lördag 31 januari 2009

Magpirr

I går kväll när jag kom till jobbet var det isgata inne på planen. Det var rena rouletten att köra där inne, det sladdades hit och dit med lastbilar och släpar krängde hit och dit. Rena rama cirkusen. Det är inte roligt alls att lasta när man kör fast varje gång man ska backa in. Men jag fick ihop mitt lass och kom iväg till slut.
Det rullade på bra tills jag kom till ett lossningställe och hade lossat nästan allt, hade bara ett par pallar kvar. Då halkar hela läppen på bryggan av släpet och trucken blir med pallarna på hängande mellan släpet och bryggan.
Jaha. Hur löser jag det här nu då?
Jag står där och kliar mig i huvudet ett tag och funderar. Plötsligt ser jag skenet av ett glödpäron ovanför mitt huvud och jag förstår att jag har fått en idé.
Jag skjuter ut den hopfällbara liften som sitter under släpet och lyckas på något mirakulsöst sätt med konststycket att få upp truck och pallar. Den ena pallen havererar dock något men det är inte värre än att det går att plocka ihop det igen. Men det mest otroliga av allt när det gäller det här är att inget gick sönder.
Inget! Hur är det möjligt?

När jag kom hem försökte jag sova, men det var som vanligt störtomöjligt. Funderar på att sluta helt med det. Det verkar ju ändå överskattat. Tänk vad mycket man skulle hinna med om man inte sov. Och det är ju ett faktum att om man sover så kan man missa något.

Blev varse här om dagen att jag får körförbud på min personbil om jag inte besiktar före söndag. Så nu har jag köpt nya däck och fixat det som behövde fixas och beställt en tid i morgon. Snacka om att vara ute i sista minuten. Men jädrar vilken flax att de har öppet på lördagar, det hade jag ingen aning om att de hade. I bland ska man ju ha lite tur.

Sitter och väntar på besök av mycket speciell person. Mitt hjärta bankar och det pirrar i magtrakten. Vad betyder det tro?

Over and out

fredag 30 januari 2009

Ont

Så trött.
Jag är så trött.
Vill inte bry mig, vill inte bli sårad.
Varför ska jag bry mig? Jag ska inte det.
Men ändå.
Ändå gör det så ont.

Ni tror att ni känner mig.
Ni tror att ni vet ett jävla skit om mig.
Ni känner inte mig.
Ni vet inte vem jag är.
Ni har inte en jävla aning om vem jag är.

Jag älskar er som känner mig
Ni som, mer eller mindre, vet vem jag är.

Speciellt älskar jag dig. Du. HAN.
Älskar dig. Tack. För du ser. Du vet.

Over and out

torsdag 29 januari 2009

Nötkärnor, glada gynnare

Jag är frisk. Frisk som en nötkärna.
Så nu kan vi väl konstatera att nötkärnor kan ställa sig i raden som glada fåglar tillsammans med lärkorna. Jag misstänker att kajorna är glada de med, föruom när de är bakis och det borde ju hända rätt ofta.

En av bästa vännerna blev moster idag. Grattis moster! :)Det blev en pojk och jag vinkar och hälsar den lilla gynnaren välkommen till livet.

Jag är frisk. Och jag är glad. Och jag måste beställa en tid för besiktning på min bil.

Over and out

onsdag 28 januari 2009

Hackspettar, inte glada?

Jag berättade en sak för en av mina bästa vänner häromdagen. Jag skäms lite för att jag sa det på msn och inte IRL, men det bara blev så.
Jag berättade det och fick ett så underbart svar och det kändes som att jag slängde en sten stor som Kilimanjaro från mitt bröst.
Jag vet inte varför det kändes så viktigt för mig att kunna bli några som helst missuppfattningar mellan vännen och mig. På något sätt ville jag ha vännens välsignelse, eller vad jag ska säga. Man kan säga att jag fick det och det gör mig gladare än en glad lärka(inte för att jag fattar vad det är som skulle göra en lärka så värst glad. Är de gladare än sparvar, skator och hackspettar och i såfall varför?)
Älskar den här vännen och har för alltid en liten del av mitt hjärta utlånat till denne.(Det är väl egentligen mer ett leasingkontrakt, men vem fan är kinkig med detaljer)

I dag är det dagen som jag ska iväg och se om jag är sjuk på riktigt eller inte. Det känns skönt att det ska bli av men känns lite jobbigt. Jag får sällskap med mig i allfall och slipper åka själv(fast det hade jag inte behövat ändå tack vare underbara vänner, puss) och det känns tryggt.

Jag känner mig lätt, hel och komplett som jag inte har gjort på åratal, kanske aldrig förut i mitt liv. Jag vet nu vilken ström jag ska följa i mitt liv för att hitta min ro i själen. Och det gör mig lycklig.

Over and out

Glamorös

Såg just mina bilder på bloggen.
Fan vilket glammigt liv man har.

Over and out



Ja, här ser ni resterna av dagens kulinariska upplevelse. Pasta med spenat, broccoli, bacon och ostsås. Jättegott. Verkligen. Om den hade varit varm hade det varit ännu godare.
Blev en miss i morse och jag fick i sista stund en annan bil och just den bilen hade ingen matlådevärmare. Alla andra bilar har en matlådevärmare.

Körde sopor i dag med. Inget ont i det.

Har varit lite zoombie idag för ettan hade mörkräddsattack igår så det blev sent i säng. Sen sov han hos mig och det var inte igår han gjorde det sist, åratal sedan. Men det är klart att ibland är det skönt att få vara liten och rädd och att mamma tar hand om en även om man är stor.

Har en god vän på besök i kväll. Och den gode vännens vän som faktiskt är mer min vän nu än den gode vännens vän. Deras sällskap känns mer lockande än att blogga, så... vi hörs i morgon.

Over and out

tisdag 27 januari 2009

En riktigt sop(ig) dag

Började tidigt, eller jag inte så värst egentligen, men i mina mått mätt. Jag hatar att börja tidigt och jag slår vad om att det var det som var orsaken till att dagen blev en sopdag.

Skulle köra lite mellantransport mellan två lager i samma stad först och sen ta mig med ett lass till en soptipp i en stad några mil bort. Jag tar mig glad i hågen an uppgiften men inser snart att det inte är roligt att vara människa.
Kommer med första lasset till lagret och inser att det inte är något bra ställe att dra in ett släp och att det dessutom är rena rama skridskobanan(men vad i hela fridens namn är en skridskobanan? Hur äter man den? Var växer den? Men framför allt, hur ser den ut?) där inne. Det tog en stund att backa in och det är inte så kul när det gör det. I början av min karriär som chaffis så var jag van vid att det tog tid, men nu är man van vid att det säger "plopp" och sen är det klart.
Nåväl, väl intill kaj så börjar jag lossa släpet och det går väl hyggligt och jag börjar att lasta det igen. Det går också bra, en stund. Sen tar batteriet i trucken slut.
Sätter aset på laddning och väntar. Och väntar. Och väntar.
När vi väntat en evighet(under denna sega väntan så försöker jag konversera med den här snubben, jag bjussar till och med på kaffe men han är inte så väldigt, hur ska jag säga, social) så ringer snubben till det andra lagret och det ska komma fler truckar med laddade batterier.
Det går en långt stund. Sen går det en lång stund till. Och efter nästan en hel evighet så kommer trucklerverantören. Med en truck som har slut i batteriet.
Men varför? Vad har jag gjort liksom.
Nåväl, jag tar den fina blå handjagaren och sätter igång att handlasta.
Men truckjäveln fungerar som skit! Varje gång man ska sänka den så tar det en halvtimma innan den ställt ner pallen på marken(Ja, ja jag erkänner att det är en liten överdrift)
Det är i det här ögonblicket jag tror att jag ska; 1. Börja gråta som ett litet barn, 2; Bli galen, hitta ett vapen och gå bärsärk.
Men jag biter ihop och lastar på.
Kommer iväg till den häringa soptippen som jag ska lossa på. Väl där inser jag att jag skulle haft med mig en handtruck dit. Det hade jag ju inte, för den var ju så urusel så den var ju inte värd att släpa på.
Får låna en på soptippen. Det finns en anledning till att den är på tippen.
Som tur är så jobbar det en hel hop med skitrevliga jeppar och jeppinnor på tippen så det går rätt smidigt att slänga av soporna.
När jag sedan ska koppla ihop ekipaget så har dragstången sjunkit och det går inte att koppla även om jag sänker bilen maximalt.
Men det händer någonting. Jag flinar lite galet och börjar att nynna lite tyst för mig själv. Om någon kommit så hade nog någon blivit lite nervös på mig. Det hade jag blivit om det var jag som kom och såg mig.
Fenomenet med dragstången har ju hänt förr så det är ju bara att göra som man brukar när det händer, men det går ju någon halvtimma extra innan jag kan rulla hemåt.

