Att man alltid ska få ha det så roligt

Snart dags att åka till jobbet för sista gången i år (och för första gången nästa år).

Det hade varit roligare att gå på festen vi var bjudna på.

Åhhh!

Men vad är väl en bal på slottet när man får kuska runt i lastbilen?

*Suck*

Over and out

Ingen bra beställning

Den som beställde den här blåsten kan ju ta tillbaka den beställningen för det är minsann ingen höjdare.
Basta!

Over and out

Bradålig jul

Skinka
Julmust
Klappar
Gran
Sena kvällar
Glögg
Nötter

Ja, ungefär så var julen. Ungefär som vanligt.
Det bästa av allt var att den firades med alla barnen, alltså alla fyra.
Det sämsta var att Systeryster och hennes familj saknades.
Men nu är det jobbardags igen och slut på ledigheten. I alla fall för mig.

Over and out

En finfin julklapp till far

Minsann, minsann, det är inte så ofta jag bloggar nu för tiden. Jag vet, jag vet jag är urtråkig. Men det är ju inte så att alla mina tankar och funderingar, både bra och mindre bra, har tagit slut, det är mer orken att sitta vid datorn som inte finns. Inte direkt lusten heller måste jag erkänna.
Eller så är det väl så att de ensam kvällarna är slut helt enkelt. Förut blev man ju sittandes ensam när barnen kojat och nu har jag ju sällskap av Oxfilén när mörkret faller. Och den som inte hellre blir kysst av en stilig brandman än tittar på tv eller knappar på en gammal laptop borde låsas in.
Fast jag bara säger det, den här brandmannen är min. Bara så att ni vet det.

Har varit hemma från jobbet i två och en halv vecka, först med en underbar förkylning (igen!) sedan med en unge som fått stafylokocker i ett gammalt fästingbett. Jättebra nog så fick han pencillin mot det. Mindre bra var att han fick en allergisk reaktion av det. Mindre bra var det också att stafillisarna spred sig även till exsemen vilket resulterade i en unge som såg ut som ett vandrande paket med köttfärs. Det allra sämsta av allt var att det kliade som sjutton och att det var synd om han. Att han sedan var tvingad att ta stora tabletter inte mindre än tre (!) gånger per dag gjorde ju inte direkt lillkillen gladare.
Gråt och tandagnissel har det varit vid vareviga tablettintag, tills storebror plötsligt en dag sa att han skulle tänka på något roligt medan han tog tabletten (just i detta fallet att tänka på någon grej som de gör när de spelar ett visst tv-spel). Det hela restulterade i att lilleman svalde tabletten av bara farten och plötsligt kom på det lilla knepet eller vad det nu är man gör när man tar en stor tablett. Så nu är det ett evigt tjatande om han inte ska få ta sin medicin snart (-Snälla mamma, nuuuuu då?).

Igår berättade lilleman också vad han ska ge sin pappa i julklapp. Han ska få tabletterna. Ja, alltså inte själva medicinen utan han ska få i julklapp att lilleman har lärt sig att ta tabletter. Fin present tycker jag.

Over and out

Erkänn, vad köpte du?

Tv-shop. Vem är det som köper alla träningsredskap, mirakel rengöringsmedel och mirakel bh:ar? Vem är det som tror att mirakel bantar medicinerna som säljs där verkligen fungerar? 

Jag tänker lite i mitt stilla sinne att om de här prylarna var så där fantastiskt bra, skulle vi inte ha hört talas om dem då? Jag menar i något annat forum än just Tv-shop?

Fast det är ändå lätt att fastna i Tv-shop och liksom fantisera om att alla de här fåniga sakerna verkligen funkar.

Och just, ja, om ni äger nåt från Tv-shop, eller har gjort, let me know. 

Själv köpte jag faktiskt mirakel rengöringsmdelet Didi7 i det förvirrade tillståndet när reklam var nytt på tv och man fortfarande gick tidigt till bion för att se reklamen. Det var precis lika värdelöst som man nu förstår att det skulle vara. Det var som en kräm som man skulle lösa upp i vatten, det var bara det att krämen inte löste sig i vatten utan låg som en kladdig korv på botten av hinken. På reklamen skulle man ta det i handen och liksom lösa upp det i vattnet, i verkligheten så fastnade det på fingrarna ungefär som vilket salva som helst. Om det gjorde rent något? Ja, ungefär lika bra som vilken annan salva som helst skulle göra, dvs inte alls.

Over and out

Överkörd, jag är så överkörd

Ja, just ja, det var ju vårdcentralen, ja.
Du behöver sova mer. Sluta jobba natt.
Tack för den utförliga diagnosen.
Men en jävla massa prover tog hon i alla fall.
Så hon körde ju inte över mig med en ångvält i alla fall. Mer som med en kavel.
Så det får väl anses som bra för att vara skojarcentralen vårdcentralen.
Nej, nu var jag så där dum igen. Fy, mig, fy!

Over and out

Melon i vattenglas. Och andra märkliga ting.

Ledigheten förflöt utan att jag gjorde någonting vettigt. Fast, jo, det känns vettigt att ligga i sängen och skratta sig fördärvad med Oxfilén till klockan passerat både lunch och eftermiddagsfika. Julbord med hans tokiga arbetskamrater var inte heller dumt. Så att ni inte missförstår, så tokiga som i roliga, inte tokiga som i crazybanana.

Började på ett nytt arbetsskift i tisdagskväll och redan första natten hände det märkliga saker. Det dök upp en ledsen och frusen lite tjej som jag fick låna ut jacka och passagerarsätet till. Skjutsade henne till en station så att hon kunde ta sig hem. Inte kunde jag lämna henne ensam där, mitt i kalla natten. Det går ju bara inte.
Jag hoppas bara att hon kom hem sedan, om än sent.

Kom sent i säng och sov som en stock i exakt två timmar och tio minuter. Sedan vägrade liksom ögonlocken att stängas och kroppen att ligga stilla. Summan av det blir ju att man inte sover och summan av det blir ju att man är sjukt trött och därmed en inte alltför bra chaufför. Men vad gör man? Jo, man ligger kvar och läser i några timmar till och sedan gosar man några timmar med Oxfilén och känner sig trots allt ganska levande.

Den här natten blev inte alls så trevlig. Det började redan på lagret att strula och jag blev sen iväg. Hade sedan fem däck att efterdra och det är inte så värstans smidig på en artonhjulare. Jag menar, det är lite större doningar än på en personbil och en herrans massa fler bultar på varje hjul.
Nåja, så var jag i alla fall på G mot första lossningen och det rullade på trevligt  och jag tänkte att det nog inte skulle bli värre än så. Men ack, ack, ack så fel jag hade. Kommer fram till lossningen och något smartskaft har ställt av typ femtioelva pallar mitt för godsmotagningen. Ja, men man tackar så ödmjukast, idiot! Planen runt själva lossningsplejset är full av väldigt strategiskt (not!) utplacerade stolpar och jag trodde ett tag att det inte skulle gå att ta sig ner där. Nåja, skam den som ger sig, trettio minuter senare hade jag i alla fall lyckats med konststycket att lirka ner 25,25 meter tradare vid kajen. Ungefär som att klämma in en melon i ett dricksglas. Men glad det var jag inte. Inte alls.

Under tiden som detta drama utspelar sig mitt i natten kommer också en skön feber smygande som en indian i moccasiner. Luftrör torra som ett sämsskinn som legat ett år i solen och en känsla i bihålorna som närmast kan beskrivas som luddig som fetvadd. Åh, ljuva känsla. Lägg på en känsla i bröstet som av fjärilar och då pratar vi inte om sådana där magfjärilar som jag får när Oxfilén går i bara kalsonger utan ett obehagligt fladder lite åt vänster i bröstkorgen. Inte så där jättebra tänker jag. Det kanske ni också tänker men då tröstar jag er med att tid redan är beställd på vårdcentralen för besiktning av den här gamla trotjänaren. Fladdret har varit där några veckor nu och känns inte bra. Inte bra alls faktiskt. Det troliga är väl att det helt enkelt är trötthet som gör det men de tyckte att jag skulle komma ner och ta lite prover och jag är ju lika artig som vanligt och gör som jag blir tillsagd. Skit i det nu, jag berättar mer om det sedan när jag vet nåt.

I alla fulla fall så fick jag i alla fall blunda en timme i bilen, vilket var nödvändigt för att jag överhuvudtaget skulle kunna tänka och fungera. När jag så åker från sista lossningen och tänker att snart är den här skitnatten över och jag får komma hem, duscha hett och ligga i min soffa och bara tillåta mig att vara sjuk, så ringer den där vidriga, slitna, skitiga saken som stavas jobbtelefon. Jourkillen berättar snällt att jag får den äran att åka ner till åkeriet och lasta sju pallar med laxar. Nåja, tänker ni, sju laxar i en lastbil kan väl inte vara så illa. Det är det inte heller, säkert bättre än sex laxar i en laxask, men det är inte själva fiskarna som är problemet. Det är själva åkeriet. För att var mer specifik, själva byggnaden som åkeriet ligger i. Det är toklitet och det är tokmånga bilar som ska in i tokfå portar och sedan ska tokmånga chaufförer springa som yra hönor och köra på varandra med truckarna på hälsenorna. Jag fullkomligt älskar att vara en av de yra hönorna och få hälsenorna kapade. Speciellt när jag är sjuk och trött så jag måste palla upp ögonlocken med tändstickor för att inte av misstag råka blinka en gång för det innebär plötslig sömnattack. Då skulle jag helt enkelt bara somna där på golvet mitt bland alla hönsen och sedan vakna upp och sakna fler kroppsdelar än bara hälsenorna.

Jag glömde nämna att gården runt själva byggnaden dessutom är mer lagom till att parkera trehjulingar på ett dagis än trafik av lastbilar i varierande storlek. Så att ställa av en fjorton meter lång vagn där inne är ju bara att glömma. Alltså måste man först ut på gatorna och leta efter en liten lucka mellan alla vagnar och trailrar som står överallt i kvarteret.
Nåja, några timmar senare var jag i alla fall på väg hemåt. Fortfarande trött, fortfarande sjuk men i alla fall lite gladare.

Nu landar jag i soffan en stund innan jag ska agera nåldyna på vårdcentralen.
Medan jag gör det tänker jag på att själen i alla fall är friskare än någonsin. Synd att inte kroppen kan fatta att den också ska må bra. Jag skäller lite på den och hoppas det hjälper.

Over and out

Lyckliga jag

Det här är verkligen veckan from hell på jobbet.

Tur att jag har så mycket fantastiskt att komma hem till varje dag.

Over and out

Ibland har man tur!

Jag blev som jag blev när jag inte vart som jag skulle.
Vilken jävla tur att jag inte vart som jag skulle!

Over and out

Bajshunden from hell

Den här dagen började ju jättebra. Snajdarn bajsade ner exakt hela hallgolvet. Stackarn satt som en ledsen hund, eller ja, som den ledsna hund han var, och hängde med huvudet och såg som att han tyckte att det var extremt pinsamt. Måste väl varit någonting som han ätit som inte var bra för det hann bli en hög till på golvet innan jag hunnit få på mig kläder och gå ut med han. Stackarn. Och stackars mig som fick ta reda på det. Urk. Nu verkar han stabilare i magen i alla fall så det är väl bara att hoppas på att de sju bajsningarna när vi så äntligen kom ut på promenaden tömde ut det där som var dåligt.

Trean är sjuk och ligger i soffan och softar med Ice Age 3. Jag känner mig inte heller på topp, men det har jag inte tid med. Och faktiskt inte råd heller så det är väl bara att bita ihop och inte låtsas om att jag känner mig hängig. Hängig? Vem? Inte jag.

