Mycket, mycket märkliga människor

Hur konstigt är det inte när man upptäcker att det finns föräldrar som mer eller mindre skiter fullständigt i sina barn. 

Föräldrar som inte låter barnen bo hemma hos dem. Inte hjälper dem. Inte köper julklappar. Inte verkar bry sig ett endaste jävla skit.

Själv bara står man som ett frågetecken och fattar absolut ingenting. 

Vilka jävla stolpskott rent ut sagt! 

Själv går jag sönder lite mer och blir lite mer taggig och svart inuti när jag hör en tonåring säga orden:

"Jag är van att bli lämnad och sviken"

Och inte självömkande, utan bara som ett konstaterande, som om det vore den självklaraste saken i världen.

Och mitt hjärta krossas i etttusen bitar.

Over and out

Ledsen

Visst blir man ledsen när en person man älskar, som funnits i ens liv så länge man kan minnas, aldrig, aldrig hör av sig till en? 

Personen säger sig bli glad när man ringer men ringer aldrig själv. Säger att det är jättekul när man hälsar på men har inte varit hos mig på många, många år. Hör aldrig av sig på sms, mail eller chat. Hör aldrig av sig alls faktiskt.

När man ordna för att ses och allt är bestämt dyker det ändå upp något så att personen ändå inte kan komma. 

Man undrar ju mest bara vad man gjort för fel? Eller är man bara så tråkig att umgås med? 

Tvivlar på det med tanke på hur mycket roligt vi haft. Jag fattar faktiskt inte vad det är.

Men jag orkar inte fundera mer på det, det gör lite för ont. Så lev väl och jag hoppas du har det bra.

Over and out 

Hemmavecka

Har varit hemma hela veckan, ja inte från jobbet utan hemma och jobbat. Eller, ja, inte jobba hemma som hemifrån men inte sovit i bilen om jag säger så då. 

Jag har kört till huvudstaden nu torsdag, fredag, måndag, tisdag och onsdag. Jag tycker inte så där hemskt mycket om att köra där så det ska bli skönt att åka norröver i morgon. 

På söndag sticker jag iväg söderöver och kommer nog hem på tisdag eller så. Mycket roligare än att harva fram och tillbaka till huvudstaden varje dag. Det enda sköna är ju att jag kommit hem varje kväll den här veckan. 

Vad rörigt det blev, jag hoppas ni fattar något av allt jag skrev här ovan. Var inte ledsna om ni inte gör det, då kan ni leva vidare glada ändå för det är inget viktigt att lägga på minnet.

Jag var och gjorde en ny gadd i lördags. Jag är så nöjd! Jag älskar den! 

Kan möjligen bli så att en bild kommer upp här senare.

Nu sovdags! 

Over and out

Skott?

Alltså shit! Ligger i bilen och slöar lite och ska väl somna så småningom. Så nyss, hördes en jättesmäll! Som ett skott! Jisses, hoppas de inte skjuter varandra här utanför! 

Nyss var det lite bilar här och sladdade runt på parkeringen. Det verkar vara mycket populärt att bränna gummi på parkeringar på kvällarna. Många Volvobilar verkar det vara som åker runt, runt och gnisslar gummi.

Nu är det dock tyst på både skott och gnissel. Allt som hörs är bilens värmare som låter lite som ventilationen på en färja.

Blundar och låtsas att jag är på kryssning och hoppas på att somna. Fast det är ju dumt, jag brukar ju aldrig sova på kryssningar. 

Nåja, blundar och längtar till fredag när jag ska träffa tre av mina absoluta favoriter!

Over and out

Long time no see

Ja, det var minsann ett tag sedan jag bloggade ser jag. Då var det sommar och varmt och jag hade precis fått en make och en ny ring. 

Bara för att vara tydlig så har jag både make och ring kvar, tro inget annat! Sommar och värme har jag inte, men det vet nog ni också. Vädret är lite som en grå yllefilt minus värmen. Fyra nyanser av grå är ju en ganska så bra beskrivning av vädret just nu och man vill ju helst bara sitta inne, hemma och längta efter sommaren igen. 

