torsdag 24 januari 2013

Sömnlösa nätter

Alltså, jag fattar inte det här med att jag inte kan sova. Det spelar liksom ingen roll om jag så är vaken hela natten och hela dagen och är jättetrött hela dagen, när sedan kvällen kommer så är jag liksom i alla fall pigg. Rätt sjukt är det faktiskt. Ibland när jag är mitt i ett skift och har kört tre nätter och sovit kanske två eller tre timmar på flera dygn så kan jag i alla fall inte sova. Jag somnar oftast men vaknar efter några timmar och är då pigg. Det är ju helt sjukt.
Sömntabletter är ju inte ett alternativ när man är chaufför, det känns ju som en jättedålig kombo att sitta och köra lastbil hela natten när man tagit sömntabletter på morgonen för att få sova på dagen. Fast jag hör ju också i mina öron att det låter konstigt att säga att det skulle vara bättre att köra hela natten när man sovit två, tre timmar på dagen men det skumma är att jag oftast inte är trött, då. Oftast är jag inte trött på hela natten, lite på förmiddagen, sover några timmar på dagen, vaknar, är pigg under eftermiddagen, blir trött när jag ska till jobbet igen och är sedan pigg hela natten.
Så, tänker ni, vad är problemet? Okej att hon inte sover, men vad gör det om hon inte är trött?
Jo, det är ju så att jag blir så där sjukligt trött inuti hela mig, både psykiskt och fysiskt även fast jag typ aldrig är sömnig. Jag sliter helt enkelt ut mig själv och det säger ju sig självt att det inte kommer att hålla i ett helt liv att ha det så här.
Så, tänker ni, skaffa ett nytt jobb då, ett dagtidsjobb och försök att få en vettig dyngsrytm. Jo, tack, men de växer ju inte direkt på träd, jobben. Och i den här branchen finns inte så jättemånga jobb med vanliga, vettiga tider, det är mest natt, kväll, helg osv osv. Sju till fyra är väl egentligen bara en del anläggningsbilar och möjligen sopbil, slambil och lite sådant där. Fast jag skulle gärna ta ett sådant jobb om jag bara hittade ett. Tänk att få vara ledig varje helg! Vilken enorm lyx!

Tänker nu att det här jobbiga sovproblemet nu nog beror en hel del på att det är lite jobbigt med Trean. Inte jobbigt för oss utan för han (och då blir det ju jobbigt för oss). Han längtar så sjukt mycket efter mig när han är hos pappa och längtar efter sin pappa när han är hos mig. Mitt hjärta går i tusen bitar när jag tänker på att han alltid saknar. Vi saknar halva tiden men han saknar hela tiden, antingen mig eller pappa.
Vi har haft två veckor i taget för att få en hel helg tillsammans utan att tänka på att han snart ska åka igen. Han själv valde detta för några år sedan och det har fungerat klockrent fram tills nu, efter jul. Så den här veckan ska vi prova med en vecka i taget vilket innebär att han kommer till mig redan i morgon istället för om en vecka och en dag. Härligt!
Så har vi skaffat Skype så att vi kan se varandra när vi pratar och vi testade igår och det känns nästan idag som att jag faktiskt träffade honom igår. Så i morgon tänkte jag att jag ska iväg och köpa en kamera till hans dator så att han kan prata med pappa från sin egen dator nu i veckan som kommer. Det är ju skitbilligt med en liten kamera till datorn om det kan få han att må bättre.
Han är glad hela dagarna och leker med kompisar och gör läxor och är med oss vuxna men sedan när det blir kväll blir han ledsen och saknar. Stackars min lilla, goa unge.

Har föresten en ledsen unge till hemma, Ettan och tjejen har gjort slut. Det var Ettan som gjorde slut men det vet ju de flesta av oss att det är ju inte roligt ändå. Man är inte bara ledsen över att det är slut, man är även ledsen över att man gjort någon annan illa. Och ledsen det är hon, flickebarnet. Men det var som Ettan och jag pratade om, man kan ju inte vara tillsammans med någon för att vara snäll om man inte vill vara tillsammans med den, då blir det ju bara elakt.
Men jag minns hur ledsen jag var när jag miste min första kärlek, då trodde man ju på allvar att man skulle dö och att man aldrig i hela livet skulle känna så för någon annan i hela sitt liv. Och det förhållandet var väl det mest oseriösa jag haft. Ha ha, men då trodde jag att det var mitt livs kärlek jag mist. Fast det var det ju inte, inte på långa vägar.

Nåja, det är kanske inte så konstigt att jag inte sover för tillfället.

Over and out

2 kommentarer:

  1. usch och fy, vad jobbigt det är när de små(och nästan stora) mår dåligt! Vet precis hur du känner det,och det värker i hela mammahjärtat=( E har det oxå väldigt jobbigt just nu..och den energi det tar går inte att beskriva i ord! Är man sen själv inte på topp..ja då suger det fett som bara f-n! =( Styrkekramar till dig <3

    SvaraRadera
  2. Ja fy fan nu är det inte roligt inte. Fan, vad trött man blir ibland. Och ledsen.
    Kramar till dig oxå! <3

    SvaraRadera