När jag kör hemåt mot åkeriet så ler jag ändå hela vägen, även fast dagen har varit sopig. Jag känner mig glad, lugnt och jag ler med hela ansiktet.
För jag vet. Jag vet, och det gör mig lycklig.

Over and out

söndag 25 januari 2009

Dieselmannen hälsade på

Vaknade med dieselsmak i munnen. Ja, riktigt, jag drack rödtjut igår. Det är ju märkligt att någonting som är så gott kvällen innan kan smaka så illa dagen efter. Men det var inte värre än att en tandborste kunde bota det och då är det ju synd att kalla det baksmälla.

I morgon ska jag jobba dag och dessutom ska jag börja tidigt. Alltså, allvarligt hur ska det gå till? Jag har inte gått upp tidigt på över ett halvår. Känns som att jag troligen kommer att antingen försova mig eller vara allmänt halvdöd (varför skriver man inte halvlevande? Man brukar ju säga att man ska se glaset som halvfullt i stället för halvtomt och halvlevande känns ju egentigen positivare än halvdöd. Fast det är det ju inte. Det är ju samma sak, precis som halvfull/halvtom. Halvfull kan man ju annars vara på fredagar och lördagar, men då klingar det ju plötsligt minder positivt).

Veckan som kommer blir ingen latmansvecka. Nu är det ju dags att börja köra heltid igen och då gäller det att komma in i de gängorna igen. Med de gängorna menar jag:
Sova. Äta. Jobba. Sova. Äta. Jobba.
Och så vidare och så vidare i all oändlighet och sen dör man. Ja, så känns det ju ibland. Men jag ska inte vara negativ, det händer ju att man hinner städa och tvätta emellanåt också.

Ledig en dag den kommande veckan och då är det lite annat mindre roligt inplanerat. Jag hoppas på att bli uppmuntrad av goda vänner hela veckan.(Har funderat på att skaffa en hejarklack som kan följa med mig från morgon till kväll hela veckan och muntra upp mig med ramsor och glada tillrop. Men jag kunde inte bestämma mig för vilken färg de ska ha på sina dräkter så jag skippar det)

Over and out

lördag 24 januari 2009

En vän, en vinare och en maträtt

Gårdagen var turbulent, det var både roliga och jobbiga känslor hela dagen lång. Därför var jag trött redan när jag kom till jobbet i går kväll. Måste ändå varit på skapligt gott humör då lagerkillen sa; -"Hej solstrålen" (och nu menar jag att han sa det som att han menade solstråle och inte tvärt emot) när jag kom in och skulle få mitt lass.
Solstrålehumöret höll dock inte i sig så värtst länge. Det började direkt och lasset skulle ändaras hit och dit innan det slutligen var klart att sätta tänderna i.
Jag insåg efter bara en liten stunds lastande att jag ville slå alla som hade varit inne på lagret och packat pallar i går. Jag satte till och med upp en lapp där jag skrev att jag ville slå dem som hade packat den dagen. Så klart ville jag inte slå dem på riktigt, jag hade nöjt mig med att dra ut deras fingernaglar med tång, men jag var inte glad.
Nåja kom iväg till slut och allt var frid och fröjd. Kommer ca 3,5 - 4 mil innan de ringer från lagret och talar om att jag har en pall står kvar på lageret.
Djup suck. Vänder och kör tillbaka och hämtar pallen.
Sen knallade det väl på hyggligt under natten men tröttare än jag var i natt tror jag aldrig att jag varit under mitt yrkesliv som chaufför. Jag hade svårt att slå bort tanken på att andra människor låg och snarkade som bäst medan jag slet och lossade skitpallar. Men det är ju min lott här i livet, jobba när vettiga människor sover i sina sängar.

The boss ringde i går och erbjöd mig heltid igen, det känns bra. Det tyder ju på att han vill ha mig kvar och då kanske man inte är så jobbig som man tror. Eller så är det bara kvotering. Jag tackade givetvis ja.

Fick mat av min mamma idag. Det kändes överjävligt skönt att slippa laga till nåt eftersom jag bara har legat på soffan sedan jag kom hem. Fast direkt efter jobbet åkte jag och fikade med goda vänner och det gjorde mig som vanligt glad i själen.

I kväll ska kidsen sova borta.
Jag ska hälsa på en vän, en vinare och en maträtt.

Over and out

Nytt men gammalt

Jaha, nu sitter jag här i mitt nya hus som inte är nytt utan samma som jag bott i det senaste halvåret. Men det känns helt nytt, allt känns nytt. Jag känns ny, Jag är ny.

Jag är.
Jag är jag.

För första gången på mycket länge, kanske någonsin, känner jag mig som

Jag.

fredag 23 januari 2009

God vän och god vän till den gode vännen

I dag åkte jag till stan med en god vän och en god vän till min gode vän. Det var dags att åka och handla det där nödvändigaste när man är nybliven singel och det blev inte så mycket mer än en lampa. Det sjukaste är att lampan inte ska ersätta någon lampa som försvinner i separationen utan den har jag hängt på ett ställe där det har saknats en hela tiden vi bott här. Känns lite fånigt på något sätt.
Blev lunch i stan också och det var både gott och väldigt trevligt, men jag hade lite svårt att sitta still. Fast det har jag fortfarande, det är väl en sådan dag.

Ja, just det, separationen. I fall att det var någon av er som har missat det så flyttar (X)pv ut snart.
Så, nu var det officiellt på riktigt.
Jag har inget att skriva om det. Vill inte skriva om det. Men nu har jag berättat det.

I morgon så ska jag jobba så efter det har jag kanske lite att berätta igen. Det blir inte så mycket intressant att skiva om här för just nu händer det inte så mycket i mitt liv (eller jo, men som jag skrev förut, inget jag vill skriva om här och nu)

En annan god vän ringde mig i kväll och var orolig och bekymrad över sin gammal vän. Jag tänker på dig gumman och ring mig i morgon så ordnar jag så gott jag kan med det jag kan.

Nu tänker jag gå och sova, upp i morgon och skjutsa barn som vanligt och sen är det ju jobbarnatt. Ni får väl hoppas på en riktig skitnatt på jobbet så det blir ett roligt inlägg i morgon och jag får hoppas på en lugn och fin natt och ett tråkigt inlägg.

Over and out

torsdag 22 januari 2009

Avgasrör hör inte hemma på marken

När man inte jobbar så finns det ju inte så mycket roligt att berätta, det händer ju inte så mycket när man är ledig. En rolig sak som hände var att ett gammalt ex ringde och bjöd hem mig och kidsen till han. Det gjorde mig glad för han är och kommer att förbli min goda vän så länge jag lever. Dessutom finns det få här i världen som kan muntra upp mig som han när jag är lite nere, så jag tror jag nappar på idéen.

I morse när jag skulle köra kidsen till skolan så sa yngste sonen;
-"Mamma, ditt avgasrör hänger i marken"
Trött som man är svara man;
-"Ja, ja, visst okej (så där som vi föräldrar svara när vi inte riktigt orkar lyssna på våra smås smarta kommentarer)
Sen ser jag att mitt avgasrör hänger i marken.
Nu var det visseligen bara ett par upphägningar som trillat bort men det är nog så irriterande. Var in till stan och beställde nya och de kommer på fredag och då tänker jag åka in och hämta dem och passa på att hälsa på en god vän samtidigt.

Sitter här och tänker på hur lyckligt lottad jag är, pratar med en underbar vän i telefonen, samtidigt sms:ar en annan underbar vän och undrar hur jag mår. Det är så skönt att känna att jag har så mycket underbara människor runt omkring mig och jag njuter av vareviga sekund. När människor som verkligen känner mig och förstår mig finns runt mig så mår jag så bra! Folk som lyssnar, förstår och finns för mig.
Jag är lyckligt lottad som har de här fantastiska människorna runt mig.
Tack för att ni finns.

Nu ska jag kolla över vad jag kommer att behöva efter på lördag. På lördag är det dags att gå in i en ny fas av livet.

Over and out

onsdag 21 januari 2009

Men se på fan

Skitdagen fick ett bra slut!

Over and out

tisdag 20 januari 2009

Skitdag

Kylagregatet gick ju såklart inte igång i går kväll, men det visste vi ju allihopa att det inte skulle göra. Det gick lite sådär att lasta men jag kom iväg hyggligt tidigt. Problemet var att det lullade på en dag till utan några större fataliteter. Ja, det är ju egentligen inte ett problem, det är ju skönt att det går bra, men man bli ju orolig och tror att det ska bli ännu värre nästkommande dag. (Ha ha där lurade jag det allt, jag är ledig i kväll)

Det märkligaste som hände i natt var att ett salladshuvud fastnade under trucken och sånt är ju alltid spännande. Det har hänt att det har fastnat en grillskiva under hjulen en gång och den var nästan färdiggrillad innan den lossnade.