I natt var det en "sådan där" natt. Ni vet när alla tankar känns tunga och man bara blåser upp allt till enorma propotioner och man bara ser det mesta lika svart som bara en novembernatt kan vara. Egentligen har jag inget att se svart på, allt är ju bra. Fast det är väl kanske det som gör mig lite nervös, det är lite för bra, liksom. Men kan det inte bara få vara det då, undrar ni. Ja, det undrar jag också. Och det kan det väl, för med gryningen försvann det svarta och jag hoppas det håller sig borta. Och det tror jag, för jag mår bra. Jag mår faktiskt bättre än bra, jag mår underbart. Det är nog bara det hängiga, som inte är något hängigt för jag har ju inte tid med det, som gör sig påmint.

Over and out

Samma, fast olika

Over and out

Man blir så full i skratt

Jag blir så full i skratt åt folk.
Världen är fan galen.
Eller i alla fall delar av den.

Annars tänkte jag bara meddela att jag är så där äckligt kär fortfarande och att jag mår så där ruskigt bra i hela kroppen. Eller där ljög jag, själva kroppen är rätt skruttig, speciellt efter den här natten. Ett av lossningsställena glömde ställa ut någon truck så jag fick dra av skiten med handjagare. Då säger mina axlar; Aj, aj, aj och liksom drar ihop sig och svider hela dagen lång. Men skit i det nu, jag skulle ju egentligen berätta hur bra jag mår, det var ju det jag skulle göra.
Jag mår helt enkelt lysande!

Over and out

Där inne i skåpet bakom äggkokaren, bakmaskinen och popcornspopparen

Vi är faktiskt vid liv och helt levande nu. Tur det för igår var vi till kyrkogården och tänkte ljus för våra nära och kära som kilat vidare, och hade vi varit lika dåliga som under veckan hade vi nog fått blivit kvar där. De hade nog helt enkelt bara puttat ner oss i någon grop där och sagt att:
-Här kan vi inte ha döingar ligga och skräpa.
Nåja, tur som var så är vi bättre och har väl fått tillbaka så pass mycket färg i ansiktena att vi i alla fall ser levande ut.

Tänkte till och med ta mig till jobbet i kväll. Det är ju lika bra att komma igång igen så att man inte lägger av sig totalt. Kanske inte ens kommer ihåg hur man backar med tradaren utan blir ståendes på planen som ett annat hjon och kliar mig i huvudet.

Var på Kinarestaurangen och intog en helt ok kvällsvard igår. Tvåan var med och det är alltid roligt att ha bara ett barn med, det blir så mycket spännande prat då.

Nu vet jag att jag har en massa att göra, tex försöka klura ut vad det är för fel på min bil som låter som en K-pist när man svänger åt höger. Skulle behöva göra klar den här hallen som har stått här halvfärdig i snart ett år. Skulle behöva göra massa bra saker men kroppen har inte orkat och hjärnan har inte haft lust. Och då är det jobbigt.

Oxfilén köpte sig en ny leksak igår, något slag av "göra allt möjligt och en del omöjligt också"-pryl. Jag tror inte han vet vad han ska ha den till, men jag är övertygad om att den kommer att komma till användning. Sedan köpte han en blender till mig. Jag har velat ha en hur länge som helst. Eller i alla fall varje gång jag gör guacamole. Det är så sjukt gott och jag skulle kunna leva på det. Om jag lyckades hitta så många goda och perfekta avokados som det behövs för att göra en enda. Men med min nya blender kanske man kan göra även på de avocadosarna som är lite, lite för hårda. De där som man håller på att bryta fingrarna av sig när man ska mosa med en gaffel. Jag återkommer när jag vet om det funkar.
Annars hamnar nog blendern längst inne i skåpet. Där, bakom äggkokaren.

Over and out

Arkeologerna kliar sina skägg medan mossan växer vidare

Det känns som att min röv har vuxit fast här i soffan nu. Jag har legat här i princip konstant sedan i lördags och mitt ena ben börjar liksom få en svagt grön nyans som jag misstänker är någon slag av mossa eller möjligen en lav. Det är väl bara en tidsfråga innan det trampar in en ren här och börjar gnaga på högerbenet.
Jag var smart nog att smitta ner Oxfilén också så att jag slipper ligga här och samla mossa själv.
Kanske kommer några arkeologer att hitta oss om några tusen år och klia sig i skägget och undra vad vi var för ena märkliga kufar. Liggandes sked i soffan övervuxna av årtusenden med lavar och mossor. Oxfilén med tv-dosan i handen. Kanske blir det så.
Mer troligt är väl att någon av ungarna kommer ner och skrapar av det värsta av mossan och tvingar upp oss för att laga mat. Jag vet inte vilket som känns jobbigast.

Så att något direkt nytt har jag ju egentligen inte att berätta, det händer ju inte så mycket spännande här nere i grottan direkt. Jag har i och för sig släpat mig upp och ut med Snajdarn några gånger och varit till affären men något nytt och saftigt skvaller har jag ju inte att komma med. I alla fall inget som jag tänker avslöja.

Nä, nu återgår jag till moss-samlandet.
Frid.

Over and out

Till min Oxfilé

Jag älskar dig!

Så där äckligt mycket!

Over and out

Ibland är det snällt att vara snål

Världens bästa Mamman gav mig mat när jag är sjuk. För det ska hon ha tack! Men någon kram fick hon inte för den här sjukan tänker jag inte dela med mig av, så elak är jag inte.

Over and out

I den verkliga världen

Det här är mitt 967:e inägg i bloggen. Det har dock inte blivit så många inlägg den senaste tiden och kanske kan vi skylla en del av det på Oxfilén. Det här halvåret som har gått sedan vi träffades har liksom gått åt till annat än att sitta vid datorn. Tänker att det nog märks rätt tydligt på min facebook också. Fnular vidare och konstaterar att det nog är positivt att jag tillbringar mindre tid på nätet och mer tid i den verkliga världen.

Just nu tillbringar jag tiden i den verkliga världen med hög feber, huvudvärk och halsont. I lördagskväll hade jag nästan 40 graders feber och yrade om glass som såg ut som färg och allt vad det var. Var så mosig i huvudet att jag nästan blev rädd själv. Ja, ja tänker ni, det är ju inte som att hon är så knivskarp alla gånger i vanliga fall heller, jag menar det rör sig ju en del märkliga tankar i den här hjärnan de friska dagarna också. Och jo, det är sant, men det här var något annat. Det gick liksom inte att behålla en redig tanke utan det svävade runt och blandades upp och jag drömde fast jag var vaken. Märkligt.
Nåja, febern är i alla fall inte fullt så hög även om den är kvar. Somnade huttrandes under två täcken och vaknade i en pöl av svett med båda täckena på golvet.
Lever gör jag i alla fall, men bra mår jag inte.

Men å andra sidan är det bara lite feber jag har. Det är ju inte hela världen och det kommer att gå över. Man kan ju tänka när man känner sig dålig och är sjuk att det är rätt synd om en. Men å andra sidan så är det ju inte så farligt för det går ju över snart. Det finns ju faktiskt många människor som blir sjuka "på riktigt" och aldrig blir friska igen. Om man då jämför sin feber och lite halsont med det så tycker man plötsligt inte så synd om sig själv längre.

Mig är det i alla fall inte ett dugg jävla synd om. Nej, det kan det ju inte vara så bra som jag mår. Ja, nu menar jag inte att jag plötsligt och mirakulöst blev frisk från febern och att halsontet flög sin kos, utan jag menar inuti. Jag menar i själ och hjärta. Där mår jag bra. Fantastiskt, underbart och till hundra procent.
Och då kan jag stå ut med att ha feber en dag eller två, jag till och med en vecka.

Resten av den här dagen tänker jag fortsätta med att ligga i sängen och möjligtvis flytta mig över till soffan. Om jag orkar. Fast ett problem jag har är att alla barn är bortresta och Oxfilén är på jobbet vilket innebär att jag måste hasa mig ut med jycken. Han lär få nöja sig med en väldigt kort och inte så intensiv promenad men det kan inte hjälpas.

Till mina vänner som läser mig blogg vill jag passa på att säga:
Jag tänker på er även fast jag är sämre än någonsin på att höra av mig.
Bara så att ni vet.

Over and out

Vad är viktigt, vad är blaj?

Men jävlar vad mycket skit det händer nu för tiden. Jag blir ledsen i hjärtat och tänker att ibland så är livet bra grymt. Tänker att man inte ska gnälla så förbannat över småsaker och att man ska ta vara på det som är viktigt i livet.
Allt kan ändras på ett ögonblick.
Ett enda litet ögonblick så är allt annorlunda för all framtid.
Så är det för sent och inget går att göra ogjort, inget går att ta tillbaka.
Livet är så skört. Som en tunn spindeltråd.
Ta vara på det!

Over and out

Jobba, sova, äta, jobba, sova, äta

Jag vet, jag vet, jag vet att jag är usel på att uppdatera nu för tiden. Det hinns liksom inte riktigt med. Alltså dagarna rullar på som tåg i nedförsbacke och nu är jag i en jobbperiod så jag gör inte så mycket annat än jobbar, sover och äter. Men nu är det bara två dagpass kvar, sedan är det långledigt igen. Dessutom kommer Trean hem på fredag och då blir allt bara så mycket bättre. Inte för att det inte är bra, men när han inte är här så fattas han ju oss. Så, fredag, familjen hel. Underbart!

Långledigheten kommer att tillbringas med att göra alla de måsten som jag skulle ha gjort den förra långledigheten men inte gjorde då. Minus vaccinera hunden för det blev faktiskt av i lördags. Förra långledigheten blev det mest att åka hoj, men vad sjutton det gällde ju att passa på innan kylan kom krypande. Och med tanke på hur det ser ut ute i dag så har den kommit nu. Brrrr. Vitt av frost men solen skiner i alla fall och det kan ju göra de flesta glada. Jag är glad vare sig det är frost eller inte. Fast lite gladare om det inte är det. Alltid lite gladare om det är sommar och varmt och solsken och glada barn.

I lördags var jag på fest hos en av mina godaste vänner ( alltså god vän som i bra vän, inte god vän som i god att äta. Hon är en fena på att göra goda saker i alla fall, som tex de goda "mackorna" från i lördags. Jag åt många, jag...) och det var trevligt. Alla mina allra godaste vänner var faktiskt där när jag tänker efter. Det blir man glad av. Inte alla blev glada, men det är bra med det, om ni undrar. Allt går att lösa om alla parter vill, det gäller bara att inte ge upp och focusera på det som är bra. Och precis allting annat är ju bra, bättre än bra och då går det att lösa.

Kattungeeländet växer så att det knakar och nu är det inte så många veckor kvar innan det lilla kräket flyttar till Systerysters svåger och svägerska. På något sjukt sätt kommer jag att sakna det lilla kräket, fast det ska bli skönt. Jag är i alla fall glad att jag vet att hon kommer till ett bra hem med en liten kompis och många varma famnar att sova i. Det känns gott i mitt hjärta.

Nä, nu måste jag dra på mig jobbarpaltorna och åka ut på vägarna.

