torsdag 31 december 2009

Önskar mina trogna bloggläsare ett
--GOTT NYTT ÅR!--

Over and out
Ibland känns det som att allt jag gör och säger blir fel.
Fan också.

Over and out

Citius, alius, fortius

I morgon är det den sista dagen på det här året.
Märkligt vad fort tiden verkar gå nu när man inte är så ung längre. När man var ung så gick inte tiden lika fort som den gör nu. Swich, swoch så har det gått ett år igen.
Det här året har dock varit väldans tillfredställande på många sätt och vis.
Jag känner förväntatn och längtan efter det år som komma skall. Jag längtar efter att få sätta tänderna i det och se vad det har att ge mig. Vad jag ska lära mig under det året som kommer. Vad jag ska få uppleva, vad jag ska få vara med om.
2010, here I come!

Over and out

onsdag 30 december 2009



Här bredvid synes vad jag önskar mig just nu. Långpromenad med lillflodis i det kalla vädret får mig att längta efter knastrande brasor och varm choklad.
Ännu en dag i det kalla sverige.
Just nu längar jag efter prästkragar, surrande humlor och skvalpande vågor också men det lär ju dröja innan man får se något av det. Fast det klart, åker jag ner till blomsterhandeln kan det ju hända att jag får se en prästkrage men det är ju inte riktigt samma sak som att lukta på en i det fria om sommaren.
Annars är blomsterhandeln ett bra tips om man längtar efter något varmare, speciellt de stora som ligger i växthus. Där är det varmt och fuktigt och känns nästan som tropikerna. Man kanske ska ta med sig en solstol, ett par kalla öl och sätta sig och njuta i någon av de där affärerna.
Risken finns dock att man blir utslängd relativt fort, men en liten stunds härlig värme kan man kanske få.

Hade det varit åttiotal hade man väl legat i ett solarium vid det här laget. Det är nog tur att vi kommit på bättre tankar vad det gäller det, att ligga där i en gigantiskt smörgåsgrill och få cancer verkar ju rätt dumt så här i efterhand.
Annars var ju åttiotalet fullt med finfina saker och ideér. Som orange puder som låg som en kaka i ansiktet. Ja, i allfall det som inte satt fast på kragar och halslinningar på kläderna. Blå mascara i tjocka lager så att man knappt orkade lyfta ögonlocken. Fint.
Hela åttiotalet var ju en enda lång, härlig badtaste fest. Inget vackert så långt ögat kunde nå. Enhörningar, pastellfärger och spegeltavlor med tigrar. Hur kan ett helt land, en hel värld bara frossa lös så i dålig smak?
Måtte ingen någonsin uppfinna en tidsmaskin!

Håller på att funderar på en uppfinning jag ska göra. En aoutomatisk bajsplockare. Det måste ju bara gå att uppfinna! Lillflodis hann att bajja fyra gånger innan vi kom ut ur vårt kvarter idag. Sen var det fem gånger till innan vi kom hem. Det är inte dåligt för att vara så pass liten. På något sätt borde det gå att uppfinna en mockatjong som plockade upp bajset, förpackade det i påsar och transporterade det till närmasta bajstunna. Jobbar på det.
Jag säger till när patentet är klart och ni lär märka när jag blivit miljonär.

Vad ska man göra resten av denna näst sista dag av nollnio? Ja, inte vet jag. Vila min skalle, slöa, softa. Tror att jag ska försöka med att hälsa på min farmor, det var ett tag sedan. Får väl se om hon minns vem jag är, det vet man aldrig.



Over and out

tisdag 29 december 2009

Bambi på hal is, eller var det matte på hal is?

Inga kids hemma. Inte ett endaste litet eller stort barn hemma.
Trean är hos sin far och de andra två har åkt till en av extra papporna för att hälsa på en vecka eller så. Bio pappan har vi som vanligt inte hört ett ljud av under julen, men det var ju inte direkt oväntat. Tur att de har flera stycken superbra bonuspappor som bryr sig om dem. Tur är också att deras flickvänner är förstående och bra tjejer så att de får komma till dem. Ettan och tvåan åkte med till treans pappa och hans flickvän dagen innan julaftonen och sov över där. Nu är ettan och tvåan hos en av extrapapporna och hans tjej och bor där en vecka. Jag beundrar dessa supertrevliga tjejer som bjuder in mina ungar i sina hem.
Tack!

Med alla barnen ur huset skulle man ju kunna tänka sig att vi lever rövare och drar omkring som att vi inte hade barn. Det gör vi inte. Vi sitter här hemma som ett par pensionärer och stirrar i väggen.
Man blir totalt handlingsförlamad när kidsen åker bort.
De fattas mig. Alla tre.

Är sjukskriven från jobbet. Mår inget vidare. Vi får se hur det blir i morgon.

Gick en promenad med den lilla lunsen idag. Det är isgata överallt så det var minsann med livet som insats jag gjorde den där promendaden. Livsfarligt.
Jag var glad att jag kom hem utan brutna ben eller armar.
Annars hade ju det varit snyggt, då blir det inte till att jobba på ett bra tag. Inte så lätt att köra lastbil med brutet ben.
Jag ser det framför mig. In i bilen med kryckor och gips och elände. Ut vid lossningarna och hoppa runt på ett ben med trucken. Man kanske kan använda den som en slags rullstol och åka runt med grejerna. Eller också inte.
Nej, det skulle nog inte bli så bra, får försöka att hålla mig från att dratta på ändan när jag är ute med odjuren.

Antar att resten av dagen blir som den har varit hitills, soffläge.
Japp, så får det bli.

Over and out

måndag 21 december 2009

I hate winter

I kväll ska man jobba igen och som vanligt så snöar det i Stockholm. Det känns så skönt att veta att man kommer att få en jättetrevlig natt, eller inte alls. Det kommer att bli som hela förra veckan, det vill säga jobbigt.
Man vet att det är ett helvete att köra i den jävla snön. Man vet att det är ett helvete att lossa i skiten också, det är halt på kajerna och inne innanför dörrarna. Man sitter på helspänn hela natten och har ont överallt i hela kroppen.
En del av killarna på jobbet säger att de inte tycker att det är något speciellt att köra i snön, det är bara kul med lite utmaning säger de.
Jo, tjenare säger jag.
Jag hatar verkligen vintern. Jag hatar snön, kylan och allt annat som har med den jävla vintern att göra.
Det finns en enda positiv sak med den och det är att det inte finns så mycket insekter, det är bra för det hatar jag nästan lika mycket som vinter.
Jag tror det är lika bra att det inte blir så mycket mer bloggat idag för jag är i allfall bara anti nu när jag såg att det snöar i Stockholm.

Ja, föresten så händer det i allafall en positiv sak idag.
Min gode och saknade vän från södrare delar kommer förbi på en fika idag.
Det är kul!