Jag har haft feber hela natten och värmen går inte att stänga av i hytten, utan den spyr ut varmluft hela tiden. Så lite då och då under natten så fick jag låssas att jag var en hund och slänga ut huvudet genom rutan och flåsa mot den kalla natthimlen. Det hjälpte ungefär 20 sekunder.



Det var lite halvläskigt ute i natt, regnade på kall och snöig vägbana, det är aldrig bra. Tio minuter senare så snöade det på regnig vägbana och det är heller aldrig bra. Man känner idag att man suttit lika avslappnad som att det suttit en galen yxmördare med yxan lyft över huvudet bak i sovhytten. Med andra ord man är lite stel.

Nu är jag vansinnigt trött efter att ha varit vaken jätte mycket för mycket och sovit jätte mycket för lite under de senaste dygnen. Har funderat på att ha en stor gjutgärnspanna bredvid sängen så att jag kan klabba till mig själv med den och därmed sova som en sälkut. Min förra sambo, den irriterande fisken, rekomenderar att jag har en man i byrålådan så att jag kan sova gott. Jag vet inte jag.

Min hals värker, jag har ont och det snurrar i huvudet. Jag antar att jag är sjuk. Jag hatar att vara sjuk, det är jobbigt och jag vill helst bara äta glass och bli omhändertagen.
I slutet av den här månaden får jag veta om jag är sjuk på riktigt.

Som jag hör min yngste son predika inifrån sitt rum, till Mariotrudilutten:
-"En riktigt, riktigt skitdag"
Jag håller med han. (Nu mummlar han om skitsvamp också)
Det har varit en skitdag, en riktigt, riktigt skitdag.

Håller tummarna att jag får en bra avslutning på skitdagen. Det är vad jag hoppas just nu.

Over and out

Själaro, kanske för mig med?

Arbetskamrat ringer och berättar att kylagregatet på bilen antagligen inte kommer att starta när jag kommer in till jobbet. Han förklarar hur man kan starta det med startkablar och jag känner i hela kroppen hur trött jag blir. Jag vill inte börja vareviga dag på jobbet med att laga någonting.
Ja, men vad skönt liksom, jag vet redan innan jag börjar att det kommer strula.
Men så kommer jag in till jobbet och agregatet startar utan kablar. Det startar utan kablar! Det bara hoppar igång som ingenting och jag känner för första gången på länge mig lite glad att vara på jobbet. Både bilen och släpet är dessutom nytvättade och dollyn har fått nya tassar. Lasset är sjukt litet och det går som en dans att lasta. Det är här jag börjar bli nervös. Hur ska den här natten sluta?
Men det händer ingeting. Det går bra allting och när jag parkerar för att ta min rast och kryper bak i sovkojen så förundras jag över vilken bra natt det blev.
Problemet med det är ju att vi alla vet hur nästa natt har en tendens att bli när en natt varit bra. Så i morgon blir nog bloggen läsvärd.

Annars är inte mitt liv så roligt just nu och jag har lite svårt att hitta på någonting roligt att skriva om här. Men trots att livet känns som skit just nu så känner jag någonting inne i min kropp, en styrka. Jag känner mig stark i mig själv och vet att jag kommer att klara det här även om det liknar skit just nu. Så även om jag är ledsen, trött och rädd så känner jag mig ändå lugn och trygg och har stor tilltro till framtiden.

Jag hoppas och tror ändå att min lycka finns därute och väntar på mig. Att jag ska kunna hitta den där själaron som jag har letat efter i hela mitt liv. Att jakten, sökandet till slut ska vara över och jag ska kunna luta mig tillbaka och äntligen få ro.

Over and out

söndag 18 januari 2009

Orkar inte längre

Det gör ont i mig att det gör så ont i dig
Slits sönder av din plågan och sorg

Vill hålla dig i mina armar och säga att det inte ska få ta dig
Jag vill skydda dig, rädda dig

Men jag kan inte, orkar inte

Odjuret äter upp mig innifrån
tuggar på min själ och livnär sig på min kropp

Det gnager, tuggar och äter
äter mina tankar, känslor och min själ

Kan inte stå kvar
Orkar inte vara stark för båda

Det river i kroppen, sliter i själen
Och jag är så trött, så trött

Allting är inte...

Svart eller vitt

lördag 17 januari 2009

Skitgeting som hänger i en skittråd

Två timmar och tjugo minuter efter att jag somnat ringde min väckarklocka och det var alltså dags att masa sig upp. Jag bokstavligen snubblade upp ur sängen och hasade mig ut till duschen mer som en död än som en levande.
Det blir inte en så jätte angenäm dag när man sovit så lite. För det första får jag alltid sådan otrolig huvudvärk, det hugger som en kniv rakt ner i huvudet och för det andra så känns det som om lungorna ska sprängas i bröstet på mig. Jag vet inte varför men det känns alltid som att det är tungandat och gör ont i lungorna på ryggen när jag är trött.
Ja,men nu när jag ändå är igång kan jag ju gnälla på, jag har ont i höfterna och lite träningsvärksaktigt i ryggslutet, vilket borde vara otroligt eftersom jag inte direkt har rört på mig på den senaste tiden.

Även om jag är lat nu för tiden och har glömt hur man motionerar så har jag plötslitgt gått ner fyra kg. Hur i hela fanders gick det till? Jag fattar noll men plötsligt så visar vågen minus fyra kg. Visst det är ju inte så att jag direkt klagar, men man undrar ju alltid varför när man plösligt tappar vikt utan att veta varför. Fast när jag tänker efter så vet jag nog vad det beror på, så nej ingen ide´att oroa sig.

Skjutsade ettan och hans kompis hem till kompisen för de skulle sova över där. Jag mådde bra just då och var på mitt "busa med alla" humör och skojade med grabbarna om både det ena och det andra. Det var kul för den här kompisen är av den bra sorten, en sån som fattar att jag är larvig men ändå köper det och skojar tillbaka. En del av kidsens polare hajjar ju inte att jag fjamsar mig och tycker antagligen att jag antingen är rubbad eller enbart skum. Men jag antar att de själva bor i hem där det inte skojas nåt vidare om dagarna. De sitter väl runt sitt perfekt dukade bord i sina perfekta hus med sina perfekta familjer och då har man kanske inte råd att fjanta lös som en annan. Eller så är de så lyckliga i sina perfekta liv att de inte har behov av att tramasa. Hur det än ligger till så tycker jag synd om dem.

Jag älskar när jag får tugga med någon som fattar att jag skämtar, någon som kan skämta tillbaka och som garvar åt mina patetiska försök till att skämta (eller om de nu faktiskt tycker att jag är rolig) och jag garvara åt dennes patetiska försök till att skämta (eller om jag faktiskt tycker att de är roliga). Det ger mig så mycket att vara med sådanna människor och jag blir glad ända in i min själ av dem.

Efter att jag och lillkillen släppt av grabbarna i skogen hos polaren så drog vi till stan och köpte kebab. Gjorde en äkta "allvärldenshäxansurtantblängare" och gick in på Bolaget med lillkillen. Har man lite sjävlbevarelsedrift så gör man inte det. Man får blickar som skulle kunna döda om man möter dem av surtanter, surgubbar och perfekta föräldrar som tycker att man är en usel förälder som går på bolaget med ett litet barn.
Ja, herre min skapare, det måste ju vara den största synden av alla, att gå in och handla alkohol med ett barn med sig. Sen sitter de gladerligen hemma och drar i sig en hemkörd sjuttiofemma eller en ärligt smugglad flaska Smirnoff från Tyskland (dit de kör med bil och släpkärran två, tre ibland fyra gången om året för att "bunkra upp") Men det är ju helt okej, för det är det ju ingen som ser och då, om ingen ser det, ja då finns det ju inte. Eller hur var det med det där?

Men en märklig tanke slog mig i kön, när expediten frågade mig om den andra vinaren också var min, att jag hade en sån oerhörd lust, nästan en tvångstanke, att svara:
-"Nej, det är grabbens här, men jag betalar"
Jag ville så gärna säga det, jag ville det för jag ville se expediten, jag ville se den kostymklädde mannen före mig i kön, jag ville se den snygge killen efter mig i kön, jag ville se deras reaktioner. Jag ville verkligen, verkligen se deras miner om jag hade sagt det. Det var nästan så att det var värt det men det hade ju inte varit så roligt om de inte fattat att jag skämtade och socialen hade stått och väntat utanför huset när jag kom hem.

I dag har min yngste son spelat Nintendo vid några tillfällen, jag älskar när han spelar det. Inte för att jag är överförtjust att han sitter och glor på en liten, liten skärm och spelar dataspel, utan för att det förnöjer min dag något så otroligt.
-"Skitpadda"
-"Skitgeting som hänger i en skittråd"
-"Skitbana"
och sist men inte minst:
-"Skitsvamp"
(Tänk er sexåring med frustrerad röst som är nästan på gränsen till gråten)
Säg skitsvamp högt för er själva några gånger så får ni höra. Det är verkligen komiskt och för er som inte har hajjat det så är det Mario han spelar. Och ja, jag vet väl lika bra som ni att man inte ska skratta åt ett barn som säger "skit" fler gånger än Michael Jackson har skönhetsopererat (borde heta fulhetsoperation) sig men alltså det går inte att hålla sig för skratt.

