Glassbåt, lastbilsbåt, pälsboll och långhelg.

Ettan fyllde ju år här om dagen och igår fyllde även min svåger år så då bestämde klanen sig för att gå ut och äta för att fira det hela. Mycket mätta och mycket belåtna åkte vi sedan hem till min syster och avslutade med kaffe och hederliga glassbåtar. Klart underskattat mums, glassbåtar. Som att äta en skvätt barndom, underbart! 

Hos syrran började vi titta på gamla kort och herre min skapare! Jag skrattade så mycket åt gamla kort på mig själv sedan nittiotalet så att tårarna sprutade och jag fick andnöd. 

Jag har bara en fråga till min familj och mina vänner angående nittiotalet, 

-Varför sa ni inte till mig!?

Det enda positiva i kråksången är väl att det inte är så svårt att känna sig snygg nu, trots att jag är tjugo år äldre. Ja, bevare mig väl.

På jobbet hade vi kaos här om natten, väntetider på flera timmar innan vi fick lasta upp och åka. Det är så oerhört tråkigt när det blir så, man vill ju lasta upp och komma iväg. När jag väl fick lappen stod det att jag skulle ha med mig 75,5 pallplatser, vilket blir rätt omöjligt då ekipaget tar 51,5. Nog för att vår nya bil är som en finlandsfärja men det var ju lite att ta i.  Ha ha, ja, man kan inte annat än att skratta åt eländet. Och undra lite över intelligensen hos vissa.

Nåja, det hela slutade med att jag fick 48,5 platser med mig och kom iväg en och en halv timma sent. Natten (läs morgonen) flöt i alla fall på bra sedan och jag kunde faktiskt åka hem i tid utan en enda minut övertid ändå. Då får man vara mer än bara nöjd.

Idag är det bara en vecka kvar innan vår bonushund åker hem till sin riktiga familj. Vemodigt och sorgligt känns det i hjärtat när man inser att hon ju faktiskt inte är vår och har en egen familj som saknar henne och längtar tills hon kommer hem. Fast hennes hårstrån kommer vi inte att sakna, jo, kanske lite ändå. Bara för att det är hennes. När det kommer till det där med pälsen kan man inte tro att det är mor och son de där två. De har helt olika päls och hon fäller typ tre gånger så mycket som han. Nu är det ju dessutom vinterpälsväcktid så det är mycket dammsugare nu för tiden.

Nåja, tomt kommer det i alla fall bli utan henne och vem sjutton ska hålla reda på alla pinnar och bollar när hon åker hem?

Snajadarn är totalt ointresserad av allt vad pinnar och bollar heter och hon, hon går i taket bara hon ser en boll! Lycklig som en lärka hoppar hon som en studsboll på stället så fort man håller i någon som liknar en pinne eller en boll. När hon sedan rejsat i fatt bollen eller pinnen så släpper hon inte för allt i världen! Hon släpar runt på tingesten tills hon efter kanske tio minuter till slut lägger den vid ens fötter och backar och ser bedjande på en tills man tjottar i väg den. Härliga jycke, hon kommer att fattas hos oss.

Slöar mig i sängen, bara för att jag kan. Långledig helg som ska tillbringas med mycket goda vänner, mat, vin och, om vädret tillåter, lite kubbspel. Kanske dammar vi av Singstaret och sjunger några verser också. Kul ska vi ha i alla fall, det är säkert.

Tror jag släpar mig upp och börjar beta av vad som ska göras i dag. 

God morgon på er!

Over and out