Over and out

onsdag 16 december 2009

Räknar till åtta miljoner, räknar till nio miljoner

Vad lätt det är att vara förälder ibland. Eller inte.
När kidsen var små och föräldrar med större barn sa:
Små barn, små bekymmer
tyckte man att de var rubbade och tänkte att det kommer ju att bli lättare när man kan prata med barnen ordentligt.
Jo, visst, tjenare säger jag bara.
Och vem har sagt att man kan prata med barn när de är i tonåren eller strax under tonåren? Den som har sagt det borde man kölhala. Fast hårt.
Det händer någonting som gör att all vettig komunikation mellan tonårsbarn och föräldrar liksom förvrängs och görs till rena grekiskan för båda parter.
Just nu är en av dem inne i den oggiga perioden. Svara lite drygt på det mesta och kommer med korkade påståenden, frågor och svar. Inte för att h*n är korkad, utan för att det ska oggas.
Ogg, ogg, ogg hela dagen lång.
Mamma tar djupa andetag och svarar på fyrtio dumma frågor. Blundar hårt och räknar till åtta miljoner.
En är inne i surkarts perioden. Allt som inte går som h*n vill resulterar i surning på väldigt hög nivå. Man sitter med ett surt uttryck i ansiktet hela tiden, svarar helst inte på tilltal och gör h*n det så låter det inte så glatt precis.
Ingenting duger och det mesta liknar skit.
Mamma andas med djupa andetag, blundar hårt och räknar till nio mijoner.
Efter några dagar med det här tappar mamma tålamodet och fräser till ett barn. Grattis, nu blev det hela värre ändå. Plötsligt är Speciell vän skurken i dramat och är aldrig snäll och skäller jämt. Hur blev det hans fel att jag blev sur efter att ha provocerats i några dagar?

Jag hörde en gång att man ska vara snäll för att få några julklappar. Vad hände med det resonemanget?
Hallå, barn! Man måste vara snäll för att tomten ska komma. Hör ni det, snäll!

Jag vet att de två äldsta inte har det så lätt när det lackar mot jul(varför i herrans namn säger man lackar mot jul? Vad menas med det? Ska man lacka klappar vareviga dag fram till jul eller vad?) med tanke på att deras far inte lär höras av. Det blir väl som i fjol att han inte ens slår en signal. Han ringde ju inte vid födelsedagarna heller så varför skulle han?
Jag hoppas av hela mitt hjärta att den mannen inte fattar vad han gör mot sina barn för gör han det så måste han ju vara genomrutten och ond ända in i själen.

Förbannade, ruttna karl och ditt förbenade fruntimmer till fru. Ta och dra åt fanders med er. Sen tar ni och stannar där i evighet så att vi slipper se er i allfall. Och då slipper du ju se dem och säga till dem att du ska höra av dig för det gör du ju aldrig ändå. Jävel.

Nu ska jag ta och rensa skallen med tv en stund innan det är dags att åka till huvudstaden och halka omkring på deras hala vägar i natten. Jag vill verkligen inte jobba i natt.

Over and out

måndag 14 december 2009

Jag är vid liv men inte min dator

Jag är faktiskt vid liv, även om jag kan tänka mig att en del av er har undrat om jag hade gått sta´o starva av. Nejdå, men det har däremot min bärbara dator gjort. Vi har väntat ett tag på att den skulle vandra vidare till de sällsamma, gröna ängarna för datorer (ja, eller var nu de hamnar?) och här om sistens så gjorde den det. Den drog en sista suck och dog.
Därför blir bloggandet lite lidande, är så van vid att ha den bärbara med mig vid tv:n och överallt men nu får man snällt gå in till något av kidsen och "låna" en dator.

Sen har det varit fullt upp här hemma med att bygga ett rum till trean. Så i fredags när han kom hem från pappa så var hans nya rum klart och vi hade flyttat upp alla hans saker till det nya. Han blev jätteglad och då var det plötsligt värt att vi har byggt och tapetserat och inte hunnit med så mycket annat på en vecka eller så.

Har varit ledig fyra av mina fem nätter i dag. Så det är en kväll och natt kvar i frihet innan det är dags för zombieliv igen i två och en halv vecka. Jag vill inte. Jag vill vara ledig mer, längre och mycket oftare. Kan man få det fast ha samma lön? Nej, visst ja, det går ju inte.

Nu har inte jag tid med det här, jag ska iväg och bränna mina sista pengar på julklappar.

Over and out

fredag 4 december 2009

Nypremär i tv-rummet

Har haft en bra ledighet som dessvärre är slut i kväll. Ska snart åka till jobbet och vara där i en vecka, känns det som. Visst, jag får ju köra hem och sova på dagarna men det är ju inte så mycket mer än att sova. Sen är jag ju ledig på lördagkväll men den lördagen brukar innebära att jag somnar tidigt på soffan och sover bort hela kvällen och halva söndagen och sen är det dags igen.
Förhoppninen är att vi ska få igenom en schemaändring efter jul. Jag hoppas verkligen att vi får igenom den då blir det alltid minst två dagars ledigt i sträck. Visst, vi förlorar vår femnätters ledighet men jag tror att det är värt det i allfall. Så hinner man vara ledig när man är ledig och inte bara vara ledig en natt.

Har fått massor gjort under dessa två dagarna. Först så flyttade vi ner vardagsrummet i källaren i treans gamla rum och det tog sin tid ska jag säga. Först stuva undan alla treans saker tillfälligt tills hans nya rum är klart. Sen flytta ner alla möbler, koppla in tv, ljud och sätta upp tavlor och annat tjafs.
Sen var det till att sätta igång med regelbygge. Det är nästan klart och i morgon ska Speciell vän åka in till stan och köpa alla skivor och det som fattas så att vi får väggen klar. Sen är det egentligen inte så mycket jobb, tapeter och lister. Sen är det klart för trean att flytta in. Allt klart till jul är tanken.

Igår var det premiär för Ice Age 3 och Flickan som lekte med elden på DVD. Köpte dessa på OK (OK is the shit, har allt) och åkte hem och invigde det nya tv-rummet. Då insåg vi det stora problemet med att ha tv-rum i källaren. Det är inte så vidare värst varmt på golvet. Måste bli en stor och lurvig matta som är varm. Om det fanns jättestora får så skulle jag köpa en sån fäll att ha på golvet. Tyvärr så kommer ju inte får i så stora storlekar så jag får väl nöja mig med en jävla varm matta.

Har ett problem på jobbet. Jag är så vansinnigt trött på mackor så att jag snart kräks på allt vad bröd heter. Men det finns inte så jättemånga alternativ tycker jag. Alltså, vi har matlådevärmare i bilarna så det går att ta med sig varma matlådor men vem fan vill äta middag mitt i natten? Dessutom så känns det som att det tar för lång tid att äta, jag vet det är skit löjligt, men jag vill inte offra tid på att äta när man kan sova. Jag har ju oftast bara en timmas rast och då vill jag bara sova. Det är nackdelen med att jobba natt, det känns aldrig som att man har någon rast för det enda man gör när man har rast är att sova.
Så om någon har nått bra tips, få höra.

Jag mår. Inte dåligt, mycket bättre än jag gjort de senaste veckorna. Mycket bättre.
Jätte mycket av det är Speciell väns förtjänst.
Han finns här och ställer upp för mig.
Tack!
Kära, älskade du.
Klart jag stannar! Jag har ju sagt att jag inte ska någonstans utan dig.