Tre små personer med stora personligheter finns det i min familj och de kan väcka någonting till liv i mitt bröst, någonting vacker och varmt. Och de kan göra det på en bråkdel av en sekund. Med bara en blick, en kram eller en glad eller rolig komentar. När jag känner mig som sämst och mår som en påse med skridskor så kan de alltid få mig att må bra, i allfall en stund, och det bara genom att finns till.

Over and out

fredag 16 januari 2009

Sov till klockan var tolv idag. Så oerhört meningslöst att sova bort en hel dag, jag fattar inte varför jag gör såna saker. Men jag antar att det är för att jag sover så lite när jag jobbar och nu har det varit lite mycket jobb de senaste dagarna.

Jag känner mig trött. Trött ända in i själ och hjärta. Trött, slut och totalt urlakad på allt.

Var hemma hos goda vänner på barnkalas idag. Då kände jag mig nästan som en människa. Nästan som en vanlig, normal människa och det gjorde mig lugn en stund. Lugn och glad.

Ja, det är ju skönt att man skriver så glada och inspirerande inlägg i bloggen. Jag lovade mig själv när jag började blogga att inte; 1. Bli personlig 2. Låta någon veta vem jag är. Det sket sig rejält på båda punkterna kan jag säga. Tanken var att skriva en blogg som skulle göra människor glada, en rolig blogg med roliga inlägg. Men det blir ju inte alltid det, det är ju inte alltid så jädra roligt att vara jag. Men när det är tungt på jobbet kan jag ju skämta om det och förhoppningsvis få det att bli lite roligt för er, men när det är tungt i hjärtat så går det ju inte att skoja om.
Men jag hoppas ni orkar läsa mina inlägg de dagarna de inte är roliga också (om de nu är roliga, det vet jag inte om ni tycker, men hoppas det), kanske finns det någon bra tanke som ni kan ta med er.

Nu blir det bingen, vila för kropp och själ.

Over and out

torsdag 15 januari 2009

Välansadeskäggpolisen

Jobbade ju idag. Igen. Nu känns det lite så, det har blivit lite mycket timmar nu på ganska få dagar, men det blir ju så ibland. Kom på mig själv med att känna saknad efter mina barn idag och då inser man ju att man har jobbat en del och inte hunnit sett dem. Sova, jobba, äta. Så känns det som det har varit. (Ja, ok jag har varit på muggen också men sen är det banne mig inget mer...)



Ungefär så här var min dag på jobbet.

Sen iväg (nej, men vad säger du, det var ju ovanligt) på grund av en liten tur till verkstaden innan jag kunde lasta och dra iväg. Nåja, det rullar på(gud, vad fyndig man kan vara då) och jag lyssnar lite radio och det är varmt och skönt i hytten. Plötsligt ser jag en svävande, röd massagestavsliknande sak i luften och jag funderar lite på det innan jag inser att det är Harry Haffa i egen hög person som står där.

Jaha, det är nu jag ska straffas för alla "glömda" raster, för många körtimmar, slarv med färdskrivaren överhuvudtaget. Men nej. Det händer inget. Han tittar på bladen, läser, vänder på dem, läser på baksidan och lämnar tillbaka dem utan ett ord. Jag sitter som ett fån i sätet och tittar ner på denna polisman i sina bästa år, med ett välansat skägg (ja, inte jag alltså utan polisen, jag reagerade faktiskt på att han hade ett ovanligt vackert och välansat skägg) och fattar uppriktigt sagt ingenting. Men fylls av en vetskap att den här mannen har varit med ett tag och ser vilka som försöker att göra sitt bästa och inte struntar i det hela tiden fast det blir lite tokigt ibland. Ser och vet att vi chaufförer också bara är människor som gör misstag i vår vardag.

Bilen, dollyn och trailern får sig dock en del skopor, men inget värre än att jag fick fara vidare efter lite pappersexercis. Fick sitta med fyra poliser i bussen och det var lite läskigt, men jag var lite besviken, de kunde ju ha bjussat på kaffe och polismunkar.



Åt lunch klockan åtta på kvällen på mitt absoluta favorit ställe, Donken. Eller var det mitt favoritställe? Nej, jag tror inte det. Men valet var lätt, välj på korv på macken, torr räkmacka (och det är ju inget som jag är van vid , att glida på en räkmacka, jag har ju mer knäckebröd att jobba med) på en vägkrog som har stängt serveringen av käk för kvällen. Då var det inte ett så svårt val när allt kommer omkring, så Donken fick det bli. Det innebär ju såklart att jag nästan svälter ihjäl nu. Kurr.



Välansadeskäggpolisen fick mig att fundera lite på det där med människor som varit med i gamet ett tag. Det är skönt med människor som kan ha överseende med andra människors brister både i arbetslivet och det vanliga livet. Människor som kan se igenom fasaden och se det som verkligen finns där inne, under ytan.

Det får mig också att tänka på det där med att vissa människor inte gör något annat än dömmer andra, med pekpinnar och elaka ord. Medan andra kan se det som finns där, det som finns på riktigt och inte blir av andras ord. Det borde vi alla öva oss på, att se andra människor, ta oss tid att verkligen se vad som finns där inne och inte bara kasta ett snabbt öga, lyssna på den stora massan och bestämma utefter det.

Nu är det nog bingedags. Hör att min bok ropar: -"Kom och lääääs mig"

Over and out

onsdag 14 januari 2009

Himmel och helvete

Svart, vitt
Lätt, svårt
Lycklig, ledsen
Ljust, mörkt

tisdag 13 januari 2009

Sprängda trumhinnor och bajs i byxan(nästan)

Okej, okej jag vet att jag lovade ett långt inlägg idag och jag är minsann en snäll tjej som håller vad jag lovar.
Jag jobbade ju både i söndags natt och i går natt. I söndags natt så flöt allt på så bra så att jag verkligen blev rädd på riktigt. Jag menar för det första så var det 36 pallplatser, ekipaget tar annars 51, så det var lite gods. Sen bara flöt det på så bra så att jag inte trodde att det var sant. Fast det klart när jag tänker efter så började dagen med att luftslangen som sitter mellan bilen och släpet var av (mycket enkel info för icke lastbilskunniga: Bromsar på lastbilar och dess släpvagnar styrs av luft. Luften bildas av en kompressor i lastbilen och går genom en slang som kopplas mellan bil och släp. Utan luft ansätts bromsar på släpet som gör att det inte rör sig ur fläcken. Är den slangen av så bildas inget tryck i släpvagnens tankar och därmed kan bromsarna inte lossas och släpet står som gjutet i backen. Nu är detta lite krångligare ändå med matartryck och manövertryck osv men det känns lite överflödigt här, men för all del, är någon intresserad så säg till så ska jag förklara lite mer utförligt) så jag fick börja med att laga det innan jag kunde börja lasta. Men förutom det så var det en jädra glassig natt. Den bästa jag har haft hitills om jag tänker efter.

Man brukar ju säga så att om någonting går för bra en dag så får man tillbaka den en annan dag. Nu fick inte jag tillbaka det en annan dag, men en annan natt. Kom in i går kväll och startar upp bilen och går en runda runt ekipaget (på skolan kallades detta för kontroll före körning och inbegrep en sjuhelvetes massa moment som ingen gör i verkligheten, men någon slags koll brukar jag ändå göra, kolla lampor, däck och luftbälgar) och upptäcker att det saknas lyse i en väldans massa lampor. Bilen lös som den skulle men dollyn och släpet saknade vissa ljus på ena sidan och andra på den motsatta sidan. Kollar alla säkringar överlägger med fyra kollegor men ingen av oss fattar vad som är fel. Klockan är ju över tio på kvällen och man ringer ju inte ut någon jour för en sådan sak så efter att ha kollat att jag hade bakljus, bromsljus och blinkers så var det bara att lasta och ge sig av. Sen strular det mest hela natten och jag får bla åka tillbaka till två av ställena för att jag är en sån klant och har glömt saker. (Det man inte har i huvudet får man ha i benen. Ja, ja, jag vet, jag skyller på att jag behöver motionen)