Over and out

Bönder och värdelösa armar kan göra även den bästa lite lätt irriterad

Sisådär, här ligger jag i sängen och har en hel långledighet framför mig. Den är totalt inbokad också med vaccinering av jycken, undanplockning av poolreningsverk och trädgårdsmöbler. Förhoppningsvis hinns en hojtur med för det lär bli den sista i år, det börjar bli kallt att åka nu. Några långpromenader med Oxfilén och jycken ska hinnas med. Lite så där romantiskt som i filmerna ska vi släntra fram i högar av gula och röda löv i stickade tröjor medan vi håller varandras händer och fnissar åt interna skämt. Det sjuka är att det faktiskt är ganska så nära sanningen, fast lite mer realistiskt, vi tycker ju inte så mycket om stickade tröjor någon av oss.

Jobbskiftet avslutades av jobbardagen från hell igår och jag ville bara stanna och sälja lastbilen och ta tåget hem och krypa in under täcket och gömma mig från allmänheten. Allt gick fel och trögt och illa och vid andra lossningen hände det någonting inne i min arm så att det blev lite lätt lam liksom. Resten av dagen hängde den lite halv om halvt obrukbar längs sidan och kändes märklig. Det troliga är väl att någon nerv hamnade i kläm när jag slogs med några värdelösa vagnar som skulle med hem därifrån. Den vädelösa armen och mitt humör som till slut tröt men hölls i shakt av att jag upprepade mantrat; snart är dagen slut, snart är dagen slut, snart är dagen slut, måste ha gjort mig till en aningens märklig figur igår. Fick en skymt av mig själv i ett fönster vid ett tillfälle och den där kufen som såg tillbaka på mig kunde ha skrämt livet av vem som helst. Aningens haltande på grund av en höft som inte fungerar varje gång jag suttit länge än en timme stilla i bilen, med ena armen hängandes och dinglandes längs sidan och ett desperat uttryck i ansiktet. Quasimodo kommer till stan, liksom, fast minus puckelryggen då.
Som ett exempel på dagen från hell kan jag berätta att det är skapligt frustrerande att åka bakom en kortege bestående av en skördetröska med ett bord på en vagn efter och två traktorer med vagnar efter den på en liten, smal och kurvig väg. Det är inte helt lätt att köra om detta med en 25,25 meter lång långtradare. Inte helt  lätt är det att sedan köra om en kortege bestående av två stora breda arbetsfordon som åker nästan mitt i vägen på en ändå mindre och kurvigare väg. Nej, då är det bara att lägga sig bakom och gilla läget. Eller i alla fall koncentrera sig på att inte få ett tokspel och köra om fast man inte ser någonting. Skrämmande många gör det, laddar och kör om fast de inte har sikt. Att man bara törs säger jag.
Dagjäveln tog slut tillslut och jag kom hem till min gubbe, mina ungar, min jycke och min säng och nu är det glömt och förlåtet (jävla bondjävlar).
Tar tag i den här dagen och gör det till en dag från heaven.

Over and out

Det är fantastiskt!

Alltså, jag vaknar varenda dag och känner mig lycklig så där ända in i ryggraden. Jag trodde aldrig att jag skulle få uppleva att känslan av att må bra. På riktigt. Ända in i själen.
Men satan, vänner, vad jag njuter!

Men nu väntar tio timmars jobb. Men inte ens det kan få mitt humör att sjunka. Helt jävla otroligt!

Over and out

Jag fick en Award

Alltså jag är verkligen kass på att uppdatera nu för tiden. Det finns helt enkelt inte tid till det, hur mycket jag än vill (nu ljuger jag och det vet ni också. Jag tar mig helt enkelt inte tid till att blogga. Så krass är sanningen.) Men jag läser ju såklart alla andra bloggar som jag brukar följa och fick syn på att jag fått, inte bara en utan två, awards. Då blir jag glad i kroppen men får också lite dåligt samvete för att jag inte hinner blogga till er. Men ni vet ju hur jag är, rätt var det är så blir det massor skrivet igen. Bara ni orkar stå ut och kolla min blogg lite då och då.
Nåja, tillbaka till awarden nu då. Först fick jag den av min fina vän Rocktjejen och sedan av min kära kusin och vän SmallThingsInLife. Tack kära ni och här kommer det hela.

Award

Varför började du blogga?
Jag började blogga för att jag alltid, ända sedan jag var liten, har haft ett stort behov och en lust att uttrycka mig i text. Jag har alltid skrivit dagbok och att skriva är lite av en passion för mig. Orden liksom bara kommer utan att jag behöver fundera på dem. Såklart så funderar jag och reflekterar över vad jag skriver, men just när jag skriver så bara kommer orden utan att jag tänker på dem. Ibland suddar jag bort långa, långa inlägg för att de är för virriga, eller för politiskt inkorrekta eller helt enkelt för att de är så dåliga och tråkiga och inte innehåller något av värde för någon, inte ens mig själv. Sen är man väl som alla andra, att man vill ha sig en plats i världen och synas och höras i alla fall på något sätt och i alla fall någonstans.


Vilka bloggar följer du?
Jag läser mina IRL vänners bloggar och en hög med bloggvänners. Det blir några stycken och jag orkar inte alltid plöja igenom alla på samma dag utan brukar uppdatera mig när det regnar. Komma ifatt, liksom. För jag läser dem, förr eller senare.


Vilka favoritfärger har du?
Svart, svart och svart. Sedan gillar jag rött, lite. Och lite vitt.


Vilka favoritfilmer har du?
Min absoluta favoritfilm genom tiderna är "The big blue" från 1988. Den är så vacker. Hela filmen, handlingen och hur själva filmen är filmad. Vacker. Jag kan se den hur många gånger som helst.


Vilket land drömmer du om att besöka?
Förut ville jag inget hellre än att åka till Australien. Sedan insåg jag att hela landet kryllar av äckliga insekter och farliga ormar. Nej, tack. Jag säger Nya Zeeland istället.


Det var det hela. Nu är det ju meningen att jag ska skicka den här vidare och det ska jag också, men inte nu. För nu ska jag steka pannkakor till tre hungriga barn. 


Over and out

Pilutta dig!

Här bakas det bullar idag.
Nu är ni avundsjuka va?
Inte på att jag får baka dem, men att jag snart får sätta tänderna i dem.
Mums!

Over and out

Men vilken otroligt bra dag det här är!

Ryggen är aningen bättre. Höfterna känns fortfarande rostiga men ryggen är bättre. Jobbat några dagar och det kändes faktiskt ok. Skönt!
Men idag är det ledig dag och jag vaknade upp till ett strålande solsken. Solen fullkomligt slänger ner sina stålar på de höstiga gräsmattorna som är genomdränka av allt det regn som maniskt har fallit de senaste dagarna.
Men idag, go vänner, strålar hojvädret så att man nästan får ont i ögonen.
Så idag har man ju inget val, bara att sätta sig på hojen och njuta för en sådan här dag kan man ju inte missa när säsongen ju faktiskt snart är slut för i år.
Och idag är det en underbar dag för i kväll ska Trean hämtas hem till oss igen. Underbart!

I morgon kväll blir det fyrtio års kalas hemma hos käraste Syster-yster. Tänka att bästaste Syster-yster har fyllt fyrtio år! Helt obegripligt!
Minns som igår hur hon tryckte min mun full med blomblad vilket resulterade i att jag inte bara tappade, utan även tappade bort (kanske svalde jag den?!) min första tand.
Minns när vi på kvällarna efter läggdags smög in till varandras rum för att sedan fnissa hejdlöst tills pappan kom klampandes i hallen och man snabbt som vinden fick springa in till sig. Inte kunde vi fatta heller hur han kunde vet att vi inte låg i våra sängar. Obegripligt.
Min modiga storasyster som många gånger tagit parti för den där lilla kortklippta trollungen som en gång var jag. Och som fortfarande gör det även fast det inte behövs så ofta nu för tiden.
Den bästa storasystern som kom med en stor burk med snabbsaltad gurka till mig när jag låg på BB med Tvåan.
Den bästa syster man kan ha, henne har jag.

Nu ska jag hoppa i duschen och kamma till mig för snart är det hojåkardags. Fast det verkar ju onödigt att kamma sig innan kom jag på, men får ju ändå så snygg hjälmfrisyr.

Over and out

Tråk-jag

Vaknade och ryggen värker som vanligt.

Orkar inte blogga.

Orkar ingenting idag.

Sa jag att det regnar också?

Alltså, jag är glad som vanligt, men ryggen gör mig trött, trött, trött.

Måste ringa sjukgymnasten och se om jag kan få en tid.

Trött, trött och åter trött rygg. Höfter som känns som gistna gamla dörrar som gnisslar på sina gångjärn. 

Trött.

Tråkjag som inte ens får till några roliga inlägg i bloggen nu för tiden. Jag ger upp och återkommer en dag då jag känner mig piggare.

Over and out

Love

Undrar om det finns en anledning till att jag lägger märke till sådana här saker nu för tiden?
Jag är rätt säker på det och den anledningen heter kort och gott Oxfilén.

Over and out

30+ eller 80+?

Vaknar på morgonen, stel som en pinne. Sakta men säkert kommer kroppen igång och jag tänker att jag nog är lite bättre idag. Bara jag inte sitter några längre stunder.
Fram åt eftermiddagen och kvällen så låser det ihop sig och jag blir som en krum gammal gumma i kroppen.
Det värker i ryggen, höfterna och ner i vänster skinka. Klämmer man där så skriker jag som en stucken gris.
Axlarna krampar och nacken känns som den sitter fast i ett skruvstäd.
Jag hatar min kropp just nu.

Over and out

Tunt som en spindeltråd

Tänk så skört livet är.

Så kort det blir för en del.

Jag tänker på er som är kvar.

Ung som gammal, fattig som rik, denna vidriga sjukdom

som inte tar någon hänsyn till vem du är.

Sov gott

Over and out

Nittioårig bonus-morsa käkade oxfilé hela helgen

Ja, ja, vi tar och skiter i det här med att jag skriver fem rader om att jag inte har tid att blogga för jag är upptagen med att njuta av livet i form av att pussas, åka motorcykel och rensa ogräs. Igår hade jag i alla fall inte tid att blogga för då pussades jag, åkte motorcykel och rensade ogräs. Vilket av de tre det var som tog knäcken på min rygg är väl mindre viktigt, men något av det var det. Nu går den inte riktigt att räta ut och jag krummade omkring här hemma som en nittioårig tant hela kvällen. Han den där underbara killen som jag, inte riktigt bor i hop med men nästan, kvistade "hem" till sig och hämtade Tiger balsam och voala ett par minuter med det och sedan var jag bra igen. Eller inte. Men det kändes faktiskt lite, lite bättre. En natts sömn och uträtad rygg så känns det faktiskt ganska så okej. I alla fall så länge jag inte försöker sätta mig ner eller resa mig upp.

Igår skulle vi göra en massa nytta men det slutade med en långpromenad med hunden och sedan en långtur med motorcykeln. Det var ju verkligen underbart väder både för att lufta både oss och hojen. Annars har den här helgen gått i Familjen Oxfiléns tecken. I fredagskväll blev vi bjudna till Oxfiléns syster och hennes familj. God mat och mycket trevligt sällskap. På lördagen landade vi hos hans föräldrar efter dagens hojtur (jadå, inte mycket nytta gjort på lördagen heller, det var ju för sjutton hojväder) och återkom dit senare på kvällen. Riktigt sent på kvällen när vi kommit hem dök bonus-sonen upp här hemma. Så det blev verkligen en Oxfilé-frossa-helg.
Jag blev nämnd som "bonus-mamma" för första gången. Ha ha, det kändes lite skumt men ändå bra.
Tänker att jag borde ha gjort en massa nytta i helgen men att det var sjutton så mycket trevligare att umgås med människor man tycker om. Och ogräset sitter ju kvar, dammet ligger kvar och gipsskivorna som ska upp på väggen i hallen ligger kvar så fint på hyllorna i affären.
Det löser sig. I sinom tid.

