Min sambo är som ett par skor!

Promenerat hundar, tvättat lite vinterkläder som ska in i garderoberna tills nästa vinter och städar lite så där på halvfart. Ganska så soft dag så där, inga direkta krav utan bara plockar lite med det jag har lust. I morgon drar veckans skift igång på jobbet så sedan blir det inget vettigt gjort förrän på lördag.

Sitter här och kommer på mig själv med att längta efter Oxfilén. Hur kan man längta efter någon som bara är på jobbet och snart kommer hem? Rätt sjukt egentligen men efter två år så saknar jag honom fortfarande så fort vi inte är på samma ställe. Och vi har verkligen varit tillsammans varenda dag sedan vi blev tillsammans. Det har inte gått en enda dag sedan den där kvällen vi träffades på lokala vattenhålet och drogs till varandra som två magneter som vi inte har träffats. Varje dag i två år och jag längtar fortfarande. Jag tänker på han minst fyrtioelva gånger om dagen och vill bara vara nära. Vi har väl bråkat ungeför två gånger undre den här tiden och det var ganska så tidigt in i relationen när man inte riktigt vet var man står och var man har varandra.
Jag mår så bra tillsammans med honom. Känner mig som att jag äntligen hittat de där supersköna skorna som passar så där precis utan att skava någonstans. De där som dessutom är snygga och man bär med stolthet.
Ibland blir jag lite ledsen över allt vi missat tillsammans, som att skaffa barn och allt det där. Att jag kan känna att jag önskar att vi träffats för länge sedan, det känns liksom som att vi gått miste om en massa saker. Men å andra sidan hade vi kanske inte varit varandras supersköna skor om vi träffats tidigare, vem vet?

Vad ville jag egentligen säga med det här inlägget? Jo, jag ville bara tala om hur förbaskat lycklig jag är att jag äntligen hittade mannen i mitt liv. Min andra hälft, min självfrände, mannen med stort H. Mitt livs kärlek. Bättre sent än aldrig!

Over and out