Nu, tv en liten stund sen jobb.

Over and out

onsdag 2 december 2009

Back on track

Har hittat min bästa favvostig och är på rätt väg igen.
Dörrar stänga, demoner instängda och dåliga vägval igenbommade.
Blev rädd ett tag där.
Rädd att bli som förut, tom och svart.
Som tur är så låter Speciell vän mig inte komma undan så lätt.
Funderat, tänkt och tagit tag i saker.
Alltså, back on track.

Messade med en saknad vän idag. Det var som att få en åsnespark med enegi rätt i bakhuvudet.
:)
Saknar dig!

Möte och julbord med jobbet i lördags. Det var faktiskt jättetrevligt och givande. Känns som att man orkar ett tag på jobbet igen efter det. Känns väldigt skönt. Det verkar som att vi kommer att behålla jobben ett tag till och att allt är grönt för tillfället.
Och det bästa av allt var att jag hoppade över snapsen och körde bil hem. Ja, det bästa var inte att köra bil hem, men att jag hade trevligt fast jag var nykter. Jag drog massa dåliga skämt, skrattade på tok för högt och kände mig avslappnad och hade ärligt jättekul. Utan att ha druckit en droppe.
Tänka sig, allt det roliga och slippa allt det negativa.
Kan det bli bättre?

Fick en massa gjort idag som vi borde gjort för länge sedan. Grusade upp utanför huset så att man kan ta in hundarna utan att det ser ut som en leråker inne i hallen. Plockade undan en massa skit utanför som borde gjorts för månader sedan. Tog iväg pendlarbilen, Gröna faran, till macken som försökte hitta hålet i agat. Hålet hittade vi inte. Vi hittade ingen olja eller kylarvatten heller och det var ju inte så bra... Bra yrkeschaffis man är som inte kollar vätskorna på sin egna bil, tur att man sköter sig på jobbet i allafall. Gröna faran blev i allafall glad och lät mycket bättre i motorn efter några liter olja, vatten och glykol.
Efter den trippen gick vi in och städade hela huset. Sen var jag helt slut efter allt det jobbet plus att jag jobbat hela natten. En dusch, en powernap på soffan och mat så nu är man som en ny människa.

Nu, Family guy.

Over and out

onsdag 25 november 2009

Vilse i min trädgård

Ibland beter jag mig på ett visst sätt för att jag förväntar mig att andra människor förväntar sig att jag ska bete mig så.
Jag är egentligen inte den här personen, en del bitar har jag överhuvudtaget aldrig varit, en del bitar har jag inte varit på oerhört länge, men ändå så blir jag den här personen ibland.
Ibland när jag vet att folk runt om kring mig förväntar sig det så blir jag den här människan som jag inte ens känner igen själv. Jag vet inte vem hon är.
Jag vet inte ens om det är deras uppfattning eller förväntning eller om det är mina egna uppfattningar och förväntningar som jag tror att de har. Fast det egentligen är jag.
Sen bygger jag upp en sån spänning inuti mig själv och tar ut all skiten på mina närmaste.

Ibland går jag vilse i min egen trädgård. Jag hittar inte mina invanda stigar där jag trivs utan förvirrar mig runt på små vägar som går till ställen där jag inte vill vara.
Det finns vägar som jag har stängt av, där jag har bestämmt att jag aldrig mer ska gå in. Ändå så irrar jag mig in där emellan åt. Paniken stiger och jag börjar springa. Springa i blindo med trädgrenar piskandes i ansiktet.
Irrar omkring där och letar efter vägen ut, vägen till de trevliga upplysta stigarna där jag känner igen mig själv.

Hålrum i min själ som jag tror att jag har bommat igen för all framtid. Dörrar som jag spikat igen och låst med stora hänglås.
Ändå så öppnas de ibland. Dörren flyger upp, står och slår i vinden.
Jag blir kall innuti, kall och tom.
Framför allt så blir jag rädd. Livrädd.
Och jag flyr.
Flyr i panik.

Det är då det blir så fel.

Vissa situationen, vissa människor kan öppna de här dörrarna med en fingerknäppning.
Jag får panik, hittar inte ut, hittar inte in, går vilse, hittar inte hem.
Då är det skitlätt att bli full. Enklaste vägen ut är att bli full. Praktiskt. I allfall just då.
Sen hittar jag inte hem på timmar, dagar, ibland veckor.

Jag blir så arg på mig själv, hatar mig själv för att jag inte kan stoppa det. Stoppa mig själv från att ta de här vägarna, öppna de här dörrarna. Jag borde kunna orka stå emot, borde kunna vara den jag är, våga stå emot, våga vara jag.
Men ibland så går det inte. Jag kan inte, jag orkar inte, jag vågar inte.

Och sen sitter jag här med frågorna, undringarna.
Vem är jag, var var jag , var ska jag, hur, var, varför???

Nu är det dags att ta nya tag. Stänga och regla dörrar, lägga igen gångarna och glömma att de finns.
Troligtvis kommer dörrna att blåsa upp igen och troligtvis kommer jag att springa längs de där stigarna med grenarna piskandes i ansiktet och monstret flåsandes efter mig.
Men kanske om jag har tur dröjer det länge till nästa gång.

Jag har mitt monster, min demon som alltid jagar mig. Det ligger i mörkret och smyger med glittrande ögon och glimmande tänder. Jag vet att det finns där, jag hör det ibland i mörkret, ser ibland en tand glimma till.
Men det är alltmer sällan och det har nog tappat en hel del av sin kraft. Men ibland så sänker jag garden och då slår det till med full kraft.
Slår undan mina fötter, äter mig. Min energi, min livskraft, mig.

Men nu nya tag.

En bra sak som hände i helgen var att jag fick loss en sak från mitt hjärta som suttit där ett tag.
Inte så att det har ätit upp mig men det har funnits där som ett irriterande skräp i ögat ungefär. Men nu är det borta, puts väck och det känns oerhört skönt då det, på sätt och vis, berör en person som det har visat sig att jag har en hel del gemensamt med och framförallt tycker oerhört mycket om.
Tack för att du finns och förstår, Lena.
Det är så mycket lättare nu när jag inte är ensam. Du vet vad jag menar :)

Over and out

måndag 23 november 2009

Idiotjävel

Jag är så in i märgens trött på mig själv så att jag snart kräks.
Hatar verkligen mig och hela min person för tillfället.
Jag är en jävla klant och en usel jävla människa.
Tröttsamma, jävla, jobbiga, dumma idiotjävel.
Eller så är det bara så jävla enkelt att jag helt enkelt inte ska dricka alkohol över huvudtaget.
Nej, sanningen är den att jag är en idiot som inte ska dricka alkohol.
Där har vi svaret.
Så från och med nu är jag en idiot som inte dricker alkohol.
Och det borde ju innebära att jag är lite mindre idiot nu.

Julbord med jobbet på lördag.
Jag tänker hoppa snaps och julöl och hela skiten och ta bilen hem.

Orkar inte med mig själv just nu. Kryper in under en sten och förtränger att jag finns.