Over and out

Trombonspelande get korsfäst?

Satt i köerna i trafiken igår runt Brommaplan i huvudstaden. Såg plötsligt en lapp på ett träd som deklarerade: 

Jesus kommer snart

Se där, se där. Men det klart han måste väl ut och frappera lite bland oss vanliga dödliga, det var ju ett tag sedan sist. Det får mig osökt att tänka på en sak min dotter sa när hon var liten och gick på kyrkans barntimmar. Vi frågade henne vad de gjort under timmarna där och spårade väl ur lite (inte så ovanligt i den här familjen) och följande dialog utspelades:

-"Såg du till Gud där då?" (he he)

-"Nej." (man ser att hon funderar)

-"Men han brukar vara där eller?"

-"Ja, då."

-"Vad gör han när han är där då?"

-"Ja, han typ leker och skriver papper och så där."

Vad bra, så att man vet liksom.

Yngste sonen däremot vet exakt vem Jesus är. Nu för tiden alltså. När han var liten deklarerade han att han absolut visste vem han var, han var en get som dog i en orkester.

Ja, ni läste rätt, en get, alltså djuret. Och han dog när han var med  i en orkester.

Jag undrar om de här sakerna har något att göra med att mina hedningar till barn inte har genomgått några dop. De är ju inte ens med i Svenska kyrka, vilket kanske är lika bra med tanke på hur mycket de verkar veta om kristendomen. Eller så är det bara jag som inte har uppfostrat dem så värst kristligt. 

Nåja, det blir nog bra ändå vikingarna verkade ju ha klarat sig skaplig och de var ju hedningar hela bunten.

Over and out

Ont i kroppen men inte i snoppen

Ont i hela kroppen, utom i snoppen. Inte så underligt att jag inte har ont där eftersom jag inte har någon. Men jag är rätt övertygad om att hade jag haft någon hade jag haft ont där med.
Inser sakta men säkert att jag nog måste uppsöka en kiro snart. Eller skaffa ett nytt jobb om jag inte vill bli förtidspensionär vid fyrtiofem. Och det har jag väl inge vidare lust med direkt.
Men nu släpar jag min lekamen till sängen, med en mellanlandning i duschen, för att sova bort den här fredagen.
Natti, natti

Over and out

Eskimå?

Fnulade på saker och ting i natt på jobbet och konstaterade följande:
Alltid är det någon som är i kylan.
För tillfället är det visst jag.
Men å anda sidan vill jag väl skita ett stort stycke i det.
Jag trivs bra här bland inlandsisen för det finns många som värmer mig.
Kärlek till er!

Over and out

Smärtsamt och kostar skjortan

Har varit hos gaddis idag och fått en tand lagad. Jodå, så är det. Det sjukaste med det hela, förutom att jag har haft en främmande karls händer i munnen och blivit duschad i ansiktet med den där lilla duschen, är att det var ett hål som redan var lagat för länge sedan. De upptäckte vid kontrollen att karies hade blivit kvar under den gamla lagningen. Hur kommer det då sig att jag får betala för det när det är ganska så uppenbart att det är tandläkaren som inte hade gjort jobbet rätt från början. Det är ju inte helt troligt att det är jag som inte har borstat tillräckligt under lagningen. Eller tänker jag fel nu?
Det är märkligt det där med tandläkare, man har inte en aning om vad sjutton de gör man vet bara att man får betala en jävla massa innan man går hem.

Over and out

Fullproppad med energi!

Igår var vi på släktträff med klanen.
Jag älskar´t!
De är så härligt urspånade, glada och generösa.
Världens bästa!
Mormor fattades oss såklart. Men det kändes ändå som att hon var med på något sätt.
Härliga, underbara, knas-klan.
Massor av kärlek!

Over and out

Krokodilerna är utsläppta!

Jaha, då har krockisarna blivit utsläppta nu då.

Over and out

Gnägg

Vaknade och tänkte att ryggen kändes aningen bättre. Insåg efter en kvart att det var önsketänkande. Axeln som värker känns dock bättre eftersom Oxfilén gav den en omgång igår kväll. Men det är inte klokt vad jag är förstörd i ryggen och höger axel för tillfället. Blir väl bättre när man kommer igång på jobbet ordentligt men nu känns det som skit. Stel som en pinne och gör så ont att det liksom svider inne i axeln. Korsryggen känns mest som ett begynnande ryggskott så det får bli en lång promenad nu på förmiddagen innan jobbet. Min chef säger nämligen, efter år av ryggproblem, att det hjälper att sticka ut och springa när man får ryggskott. Just nu är inte jag i någon kondition att springa, inte efter den här sommaren (som en arbetskamrat sa: -Rund och go efter sommaren. Jo, ungefär som med hästarna när de kommer hem från grönbetet. Men jag hoppas på att, ungefär som hästarna, snart vara tillbaka i min vanliga kostym när man kommer igång att trava på jobbet igen).
Men gå klarar jag så jag provar med det.

Over and out

Oj, vad roligt!

Jag känner att jag har ett litet, gulligt och mysigt ryggskott på G.
Härligt va?

Over and out

Ljusskygg typ

Jaha, då har man kört första natten efter semester då. Det gick väl varken bra eller dåligt och var väl varken roligt eller direkt tråkigt. Satt en skum typ i en bil och vände bort facet när jag backade ner vid första lossningen. Men då stannade jag precis vid han och lös in i bilen med lyset. Antecknade registreringsnumret och skrev upp hur han såg ut (ja, det lilla jag såg eftersom han verkade vända sig bort och gömma sig hela tiden). Men det funkade för fanskapet åkte och kom inte tillbaka. Tur det annars hade jag väl suttit kvar där ännu för jag går inte ut ur bilen när det häckar någon skummis där utanför.
Nu ska jag sova. Like a boss.

Over and out

Kort och koncist

Om två timmar är min semester slut för i år.
Jävlar i helvete vad det suger!

Over and out

Maskätet

Tvån kom hem igår och berättat att hon sett "det ruttna äpplet". Jodå, kadavret var tydligen ute och luftade sig. Han såg ut så, sa hon, som ett levande lik. Eller som en knarkare, precis så sa hon. Själv har jag inte sett han sedan tidigt i våras och då såg han inte heller så pigg ut.
För mig spelar det ingen som helst roll, för mig finns han inte.
Jag hoppas av hela mitt hjärta att det inte spelar någon större roll för henne heller, eller för hennes storebror.

Over and out

Inte en knäckbrödsmula så långt ögat når

Ibland när du sover så ser jag på dig i smyg. Lyssnar på dina andetag och ljudet av ditt hjärta.
Och då, mer än någonsin så vet jag,
att det är dig jag har saknat i hela mitt liv.
Äntligen så är jag hel.

Over and out

Spindlar, spindlar, spindlar

Tänkte läsa lite på webben om hur man kan bli av med stora spindlar.
Jävligt idiotiskt, nu kommer jag ju aldrig att kunna sova mer i mitt hus efter att ha sett alla äckliga kräk och läst alla äckliga storys om folks jätte-mega-spindlar.
Fiiiii faaaan säger jag bara!

Over and out

Vem glömde städa under golvet?

Låg i sängen rätt länge i morse. Fick ett akut anfall av arbetslust och sprang upp och rev ut golven i köket och båda hallarna. Vad fan, liksom. Så nu sitter jag här med strumporna fast kletade i femtio år gammal skit som var under några lager med golv. Urk.
Hela huset stinker av någon slags smuts och mattlimsblandning. Urk.
Väntar nu bara på att Oxfilén ska komma hem så att vi kan åka och köpa ett nytt golv ögonabums.

Over and out

Min sexiga och modiga spindeldräpare

Hälsade på min syster igår och fick med mig min systerdotter hem. Tvåan och hon lekte fik här hemma så det bjöds på kladdkakemuffins så kladdiga att man fick suga i sig dem ur muffinspappret. Men ack så goda.
Oxfilén och jag såg några filmer och tjejerna gick och lade sig, huset vilade och snart var det läggdags även för oss. Jag tänkte mig en lite tripp upp på övervåningen för ett toalettbesök och hade händerna fulla med disk som skulle upp när jag ändå skulle upp. Halvvägs i trappan råkar jag kasta en blick till vänster om mig och får se den absolut största jävla spindel jag någonsin sett utanför ett terrarium. Det var det värsta och äckligaste kreatur jag någonsin sett!
Alltså jag trodde att jag kommit över min spindelfobi men så såg jag den där saken och insåg att det hade jag verkligen inte! Men om det finns någon som är räddare än jag så är det Oxfilén, han har verkligen fobi och är rädd för de minsta små spindlar som jag med lätthet tar i med mina bara händer.
Nåja, i alla fall så brakade jag ner igen med disken vinglandes i famnen och sa någonting i stil med:
-"Men sweet fucking Jesus, det var väl det värsta jävla kreatur jag sett i hela mitt liv!"
Var på Oxfilén kommer fram och tittar på aset. Blek som ett lakan i ansiktet blev han på bara en hundradels sekund (vilket betyder att han såg ut ungefär som jag) och jag såg kallsvetten bryta fram i hans panna.
-"Tidning", flämtade han mellan andetagen som mest liknade hyperventilation.
-"Jag tror inte att jag klarar av att slå ihjäl den där jävlen", flämtar jag, lika nära att hyperventilera.
Vi såg på varandra med panik i blicken men inser att vi inte kan låta den jäveln löpa för då kan vi aldrig mer sova i det här huset, aldrig mer!
Jag fick tag i en korsordstidning (där korsorden nu aldrig kommer att bli lösta) och min modiga karl grabbade tag i den och tog några steg fram mot det vidriga aset och smackar till så att spindelinälvorna stänkte på väggen. Det äckliga kreaturet gjorde som de brukar när man drämmer till dem med en tidning, rullade ihop sig till ett vedervärdigt nystan och dog.
"Åh, fiiiiiii faaaaaan!" skrek Oxfilén och jag i kör och föll i varandras armar och vi var båda nära till gråten av äckel.
Sedan skulle det fruktansvärda monstret bort från trappan också, där det låg som ett vidrigt nystan direkt från satans boning. Jag klarade inte ens av att gå förbi det, men Oxfilén, min modiga räddare, störtade upp, förbi det vidriga äcklet, efter dammsugaren. Ner igen, alltså förbi det igen, och dammsög modigt upp satans avkomma. Inte ens minen han hade i ansiktet när han bar iväg dammsugaren på raka armar fick mig det minsta full i skratt (vilket hade fått mig att vrida mig i skrattplågor vid vilket annat tillfälle som helst) jag var bara så imponerad av hans mod och kurrage i denna stund av ren och skär skräck.
Om det sedan var för att rädda mig, hans goda jungfru i denna svåra stund eller om det bara var ren överlevnadsinstinkt som drev han till att våga dräpa denna vidriga avkomma till satan själv låter jag vara osagt. Men jag väljer att se det så att han, likt en hjälte, räddade mig. Det är liksom mer romantiskt.

