bromsljus plötsligt och upptäcker tre bilar som står och ryker, fast den här gången stod alla bilar på tassarna med taken i vädret. Två av bilarna är redan tomma och jag ser och hör en kille som jag uppfattar ringer till räddningstjänsten. Hittar en hel familj i en bil där föraren fortfarande sitter med händerna på ratten och den rykande airbagen som sakta håller på att sjuka ihop. Jag kollar med alla i bilen att de är ok och ingen verkar skadad, de verkar mest lite omskakade.
Så summa av det hela, två olyckor som vid första anblicken verkade illa, var med facit i handen inga större katastrofer. Skönt det.
Och nu har jag ju i alla fall provat att komma först, inte en men två gånger.

Over and out