Over and out

torsdag 19 november 2009

Utomjordingar tvättar släp. Mystiskt.



Jag tycker faktiskt att trafik kan vara vacker. Storstadstrafik kan vara som värsta konsten om tidpunkten och ljuset är det rätta.Vackert på något underligt sätt. Eller så är det bara jag som tycker det som inte ser så mycket annat.

I bland känner man att man är på väg åt rätt håll.

På vägen hem här om dagen så såg jag ett mystiskt fenomen. Som ni ser på bilden så var ena bakdörren på släpet och halva den andra dörren jätte smutsiga och ena halvan av den andra dörren helt ren. Det såg helt overkligt ut. Hur gick det till? Stannade han i lastbilstvätten och tvättade en tredjedel av ekipaget?
Mystiskt.
Kanske nåt utomjordingsfenomen, vem vet?




Nu är det långledigt och det ska jag inte klaga på. Känns oerhört rart att veta att man inte ska jobba förän på tisdagkväll. Jag ska njuta allt vad jag orkar.
Chefen bjussade på wienerbröd i kojan i morse, det var inte så fel det heller.

I helgen ska jag på nittioårskalas då min mormor fyller tant. Fast hon är ingen tant och kommer aldrig att bli. Hon är lite tantig i kroppen, visst, men i knoppen finns det inget tantigt alls. Hon är rapp i huvudet och har massor av humor.
Jag har inte träffat henne på år och dag känns det som (dåligt samvete, jajamensan) och det ska bli jättekul.
Helgen kommer också att innehålla kusinträff med alla mina kusiner på mammas sida. Det ska bli exakt hur kul som helst.
Jag säger det igen, exakt hur kul som helst :)

Nu. Jättebra bok som håller mig trollbunden, Hypnotisören av Lars Kepler. Läs!
Ja, det och sen kaffe så klart.

Over and out

onsdag 18 november 2009

Tofs gör min dag

En sak som gör mig glad är en karl i Stockholm. Jag brukar se den här mannen på Sveavägen på morgonen när jag lossar där uppe.
Han går i reflexkläder och städar på trottoaren med en lite pinne med en nypa på. Han går där och lurar med sin lilla pinne och sin vagn med en soptunna på. Det gör en ju i och för sig glad att folk städar och gör snyggt men det som gör mig allra mest glad med den här jeppen är att han har grått, ganska kort hår och mitt uppe på huvudet har han en liten tofs.
Det är inte snyggt, men det gör mig glad på något sätt.

Nu är det mest jobb, jobb, jobb som gäller. Men nu är det bara två nätter kvar sen är det långledigt. Skönt!
De här två nätterna ska jag ha praktikanten med mig och det är rätt skönt med lite sällskap, speciellt när man är trött.

Nu zombiefilm :)

Over and out

måndag 16 november 2009

Egen, udda, saknad kissemiss

Det är märkligt. Livet. Döden.
Jag skrev ju om det igår, att vi föds och dör och att jorden på något sätt alltid fortsätter att snurra. Att dagarna går vidare.

Tog en promenad i morse med Speciell vän och hundarna. Gick längs vägen där jag vet att vår katt brukar jaga sorkar.
Gick där och visste att han skulle ligga där. Visste att han inte bara var på strövtåg, det var han aldrig. Han kom alltid hem flera gånger varje dag bara för att titta till oss och äta en bit.

Vi var och hämtade den här katten på kattjouren. När vi var där och skulle välja en katt så hoppade den här kissen upp på diskbänken och ner i diskhon även fast det var vatten där i. Med tassarna i blöt drack han vatten från kranen.
Tvån, trean och jag som var där fnissade och tyckte att han var en riktig raring.
Glad. Så skulle jag beskriva den här katten.
Social till tusen och inte rädd för ett jävla nåt.
Nåväl, tillbaka till kattjouren. Vi hade transportburen stod på golvet och när vi bestämmt oss för den här lille killen så öppnade jag dörren till buren.
Katt gick fram till buren, gick in, lade sig till rätta.
Ta mig hem.
Så det gjorde vi så klart.
Det var en udda katt där här. Speciell och rolig. Inte kelig men otroligt social. Såg han en katt, hund eller människa så gick han fram, med svansen rätt upp i vädret, och hälsade. Ibland så blev katten, hunden eller människan inte glad men det sket han i. Då vände han bara på klacken och spatserade vidare med svansen i vädret.
Jägare var han verkligen. En harpalt, en fullvuxen mås, en fullvuxen skata och hur många små fåglar, råttor, sorkar och möss som helst har han tagit hem till matte och lagt på trappan.

Nu ligger kissemiss begravd här på tomten.
Det är tungt att mista en vän och flockmedlem.
Vi kommer att sakna vår udda och speciella katt.
Du fattas oss, kissen.

Over and out

lördag 14 november 2009

Min dag, din dag, samma dag?

Två dagar i veckan på jobbet kör jag förbi Karolinska sjukhuset i Stockholm.
Det är väl egentligen inget speciellt med det.
Och ändå så är det något speciellt med det och det är vad just det här inlägget ska handla om.
Jag har, i flera månaders tid, kört förbi där, först utan att ens reflektera över att det ens ligger där. Det var faktiskt till och med så att min arbetskamrat talade om för mig att det låg där, själv hade jag inte ens sett det.
Det är i och för sig inte så konstigt att jag inte såg det, för er som inte vet så ligger det högt upp ovanför vägen och är inte så lätt att se, speciellt inte när man ska köra i Stockholmstrafiken med en stor lastbil samtidigt som man kör förbi.
Nå, i allfall så har jag kört förbi, morgon efter morgon utan att ägna det en tanke tills här om morgonen när det plötsligt gick upp för mig.

Där inne, bakom de tegelklädda väggarna, finns massor av människor.
Där ligger de som har eller ska operera bort blindtarmen. Där inne ligger de som är sjuka i cancer, de som är sjuka av hjärtinfarkter, de som fått stroke. Där inne ligger folk som precis har opererat bort halsmandlarna.
Där inne föder flera kvinnor barn varje dygn och en del barn föds för tidigt och ligger i kuvös. En del av barnen föds stora, andra små.
En kvinna ligger där inne och väntar på besked om sin bröstcancer och en man väntar på att få reda på hur allvarlig hans infarkt var.
En man ligger i en säng och väntar på att döden ska hämta honom.
Det föds och dör människor där inne varje dag.
Under tiden kör jag förbi med lastbilen utan att ägna dem en tanke.
Inte en tanke ägnar jag heller åt alla de hundra, kanske tusentals anhörig där inne.
En mamma och pappa vid sin för tidigt födda dotter i sin kuvös. Väntar och ser om hennes små outvecklade lungor ska orka.
En make vid sin frus sida, hållandes hennes förr trinda men nu så magra hand.

