Var tog jag vägen?

Nej, men hej på er! Just när ni trodde att jag var försvunnen för alltid så dyker jag upp, som gubben i lådan. Jag vet inte riktigt vad jag ska skylla på den här gången, det har varit lite mycket bara och det har inte precis funnits några ord att skriva ner. Lite så där blank i hjärnan en tag som man kan vara ibland.

Det knallar väl på som vanligt kan man väl säga. Du vet, hundar och så. Ja, visst ja, jag har ju inte berättat att det är två dräggliga boxrar här nu. Snajdarns mamma, Moffarn är här i några veckor och förgyller våra liv. Hennes matte är väldigt allergisk och de ville prova att vara utan hund några veckor för att se om det blir någon förbättring eller om det är någonting annat som hon blir så dålig av. Hon har nämligen alltid varit allergisk men de har haft henne i sju år så det är ju underligt att hon skulle bli så extremt mycket mer allergisk mot henne plötsligt. Jag har ju full förståelse för att man inte vill lämna bort sin älskade familjemedlem på heltid utan att prova allt först. Så, hon har varit här drygt en vecka nu och stannar hela tre veckor till.
Lyckans oss som får ha denna keliga och glada kompis hos oss. Det enda som känns lite jobbigt är att tänka på att hon faktiskt har en husse och matte som hon ska tillbaka till och lämna oss utan henne. Det känns tungt då vi redan har fäst oss något otroligt vid henne. En riktig pärla!

Snajdarn till vänster och Moffarn till höger.

Varför jag valde namnet Moffarn till henne här på bloggen är för att hon är ett riktigt litet matvrak! Snajdarn har inte hunnit halvvägs genom sin middag när hon redan är klar. Som en matmaskin! 

Vad har mer hänt på sista tiden då? Ja, i lördags var vi på en hejdundrandes rolig 90-tals fest, ordnad av bla en av mina kära kusiner. Ja, herre gud vilket anskrämligt mode det var på 90-talet. Så sjukt smaklöst! Själv hoppade jag i ett par snickarbyxor från Gkås a la 1994 eller så, en randig tröja som jag köpte 1993. Accessoarer till detta var den klassiska plastnappen i läderrem om ni minns den. Mest liknade jag nog Karlsson på taket och jag undrar hur man tänkte!? 

Men herre min skapare vilken rolig fest! Dansade så att jag fortfarande har träningsvärk. 

Min käraste storasyster var med också och det är inte så ofta vi går på fest ihop, så det var extra bonus. Massor av plus i energibanken!

Igår blev det två timmars promenad med jyckarna och sedan soffhäng resten av dagen. Sköna söndag, liksom. Egentligen hade jag jobbarhelg men tog semester lördag och söndag för att kunna vara med på festen och det var det verkligen värt. Nu är jag ledig några dagar för att sedan jobba i slutet av veckan, fast helgen är i alla fall ledig. 

Idag blir det utvecklingssamtal med Ettan, som för övrigt fyller 17 år nästa vecka! Sjukt vad tiden springer iväg när man har barn. Jag kan knappt fatta att den där lilla parvlen som älskade bilar, tåg, traktorer och lastbilar är samma som den här långa, gängliga grabben som tränar på gym fem dagar i veckan och har tjejer sover över på helgerna. Älskade unge.

Tvåan skrev så fina saker som sin gamla mamma på sin blogg här om veckan så att jag var tvungen att gråta en skvätt. Jag är lyckligt lottad som har så goa ungar och som kommer så bra överens med mina tonåringar. Jag håller mina tummar krampaktigt att det inte ska gå över.

Trean är hos sin far men kommer hem igen på fredag. Tur att veckorna går så fort att man knappt hinner sakna han innan han är hemma igen. 

Jaha, ja. Men det var väl de viktigaste uppdateringarna. Nu måste jag kamma ut det här toviga håret så att jag inte skrämmer slag på Ettans lärare vid utvecklingssamtalet. 

Jag gör som vanligt, lovar att uppdatera lite oftare och det kan ju hända att jag håller vad jag lovar. Det kan ju hända.

Over and out