Ett av livets stora mysterium

Idag ska jag på arbetsintervju och jobbet har inget med lastbilar att göra. Tyvärr så ligger det ca 5 mil bort men det är ju en bagis att pendla det när man slipper köra 10 timmar på arbetet sedan.
Som jag fattade innefattar det inte heller helg eller nattjobb, men det vet man ju inte säkert innan man får kolla upp det ordentligt. Jag blev mest snopen när hon ringde och frågade om jag kunde komma idag.
Det läskiga är väl att jag inte jobbat med det här på några år och är nog lite ringrostig men jag tänker som så att det är väl som att cykla. Det går lite vingligt på våren men på senhösten så skjutsar man två kompisar samtidigt som man släpper händerna från styret.
Men det känns ju lite som att slänga sig ut från ett höghus med en gummisnodd runt fotleden. Men det löser sig väl om det nu skulle bli så att jag får jobbet.
Var på arbetsförmedlingen igår igen. Det är ju alltid lika upplyftande. Personalen är så glad och positiv, ja hela stället dryper av glada, positiva vibbar. Eller inte.
Men när jag tänker efter är det nog inte så konstigt att det är så deprimerande där, alla som kommer in genom dörren släpar fötterna efter sig, ser både trötta och sura ut och det luktar lite som gamla gymnastiksal där inne. Frågan är om det är de arbetslösa som tar dessa vibbar med sig in där eller om det är tvärtom.
Det får vi nog aldrig veta, det är ett av livets mysterium, ungefär som var alla strumpor tar vägen i tvätten och varför katter aldrig landar på rygg. Förresten, om man knyter fast en smörgås med smörsidan uppåt på ryggen på en katt, vilken kommer att landa nedåt då?
Fundera på den ni!

Over and out

Klicka på bildjäveln och se hur jag mår

Ja, ja men var lite glad och tacksam då för helvete

Ledsen och besviken. Så kan jag nog bäst beskriva hur jag känner mig efter att jag jobbat min första, och skulle det visa sig, enda vecka på det som skulle bli mitt nya jobb.

Dagtid och endast vardagar, så hette det. Kan eventuellt bli att ligga ute någon enstaka gång, men det är så sällan så. Inte mycket övertid, bara någon enstaka gång sådär ibland.

Första veckan jobbade jag 15 timmar övertid, skulle egentligen jobba på lördagen också och hade då fått ihop över 20 timmar övertid. Dessutom skulle jag ligga ute på måndagen, vilken var den första dagen jag skulle jobba själv.

Inget var som det skulle med det där jobbet. Jag kan inte jobba sådär! 

En person som jag som har ett förflutet med utbrändhet ska inte jobba 20 timmars övertid i veckan. Det kommer aldrig att sluta bra. Förresten, det ska ingen göra, ingen ska jobba sådär, det är inte friskt någonstans. Jag har för sjutton tre barn, en hund och dessutom en sambo som jag gärna vill hinna träffa några timmar om dagen och inte jobba hela tiden.

Jo, men det skulle ju bli bra pengar, är det många som påpekar. Ja, det skulle det, men vad fan ska jag med pengar till om jag ändå skjuter mig efter två månader? För om jag bara ska jobba, äta och sova då kan jag ju lika bra ta livet av mig.

Besviken och ledsen är jag. Det hade varit bättre att han talat om från början hur det låg till med deras sätt att jobba för jag var ärlig och sa som det var att jag inte vill jobba övertid, inte vill jobba helger och att jag inte vill ligga ute. 

Det klart att jag fattar att det blir övertid, men inte 15-20 timmar varje vecka. Det funkar bara inte.

Så vad sjutton händer nu då? Ja, inte vet jag. Jag går upp runt sju varje dag, sätter mig vid datorn, söker flera jobb, skriver in mig på femtioelva olika jobbsökarsajter och hoppas att det dyker upp något som inte är ett lastbilsjobb, inte innefattar helgjobb, inte är 20 timmars övertid och som inte ligger 5 mil hemifrån. Det troliga är dock att jag får ett lastbilsjobb, sju mil hemifrån som innefattar att jobba övertid och såklart helger. Och storhelger.

Det är så jävla svårt att vara positiv nu. Alla försöker att peppa mig och säga det att det klart att det fixar sig och du som är så smart och trevlig får snar ett nytt jobb. Jo, visst. Jag känner mig inte ett dugg smart, inte ett dugg trevlig och det känns som att det enda jobb jag får är jobb som jag inte vill ha. Och det får man ju inte heller säga, man måste ju bara ta det man får och vara glad och tacksam för det är ju i alla fall ett jobb och det innebär ju att jag får en lön och då ska man ju bara vara glad och tacksam för tänk på barnen i Afrika som inte har mat och vatten. Nej, för helvete det är ett jävla I-landsproblem, det vet väl för helvete jag också. Och det är så jävla lätt att stå där och säga att det klart att du får ett nytt jobb när man själv har ett sju till fyra jobb, måndag till fredag och man aldrig har jobbat ett nattskift på julafton i hela sitt liv.

Förlåt kära läsare, jag är bara en aningens bitter för tillfället. Det är svårt att vara positiv och glad och tänka framåt just nu. Sa jag att jag gått upp en massa i vikt också? Jodå, så att, livet är verkligen underbart just nu.

Over and out

Lite smått nervös faktiskt!

Väntar på att åka till nya jobbet. Det blev nämligen lite sovmorgon idag eftersom killen jag ska åka med första veckan fick ta ett sent flyg och inte är i landet förrän efter klockan tio. Sedan ska han ta sig från flygplatsen och hit och det tar väl någon timme sisådär.
Räknar med att köra igång till lunch eller så.
Nerigt!

Over and out

Kolikok i skogen

Har varit iväg ute i skogen med två kompisar lördag till söndag. Vi var i den ena kompisens föräldrars stuga som ligger mitt ute i ingenstans. Och då menar jag verkligen mitt ute i ingemansland. Nästan noll mottagning på telefonen, jävligt långt till närmsta pizzeria eller affär och dessutom längs en återvändsväg så ingen genomfartstrafik ens en gång.
Skönt så in i helvete och troligen precis vad jag behövde för att ladda upp inför nya jobbet som drar igång i morgondag.
Fnissiga vänner, några flarror med rödtjut, god mat och bara tysthet.

Men idag är jag glad att vara hemma hos Oxfilén och barnen. Snajdarn höll på att hoppa ur skinnet när jag kom hem av lycka. Äntligen, matte, äntligen! Jag är hemskt glad över min familj och min goa jycke. Det är nyttigt att fara bort ibland och längta hem lite.

Over and out

Jag är glad att det är över

Just nu är jag bara glad att jag har överlevt och tagit mig vidare. 

Vad det gäller ett flertal saker.

Dagen som var, den var lika tung och grå som vädret. 

Fick, som möggel på det ruttna, veta en fruktansvärt hemsk sak idag. 

Glöm inte att ta vara på varenda dag med era nära och kära. Krama era barn, föräldrar, syskon, vänner och älskade så ofta ni kan. 

Uppskatta det ni har. 

Glöm för helvete inte bort hur skört det är!

Over and out