I ett fönster sitter en son och hör sin sjuka fars rosslande andetag i orolig sömn. Från sin plats i fönstersmygen ser han min lastbil när jag väntar på grönt ljus i korsningen nedanför sjukhuset. Kanske undrar han vem chauffören är och var hon är på väg. Samtidigt ser jag upp mot fönstren och undrar vilka alla människor där inne är.
I en annan del av sjukhuset har en mor precis fått en son, 3469 g och 51 cm lång. Det vet inte mamman ännu, han ligger ännu på hennes bröst och öppnar sitt ena öga och ser på sin mor för första gången. Pappan till barnet ser, först på sin son och förundras över att denna lilla varelse är en del av han. En del av han och hon, och nu ser han på sin fru. Hon har svettdroppar i pannan och håret är rufsigt. Hon är, förutom det lilla knyttet i hennes famn, det vackraste han någonsin sett.
Mannen i fönstersmygen har flyttat ner till sin fars säng och håller hans hand. Han tänker på hur dessa en gång friska och starka händer höll i pakethållaren på hans cykel när han var fyra år och lärde sig att cykla. Samma händer som satte ett plåster på hans skrapade knä. Samma händer som höll honom när han just blivit född, på detta sjukhus för 38 år sedan.
Fadern drar ett sista rosslande andetag och sonen blundar och sväljer hårt. Han håller sin fars hand och gråter tyst.
Jag har för länge sedan fått grönt ljus i korsningen och är långt därifrån. Min dag fortsätter som vanligt. För ingen drog sitt första eller sista andetag i min värld idag. Men för mamman, pappan och mannen i fönstret har just den här dagen fått en annan innebörd för dem, resten av deras liv.


Over and out

fredag 13 november 2009

:)

Latdag

Idag var min kusin här och vi planerade lite för kusinträffen vi ska ha. Det ska bli riktigt kul att träffas allihopa, det var ett tag sedan. Vi kom fram till att det i allfall är fem år sedan vi träffades alla samtidigt så det är dags.
Ser fram mot det!

Dagen har varit rent allmänt slö för min del men produktiv för min käraste sambo. Jag sov jätte länge och det enda jag egentligen har gjort idag är att jag har tvättat och vikt lite tvätt. Men Speciell vän har fått massa gjort idag och för det ska han ha kred.

Ettan ligger med hög feber och väldig huvudvärk. Antar att det kan vara svininfluensan eller någon annan influensa. Synd om han är det i allfall och vi andra vet vad vi har att vänta. Själv blir jag nog sjuk bortåt torsdag nästa vecka för då går jag på långledigt så det är ju givet att man blir liggande då. Tänk positivt, kostar inget att vara hemma när man ändå är ledig.
Men hur kul är det?

På fredag kommer trean hem och den här gången han är hemma passar det in med min långledighet. Det ska bli skönt att verkligen hinna vara med honom hela dagarna efter skolan istället för bara någon timme efter jag sovit bort hela dagen. Jag ger tummen upp för det. Allt vad jag orkar.

Nu vet jag att jag har en vecka framför mig som bara innehåller jobb, jobb och åter jobb. Det känns lite tungt men man får tänka positivt och se det så att jag faktiskt är ledig sen i hela fem nätter.
Stämmningen på jobbet är inget vidare för tillfället, alla är trötta och utarbetade. Irriterade på chefen och ledningen. Inga glada miner och mest gnäll och skäll.
I slutet av den här månaden har vi julbord och eventuellt kanske det kan lätta upp lite. Själv tänker jag gå på mötet vi har innan julbordet, äta av julmaten och sen tänker jag sjappa. Har ingen lust att partaja med de där. Det blev ju inget bra förra gången och jag orkar inte känna mig besviken igen så jag skiter i det. Åker väl hem till byhåla och går och ser ett lokalt band på lokala vattenhålet istället. Japp så får det bli.

Nu ska jag halvglo lite på Lyxfällan innan jag gör fika och drar till arbetet.

Over and out

torsdag 12 november 2009

Extra chaffis på mitt åkeri?

Köp lite nytt, dumpa lite gammalt

Jaha då är man ledig några dagar igen då. I går var första lediga dagen och den tog jag helt sonika och sov bort. Värdelöst men skönt.
Idag har jag varit och shopat lite och genast så känner jag mig gladare än på länge. Tänk vad det kan göra att bränna lite pengar.
I förlängningen blir man väl ändå deppigare när man inser att man är pank men det var i allfall roligt för stunden.

Sitter och försöker ladda inför att palla att orka åka till tippen med ett lass med skit som ligger och är i vägen. Gamla emballage, tidningar, glas och massa annat junk som ligger och skräpar både ute och inne.
Ska tvångs komendera ut två stycken barn som ju har lite att arbeta av. De säger inte så mycket, gör mest som de blir tillsagda vilket borde innebära att de fattar att de gjort fel. Alltid något.

Var en snabbis till jobbet idag för jag åkte hem med reservnyckeln i fickan. Klantig är man ju, det ska gudarna veta.
I går körde en av våra extrachaufförer min bil och då tog han och backade sönder dörren på släpet som precis varit inne på reparation för nästan 100 000 kr. Det känns kul. Eller inte.
Men det händer alltid något med grejerna, han man varit ledig några dagar och kommer tillbaka så är det alltid lite nya repor och sönderkörningar. Varför kan inte folk orka gå ut och titta innan de backar, är det så jobbigt? Hur lång tid tar det att gå ut och titta innan man backar ner? 20 sekunder?
Visst man förlorar 20 sekunder men vinner kanske flera tusen i reparationskostnader.
Men det är väl helt enkelt för jobbigt.
Det är klart att det händer saker i bland men varje vecka? Hela tiden?
Suck

Nej, nu sparkar jag mig själv i häcken och drar till tippen. Måste bara kolla så att det är öppet, annars blir det lite lätt onödigt arbete att plocka in skiten i bilen och sen plocka ur det hemma igen.

Over and out

tisdag 10 november 2009

Kattfnattskratt



Den här lilla filmen kan muntra upp mig vilken dag som helst. Har skrattat åt den här i flera år och skrattar fortfarande lika gott varje gång jag ser den.

Over and out

Vem tusan är hon egentligen?