Over and out

Smackig kaka och urusel läsning

Tänkte att vi skulle motionera lite igår. Man har ju liksom lagt på sig lite under semestern (lite var nog en underdrift så det är verkligen dags att motionera lite. Nej, mycket. Sluta äta en massa smack och dricka öl vore nog inte heller så dumt). Vi bestämde oss för att starta promenaden hos Oxfiléns syster och hennes familj och lämna av hennes lilltös kläder som blivit kvar här sedan de var här och fikade och lilltösen spillde på sig saft. Jo, den planen var väl sådär eftersom de bjöd på fika. Smackig kaka var ju inte direkt vad jag behövde, i alla fall inte min kropp, min själ däremot log med hela ansiktet.
Det blev en promenad också men inte så där så att det kändes att det var någon motion.
Men nästa vecka börjar allvaret igen och då brukar det reda ut sig ändå. Några veckor på det helvetesplejset så har man tappat fyra fem kilo (JAG VILL INTE!!!) (Jo, alltså jag vill gärna tappa en fyra fem kilo men börja jobba vill jag då rakt inte!)

Igår blev det hastigt och lustigt bestämt att Ettan ska dra iväg till storstaden till sin bästa kompis några dagar. Så inhandlade biljetter och skjutsar iväg han till ett tåg idag. Hoppas på att han får det trevligt där och att jag får tag i pengar utan att ha ett VISA kort idag. Får väl göra som man gjorde förr, gå in på banken och göra ett uttag. Läskigt, sådant är man ju inte van vid precis.

Nu ska jag läsa lite mer i den urusla boken jag läser så att den bara tar slut någon gång, den håller på att sabotera hela semestern.

Over and out

Det finns så mycket jag borde och så lite jag har lust med

Måste köpa lister, måste köpa gipsskivor, måste köpa tapeter, måste köpa en dynbox, måste köpa nya pinnjalusier till altanen, måste köpa färg, måste rensa ogräs, måste städa, måste röja, måste köpa ett köksgolv, måste sätta gips, måste spackla, måste tapetsera, måste såga lister, måste sätta upp lister, måste måla, måste lägga golv måste, måste, måste, måste.
Men jag gäspar istället och tar en kopp kaffe.

Over and out

Plask, plask!

Haft en bra helg där vi han med både att göra lite nytta och åka hoj. Fick besök av vänner också och grillade en massa god mat och drack gott rödvin. Avslutade helgen med att klä oss i regnkläder och hoppa i vattenpölarna. Precis så där som man gjorde när man var liten, hoppa så att det stänker ända upp i ansiktet på en.
Syn för gudarna skulle jag gissa.

Idag blir det softa, kanske en sväng till stan för att inhandla en box till trädgårdsmöbelsdynor. Det har jag ju bara tänkt köpa i sådär tre år så det kan ju vara dags. Ska inhandlas två gipsskivor också och en del lister till köket så att det kan bli klart någon gång.

Men först blir det mer kaffe.

Over and out

Tvåan får gå hungrig, men bankomaten blev mätt

Oljade hela soldäcket igår och tänkte idag att det inte kan vara så jobbigt att måla ett litet trappräcke. Ack så fel jag hade. Man inser liksom inte exakt hur många krussiduller det finns på ett trappräcke i järn innan man ger sig på att måla det. Det värsta av allt är att jag måste stå i skuggan och vem sjutton vill vara där?
Inte jag!

Skickade iväg Tvåan och kompis till bankomaten för de ville gå och äta pizza och jag hade ju som vanligt inga kontanter hemma. Hon ringde efter en kvart och berättade att bankomaten ätit upp mitt kort. Fel kod tre gånger och bankomaten blir mätt. Ringt och beställt ett nytt och planerar en tripp till banken i morgon.

Over and out

Undrar om jag har sagt det...

Har jag föresten sagt det att jag mår helt fantastiskt?
Har jag nämnt att jag aldrig mått så bra i hela mitt liv?
Har jag talat om att jag är lycklig?

Nu går jag tillbaka ut på altanen och njuter av sommaren.

Over and out

Poolhäng hos Chaffismorsa

Träffade en god vän igår och tog en promenad i det härliga vädret. Det var länge sedan jag träffade henne och vi hade mycket att ventilera. Hon skulle iväg och jobba sedan så jag passade på att lura på henne lunch så att hon skulle slippa gå hem och göra det innan jobbet. Det får väl räknas som dagens goda gärning.

Mitt i lunchen dök Oxfilén upp som gubben i lådan. Lite lång i ansiktet blev jag för han hade ju arbetsdag. 

Han bara längtade efter mig och ville se mig en stund på lunchen.

Härliga, underbara människa säger jag och mår så där rosa och luddigt i bröstkorgen.

Oxfilén och jag trotsade det iskalla vattnet i poolen igår och vräkte oss i, graciöst som två flodkor. Men det var faktiskt jätteskönt när man väl kommit i och vant sig vid isbitarna som guppade omkring. Vi låg faktiskt i en längre stund och njöt av att slippa känna oss som kokta kräftor. Alla mina barn missade dessutom att vi var i så det var gott om plats. Bonusungen dök upp, men en minut för sent för då var vi redan upp ur det blå och torkade i kvällssolen. 

Nu tar jag med mig boken som för övrigt är skitdålig och lägger mig på soldäcket och njuter av att det är sommar och att jag har semester ännu ett tag till.

Over and out

Chaffismorsan på semester med Oxfilén och alla småtrollen

Jaha, då  var tattarcampandet över för i år. Mamman och Pappan har ju en liten husvagn som vi lånat och varit ute nästan en vecka med. Vagnen är godkänd för fem personer men mer lagom till två, vilket passar perfekt till Mamman och Pappan som ju är två. Till oss som är fem är den ju aningen trång kan man säga. Förtältet orkade vi inte asa med oss eftersom vi inte stannade så länge på varje plats, så det blev väldans trångt. Tvåan gick med på att sova i överslafen och Ettan på den britsen fram. Oxfilén och jag delade koj med Trean (han är bra på att snurra som en propeller i sömnen, ja, Trean alltså, inte Oxfilén).
Och själva sovandet gick väl ändå hyggligt ska jag säga, förutom att man vaknade tjugo i sex av att svetten lackade och pruttdoften låg som en dimma i hela vagnen (när jag tänker efter så var det ju märkligt att man vaknade överhuvudtaget!).

På den första campingen hamnade vi mitt bland långliggarna. Altaner och partytält vid varenda vagn och mitt där i bland stod vår lilla bruna tattartermos med hoppfällbara bord och stolar. Inte ens ett parasoll i sikte vid vår lilla camp. Långliggarna däremot, de har prylar de, gräsklippare och kanttrimmers och en morgon vaknade jag av ljudet av en cirkelsåg. Ja, mina vänner ni läste rätt, en cirkelsåg.
Ettan hörde sedan följande samtal mellan långliggare Ett och Två:
-"Jodå, så att nu har man både dusch och WC" (detta var alltså cirkelsågscamparen)
-"Ååå, jag är mycket imponerad!"
Ja, tacka fan för det! Jag är också imponerad. Över att man inte bara köper sig en sommarstuga!
Ovanför oss låg ett annat långliggarcamp som bestod av en vagn med två vuxna och tre barn och en vagn med okänt antal vuxna som verkade vara föräldra till de vuxna i den första vagnen. Dessa var äkta campare minsann, tre halvnakna ungar som petade näsan och vuxna som rökte som borstbindare hela tiden och det hördes både en och femton ölburksknäcksljud från deras partytält.
Själva satt Oxfilén och jag i mörkret i våra hopfällbara stolar under bar himmel och njöt av en flaska rödtjut.
Vi höll oss lugna och störde nog ingen på campingen, i alla fall inte innan vi skulle in och borsta tänderna på den yttepytte lilla muggen i vagnen. Väl inklämda två vuxna och en potaporti så skrattade vi hejdlöst fast tyst för att inte väcka de tre änglarna som somnat för länge sedan. Tänk att tandborstning kan vara så kul.

Vi hann med en tur till Storstan och nöjesparken också. Då blev man poppis hos de stora barnen. Väl inne i parken var den här mamman snäll mot oss alla och köpte åkband till alla. Inte så billigt men väl värt det, trodde jag. Precis när banden kommit på våra armar så möter kidsen sina kompisar från hembyn och vips så var de borta med vinden. Kvar var Oxfilén, Trean och jag. Ja, inget fel idet, men Trean är inte mycket för karuseller och inte så mycket för köer. Mitt åkband blev använt en gång på hela dagen, i ett radiobilsrace med  Trean. Men det var ett jävligt kul race så det var det värt. Själv åkte han radiobilarna inte bara med mig, utan några gånger med Oxfilén, med Ettan och Ettans kompis och så en massa gånger själv också.

Vi tog en vända förbi Ullared för att vi tyckte att det kunde vara roligt att se spektaklet. Väl där nöjde vi oss med spektaklet av parkeringen, sedan åkte vi vidare.
Jag fick lova Oxfilén att jag skulle säga NEJ med stora bokstäver om han någonsin mer fick för sig att vi skulle åka dit. Jag sa att det kunde jag fixa, ett slagträ i bakhuvudet borde funka.

Vid nästa camping fick vi den första platsen som fanns på campingen, dvs direkt innanför grindarna och blev således det första alla såg när de kom in på campingen. Om det var någon vidare reklam för campingen vet jag ju inte...
Första kvällen där tillbringades i husvagnen där vi spelade världshistoriens längsta parti UNO. På slutet var vi nästan gråtfärdiga för att eländet aldrig tycktes ta slut. Trean gick och lade sig istället och Tvåan bad på sina bara knän att slippa spela klart, men jag var stenhård och sa att alla över tio år var tvungna att avsluta spelet. Helvetesparitet tog slut tillslut med att Oxfilén vann. Då ångrade jag att vi inte bara la ner det innan.

Träffade lite gamla vänner som jag inte sett sedan förra sommaren och det var som vanligt roligt. Även fast den ena av dem i alla fall inte är något trevlig, det var i alla fall vad hans sambo sa. Jag tycker att de är ganska så trevliga båda två och det var som vanligt kul att bli lite hånad för att jag råkade, av misstag, kasta en kebab på han en gång i tiden. Jo, det är sant, det var inte alls meningen, den liksom bara slet sig ur min hand och hamnade på hans skojortbröst. Som sagt, inte alls meningen.
Jag åt oxfilé föresten, både till varmrätt och efterätt.

Skönt var det att åka hem sedan, eller ja, själva åkandet hem var väl inte så höjdar kul, men det var gott att komma hem till sin dusch och sin egen mugg. Toalett-muggen alltså. Efter några dagar på camping är man ganska så nöjd med att fin-bajsa, hemma, på sin egen mugg. När man är borta så blir det ju mest panik-skita, snabbt sådär, helst innan klockan åtta och morgon-bajs-ruschen kommer igång. Det är nog det värsta med att bo på camping, att man måste dela alla toaletter och duschar med femtioelva andra, främmande människor. Visst, jag delar ju mitt badrum och min enda toalett med fyra andra men de är ju i alla fall min egen familj. Det kan jag ju ta. Skönt var det i alla fall. Att skita alltså, hemma på min egen toalett.

Och summa sumarum av detta årets camping blev,
Att ingen var osams en enda gång,
alla var nöjda fast vädret var skit,
att UNO är jävulens påfund
och sist men inte minst
Jag älskar mina fina ungar och den där smarriga Oxfilén mer än jag trodde var möjligt att älska tre skitungar och en gubbe.
Fast det är tur att det är ett helt år till nästa semestertripp.

Over and out

Man vet...

Man vet att man är gamla när man får "brillkrock" när man hånglar.
Men man ser varandra jävligt bra under tiden!

Over and out

Lika gammal som glasögonen?

 Nog för att jag använder mina brillor lite för sällan, men det här var ju ändå larvigt...

Over and out

Vad jobbigt med semester!