Sitta inne, hemma funkar ju inget vidare om man vill tjäna pengar som lastbilschaufför så det blir inte så överdrivet av den varan. Men jag är ju ledig på helgerna och det är en lyx som jag aldrig mer vill vara utan! Denna lyx av att vara ledig samtidigt som familjen är verkligen värd mycket. Om man räknar timmar så jobbar jag mer än på det förra jobbet och jag ligger i bilen i snitt tre nätter i veckan men ändå hinner jag vara mer med min familj än innan. Och jag trivs på mitt jobb, som fisken i vattnet, som lejonet på savannen som flugan i bajs. Underbart! 

Annars då? Ja, vad händer? Vi har hållit på mycket hemma nu ett tag. Fixat småsaker som blivit bortglömda som lister här och var och som man efter ett tag inte längre ser att de inte kommit upp. Sådant som hemmablindheten liksom ignorerar och man blundar för år ut och år in. Skönt att få det klart. Min duktiga make har dessutom byggt om hela vår skruttiga altan till något redigt snyggt! Kan knappt vänta till sommaren så jag får inreda och sitta där och njuta om kvällarna (Ja, jag längtar efter sommar och sol så att det liksom kliar i hela kroppen!).

Lugna gatan här hemma på alla plan. Detoxat från alkohol och socker så mår hyfsat i kroppen nu även fast mina tummar spökar. Ska iväg i början på december på utredning (igen) och hoppas på att få remiss till reumatolog så man får veta om det är något sådant en gång för alla. 

Nästa helg ska jag dock träffa min kära kusin och minst en mycket kär vän och då kommer det nog att slinka ner iallafall något glas vin. Ska bli otroligt kul att ses för det är på tok för länge sedan! 

Ska hinna med ett besök hos min gamla arbetskamrat och hans numer utökade familj nästa helg också. Han har, eller ja hans flickvän, fått sitt andra barn och jag är så nyfiken på denna lilla tös och längtar efter att få hålla en liten i famnen. Mina "små" håller jag inte så mycket i famnen längre. De får helt enkelt inte rum! 

Nu ska jag plocka lite och se om det blir något gjort denna dag. Ska försöka ta upp bloggen ett tag igen, om det går. 

Frid! 

Over and out

Nygift

Eh, bloggen jag har glömt att berätta att jag gifte mig igår.

Oxfilén är min, nu och föralltid. Jag är lycklig ända inne i själen.

Over and out

Hittar den inte

För de som bryr sig och saknar mig så är jag faktiskt vid liv.
Jag återkommer när lusten att skriva återkommer.
Om den återkommer.

Over and out

Märklig dag

Idag fyller min sambo år. Roligt!
Idag är det ett år sedan min farmor somnade in. Inte roligt.
Underlig dag.

Over and out

Joråsåatt, jag lever i alla fall

Jobbar som ett svin så jag hinner typ aldrig med att blogga! Man kan ju tycka att jag borde hinna med det de ensamma kvällarna i hytten när jag ligger ute och jobbar. Men nej, då somnar jag som ett litet barn innan jag hinner få ner huvudet på kudden!
Men jag tänker att jag ska köpa mig en padda och då kanske jag kommer att skriva lite oftare. Det är så förbenat jobbigt att skriva ett inlägg med mobilen och datorn är ingen idé att släpa med sig för den håller ändå inte batteri.
Nåja, nu vet ni att jag lever i alla fall!

Over and out

Oväntat besök och trasig mat

Så är snart en helg till ända igen. Det blir lite skillnad när man plötsligt arbetar i veckorna och är ledig på helgerna, det har inte hänt mig sedan 2005 eller något sådant. Jag har ju jobbat på schema sedan dess och då blir det ju inte så att alla helger är lediga. Nu de senaste månaderna har jag ju dessutom varit arbetslös och då uppskattar man ju inte direkt heller helgerna på samma sätt som när man jobbar i veckorna.
Helgen har varit bra, långpromenader med jycken och snöskottning har stått på schemat.
Igår fick vi dessutom oväntat men mycket, mycket kärt besök. Hjärtat svällde över lite i bröstet och jag mådde mycket bra.
När de åkt hem så åkte även stora barnen till sina respektive (eller vad de nu är...) och lilleman är hos pappa så vi blev ensamma hemma. Det hör ju inte till vanligheterna här hemma och oj vad tyst och tomt det blir.