Jag blir så trött på mig själv emellanåt.
Som det här med att jag inte klarar av att släppa folk inpå livet. Jag tänker var gång jag lär känna någon ny att jag ska klara av att göra det. Men det går inte.
Hur mycket jag än vill och försöker så går det inte.
Har så oerhört svårt att låta folk se mig som jag är.
Antingen så blir jag flamsig och tramsig och skojar och stojar.
Eller så blir jag rätt så tyst och erkänner inga egentliga åsikter eller känslor.
Jag fattar inte varför jag gör så här.
Jag tror alltid att folk inte tycker om mig, att de tycker att jag är jobbig, fel och töntig. Att jag är en nolla som ingen egentligen vill vara vän med.
Så vad utstrålar jag då mot folk som kanske faktiskt tycker att jag verkar trevlig och vill vara min vän?
Har funderat, vridit och vänt på det här och försökt att hitta ett svar på varför jag beter mig så här.
Jag kan inte hitta några bra svar.
Lite bidragande har nog varit att man ju faktiskt har blivit redigt sviken av en del så kallade vänner genom livet.
Men ska man låta det göra en bitter och misstänksam mot nya människor man möter senare i livet?
Många vet nog hur det känns att bli sviken, att vara den som ens så kallade vänner pratar om bakom ryggen. Den som inte passar in, den som är fel.
Men borde jag inte ta kontroll över det och ge mig fan på att inte vara bitter?
Jo. Jag borde nog det.
Men jag kan inte.
Det går inte.
Det tar stopp, det blir kortis, det funkar helt enkelt inte.
Nu tycker ni kanske synd om mig och tror att jag är en ensam människa men det är jag inte.
Det finns en vän som har sett de flesta av mina sidor och hon tycker om mig som jag är (i allfall tror jag att hon gör det. Jo, jag är rätt säker på det). För henne har jag vågat säga vad jag tycker, visa mina svarta sidor. Hon vet, hon ser. Hon har alltid en speciell plats i mitt hjärta. Skulle ställa upp för henne utan att blinka, utan att egentligen tänka. Jag tror hon vet vem hon är.
Speciell vän klev in i mitt liv och öppnade en massa dörrar som varit stängda i en herrans massa år. Han får se mig precis som jag är, på gott och ont. Han klev in genom dörren och gick husesyn som ingen annan ,varken man eller kvinna, gjort i hela mitt liv.
Mina föräldrar och min syster ser väl i det stora hela det mesta av mig. Mina barn känner mig ju så bra som barn i den åldern kan. Det finns ju en del sidor av en som ens barn helt enkelt inte ska känna till.
Jag har vänner som känner mig relativt bra. Som vet en hel del och som ser många av mina sidor som de är.
Så jag är inte ensam och det är inte synd om mig.
Det som däremot är synd är att jag med all säkerhet går miste om en massa väldigt bra människor. Som med all säkerhet skulle gilla mig för den jag verkligen är.

Over and out

Varför är det så svårt?

Vill passa in
vill våga vara jag
våga släppa in er
låta er se mitt sanna jag
min insida

Vill inte stänga dörrarna
hålla distansen
vill sänka garden
låta er se
min insida

Vågar inte!
gömmer mig bakom prat
bladder och snack
vågar inte visa
min insida

Se mig
förstå mig
se att jag vill
vill att ni ska se
förstå
se mig
min insida

Varför är det så svårt?

lördag 7 november 2009

Det ekar i Stockholm

Stockholm är sjukt lugnt på lördagar. På det sättet är det otroligt skönt att jobba helg, det är ingen trafik och det gör så mycket snabbare att ta sig fram där uppe.
Hade dessutom en underbart lugn natt och snarkade gott ett bra tag i hytten i natt. Bäst som jag låg där och sov så började det regna ute och då är det mysfaktor tusen. Värmen på och man ligger där inne under filten och har det torrt och varmt. Då är det inte helt fel att jobba.

Funderade på det här med alla människor i storstan. Det måste vara väldigt många som jobbar måndag till fredag för man ser knappt en käft på lördagarna. Inga som är på väg till jobbet, inga byggjobbare, inga hundägare. Jag såg en person typ som var ute och knatade och han verkade inte vara på väg någonstans för han strosade mer än gick.
Vad gör alla de andra människorna? Ligger de hemma och trynar? Sitter och dricker en kopp te och äter en smörgås? Ser på morgon tv?
Var är alla?

Nu är jag ledig en natt och sen ska man på det igen. Jag får passa på att njuta av den här dagen och kvällen. Risken att jag somnar på soffan är väl ungeför lika stor som att det blir vår efter vintern, dvs hundra procent.

Nu kom ettan hem från innebandymatchen.
Stoppa pressarna, han har gjort mååååål!

Nu. Softa i soffa.

Over and out

fredag 6 november 2009

Speciell vän

Mitt hjärta tillhör dig.
Till tidens slut.

Jag älskar dig.

Over and out

Plats i korgen, lilla bil

Små barn, små bekymmer.
Jag har aldrig riktigt köpt det där. Men plötsligt så inser jag att det är helt sant.
Ettan och tvåan ligger inte direkt på plus hos oss nu för tiden.
Man kan väl säga som så att det dröjer en stund innan de får använda datorer, vara med kompisar och ha mobiltelefon igen.

Sålde min älskade bil igår. Det känns i mitt hjärta idag. Saknar den redan. Tycker alltid att det är lite sorgligt att sälja bilar. De blir ju liksom lite som ett husdjur.
Jag hoppas den nya ägaren, som förövrigt ringer till Speciell vän och frågar saker om den hela tiden, tar god hand om den. Han ringde idag och frågade om Speciell vän kunde tänka sig att byta bromsar på bilen åt honom. Han har frågad vad det kostar att köpa och montera drag på den och viktigast av allt, vad det kostar att köpa och installera fjärrstyrt centrallås.
Nu hoppas vi att han inte får problem med bilen för då får vi väl lov att byta nummer.

Nu är det jobbperiod och det händer inte så mycket mer än det. Jobb, jobb, jobb. Hinner väl eventuellt sova lite och kanske äta då och då. Men så mycket mer är det väl inte, tyvärr.

Pratat med kusin och planerar så smått en kusinträff på den andra sidan av släkten. Det skulle vara skitkul att få ihop det för det kan bli som kusinträff nr ett, dvs väldigt mycket skratt. Håller tummarna att det går att få till.

Nej, jag har som inget roligt att berätta så jag lägger mig på soffan istället och tittar på medans Speciell vän bakar. Han är så snäll som alltid kommer på att han ska göra sånt när jag har bestämmt mig för att hålla igen lite. Tack, tack liksom.

Over and out

lördag 31 oktober 2009

De döda ligger i jorden och jag önskar jag var en snigel för en stund

Varit och hälsat på hos de döda. Det var inga som var uppe och gick idag men det var rätt mycket levande där och tände ljus hos sina nära och kära.
Det är ju just det som den här helgen handlar om, inte tigga godis.
Tyckte att jag hörde tvåan mumla om att klä ut sig. Jäkla unge, jag som sagt att det där är fjams och att mina barn inte ska gå och tigga. Vi får väl se hur det blir med det där. Men det klart, vi ska bort i kväll och de vi ska till har en dotter som är något yngre än den här damen och hon vill ju såklart klä ut sig. Men som sagt, vi får se vad som händer.

Varit ute en prommis med lunsen och flodis också. Flodis var allmänt muppig och for som en tätting mellan löv, pinnar och annat spännande. När jag släppte han lös blev han som vanligt galen och gjorde några rediga boxer race. Det ser så oerhört roligt ut när han spinger som en galning och nästan krockar med lyktstolpar och elskåp och benen far till höger och vänster. Han har liksom noll koll på benen när han springer, det är väl valptakterna som sitter i ännu så länge.

I kväll ska vi hem till goa vänner och äta, dricka och prata en massa. Det ska bli jättetrevligt. De här människorna är äkta och om dem tycker jag mycket.