Alltså jag har jävligt lite tid att vara ledig för att ha semester. Känns som att hela den här veckan har gått i ett och den fortsätter så i några dagar till. Suck. Men det klart, det är ju ändå skönt att få massa gjort som man har gått och haft dåligt samvete för i månader. Men det är mycket, mycket kvar att göra.
Jag kämpar på.

Har varit med småbarn i några timmar idag. Phju, tur man har stora barn, det är inte hälften så jobbigt! Fast det var mysigt att låna han i några timmar. Goa, goa lilla gudson som har röjt ur alla mina köksskåp, bitit Tvåan i benet, ätit massor av mat och lekt med alla Treans bilar och tåg. Och på kuppen gjorde han sin gamla gudmor gråhårig.
Nej då, det gjorde han inte alls, han var hur snäll som helst och gråhårig har ju jag varit länge.

Snart iväg till min gamla farmor och hälsa på tillsammans med min kära kusin som jag träffar på tok för sällan. Det blir mysigt, om farmor är något så när idag. Det vet man aldrig. Men vi tar med oss Snajdarn, han brukar alltid få henne pigg. Märkligt det där, vilken otrolig inverkan ett djur kan ha. När han är med så skiner hon som en sol och när hon stryker han i pälsen blir hon salig. Så som sagt, Snajdarn hänger med.

Over and out

Popcorn är gott, fast det fastnar i tänderna

Stått på huvudet i en liguster i några timmar nu. När man står där och rensar så fnular man ju på än det ena, än det andra. Tankarna vandrade iväg på det här med att folk inte förstår att all skit de vräker ur sig förr eller senare kommer fram till dem det berör. För de som pratar en massa skit, pratar skit om dig med när du inte är med.

Så enkel är människan.

Jag är trött på skitpratande och manipulativa människor som enbart får en att må dåligt. Fast det finns inga sådana i mitt liv längre.

Fast i periferin så hör jag skitpratet eka mellan husen.

Men jag tror ju på karma så förr eller senare kommer det i kapp.

Då sitter jag med popcorn och läsk på första parkett.

Over and out

Grönt är (inte så) skönt

Dammsuger och dammsuger och inser att jag nog måste ha ny sand till filtret för det är fortfarande spenat. Får nog lov att prova med det.
Blev sur på den jävla poolen, åt en tonfisksallad och tänker ta en kopp kaffe och min bok och lägga mig på soldäcket och låtsas att poolen inte är grön.

Over and out

Ansat både här och där

Energin räckte en bit på vägen. Klippt gräs, rensat en del. Kört med trimmern runt poolen så att det i alla fall inte är grönsaker på utsidan. Dock är det en del kvar i poolen. Det är morgondagens projekt.
Sedan kom det en regnskur.
In och dammsög och torkade golven.
Sedan ansade jag en del annat också. Så nu är jag inte bara trött, jag är vackrare också.

Over and out

Skönare så

Tar vara på alla energi som plötsligt kom till mig.
Går ut och klipper gräs,
städar upp i spenaten,
rensar ogräs.
Och medan jag gör det hoppas jag på fortsatt uppehåll. Det är skönare så.

Over and out

Sjuttiofem eller fem?

Igår kände jag mig så där trött i hela kroppen ni vet. Man liksom släpar sig fram och allt känns jobbigt, som att gå upp för trappan till exempel. Allt, allt, allt känns motigt och jobbigt och tungt. 

Åkte till stan med Mamman för att se om lite shoping kunde liva upp, men inte ens det hjälpte. Jo, först, lite, men sedan ringde de stora barnens farfar och var arg på mig för att det inte passade att barnen åkte med han på semester torsdag till lördag denna veckan. 

Jag svarade att det inte passade eftersom de kommer hem på onsdag efter att ha varit borta i en och en halv veckan, deras lillebror kommer hem på fredag och har fyllt år medan han varit hos pappa, så vi ska ha kalas för han på fredag och för att vi åker på semester på söndag. Men farfar tycker att jag är elak som inte låter han träffa sina barnbarn.

Ja, det klart han har rätt, gudars vad elak jag är. Varför skulle jag vilja vara med mina egna barn på semestern? Varför skulle deras lillebror vilja ha dem med på sitt kalas? Varför skulle vi behöva tvätta en och en halv veckas tvätt när vi ska på semester? 

Men han tyckte som så att jag kan ju träffa dem hela året, varje dag. 

Ja, men jag jobbar hela året och han är pensionär. Men han kunde INTE tänka sig NÅGON annan helg att träffa dem än just när jag har semester.

Jag suckar och tänker att det är jobbigt med sjuttiofemåringar som är som femåringar i huvudet.

Tog en promenad med Snajdarn igår. Precis då bestämde sig himlens alla portar för att släppa lös mer regn än som kommit på hela sommaren förut. Jag upptäckte att mina stövlar läckte. Hunden var inte nöjd. Vi gick hem.

Hoppas på bättre tur idag.

Over and out

Ha en fin dag på jobbet, älskling

Annas finaste blogg skrev och berättade att hon hade massor av kaniner på sin tomt som nog skulle passa till min spenatsoppa. Det vore ju toppen, jag har ju köpt ny grill.
Jag köpte inte bara en ny grill, jag köpte ett nytt, stort parasoll till soldäcket också. Åh, vad mysigt tänker ni och ja, då om det kunde bli lite sol så att man fick lov att prova det nu. Igår råkade det ju bli lite soligt en stund och Oxfilén och jag bänkade oss på soldäcket med söndagstidningarna. Perfekt för att testa parasollet tänkte jag och vevade i den lilla, fina veven som ska fälla upp parasollet som genom ett trollslag. Vevade som en galning men ingen magi skedde utan parasollet stod kvar ihopfällt.
Jodå, repet som ska trolla upp parasollet åkte in i ett litet, litet hål det var vad som hände. En halvtimmes parasollmekande för mig och Oxfilén senare gick parasollet att fälla upp, som genom ett trollslag, igen.
Då hade solen gått i moln.

Hade grillsällskap i lördagskväll och vi provade den nya grillen. Kanin grillades dock inte. Alla mina kids är utflugna en vecka eller så och då blir det tomt här hemma. Som tur var så kom inte bara vänner och grillade utan även Oxfiléns avkomma så då blev vi inte helt barnlösa. Barn och barn föresten, ganska så vuxen sedan flera år. Men en go grabb är han.

Första dagen på min semester och regnet vräker ner. Jag är dessutom vaken fast klockan är tidig morgon. Jag  var ju snäll och gick upp och vinkade av Oxfilén som inte har semester ännu. Stod i förklädet med hans matlåda i handen och kysste han på kinden och vinkade på det där amerikanska sättet. Nej, det där var ju inte sant. Men i alla fall.
Nu går jag tillbaka till den ännu varma sängen och drar mig i några timmar. För det kan jag, jag har ju semester.

Over and out

Spenatsoppa någon?

Någon som är hungrig? Jag råkade titta ut och upptäckte världens största spenatsoppa på min tomt.
Så ta med er en macka och ett glas mjölk så bjussar jag på lunch.
Eller så går jag bara ut men en jättestor flaska med klor och häller den i spenaten och hoppas på att det går att bada igen om några dagar.

Over and out

Lycklig chaffis får kaffe på sängen av lördagsexemplar

Vad sämst jag är på uppdatering av bloggen. Jag erkänner, jag är riktigt, riktigt kass på det just nu. Jag skyller på att det är för att jag är kär, jag har helt enkelt inte tid!
Och så skyller jag på att det är för att jag mår så bra, för det gör jag. Helt underbart och fantastiskt bra mår jag. Lallar omkring i min låtsatsvärld och njuter av den ovana känslan av att känna ro i själen.
Jag mår så underbart och fantastiskt jävla bra så det är nästan skrämmande. Det är skrämmande. Men härligt.
Förlåt att jag svor, men jag kände att orden inte riktigt räckte till så jag var helt enkelt tvungen att ta i med ett jävla för att poängtera min känsla.

Var och köpte mig en "ny" bil i måndags. Begagnad men ny för mig. I tisdags morse var jag tvungen att gå och titta på den i fönstret och bara beundra den. Jag är nöjd. Håll nu tummarna att det inte är ett måndagsexemplar så att den inte kommer att göra annat en strula. Den bara måste vara ett fredagsexemplar, minst. Men helst ett lördagsexemplar. Det borde ju vara det bästa, lördagsexemplar, om måndagsexemplar är det sämsta. Lördagar är ju bäst för då kan man sova länge, dra sig en stund till och dricka kaffe i sängen (som man får Oxfilén att gå upp och brygga). Alltså måste ju lördagar vara bäst och därför borde ett "lördagsexemplar" vara det bästa som finns.
Oxfilén är ett lördagsexemplar.
Lyllos mig!

Over and out

När man får en bukett sådana här på sin namnsdag, då blir man gladare än gladast!

Over and out

Idag idag men ett annat bad

Min hund är ett blötdjur!

Over and out

Ny energi av gammal vän

Jag börjar nu att bli aningens trött på den här sabla förkylningen och tar och släpar mig iväg till doktorn idag. Jag har ju varit hemma en hel vecka nu från jobbet, det är helt sjukt.
Vi får väl se vad farbror doktorn säger, om det finns något hopp för den här tjejen. Och sedan gör jag som vanligt, jag tänker att det är tur att det bara är en simpel förkylning och att jag snart kommer att vara bra igen.
Jag menar, egentligen, vad sjutton är det att gnälla över?
Inte ett skit.

Igår var jag och träffade en av mina absolut närmaste vänner genom åren som är och hälsar på sin syster här i grannstaden. Vi har varit vänner sedan tonåren men ses inte så ofta, men det gör liksom ingenting. När vi väl ses så är det precis som vanligt, liksom. Jag borde ju varit hemma och tagit hand om min snuva istället men vad fan, som sagt, vi ses så sällan så det var det värt. Massor av energi fick jag i alla fall så det var nyttigt ändå.

Nu ska jag se på lite (o)intelligenta tv-program som tex "Cheaters". Om ni inte har sett det, se det genast och gör som jag be till Gud att det är fake!

Over and out

Ibland har man tur!

Världens bästa mamma ringde och bjöd på mat. Jag tackar och bockar och går dit och blir bortskämd.

Over and out

Sjungande hostare fastnade i pratloop med oxfilé

Förkylningen håller i sig, men är något bättre. Just nu är det hostan som är värst. Annars så lyckades jag med konststycket att bli nockad av jycken igår så jag bet mig illa i tungan. Blodutgutelse och ganska så svårt att äta blev resultatet av det, men det är väl med det som med förkylningen; jag överlever.
Så lätt ska ni inte bli av med mig.

Oxfilén släpade iväg sitt lekamen till jobbet för en stund sedan och jag är inte alls avundsjuk på han. Vi blev uppe på tok för länge igår och såg på The Big 4 på SVT. Inte utan att man var avundsjuk på de människor som hade privilegiet att stå där och njuta av musiken och stämningen. När vi väl kom i sång (jag menar säng men händerna vill hela tiden skriva sång. Är jag sugen på att sjunga? Har fingrarna ett eget liv? Är det ett spöke som skriver? Har jag blivit från vettet? Vem vet, men jag menar säng i alla fall och inte sång) så blev det som vanligt att vi fastnade i pratloopen och talade långt in på natten (och eftersom det redan var långt in på natten när vi lade oss så blev det väldans sent innan vi somnade. Eller ja, jag somnade och somnade, slumrade och hostade gjorde jag i alla fall).
Inte konstigt att den stackarn är trött, Oxfilén menar jag. Jag är trött men jag tänker ju somna om och kurera mig i några timmar till innan jag går upp och lägger mig vid tv och kurerar mig några timmar till.