Idag ska jag hem till en god vän och fira henne på 35-års dagen. Skoj!
Fast först ska jag laga lite lunch. Den är nämligen trasig.

Over and out

På sexton hjul genom Sverige

Nu har det varit lite mycket, av det mesta förutom fritid. Var ju och snackade lite med en åkare som jag känner på måndagen och redan på tisdagen ringde han mig och frågade om jag kunde byta av en kille som blivit sjuk. Så jag körde till en grannstad och tog över bilen där och visste egentligen bara att jag skulle till huvudstaden. Nåväl, jag kom dit, lyckades hitta var jag skulle (vilket var ett av de värsta ställen man kan våga sig in med ett stort släp där uppe. Fast det visade sig inte vara något märkvärdigt alls när allt kom om kring)  och lyckades komma på hur man bar sig åt med öppningsbara sidor och underliga spännband på golvet som inte jag alls är van vid.
Jag har ju inte gjort något annat än kört mat och det är ju helt annorlunda det.
Nåväl, jag fixade den där första dagen och sedan dess har det så att säga rullat på (hehe). Den här veckan blev det att sova i lastbilen två nätter och det var premiär för mig. Så nu kan jag kanske kalla mig för trucker på riktigt. Blev en lite nätt vända på 136 mil i mestadels äckligt snöande och hård blåst så det var spännande. Dessutom var jag uppe i fjällen och det var en ny upplevelse det också! Snö så att det räckte mig till midjan och blåst som jag aldrig sett maken till. Premiärkört i Sveriges näst största stad också och det var ju också spännande (och lite läskigt). Men ändå när jag kom hem igår så kände jag mig stolt och nöjd över att ha fixat det här och att jag faktiskt kan själv.
När jag kom hem hade jag också fått ett fack på jobbet med mitt namn på (rolig detalj var att det var facket längst ner och en kille, mycket längre än jag, fick flytta upp till den översta platsen. Haha, 162 cm över havet och stolta 162 cm!) . Då blev jag varm i magen och tänkte att den här timanställningen förhoppningsvis blir en tillsvidareanställning.

Hund, gubbe och barn blev glada när jag kom hem. Mest för att det blir längre promenader, mindre matlagning och tvätten tvättad och vikt.



Nej, jag skojade bara!

Over and out

Jaaaaaaaaaaaa!!!

Jag har ju glömt berätta att jag fick jobb! Ännu så länge bara på timme men ändå, ett jobb!

Jag berättar mer sedan, nu blev det natt här.

Over and out

Joråsåatt... skitbra på arabiska

Så, då blev det en ny vecka med nya utmaningar. Ska väl som vanligt nu för tiden bråka lite med facket, söka lite jobb och kämpa på rent allmänt.
På arbetsförmedlingens hemsida när man loggar in så kommer det upp jobb som det står att de passar mig på och dessa jobb ska man, som jag har förstått det, vara tvingad att söka för att ha rätt till a-kassa (Ha ha det är ju ett skämt redan där eftersom jag fortfarande är avstängd därifrån och inte får någon a-kassa). Idag hade det kommit in ett nytt jobb där som jag då alltså måste söka. Jobbet innebar att man skulle köra ut färdiglagad mat och jag misstänker att det handlade om pizza. Ja, visst det kan man jobba som, det är absolut inte det jag menar, det var bara det att ett av kraven för jobbet var att man skulle tala flytande arabiska. Ja, där kan jag säga att vi har ett jävligt stort problem för jag kan inte ens säga "hej" på arabiska. Men jag gör väl som jag brukar, jag skickar helt enkelt en ansökan och tycker synd om rekryteraren som måste sitta och sortera bland alla andra som jag, som inte talar ett ord arabiska men ändå måste söka jobbet.
Förra veckan sökte jag flera jobb där ett av kraven var att man hade ADR-intyg, vilket jag inte har. Dessutom sökte jag flera jobb där ett krav var YKB och det har jag inte heller. Flera jobb där båda dessa var ett krav sökte jag också. (Vad dessa förkortningar står för orkar jag inte dra, vet ni inte och är nyfikna så googla det. Kort annars så har det med chaufförsyrket att göra).
Man tänker bara att det är så onödigt för mig att sitta och skriva ansökningar till jobb jag inte har rätt kompetens för och dessutom onödigt för de som ska sitta och läsa igenom ansökningarna och inse att jag inte har rätt kompetens för det. Suck. Dubbelsuck och trippelsuck.
Nu väntar jag bara på ett samtal från kommunen i och med att min vattenräkning blev trippelt så dyr som vanligt i december (jättelägligt när man har noll inkomst va?) och se vad det var som gick fel där, sedan ska jag ut med lopphögen en sväng i kylan. På eftermiddagen ska jag iväg på en jobbintervju, så håll tummarna!