Just för tillfället sitter Speciell vän och smörjer min tatuering. Det kliar så oerhört just nu så jag håller på att bli galen. Som tur är ska den ju smörjas in ett antal gånger under dagen och det är ju det närmaste klia man kommer.
Jag är så jävla nöjd med det, det värsta med den är att jag inte kan se den själv, det är lite surt. Den sitter ju lite illa till för det. Om jag varit en utomjording eller en snigel och haft ögonen på skaft så hade det kanske funkat, men så är ju inte fallet. Jag får nöja mig med vetskapen om att den sitter där och en glutt i spegeln då och då.
Fler kommer det att bli. Det är jag säker på.

Nu. Ett glas vin. Jajamensan.

Over and out

En bulle i ugnen

Min vän var här idag.
Min vän har en tjock mage.
Det är en bäbis där i.
Jag är avundsjuk.
Fast ändå inte.

Over and out

tisdag 27 oktober 2009

Nu var det klart :)

Så var det klart då.
Om det gjorde ont? Jajamensan.
Men nu sitter den där och jag är nöjd och glad.
Fast nu ska jag snart åka och jobba och det är inte så kul.
Tre nätter sen långledig.

Over and out

måndag 26 oktober 2009

Hilfe!

Fattar det knappt men i morgon ska jag gadda mig.
Nervös?
No shit!
Tur att jag ska fördriva 12 timmar på jobbet först.

Over and out

Skrattfnatt

Kusinträffen igår var verkligen en hit. Jag har inte skrattat så gott på åratal som jag gjorde igår kväll. Vi gjorde det enkelt för oss och beställde pizza vilket passade mig utmärkt. Själva grejen är ju att man ska ses och prata och skratta inte att man ska hålla på och laga en massa mat.
Jättekul var det! Tack kära kusiner och systeryster, vi gör om det snart igen.

Dagen har varit som tuggummi, det vill säga seg. Seg som en gammal biff från ett gammalt ök. Seg som kåda. Seg som nykokt kola.
På eftermiddagen åkte vi i allafall till Speciell väns systerson som fyllde tre år och gratulerade honom. De har precis flyttat in i sitt nya hus så det var ju kul att se det också. Lunsen och flodhästen fick busa med deras pitbull och det tyckte de var kul. Lill flodis är lite rädd för henne men tycker samtidigt att det är skoj. Springa av sig fick de göra i allfall.

Åkte hem och lagade ungsrostade rotsaker och kyckligfilé. Så gott och så enkelt. Inte så onyttigt heller. Lika bra att äta sig mätt eftersom jag ska jobba inatt så att man orkar och inte blir superhungrig redan vid två tiden i natt.

Jag har faktiskt inte ett skit spännande att berätta och inga andra tankar att berätta om heller så jag lägger ner för idag.

Over and out

Föresten, ni har väl inte glömt att ställa om klockan till vintertid?

fredag 23 oktober 2009

Vanliga ljudöverdoserade chaffisar får köa för att rädda livet på de som åker med poliseskort

Tyst det är i huset.
Ingen är hemma förutom jag. Inga barn, ingen gubbe, inga djur. Inte ens en katt.
Jag är inte van vid att det är tyst, i min värld är det aldrig det.
Det är liv på jobbet, först truckar som låter, sen motorljud och radio. Sen slammer och truck när man lossar. Sen har jag rast och då brukar jag sova en stund men tyst är det inte. Vid den tiden brukar världen just vakna och det är bilar och folk och buller och bang.
Sen kommer jag hem och ska sova, då kommer kidsen hem och det är bulleribång med kompisar och djur.
Tassar mot golvet (taket för mig då)och klampande steg. Tonårsfnitter och tvapparater. Det hör lite tvspel och matlagning, ibland någon som skäller, hund eller människa.
Sen är det dags att gå upp och då är tvn på.
Aldrig är det tyst.
Men nu, nu är det tyst som i graven. Jag hör till och med ett element som drippelidroppar och, hör och häpna, jag hör faktiskt väggklockan i köket.
Tick, tack
Flera år sedan jag hörde den sist.
Nu inser jag vad trött jag är på ljud.

I dag var det kaotiskt i huvudstaden vill jag lova. Det är EU möte i Älvsjö för er som missat det. Körde söderut på essingen vid åttatiden och det var inte som det brukar. Trafiken brukar flyta bra i södergående och vara lite tjock in mot stan, men idag var det värre ut från stan än in mot stan.
30 km/h körde jag och plötsligt står en polis i vägen och stoppar alla tre filerna. Jahapp, tänkte jag som stod längst fram i mittenfilen. Så klart att jag inte skulle hinna förbi innan de stängde tänkte jag. Men vips så kom det en poliseskorterad liten karavan. Tjoflöjt vad det gick! Rätt ut från avfarten i full rulle. Polisen väntade 30 sekunder och sen vinkade de fram oss. Precis när vi börjat köra kom en till liten karavan och slängde sig ut framför oss. Liten miss av polisen känns det som. Men det gick bra det med, ingen krockade och ingen blev mördad.
Jag antar att det är risken för att någon politiker ska bli mördad som gör att de stänger av en europaväg mitt i rusningstrafiken.
Det är ju inte så noga med oss andra dödliga, vi kan vänta och köa lite.

I morgon ska jag på kusinträff och det ska bli sjukt kul.

Over and out

Meeeeeeen då!

Stolt soffpotatis snart gaddad

Vaknade tidigt efter att ha somnat sen så det har varit soffläge hela eftermiddagen. Soft. Men tråkigt att slösa bort en hel ledig dag. Men det är ju bättre att göra det än att somna vid ratten, det är ju inte så bra.

Sen var vi till närmaste stad och jag beställde en tid för att göra min tatuering som jag fått av Speciell vän i present. Det blir ettan, tvåan och treans namn (fan, vad originell man kan vara då)till att börja med. Sen har jag nog tänkt mig att utöka den med några små tribaler ovanför och under. Men det får jag väl se sedan beroende på hur ont det gör.
Tiden är på måndag. Nu på måndag.
Hjälp.

Speciell vän har slutat röka. Han är så duktig och jag är så stolt över han så ni anar inte. Det är inte lätt att sluta och det är definitivt inte lätt att sluta när man röker som en bortstbindare. Men han har klarat sig jättebra och är inte ens jobbig. Faktiskt så är han helt uthärdlig och inte alls irriterad. I allafall inte så att det märks.
Duktiga, duktiga du!
Jag är oerhört stolt över dig.

Nu ska jag fortsätta med det sköna soffpotatisandet.

Over and out

torsdag 22 oktober 2009

När jag dör vill jag komma till Köttfärsdalen, då slipper man nog gå hungrig.

Här om dagen glömde min arbetskamrat bort att han skulle jobba så han satt hemma och groggade lite. En annan arbetskamrat, han som fick jobba istället, blev inte så glad. Kan man verkligen glömma bort att man ska jobba?
Nog för att jag är virrig men jag tror inte att jag skulle kunna glömma bort att jobba. Men man vet ju aldrig. Lika bra att inte säga för mycket, nästa gång kanske det är jag som glömmer att åka till jobbet.
Det bästa idag är att jag är ledig och inte behöver åka till dit. Men det är kanske lika bra att kolla schemat så att jag inte missat att jag ska jobba.