På ett av ställena var det dessutom nära att jag fick lov att byta byxor. Låste upp den yttre porten, visslande och glad i hågen, går in i rummet. Då startar larmet och där sprängs mina trumhinnor. Tack för den. Personalen har glömt att stänga den inre porten som man ska larma av och öppna. När den är öppen och det är larmad finns en rörelsedäckare som man måste passera för att komma åt larmdosan. (Ja, jag vet det känns väldigt genomtänkt, men skyll inte på mig jag uppfann inte atombomben. Extra godis för er som kommer ihåg det gamla radioprogramet Putte Punch med Pontus Enhörning och Peter Dalle) Jag får tyst på ylandet ganska omgående och sätter i gång med lossningen. Fortfarande visslande och ändå relativt nöjd. Precis när jag kommer ut på bryggan så dyker det plötsligt upp något vid sidan av släpet, ca 3 m ifrån mig, vad tänker ni, Dracula som festat klart på sin blodpudding, en varulv som är sugen på fet mat, en pundare som vill sätta en sil i en trasig själ? Nej men en rätt harmlös vakt från vaktbolaget. Jag hoppade jämfota 2 m upp i luften och jag skrek som en galning (ni som gillar Nationalteatern ser att jag fått med två meningar från Nt låtar i mina senaste meningar) Det var nu inte åsynen av en kille i vaktkläder som fick mig att hoppa höjd hopp i klass med Kajsa, utan själva grejen att det kommer någon överhuvudtaget. Det är inte de trevligaste ställena man är och lossar på och man är inte van vid att det kommer folk mitt i natten. Det läskigaste var att han inte kom på den sida av släpet som var vid dörren utan han dök upp bakom en container, så jag tror att han ville skrämma mig. Jävla sadist.
Nej, det var ingen rolig natt alls, jag längtade bara tillbaka till natten innan.

Jaha, nu har ni fått ert långa inlägg och jag har hunnit vila lite så att man orkar ta tag i den här dagen. Där ljög jag bättre än Legolas travade på åttiotalet. Jag kommer inte att orka göra ett skit resten av dagen, det blir soffläge kan jag medela er.

Over and out
Jag blev utmanad av Angie

4 saker som hände igår:

  1. Jag sov bättre och längre än jag gjort på år och dag
  2. Elkabeln till släpet var av när jag kom till jobbet
  3. Jag blev nästintill ihjälskrämd av en vakt
  4. Jag funderade
4 saker som jag ser fram mot:

  1. Att hitta mig själv
  2. Krama alla mina barn
  3. Riva väggeländet
  4. Få ro

Jag vill utmana:

Tja, vem som helst :)

Men *suck* då!

*suck*
Hade skrivit ett långt inlägg här och bla ett svar på Angies utmaning men sen bestämmde sig min dator för att få superspunk och tappa bort både det och internetuppkopplingen. Jag blir så trött! Inser väl någonstans att jag måste köpa en ny dator men jag känner att pengarna inte räcker till riktigt. Men jag får väl prioritera det framför något annat så som mat eller så.

Men vi gör så här mina vänner, jag skriver ett långt inlägg i morgon när jag har gått av på jobbet och då lovar jag att anta din utmaning också, Angie. Är alla med på det? Nåja, det får bli så i allafall för jag varken hinner eller orkar just nu.

Over and out

söndag 11 januari 2009

Det drog in en orkan i mitt vardagsrum

Tänk er följande senario;
Dörr öppnas. In kommer en stormvind, en orkan. Två virvelvindar som drar in i mitt vardagsrum och fullkomligt kastar energi på mig. Och plötsligt så finns jag, jag finns och jag andas och jag lever.

Åh, mina goá vänner vad jag älskar er!
Och ni andra underbara vänner som också förgyller mitt liv, ni som alla ger mig så mycket. Jag hoppas att jag ibland tillför något positivt i era liv också, så att jag får ge tillbaka lite av allt det jag får.
Även du min underbara, djupt saknade vän, 40 mil bort som finns i mitt hjärta även om vi inte ses längre. Även du ska veta att du alltid har en speciell plats i mitt hjärta som alltid kommer att vara bara din.
Tack för att ni finns i mitt liv.

Over and out

lördag 10 januari 2009

Jag, ett vandrande smörgåsbord

Kan inte tro att jag skriver det här men; Det hände inget speciellt i natt! Jag vågar knappt skriva det men jag är så exalterad så jag kan inte låta bli. Det flöt på, det flöt faktiskt på hela natten och jag hann sova en stund i en bil som inte behövde stå på tomgång. Inte en enda fastkörning eller någonting, otroligt men sant. Till och med lastningen funkade klockrent och det är ju skönt så att grabbarna på lagret får se att man inte är helt senil, utan bara lite tossig.

Kom hem och skulle hoppa i duschen och sen vila lite, men det blev inte alls som jag tänkt. Det blev mycket trevligare, för mina goda vänner kom och drack lite kaffe och pratade lite strunt en stund. Nu har jag äntligen vaskat av mig smutsen från i natt, det är helt sjukt hur skitig man blir när det är så här på vägarna. Både bilen och släpet ser ut som en enda stor lerhög och det är rätt svårt att undvika att ta i dem under ett arbetspass vilket innebär att man är smutsig hela tiden. Tur att man kör natt så att ingen behöver se en, man kan ju skrämma livet ur folk.

Apropå att skrämma livet ur sig så var jag nära att skrämma livet (eller skiten, välj själv) ur mig själv i natt. Det är ju värsta fullmånen Allan, i fall att någon har missat det, och när jag kom ut från ett lossningställe så fick jag för mig att det skulle stå någon/något framför fronten på lastbilen.
Tanken; NU kommer det ut någon/något och äter upp mig! (Varulv, vampyr eller någon demon som irrat omkring och plötsligt sett sitt offer(mig) och tänker -"Ah, kolla, en middag!" Och föresten, blir man ett smörgåsbord då?)
Det är så jobbigt när man plötsligt får för sig någonting sådant och frågan är vad det kommer ifrån. Det sjuka är att det jag borde vara rädd för i de trakterna som jag var i natt är inte vampyrer och varulvar utan någonting som är mycket farligare än så, nämligen människor. Man kan väl säga att jag var i en del områden i natt som anses som lite, hur ska jag säga, tveksamma. Jag borde vara rädd, jag borde vara mycket rädd när jag nattlossar helt ensam där men det är jag inte. Jag är väl för dum och naiv så jag fattar väl inte bättre. Att man däremot får för sig att Dracula plötsligt ska stå där och smutta på en Bloody Mary, det är ju inte så friskt kanske. Men så har jag aldrig sagt att jag är så värst frisk heller. (Jo, jag kan ha sagt det när jag varit påverkad av alkohol någon gång, men det vet vi ju alla att då är ju käften snabbare än hjärnan)

I dag är det lördag och jag får vara utan lördagsgodis. Så är det när man inte är snäll, då blir man utan. Vad jag däremot har fått, är början på en skaplig tandvärk och det är kanske inte lika nice som lördagsgodis men man får vara nöjd med det man får. (Mamma har lärt mig att man ska vara tacksam så det är väl bara att tacka och ta emot. Tack snälla Karius och Baktus för att ni är så snälla och borrar i mina tänder men jag känner att det är bra nu. Så skulle ni kunna tänka er att flytta över till någon annan och lämna mina gaddar i fred?)

Kom på att jag har glömt att berätta vad som hände när god vän och jag var i stan och shopade lite. Vi stod i en affär och köade för att betala (nej, vi stod i kön för att vi tyckte att det var så himla roligt.) och såg en tjej i 14-16 års åldern som, hör och häpna, provade örhängen! Ja, ni hörde verkligen rätt, provade örhängen. Men vad är det för fel på folk? Sista gången jag tar på mig ett par nya örhängen utan att dränka dem i sprit innan. (Nu kom jag på att jag kanske har skrivit om det här förut i bloggen. Jag vet banne mig inte, har jag det så bara bortse från det här)
Jag vet inte, folk kanske gör det hela tiden men för mig känns det lika främmande som att ta upp ett tuggummi från trottoaren och stoppa det i munnen och börja blåsa bubblor. Inte så troligt med andra ord.

I kväll är det ledigt och det innebär nog soffläge, det är nog det enda jag pallar med tanke på att allt jag sovit det senaste dygnet är en och en halv timma. Så det blir inga partaj, inget spinningpass och inte ens en långpromenad. Däremot så kommer en god vän över framåt mörkrets inbrott (nej, det är varken Dracula eller någon varulv, bara vän som ville hinna göra lite nyttan innan det blir svart ute igen. Och föresten så skulle Dracula vara hemma och partaja på blodpudding i kväll)

Over and out

Struleri strulera

Jobbade ju natten till idag och som vanligt var det stuligt. Vad är det för fel på mig? Varför kan inte en enda arbets(natt)dag bara flyta på och allt kan fungera som det ska. Nehej, då det ska alltid vara en massa jox så att man blir sen.
Var rena katastrofen på lagret när jag kom in och fick vänta på mitt lass, tog sedan lång tid att lasta för allt var en enda röra bland pallarna, men kom iväg tillslut. Körde fast ett antal gånger inne på plan pga halkan så jag laddade på med sand i lådorna på bilen för att vara säker på att komma loss vid butikerna.
Hade ju samma bil som i lördags och efter några mil tyckte jag mig se i spegeln att det rök om samma jävla däck. Bröt ihop när jag kom ut och det var ett stort moln vid däcket. Jag blev så lack att jag tror att jag uppfann lite nya svärord. Men det visade sig sen att det inte var något fel men då hade jag ju redan nästan fått hjärnblödning och var lagom glad (eller inte)
Sen var hela natten en enda lång småstrulshistoria, det var inget speciellt eller så men varje liten grej blir så mycket tid i det långa loppet. Körde fast när jag skulle backa ner vid två butiker, porten satt fast vid en butik, felbedömmde avståndet och fick löpa i och ur trettioelva gånger vid flera butiker. Tröttsamt.
Bilen går ju inte att stänga av heller för då startar den inte sen och hur lätt är det att sova med bilen på tomgång? Inte alls lätt kan jag meddela för er som aldrig provat sova med en stor v8 mullrandes under sig.
Brukar tänka på en mening som en god vän till mig brukade säga när jag övningskörde med honom.