Over and out

En smetig, kladdig, äcklig hundskit på en sten

Han är inte en underbar pappa. Allt var inte gulligt, rosa och fluffigt när ni var där. Det var folköl, bråk och en psyksjuk kärring. 

Han är en skitstövel.

Han är en värdelös pappa.

Han är en skit.

Acceptera det!

Jag vet att man inte får känna så här men ibland blir jag bara så jävla trött på att höra hur jävla viktigt han är fast fanskapet inte visat sig på fem jävla år! 

Jag vet att jag inte får känna så här för det är så jävla barnsligt men ibland blir jag så jävla trött på att vara den som alltid finns här, som ställer upp i vått och torrt. Den som tröstar, tar hand om, betalar, skjutsar, hämtar, möter.  Den som är en blommig soffa i hörnet i förhållande till Den Store Pappan. 

Den Store Pappan som vi inte har sett till på fem år, som inte betalar, inte hämtar, inte skjutsar, inte tröstar, inte syns till alls faktiskt.

Den Store Pappan som sitter högst uppe på en pidestal. 

Fast jag ser ju mest en kladdig hundskit på en sten...

Skulle vara skönt om du slutade tycka synd om dig själv och såg vad du har. Du har en underbar "pappa" som hämtar dig, skjutsar dig, betalar, möter dig när du inte vågar gå själv, som fixar mat till dig, som dammsuger ditt rum, som lagar dina grejer, som tröstar dig när du är ledsen, som finns där i vått och torrt. 

Fast det ser du ju inte. Det enda du ser är en hundskit på en sten.

Vi finns här. Varje dag, varje timme, varje minut. Ställer upp för dig och älskar dig villkorslöst. 

Men ibland blir jag så jävla trött. Vill, som en barnunge, skrika:

-Jaaaa, men gå dit då för helvete! Och ta med dig alla dina saker och bo där då för i fan!!!! 

Fast det gör jag ju såklart inte. Jag är ju din mamma och jag älskar dig mer än mitt eget liv. 

Jag blir bara så jävla trött ibland på att "bara" vara mamma. Fast jag vet att du älskar mig, jag vet ju det. Du säger till mig att jag är din förebild, att du älskar mig och att du är stolt över mig.

Så, det är egentligen bara jag som är en barnrumpa som känner så här, jag vet det. Och jag vet inte ens om man får vara så larvig när man är en vuxen mamma. Fast jag skriver det bara här, där du inte läser det istället för att säga det till dig. Jag vill inte lägga det på dina axlar, för du har faktiskt rätt att känna precis som du vill fast jag blir ledsen.

Men ibland blir jag bara så trött.

Over and out

God Jul & Gott Nytt År

Bättre sent än aldrig heter det ju.
Shit, jag har missat att blogga under hela julen! Jag vet inte hur det gick till men nu är det ett nytt år och jag har inte skrivit någonting om det som varit. Ingen årskrönika till er, kära läsare.
Vi får se, kanske i morgon, just nu ville jag bara tala om att jag lever.

Over and out

Ps. Nej, inga pengar på kontot ännu. Ds.