Så nu, sova (och inte hosta, orkar inte hosta mer nu).

Over and out

Trollieritrolla bort

Tänk ändå vad konstigt det är att när man behöver det som mest så kommer det ett sms och bara gör allting bättre. En del människor har en förmåga att liksom höra av sig precis i rätt tid så att det liksom blir så där bra. Och plötsligt så mår jag bättre igen.
Fast förkylningen kan hon nog tyvärr inte hjälpa mig med, den hänger i.
Jag önskar att jag kunde trolleritrolla bort den jäveln, förkylningen alltså, inte vännen. Henne vill jag gärna ha kvar.

Over and out

Så sket jag i det blå skåpet

Och så har man gjort bort sig igen då...
Det är inte så lätt att få tid till allt och alla.
Antar att jag är en dålig människa för att jag inte hinner med att vara alla till lags.
Men visst, fine, jag kan ju bli bättre på att använda telefonen.
Men jag orkar bara inte vara soptunna just nu.
Jag mår bra och jag orkar inte höra mer just nu.
Inte just nu.
JAG ORKAR INTE!

Over and out

Feberhet eller nykärshet?

Tänk att den här morgondraken faktiskt inte är någon morgondrake längre. Eller är det bara nykärssyndrom? "-God morgon älskling"
kan ju få vem som helst på gott humör redan från start. I alla fall när det kommer från Oxfilén. Då ler jag där jag ligger och halvsover och klockan är på tok för tidigt för en tjej som haft sovmorgon i tre års tid. Men jag ler med hela ansiktet och tänker att jag är lycklig.
Fast vågar man vara det då?
Jag kan, jag vill och jag vågar!

Annars är det mest förkylningen som tar upp tid just nu. Attans vilken sommarsnuva jag åkte på, helt sjukt. Den kom snabbt också, som vinden. Nu är näsan täppt, halsen som taggtråd, ögonen rinner och kroppen brinner av feber (fast det gör den ju ändå av klibbig nykärhet, men i alla fall).
Det dryga med att vara förkyld på sommaren är ju att vem sjutton vill ligga inne och uggla när solen skiner och himlen är blå? Inte jag, inte jag, inte jag. Men jag orkar ändå inget annat, så det är bara att uggla på.

Idag måste jag dock släpa mig upp och följa med Trean på simskoleavslutning för den stränge fadern, till Trean alltså, kunde inte komma och det klart grabben ska ha någon med sig. Så jag får väl lov att dra mig upp ur mina sköna sängkläder och korva på mig några paltor och släpa mig upp till badhuset. Det känns inte så lockande att stå där i den varma och fuktiga luften och febersvettas men vad gör man inte för en underbar unge? Jo, man gör allt, och lite till. Så det känns ändå som en lätt uppoffring och jag har lovat han en glass efteråt och det kan jag väl stå ut med. Glass är bra när man är sjuk, det vet ju alla.

Blivit bjuden på flera kalajs den här helgen som jag gärna hade gått på, men jag varken kan eller orkar. Fast det är tråkigt att tacka nej, speciellt till människor jag genuint tycker mycket om. Fast det kanske är lika bäst att vara hemma, det kan ju sluta med ett brutet ben eller så.
Och brudarna vet att jag vill träffa dem, fast jag är rätt upptagen, rätt ofta nu för tiden. Jag hoppas i alla fall att de vet det. Jo, det gör de! Och de unnar mig att vara glad och må bra. Det är det inte alla som gör. En del försvinner lika fort som limpmackorna i mitt brödskrin när man mår bra. Men å andra sidan är ju inte det min förlust.
Nåja, i alla fall, ha det så kul i helgen och partaja lite från mig med. Men inte så där mycket så att ni bryter nåt ben.

Nu ska jag se om jag hinner somna om en stund innan det är dags för badhuset.

Over and out

Pensionär eller inte pensionär, det är frågan

Ska hem till Mamman och Pappan och fika så fort som Oxfilén kommit hem från jobbet (ja, hem och hem men hit då. Fast det är ju nästan hem nu för tiden för den mesta tiden tillbringas ju här. Han har ju börjat kalla hunden för vår hund så jag antar att han känner sig rätt hemma här. Det gillas.) Ja, i alla fall så ska vi hem till Mamman för idag blir hon pensionär och det måste man ju fira.
Tänk att min mamma ska bli pensionär! Det är ju helt sjukt ju. Hon är ju typ fyrtio år eller så. Det måste hon ju vara eftersom jag är typ tjugo.
Pappan blev ju liksom pensionär lite mer ofrivilligt och dessutom mitt i semestern förra året så det blev ju inte så här som för Mamman att hon är iväg och jobbar sin sista dag och sedan är det tack och adjö.
Fast det klart, hon ska ju dit sedan och jobba igen om tre veckor när de andra ska ha semester. Dessutom ska hon fortsätta att jobba en dag i veckan sedan.
Jag antar att man kan säga att hon blir pensionär-light.
Så, snart light-pensionärs-fika hos Mamman och Pappan.

Over and out

Miss you!

Jag har förstått att det tydligt inte alltid går att kommentera i bloggen. Det är väldigt irriterande och jag saknar era fina kommentarer. De är ju liksom en stor del till att man orkar fortsätta att blogga. Jag vet inte varför det inte fungerar för några av er kan kommentera som vanligt och en del kan det inte. Ibland verkar det funka när ni väljer att vara anonyma men inte alltid.
Jag är ledsen kära läsare och jag jobbar på problemet för jag saknar era kommentarer!

Over and out

En bra duva är en död duva

Jag glömde ju berätta vad som hände på jobbet igår. På vägen hemåt på morgonkvisten i rusningen på Essingen så råkade jag döda en duva. Eller, jag och jag, den dödade sig själv kan man säga för den flög rakt in i framrutan och höll på att skrämma skiten ur mig.
PANG,
sa det, rätt i rutan.
Ni som känner mig vet att jag sörjer. Fåglar är underbara djur.
Inte.
Vila i frid, ditt kräk.

Over and out

Nu blir jag väl nerskriven med kommentarer om att fåglar är fina djur som förtjänar att leva och har samma värde som allt annat levande osv. Men jag hatar fåglar och jag tycker att de är äckliga kräk. Så det så.

My boyfriend is hotter than hell!

Ligger i soffan, nerbäddad under täcket.
Får lite flashback från i vintras och benbrottet.
Hoppas på att det kommer en het kille sedan och tar hand om mig.
För det är faktiskt synd om mig!

Over and out

Atchhoo!

Började nysa okontrollerat på vägen hem i morse.
Halsen gör plötsligt ont.
Nämnde jag febern som kom smygande?
Bäddar ner mig.

Over and out

Adjö pengar och tandsten

Massor av tandsten och pengar fattigare.
Och ett hål att laga nästa vecka.
Men ändå, det är över för idag!

Tar med en kaffekopp och går ut i solen och lägger mig.

Over and out

-Hur dags är simskolan?
-Eh, jag vet inte.
-Är det som förra året, på morgonen?
-Ja. Ja, just det!
-Ok, då går vi upp tidigt i morgon.
-Mmmm.
Äter frukost tidigt på morgonen.
-Vet du om det är klockan åtta eller?
-Njeee.
-Brukar ni gå efter frulle?
-Nä. Direkt efter maten.
-Maten? Så det är inte på morgonen då?
-Nä.

Vad säger man?
Snacka om stenkoll.

Over and out

Vill inte

Kan inte sova.
Vaknade halv fem.
Tandläkartid.
Fi fan.

Over and out

Överraskningsbarn

Oxfilén säger att jag har en sång för allt och det ligger nog lite i det. Det kommer allt som oftast musiktexter till mig när vi pratar. De liksom bara ploppar upp i mitt huvud och munnen öppnar sig och sjunger det av sig själv.
Det blir oftast rätt kul.

Igår såg vi lite hojväder mellan molnen, då gäller det att passa på. Roligt är det! Och jag är faktiskt nästan inte rädd alls. Bara lite.

Sedan kom mina två syskonbarn som en överraskning och blev kvar tills idag. Vi ska gå och gosa med fyra kattungar idag, det är planen. Jag misstänker att det blir några dopp i poolen också. Är det inte allt för kallt kanske till och med jag vräker mig i en sväng. Fast annars är planen idag ogräsrensning för snart växer hela tomten igen.

Men nu ska jag gå upp och sätta på en kanna kaffe så att man kan skaka liv i den här gamla kroppen.

Over and out

♫♪♫♪

Aj lööööv ju, 

Aj, lööööv ju

Over and out

Nykär fjortisvuxen har turen att få Oxfilé i midsommar

Nu är det dags för några dagpass innan det är tid för långledighet, vilken för övrigt av en händelse, råkar infalla under midsommar helgen för den här tjejen. I år alltså. Nästa år vet man ju aldrig hur det blir, då jobbar man kanske hela midsommar så det är bäst att passa på att fira med råge i år i fall man får sitta och uggla utan barn, gubbe, nubbe och sill i en gammal lastbil på en gammal parkering i en gammal huvudstad nästa år.
De av mina arbetskollegor som råkar ha oturen att ha sina jobbarhelger under midsommar i år är inte så glada. I år har det nämligen bestämts att det ska köras ut gods även under midsommarnatten. Förr om åren har vi jobbat natten till midsommar, men inte på själva midsommaraftonsnatten.
Så de grabbarna får plocka sina blommor i dikeskanten efter motorvägen och lägga under den skitiga kudden i hytten och krypa ner under täcket i slafen utan sina familjer.
Det tycker jag är lite taskigt.
Jag har ju såklart full förståelse för att vårdpersonal, poliser, brandmän, väktare och andra nödvändiga jobb måste fungera även på storhelger. Buset lär ju inte ta ledigt, de sjuka lär ju inte ta en paus i sjukdomen och det lär ju kunna börja brinna även under midsommarnatten. Men det vet i fåglarna om det är någon som svälter ihjäl på midsommardagen om det inte råkar finnas precis färska tomater i butiken på morgonen.
Jag tänker att det är tur för min chef att jag råkar vara ledig i år. Annars hade han fått sina fiskar varma.

Annars knallar livet på med mig. Som vanligt nu för tiden tillbringar jag min tid med Oxfilén eller tänkandes på Oxfilén. Märkligt att man som vuxen kan bli lika fjantig som en nykär fjortis. Men när man är två som är lika fjantiga som nykära fjortisar och när det råkar vara i varandra man är fjortiskära så är det ju ganska så helt jävla underbart!
Så vi fortsätter att lyssna på sliskig musik, hångla i timmar och gå långpromenader medan världen rullar på utanför vår rosa och fluffiga bubbla.
Kan tänka mig att det kraxas bland olyckskorparna, men vem sjutton bryr sig? Jag är lycklig, Oxfilén är lycklig, alla barnen är nöjda, då är det bara bra.
Nej, fel, underbart!

Nu ska jag passa på att vika ihop två, tre maskiner med tvätt innan det är dags att åka in till Coconest.

Over and out

Klok som en bok

Min vän Rocktjejen är klok som en bok. Läs och tänk.