När en dag är kass, så tänk på att den tar slut.
Jag tänkte det fler än en gång i natt.

Nu ska jag strax packa min kappsäck och åka iväg och se om det blir en natt som alla andra eller om det faktiskt kan funka lite smidigt. Så snälla go´vänner håll tummarna. Men det bådar inte gott då min arbetskamrat just ringde och berättade att luftslangen är trasig på släpet. Bra början.

Over and out

torsdag 8 januari 2009

Mitt odjur

Den ligger i mörkret och lurar, den väntar och jag vet att den ligger där, och jag vet att den väntar på att få sätta sina tänder i mitt kött. Jag vet det, för jag ser den. Ser tänderna glimma i dunklet.

Snart kommer skuggorna att lätta, då kommer jag att se den. Se, hela dess fula anlete, dess klor och tänder. Och jag vet, när den sätter sina vassa tänder i mig att det enda jag måste göra är att överleva. Flyta med och låta den äta sig mätt.

Sen får jag vila, samla nya krafter och börja vänta igen. Vänta på att se den lura i skuggorna, för jag vet att den snart är hungrig igen.




Texten ovan kan nog verka märklig, men ni som känner mig på riktigt vet nog vad det handlar om. Men jag vet att ni finns där och det räcker för tillfället. Älskar!

onsdag 7 januari 2009

Torbjörn, gå en charmkurs

Har ringt till en vårdinstanns för att få lite råd och hjälp och beställa en tid. Som de flesta som försökt med detta vet så är det inte så lätt dessa dagar. Ringde och ringde och hatade deras telefonsvarare efter ett tag. Slänger lite halvdesperat iväg ett mail tillslut och skriver ner mina telefonnummer. Mindre än två timmar senare ringer en underbar människa och allt känns plötsligt så mycket bättre. Tänk vad det kan göra att få höra en trevlig, rar människas röst. Jag är inte direkt något klokare ännu, men det kändes bara så skönt att få tala med någon. Någon som verkligen lät som att hon var rätt person på rätt plats.

Rätt person på rätt plats var däremot inte en man som heter Torbjörn. Ringde till företaget som en gång i tiden ritat huset som jag bor i. Som ni kanske kommer ihåg håller jag ju på och ska riva en vägg här i huset och har ju fortfarande inte fått något säkert svar på huruvida denna vägg är bärande eller inte och jag tänkte att de som en gång ritat det borde ju kunna ta reda på det. Men mannen, som hette Torbjörn, lät som att jag ringt och frågat vad som kom först; hönan eller ägget, eller att jag ställt frågan hur undiversum kom till. Ja, visst ok, tack för absolut ingenting. Han var dessutom inte trevlig någonstanns och mitt tips till dig, Torbjörn:
Gå en charmkurs!
Det är väl helt ok att de nu inte hade några ritningar kvar på kåken, det var ju inte igår den byggdes, eller som Torbjörn sa; -"Du, jag var inte ens född när huset byggdes" (Nej, jag var inte född när andra världskriget bröt ut heller men jag vet ändå om att det har hänt)
Tonårskidsen somnade i alla fall till sist igår (läs i morse) och det blev åter lugnt och harmoniskt i kåken. Inte ens några kattuslingar som skrek, slogs eller låg i min säng. Jag sov inte så gott ändå men jag var i alla fall inte på några nittioårskalas.
Over and out

Folköl till maten på 90 års kalaset.

Men jag glömde ju att berätta om 90 års kalaset jag var på i natt! Jo, då jag var på Astrid Lindgrens 90 års kalas. Jag vet att det låter märkligt men det var ute på landet i ett väldigt stort hus som inte var renoverat på mycket länge. Hon hade öppet hus och det strömmade ut och in folk hela tiden. Jag sitter då med Astrid vid det stora klaffbordet i köket, det var ingen duk på bordet och inget direkt finporslin, då hon säger att hon vill ha en 2,8 till maten.

-"Nehej, si dä går då inte för sig, så gammal som Astrid är, då är de inte bra för en" (tandlös tant, kanske lite lik Krösa-Maja, dialekt; bredaste småländska)

Varpå jag utbrister argt:
-"Joho, då fyller man nittio år ska man allt få sig en folköl till maten, här har Astrid" Så ger jag då Astrid den 2,8 som hon så gärna vill ha till maten.

Sjukt att jag tilltalar henne vid namn och inte säger du, det gör man ju inte direkt var dag. Men så träffar man ju inte Sveriges mesta sagotant varje natt heller.
När jag vaknade efter denna dröm i morse vid fyra snåret så tänkte jag att denna dröm måste jag bara skriva om på bloggen. Jag kommer fortfarande ihåg alla detaljer i huset och jag ser henne precis sitta vid klaffbordet i det där köket. Lika verkligt som att det varit sant.
Jag misstänker att det var de tre 2,8:orna jag drack i gårkväll + att vi talade om min farmor och min mormor igår som ska till att fylla nittio år båda två under 2009.

Som ett litet ps kan jag tillägga att det inte alltid är så genomtänkt att ha tre pojkar i yngre tonåren sova i ett rum utan dörr. I varjefall inte om man vill höra vad de säger på tv:n. De säger att flickor i tonåren fnittar. Jag säger att pojkar i tonåren fnittar.

Vänta, tyst! Det är något som ropar på mig i källaren. Det är min säng.

Over and out

Barr, ensamma eller i klunga. Helst i damsugaren.

Var på ljusparty hemma hos en mina goda vänner idag. Mycket trevligt, speciellt sedan hon som säljer och fler som var där också är goda vänner och trevliga människor. Det är så skönt att vara bland folk som man känner och tycker om, då kan man vara sig själv och behöver inte låtsas eller sitta på nålar. Man kan slappna av och inte ens jag behöver prata så mycket då. Det är ju oftast när jag känner mig lite osäker som jag får mundiarré, fast jag får det ibland av tristess också. Och av öl.

Jag gav upp idag och lät granen (den som stod så brun och grann i stugan) kila vidare. Jag har aldrig sett så många barr i hela mitt liv, i allafall inte som inte suttit fast på en gran, tall eller en. Visste ni föresten att det finns ett bra knep för att hålla reda på de tre barrträden? (ja, om man nu mot förmodan inte skulle se skilland på dem. Kan man inte det så borde man nog tillbringa lite mer tid i skogen) Gran har ett barr, tall har två barr och en( ja inte en som i 1 utan en som i barrträdet en) har tre barr. Ja, nu menar jag ju såklart inte att det bara finns ett enda barr på granar utan hur de sitter på grenarna. Tallar och enar har ju sina barr i klunga och det har ju inte granarna. Min gran hade inga barr varken ensamma eller i klunga. Den hade inga barr alls.
Det blev stopp i damsugaren när jag hade slängt ut granen och det visade sig ju såklart bero på barren. Påseländet var ju såklart proppfull direkt och jag struttade glad i hågen ner i källaren för att hämta en ny. Fanns det någon ny påse i källaren? Fanns det någon ny påse någon annan stans i mitt hus? Nej, på båda.
Vad gör man? Ingen har några påsar till vår underliga damsugare här i hålan så det var ju bara att lirka ut allt i påsen och sätta tillbaka den i damsugaren. Alla sätt är ju bra utom de dåliga.
Så nu är det både damm och barrfritt här hemma.

Barnfritt är det däremot inte. Ettan ska ha två polare sova över i natt så det blir fullt hus. Men det klart, trean är ju inte hemma och pv ska ju jobba i natt så vi blir ju fem som vanligt. Ja, alltså vi är ju fem i familjen (kommer ni ihåg den serien som gick på eftermiddagar på någon av reklam kanalerna för ett antal år sedan? Var Michael J Fox som var med va?) i vanliga fall.
Pratade med den saknade familjemedlemmen (alltså trean) i dag i telefonen. Längtar så. Han frågade om jag hade sett deras raketer på nyårsaftonen. Så klart sa jag :)

På torsdag ska jag jobba igen. Undrar vad min chef ska få för samtal då.

I morgon ska jag plantera blommor. Jo, faktiskt. Jag har satt några skott i vatten för ett tag sen och idag kom jag äntligen ihåg att köpa jord till dem. Det funkar nog inte att ha dem i vatten alltför länge. Jag hoppas på att det ska gå bättre för blommorna än för granen.

Nu är det dags för att läsa (läs: titta på bilderna, skumma igenom fyrtio texter om Linda Rosing, kungafamiljen och bläddra förbi listor med vilka som tjänar bäst i min kommun, alternativt vilka villor som sålts dyrast i mina hemtrakter) tidningarna och sen lösa korsorden. Fast egentligen köper jag ju bara tidningarna för att få korsorden. Många kloka personer har sagt att jag borde skita i tidningarna (ja, alltså inte bokstavligt, jag är faktiskt rumsren) och köpa krysstidningar istället. Aldrig, det är ju inga roliga kryss i dem ju.
Fast på fredagar kan man strunta i tidningarna och lägga pengarna på något annat för då är det bara de riktigt duktiga krysslösarna som fixar att lösa dem. Jag är glad om jag kan lösa ut fem ord på de kryssen och då är det bättre att lägga pengarna på något annat. Och om jag vill läsa om Linda Rosing, kändisarnas bästa bantning eller svenskarnas sexvanor så kan jag ju alltid läsa om det på Internet istället.

Over and out

tisdag 6 januari 2009

Elementet

Föresten, jag testade att "bångla" lite idag. Morsan sa inget. Undrar om hon börjar bli lite döv.

Allt handlar om mat





Här är en bild på den farliga jägaren, även känd som ishallskatten.

Vaknade av att pv kom hem och jag var inte alls pigg. Nej, inte så konstigt, jag läste ju till klockan var halv fem i morse. (Jag fattar mig inte på författare, varför skriver de inte tråkiga böcker så att man somnar fort, nehej då, de skriver så bra att jag är tvungen att läsa halva nätterna)

Var bara jätteseg och ville sova vidare, men hade lovat barn 1 att vi skulle köpa present till hans polare som han skulle på födelsedags (kalas vill jag ju säga, men hallå de fyller ju tretton i år, tro jag att det heter kalas då eller? Det heter ju fest ju, fatta!) fest i kväll. Nåväl, upp och hoppa och fixa på sig ett ansikte. Så visar det sig att kompisen önskar sig pengar. Känns jävla onödigt att åka till stan för att köpa pengar, det har jag ju i plånkan.

Gick över till mor och far för mina syskonbarn hade sovit över där. De blev glada när vi kom släntrandes och sen var det fullt ös hela dagen. Tja, ute var det ju pisskallt så ingen vettig människa ville gå ut så det blev till att lösa femtioelva korsord och äta en massa mat hela dagen.

Kompis ringde mitt i korsord och ville ha kaffe. Syskonbarn ville sova kvar. Jag sa ja till båda. Hem och bädda och koka kaffe. Kul att se vännerna, inte sett dem sedan innan jul, blev tillslut både kaffe, mat och en flaska rödtjut. Mycket trevligt att få lite främmande, det brukar vara lite dåligt med det. Kan ju kanske ha nåt att göra med att vi sällan orkar bjuda hem någon då vi jobbar så mycket helger. Om jag är ledig så jobbar pv, om pv är ledig så jobbar jag. Men mest handlar det om att köket är byggt för rumpnissar. (Åh, vad bra det blir när jag har rivit väggen mellan kök och vardagsrum! Ska bjussa hem er alla då!)

Nej, jag har inget spännande att berätta idag. Dessutom känns det som att jag är på tok för nere för att vara rolig idag. Det har varit lite mycket de senaste dagarna, jag berättar kanske senare, men jag orkar inte ta det nu. Det är ju inte som att man är så hemlig här längre och det här är av arten "stannar nog med familjen ett tag", så det får vara så länge. Ni som känner mig bra hajjar nog vad det hadlar om, ni andra får veta senare. Eller också inte. vi får se.
Over and out.



måndag 5 januari 2009

Vinteräcklet har ju sina goda sidor, trots allt




Vackra, vackra vinterväder. Men fy fan vad kallt! Vi bestämmde oss för att gå ut en prommenad för det såg ju så underbart skönt ut ute. Jo, vars det var det också men det bet ordentligt i skinnet kan jag lova. Pälsade på mig med sockor, termobrallor, jacka+väst, fårskinsvantar och halsduk. Pv hade jympadojjor och inte ens långsjalar under jeansen. Jag hade dött om jag hade gått ut sån i den här kylan. Han sa att han inte frös men jag tycket att han gick stelt som en vandrande pinne så jag är inte så säker på att det var riktigt sant.

Kom på när jag gick där med svettiga händer i vantarna, frasande termobrallor och fruset snor i näsan vad kul det var att vara barn. När man kunde slänga sig ut på bobben eller pulkan och det gick så fort att tårarna sprutade eller kasta sig på marken och göra snöänglar (vad nu meningen var med dessa...) Sen fick man gå in till mamma och få varm choklad och reta henne till vansinne genom att sparka på elementet i köket. Det var det absolut bästa sättet att reta upp min morsa när jag var liten. I deras kök finns ett element som man sitter nära när man sitter vid bordet och det har alltid suttit lite löst och om man sparkar på det så "bånglar" det i hela elementet (och typ resten av huset). Jag erkännar att det händer att jag fortfarande gör det ibland, bara för att kolla liksom, så att ingen har skruvat fast det. Eller att morsan blivit döv. Inget av det har hänt ännu.

Två av tre kids kom hem idag. Jippi och hurra vad skönt att ha dem här i soffan hos mig igen. Pv jobbar så det är extra skönt att ha dem hemma igen. På fredag kommer trean hem också och då är det full tårta igen. Då är alla hemma och allt är som det ska igen, längtar.

Nu ska jag nog ta och tvångsgosa med två barn, ett gult monster och den svart/vita sork-rått-hare-fiskmås-skata-kaja-småfågel jägaren (och nu snackar jag inte om pv :))

Over and out

söndag 4 januari 2009

Lilla gula monstret


Här har vi det lilla gula monstret. Och ja, hon har hållit mig vaken i natt med.

Det brinner i bakhjulet

Vaknade kvart över nio efter att inte ha somnat alls. Först snarkade pv och efter att ha buffat och puffat på han en stund så kände jag äntligen att John Blund kom med sitt sömnjox (är det nå slags knark eller vad är det? -"Vassego, lite sömnknark, sovgott") och precis när jag vaggats in så ringer pv mamma som tror att han jobbar natt och vill prata lite. (Hon är inte cocco på något sätt utan jobbade också natt) God morgon sa min kropp men med viljestyrka av stål så tvingade jag ögonlocken att vara stängda och kroppen att ligga stilla.

Så kommer det ett litet gult monster och lägger sig i min säng, på mig. Det lilla gula monstret hatar att gosa och ligger aldrig hos mig eller pv, bara hos barnen. Nu kom väl det lilla gula på att det är ensamt när de är borta och vill plötsligt gosa med mig. Hela natten. Tack för det katt.

Så det blev lite kasst med sömn men upp kom jag. Upp till helvetesväder.



Inser att jag lovat att jag ska jobba (idiot, idiot, idiot) och hatar mig själv en stund. Halkar i väg till jobbet och kommer nästan försent för vägeländet är inte ens plogad (nu snackar vi europaväg, hallå godmorgon, hade vägverket sovmorgon eller?) Lastar bilen först och ska ut och stänga och koppla på släpet. Vrider om nyckeln och det låter inte som när en V8 startar utan det låter: "Klick, klick" *suck*

Ringer chefen (:)). Då dyker en arbetskollega upp (bara så där, som gubben i lådan åker han runt hörnet på byggnaden just som jag pratar med "the boss".) Hurra, jag är räddad! Får i gång ländet med startkablar och frid och fröjd. Strular som vanligt när jag lastar (som sig bör när jag är i farten) Kommer så iväg tillslut och halkar mig iväg till första stoppet.

Hämtar upp min kära far på vägen för lite sällskap och när vi så svänger in på första stället ser jag att det ryker som fan på höger sida. Kommer ut och känner genast den goda lukten av brända bromsar. Ser sen den goda lukten av brända bromsar. Nu snackar vi om att det ryker alltså.

Ringer chefen (ha ha ha, vad ska man säga?) och får efter trettioelva turer hit och dit med verkstadsjouren, the boss och folket på utlastningen tillslut veta att en kille kommer med en annan bil till mig. Lasta av hela bilen där jag står och är färdig lagom till den tomma, hela bilen kommer. Lasta på hela kalaset på nya bilen och äntligen komma vidare. Tre timmar senare.