Barnen

Over and out

Lyxigt att jobba när man har fin utsikt hela natten

Helgen var mest jobb. Fast räknas det som jobb om man har med sig världens bästa och snyggaste brandman i hytten? Tror knappast att det kan göra det va?
Igår var vi ute och åkte motorcykel. Jag är inte så bra på att åka med, varken i bilar eller på motorcyklar. Jag tycker liksom att det är jobbigt när det inte är jag som har kontrollen utan jag måste lita på att någon annan har det. När jag sitter bredvid så trampar jag efter bromspedalen mest hela tiden.
Nu har ju inte jag varken motorcykel eller motorcykelkörkort så jag måste ju helt enkelt lita på att Oxfilén fixar det hur fint som helst. Det gjorde han, jag var knappt inte rädd alls. Bara ungefär 200 gånger. Fast det var inte på något sätt hans fel att jag var det, det är bara det där med att släppa kontrollen som är läskigt.
Nämnde jag att jag inte åkt motorcykel på typ fem, sex år?
Nåja, det var skoj i alla fall och det är högst troligt att det snart blir åka av igen. Gärna för mig.

Just nu sitter jag av lite tid för Ettan ska in till tandläkaren och få tandställning idag. Tänker att han nog vill ha sin gamla mamma med sig när det ska in ett halvt kilo järnskrot i truten på den stackarn. Så jag håller mig helt enkelt vaken fast jag har jobbat inatt och hänger med.
Igår hade han sina två bästa kompisar här som skulle sova över och jag gick in för att säga godnatt innan jag for till jobbet. Då kom han fram och gav mig en kram fast polarna var där inne. Då tänker jag att han är en fin unge som inte skäms alltför mycket över morsan trots att han är tonåring.
Gillas av den här mamman. Hårt.

Nu ska jag spola av mig vägdammet och se om jag hittar ett ansikte där under.

Over and out

Men det är ju inte klokt vad jag är lycklig!

Over and out

God fucking, jävla morgon, mamma till tonåringar och ägare av denna fritidsgård

God morgon
Kommer som vanligt upp till:

Ett så gott som ett tomt brödskrin. Det ligger två Skogaholmsskivor i storlek med ett postit block på botten i en trasig påse. Äter dem med en svettig kälkbacke till ost som legat utanför påsen.

Smulor. Smulor i drivor på köksbordet, på bänken, på golvet. Smulor i diskmaskinen. Den är föresten ett kapitel för sig. Den är full av snabbmakaroner som ligger som en kaka i botten av maskinen. Inkilat i silen.

Kiss i toalettstolen. Det är jobbigt att spola. Jobbigt är det tydligen att kissa i stolen också, för hela kanten och golvet är kissiga också. Som vanligt. Men ingen, absolut ingen kissar på kanten.

Tvätt i högar. I hallen, på toaletten men mest på golven. Man kan tvätta ibland när man behöver något. Då tvättar man åt alla i familjen och det är ju snällt. Men sedan hänger man bara upp sitt eget, resten får ligga kvar i maskinen tills det luktar unket och måste köras igen.

Inga glas i skåpet. Och inte i diskmaskinen heller. Några skräpar såklart på bänken men de flesta är spårlöst borta. Tills man öppnar en dörr till valfri tonåring. Där är all disk. Tallrikar, gafflar, knivar, glas, muggar. Ja, ni fattar.

Handdukar och badbyxor ligger blöta i högar lite överallt. I köket bland annat.

Deras egna rum? Don´t even get me started!

Idag är jag så in i helvete trött på att vara tonårsförälder och jag tänker att jag ska bli jobbig så in i helvete när det är dags för pay back time. Jag ska ringa varenda dag och berätta om mina liktornar, jag ska komma hem till dem och irritera dem tidigt som fan på lördagmornar. Jag ska ringa och be om hjälp med de enklaste sakerna och låtsats som att jag inte kan någonting. Jag ska lägga mig i allting och ha åsikter om allt och alla.

Och en dag kära barn, så har ni egna tonåringar som släpper tvätten i hallen, har alla tallrikar på sina rum och smular i hela jävla huset.
Nämnde jag att de kommer att ha sönder allt de tar i också?
Då ska jag dricka en kopp kaffe på fat, gunga i min gungstol och njuta av att bara vara farmor och mormor åt era kräk till tonåringar.

Som tur är så är mina kräk rätt så underbara för det mesta. Men ibland och när det gäller vissa saker så är det som att de totalt glömmer bort att det existerar andra människor än just de själva. Men det är väl just det som gör dem till tonåringar. Och jag vet ju att det trots allt kommer att gå över. Om en sisådär tio år så har väl alla tre blivit något så när vuxna.
Om sisådär tio år...

Over and out

När rädslan slår sina klor i mig

Ibland när allt känns så rätt

så blir jag så rädd.

Rädd att allt ska bli fel,

att allt ska bli fult

Du är så rätt.

Så vi låter det inte bli fel.

Over and out

Jag vet att jag borde, men jag vill helt enkelt inte

Har sjukt dåligt samvete för allt jag borde göra hemma men inte får gjort.
Jag borde såga listerna som har legat på golvet i fyra månader nu. Jag borde rensa ogräset på gruset som har vuxit sig så stort att det snart biter en i hälsenorna när man ska gå in. Jag borde trimma runt träd och buskar och fram för allt runt poolen innan man inte hittar den bakom allt gräs. Jag borde klippa gräsmattan. Jag borde köpa och sätta upp de sista gipsskivorna i hallen så att jag kan tapetsera där.
Jag borde en jävla massa helt enkelt.
Vad gör jag då?
Njuter av livet och latar mig, det är vad jag gör.

Over and out

Lyckliga jag

Långledig
Vaknade bredvid en perfekt stekt oxfilé
Barnen ska få sommarlov om bara några timmar
Solen skiner
Kaffe
Underbara liv!

Over and out

PIP, PIP

Och så precis när vi dunat in i kuddarna, trötta som två små barn så piper den jävla apparaten.
Upp far han ur sängen så att kuddarna flyger, på med kläder snabbare än stålis hinner få av sig paltorna i telefonkiosken och sedan hör jag bara bilen som rivstartar.
Tyst.
Plötsligt är man pigg som en mört och vänder och vrider sig i lakanen. Slumrar lite oroligt men somnar inte.
Som tur var så var han snart hemma igen i min säng så att jag kunde somna gott. Och som tur var så var det inget speciellt som hänt.
Jag är stolt över Oxfilén även om jag inte tycker att jourveckor är så där fantastiskt roliga.
Men stolt är jag.

Over and out

Så fort jag får tid över...

Bloggen har strulat en hel del på senaste tiden vilket är lite synd då den aldrig har gjort det förut under de år som jag har bloggat här på Blogger. smallthingsinlife berättade tex att hon försökt att kommentera utan framgång. Det känns urtrist för då har jag med all säkerhet missat både roliga, fyndiga och tänkvärda ord från er.
Nu håller jag tummarna att det ska fungera lite bättre, både med bloggandet och kommenterandet (ett krux är ju dock att jag måste ta mig tid att blogga också, det ska erkännas att det varit lite dåligt med det de senaste veckorna).

Ett av problemen med att blogga nu är att, förutom att det är sommar och varmt och man hellre vill vara ute i solen, det är svårare att blogga när man mår bra. Det är märkligt det där, men när jag mår bra så finns det inte lika mycket ord som vill ut. Eller, jo det finns massor av ord som vill och som kommer ut, men de kommer mest ut till Oxfilén.
Så här är det, mina vänner, jag mår så bra i både själ och hjärta att jag helt enkelt inte har tid att ägna bloggen så mycket energi. Min energi går åt till att njuta av livet.

Men misströsta inte, jag lovar att jag ska försöka att bättra mig och berätta lite om vad som händer. Så fort jag har lust tid.

Over and out

Jag kräks en stund. Jag verkligen kräks!

Chefen glömde visst ringa och upplysa mig om att det skulle åka med en jeppe natten som var. Blev som en (inte ett dugg) glad överraskning när jag kom in igår kväll. Jättetrevligt. INTE!
Bilen var sen och chauffören som kört hade backat och naggat lite på bakljusen på vagnen. Eloge dock till han som faktiskt berättade det direkt för mig. Jätteeloge till han, gillas skarpt!
Nåja, tillbaka till jeppen då.
Jag orkar inte dra hela skiten här, men som ett exempel har han väl berättat för mig ungefär 10 gånger under natten att han tycker att horhus borde vara legitimt i Sverige. Han har även berättat varför han tycker det och hur han ser på kvinnor. Vilka sidor han hänger på när han surfar och att man ju inte kan hjälpa vilka bilder man råkar "snubbla" över på Internet.
Alltså min hjärna går på högvarv nu och jag orkar inte ens skriva om all skit som kom ur munnen på den mannen. Jag "sov" med ena ögat öppet och har varit ett nervvrak hela jävla natten. Jag sa till min chef att om han ska åka med mig i tre nätter till, som det tydligen var tänkt, så säger jag upp mig på stående fot.
Jag kan ärligt säga att jag har aldrig varit lika rädd på jobbet i hela mitt liv förut. Inga pundare, uteliggare, monster eller inbrottstjuvar har skrämt mig lika mycket en natt på jobbet som den här karl gjorde. Och det är helt sant!
Fy fan, jag säger bara fy fan!

Over and out

Pluttisnuttigull

Alltså, det är inte mitt fel att jag aldrig uppdaterar nu för tiden, jag försöker faktiskt. Det är Blogger som har strulat, strulat och åter strulat de senaste veckorna. Det har inte ens gått att logga in, än mindre skriva några inlägg. Men skyll inte på mig, jag är oskyldigt. Fast om jag tänker efter så har jag kanske inte direkt prioriterat bloggen de senaste veckorna.

Konstaterat att jag älskar att vara fjasmigt förälskad och njuter av att vara så där härligt, larvigt fjamsig. Älskar att kramas tills armarna låser sig, kyssas tills jag har skavsår av skägget (inte mitt skägg, Oxfile´s skägg såklart. Jag är rätt skägglös, fast jag är tradarchaffis) och skratta tills jag får ont i magen och tills skrattgroparna får träningsvärk. Älskar att sitta tätt, tätt intill och bara njuta av att ha ett eget element som alltid, alltid är varmt.
Underbara, härliga känsla att bara vara sådär härligt fjortis nyförälskad.
Och jag bara njuter.

Fyllde år också i helgen och önskade mig gips-skivor av Mamman och Pappan. Det fick jag såklart och dem skruvade jag upp igår. Skönt att få lite gjort. Var och köpte massa blommor och nya buskar i veckan som var, för presentkortet som jag fick av Mamman och Pappan förra året när jag fyllde. Fick en ny buske av Systeryster i present också så snart är steppen ett minne blott och min trädgård kommer att bli lummig och mysig (väx buskjävlar, väx!).

Idag ska jag packa ihop mig och åka till stan. Det ska jag göra nu, strax och ögonaböj.

Over and out

Aldrig så bra som när man dör

Min mamma brukar säga så här:
"Man är aldrig så bra som när man dör och aldrig så dålig som när man gifter sig."
I andras ögon alltså. Men oroa er inte, Oxfilén och jag ska inte gifta oss, det är inte det.
Men det ligger en hel del i det där. Tissel, tassel, skvaller och skitprat.
Jag är glad och mår bra. Han är glad och mår bra.
Då tycker man ju att de flesta borde vara glada för vår skull?
Men å andra sidan så skiter jag uppriktigt sagt fullkomligt i vad de tycker.
För å andra sidan finns det ju en massa folk som är glada för vår skull. Jag tar och lyssnar på dem istället och fortsätter att njuta av livet.

Over and out

Ledsenglad dag

Idag sade jag något som det var många år sedan jag sa sist.

-"Hej då mormor och morfar".

Nu är de äntligen tillsammans igen.

Känns bra i mitt hjärta.

Over and out

Finaste

Finns så mycket jag vill säga dig.

Så många ställen jag vill visa dig.

Håll kvar mitt hjärta i din hand,

så går vi tillsammans

Over and out