Tur att far var med då kunde vi hålla modet uppe mitt i eländet. Snöskiten vräkte ju ner i perioder också och det är inte lätt att ta sig någonstans med släpet efter när det inte är plogat eller sandat någonstans.

Men sen kom vi runt resten av dagen utan större problem. Eller nu ljög jag, jag slog i mitt knä och nu ser det ut som en fotboll (ja, allstå det har ju inte blivit svart och vitt och rutigt som en fotboll. Det är snarare lila och blått men det har samma form, om än lite mindre. Men bara lite.)

Aj.



När vi stod där med bilen och det typ brann i bakhjulet och det bolmar rök från det så kommer det en kille fram till mig. Först hör jag att han ropar lite "hallå där" och så där på andra sidan bilen sen ser jag att han klivit ur en bil och står med nosen på sin bil mot sidan av lastbilen. Så säger han:

-"Du står ivägen, den enda vägen ut från den här parkeringen blockerar du och jag måste fram här."

-"Eh, ok. Kan du åka ut där borta?" Jag pekar mot en annan väg från parkeringen.

-"Nej, det är enkelriktat.

-"Eh, ok." (säger jag igen) "Då kan du kanske åka runt nosen på lastbilen eller runt bakom släpet." (fanns alltså gott om plats att åka runt)

-"Ja. Ok, tack"

Ja, vassegó hörrudu. Vassegó för att man måste tänka åt folk. Sen undrar jag en sak, är det bara för att jag är chaffis som jag tar mig lite friheter, eller kan man inte tänka sig att åka mot enkelriktat ut från en parkering när det står en lastbil och så uppenbart har bekymmer? Det rök ju som om det var full brand då borde man ju fatta att nåt är fel och att det kanske inte går att flytta den. Eller tror folk att vi stannar mitt i vägar för att vi tycker att det är det absolut roligaste vi vet?



I morgon är jag ledig och ska hämta två av tre kids. Jippi, jag längtar efter de små liven. Hoppas jag slipper det gula monstret när de kommer hem, då får hon sova hos dem.

God Natt.



Over and out.

lördag 3 januari 2009

Liten tant välter inte stor lastbil

Jaha, då har man jobbat första dagen på 2009. Det var som vanligt, struligt. Jag tror att jag är lite senil ibland när jag håller på att lasta. Som vanligt så stämmde inte en butik när jag lastat klart och jag sa till killarna på lagret. Så struttar vi in i släpet och klättar med livet som insats upp på vingliga pallar för att räkna. Och vips, så finns alla pallar där och allt stämmer. Men är det inte märkligt? Är det någon som jävlas med mig (typ mina hjärnceller) för att jag ska framstå som ett våp?
Nåja, jag kom iväg och allt var frid och fröjd. En stund. Sen kom jag till ett lossningsställe som inte är jättekul på vintern. Jag backade in, inga problem. Jag lossade, inga problem. Jag lastade tomgods, inga problem. Jag ska ut därifrån, saknas inga problem. Alltså först måste man backa och trixa och dona för att komma loss därifrån för det ligger en byggnad med ett lågt tak som man kan runda, om man har tur alltså. Det funkar ju hyggligt när det är barmark och inte halt men i detta väder vill man inte chansa och runda skiten utan får backa sig runt ett litet skjul och ta sig ut på en personbilsparkering. Det är ju ofta en jättebra lösning. Inte en fredagseftermiddag. Så där står jag med 25,25 m långtradare på en liten, sketen parkering mitt för ingången till en livsmedelsbutik. -"Hej" liksom.
En liten tant kom ut ur butiken, tittar på mig, tittar på lastbilen och utbrister:
-"Men flicka lilla, hur ska du ta dig ut härifrån med den där?"
Och ja, det kan man ju fråga sig. Det står ca 15 bilar ivägen där jag måste köra för att komma ut och det ser inte ljust ut, nej. Men jag gör ju som jag brukar (ni som har läst bloggen ett tag kan nog gissa) jag ringer chefen. :) (Stackars, stackars min chef) Jag tänkte bara att jag skulle kolla med honom om det var ok att jag helt sonika ställde släpet där och drog med bilen och hämtar upp släpet senare. Men chefen tyckte att det kanske var lite väl mycket omväg sen när jag skulle hämta upp åbäket igen. (Kan ligga lite i det, nu när jag tänker på det...) I allafall så var den lilla goa tanten med och sjassade bort fredagshandlare som försökte parkera i min väg. (Tack, goa lilla tant. Inte troligt att du läser det här men jag skicka lite snälla vibbar på något sätt)
Sen som vanligt när jag ringt bossen så löser allt sig av sig själv och plötsligt så var det bara att åka. Tack boss, tack tant.
Jag kom hem sen utan några spännande händelser och det var ju skönt.

Memoryskum. Ja, men lyssna på ordet, memoryskum. Vad är det för en idiot som döpt någonting till memoryskum? Om ni har legat under en sten de senaste dagarna och inte har sett J***s reklam på tv för en madrass med memoryskum så ska jag berätta. Pv och jag googlade memoryskum. Vi blev inte direkt klokare men vi tror att det är en madrass som "kommer ihåg" hur den ska vara. För att passa alltså. Sjukt. Men inte hälften så sjukt som namnet; (här kommer det igen!) memoryskum. Ha ha ha.

I går höll jag på att skratta ihjäl mig. Ja, allvarligt, jag trodde att jag skulle först: kissa på mig, sen dö av skratt. Det sjuka var att det inte var så jättekul ändå. Jag såg en film som jag inte kommer ihåg vad den heter nu bara för det. Men jag kan säga att jag garvar medans jag skriver om det till och med. I allafall så handlar den om hur man blir av med en pojkvän på tio dagar. Fan, filmen heter ju det, ju! Så bruden i filmen gör de sjukaste sakerna mot denna killen för att han ska göra slut men han har slagit vad med sin chef att hon ska bli kär i han så han står ut med alla sjuka sakerna. (skitsamma, om ni har sett filmen så fattar ni, annats får ni ta kisspaus och komma tillbaka när jag berättat klart det här) Så har hon gjort ett album med bilder på hur deras barn skulle se ut, om de hade några och bilden på ungarna är så jävla ful så jag garvar bara jag tänker på det. Alltså, ok, jag var jävligt bakis och trött igår, men herre gud vad roligt det var. Jag säger bara det, se filmen, eller skit i det, hyr den och spola fram till bilden och skratta. Fan, nu sitter jag och asgarvar för mig själv. Jag är nog inte riktigt frisk.

Nu blir det nog sängläge för mig så att jag kan ladda upp inför en dag med våperier i morgon på jobbet.

Over and out.

fredag 2 januari 2009

VM i soffrodel

Ja, så blev det ett nytt år igen då. Var på mycket trevlig fest med många goá människor, kan det bli bättre? I dag har det ju däremot inte varit något direkt drag under galoscherna. Somnade på soffan när vi kom hem i natt (läs i morse) och jag har inte direkt kommit därifrån ännu... Det är ju så att man skäms! Men å andra sidan så gör det ju inte så mycket, kidsen är ju inte hemma så det är ju ingen som blivit lidande. Pv har ju legat i den andra soffan hela dagen så det har nog inte gått någon nöd på honom heller. Men det pinsammaste av allt är att vi inte orkade göra mat, nej ok, det kan man ju leva med att man inte orkar. Men vi orkade inte ens ta oss till en pizzeria utan vi (nu blir mina öron röda när jag skriver det här) ringde och beställde hemkörning. Det är ju bara allt för patetiskt.



Chefen ringde idag och undrade om jag kan köra i morgon och på lördag. Så nu vet jag ju i allafall vad jag ska göra i helgen :) Ska köra dag, hade varit skönare att köra natt nu när man ändå har vänt på dygnet, men jag ska nog orka gå upp, börjar ju inte förän klockan 11:00. Ska faktiskt bli lite skönt att jobba, nu har jag ju varit ledig i nästan två veckor. Jag kanske har glömt hur man gör när man backar :)



Jag tänkte igår att jag skulle skriva lite om 2008, liksom för att ta farväl av det året och hedra det lite. Men fan vet, det var ju ändå ett rätt ruttet år, det finns ju ändå inga ord för en del av skiten som hände under det året. Som Engla, Max och Saga. Allt man försöker att skriva om det blir ändå så fjuttigt när man skriver det i ord så jag hoppar över att skriva något om 2008. Vi säger så här;
Ja, tack å ajö då (skit-år)
Men det klart, det finns ju säkert massor av människor som gillade det året. Alla som fick barn, gifte sig, vann trettioelva mille på lotto, gjorde roliga resor, ja, ni fattar.
Föresten så var jag ju ute och reste lite och det var ju trevligt, så det hände ju allt lite roligt i mitt liv med. Men överlag så sög det.

Nehej, det blir inte roligare än så här idag.

Over and out