Satt och kollade på Roast på Berns här om dagen. Jag vet inte, men jag tycker att humor på tv var bättre förr. Jag älskade till exempel Nöjesmaskinen och Nöjesmasakern. Det var humor. Nu för tiden är det mest kuk och fitta när man tittar på tv och lyssnar på raido och jag tycker inte att det är så kul. Okej, det finns en och annan på Roast som är rolig men de flesta är bara plumpa och det är inte kul. Att de skämtar på andras bekostnad är ju visserligen själva ide´n med programet men det är skillnad på att vara rolig och på att vara plump. Petra Mede till exempel tycker jag inte är ett smack rolig utan gapar mest och är plump. Inte kul.
Nej, humor på tv var roligare förr så jag kollar hellre in en DVD med Nöjesmaskinen.

En kul sak som jag tänker på ibland när jag inte har roligt är vad min systerson kallade sin dagisavdelning när han var mindre.
Han gick på avdelningen Köttfärsdalen.
Det är snorkul tycker jag och för er som inte hajjar var han gick så var det Körsbärsdalen. Sånt tycker jag är humor.
En annan rolig sak är Smelly cat som Phoebe Buffay sjunger i Friends. Det är kul.

Kul ska det bli på lördag också för då ska min syster och jag på kusinträff på min pappas sida. Nu är det så att en kusinträff på den sidan av släkten inte blir så stor för vi är bara fyra stycken, men vad gör det när man vet att vi kommer att skratta brallorna av oss. Längtar redan.
Har försökt att övertala min chef att jag ska få ledigt på fredagkväll så att jag kan vara lite pigg på lördagkväll, det är ju inte så kul om jag somnar. Håll tummar och tår att det går vägen.

Våra hundar är något av ett par miffon. Just nu ligger den stora utfläkt på golvet med pungen i vädret. Ingen vacker syn vill jag lova. Den lilla ligger bredvid och ser sur ut som vanligt, men det är ju svårt att inte göra det när man är boxer.

Nu blir det filmtajm.

Over and out

onsdag 21 oktober 2009

Barkborrar, regalskepp och tant med basker?

Varje natt som jag jobbar så sitter jag och kommer på intressanta och roliga saker som jag ska skriva om på bloggen. Sen åker jag hem och sover och när jag vaknar så är det som bortblåst. Ungefär som när man vanknar av en knasig eller läskig dröm och tänker att den måste jag komma ihåg i morgon men den är lika borta som lönen i mitten av månaden.
Jag har provat att skriva upp små stödord som ska hjälpa mig att komma ihåg det där roliga, klyftiga eller fyndiga men sen sitter jag där med lappen och undrar vad tusan barkborrar, regalskepp och tant med basker står för.
Får väl köpa en Agent Cooper bandspelare och spela in ideérna istället. Kan funka.

Kände mig som en superklant när jag var upp på åkeriet idag. Stod och fäpplade med bryggan när jag hade backat in och irrade omkring och letade pallar tills det kom en trevlig prick och hjälpte mig hitta mitt gods. Har ju jobbat på det här åkeriet i över ett år men är ju extremt sällan där, lastar ju för det mesta på ett annat ställe i en helt annan stad. Men man känner sig som en jubelfjant när man irrar omkring som en knasig höna och inte vet vad man ska ha för sedlar, gods. Man vet inte var det står, hur det ser ut eller knappt vart det ska. Sen är det ju så att jag kan vara lite lätt förvirrad emellanåt. En del dagar undrar jag hur det kan komma sig att jag klarar av att jobba överhuvudtaget.
Men det brukar ju lösa sig och at the end of the day så brukar allt vara ute och inget vara trasigt och då har man ju lyckats.

Idag hade tvåan med en kompis hem som inte brukar vara här. Stackare, vad ska hon tro om vår familj? Klockan var halv tre och jag låg i soffan i pyamas och det såg ut som ett slagfält. Tvåan var hungrig och började steka köttbullar och koka makaroner medans jag slumrade på soffan. (Nej det är inte hela världen, soffan är i samma rum som spisen så jag hade faktiskt koll på dem. Jag må vara virrig och tokig men inte galen). Kompisen undrade nog vad tvåan har för kansig morsa som ligger och sover på soffan hela dagarna och låter kidsen laga mat själva. (Du... är din mamma en sån där alkis?)Vi får hoppas att hon vågar komma igen och att man är lite piggare då så att hon får se att man faktiskt inte är helt bäng i kolan.

Har funderat på det där med hartsfiolen. Var får man tag på harts?

Over and out

måndag 19 oktober 2009

Ja ä in´t bitter

Fan, vad bitter jag lät i mitt inlägg.
Det var inte meningen för
Ja ä in´t bitter, ja in´t.

Over and out

Ungjävel, dra av ett solo på hartsfiolen annars får du inget godis

Vi har fyra eller fem rena barnkanaler på vår tv. När jag var liten hade vi Hacke Hackspätt på God morgon Sverige, Tom och Jerry på Lilla Sport Spegeln och sen så klart Tecknade Pärlor på fredagar lite då och då.
Sen hade vi ju såklart barnprogrammen på ettan och tvåan på vardagarna. På ettan brukade det vara tjeckiska dockfilmer och på tvåan var det Lillstumpa och annat bra av allas vår Staffan Westerberg.
Sommarlov och vinterlov var ju kul för då var det sommarmorgon och jullovsmorgon och det var ju rena rama festen.
Barnen idag kan sitta framför tv hela dagarna och glo. Det brukar vi vuxna kommentera med att på vår tid så satt man minsann inte inne och såg på tv, då byggde vi kojor och lekte ute HELA tiden.
Anledningen till det var ju helt enkelt att det inte fanns något att se på tv hela dagarna. Hade det gjort det så hade vi också suttit framför dumburken från morgon till kväll.
Dessutom hade våra föräldrar tid med oss på ett annat sätt. Och anledningen till att vi var ute och lekte var att våra föräldrar som var hemma med oss inte orkade ha oss inne, tjatandes, Jag har inget att gö´!
Nej, då åkte man ut några timmar så att de skulle hinna andas lite.
Men det låter ju bättre att säga att vi var så duktiga för att vi lekte ute hela tiden.
Men allt var ju bättre förr om man ska tro alla vuxna. Och allt var mycket värre, sämre och svårare.
Nej, jag tycker att det känns som att våra barn har det mycket värre än oss. När jag var liten var det inga tioåringar som bantade, sminkade sig och ville vara vuxna. Vi hade inte tid med det för vi var i skogen och byggde kojor. Faktiskt.

Tvåan var på Halloween fest igår (inte ens det hade vi, då var det Alla helgona helgen och man tände ljus på kyrkogården. Men vi tar den diskussionen lite längre ner på sidan) och de var osams nästan hela festen. Men det verkar de alltid vara. Hon kommer hem från skolan och berättar om slagsmål och bråk var och varannan dag. Tjejerna i den där klassen verkar inte kunna hålla sams en enda dag. Tråkigt men kanske lite typiskt för en klass med väldigt många flickor. Man undrar ju hur det ska bli om några år...

Halloween ja. Amerikaniserat jävla skit kallar jag det. Vad var det för fel på Alla helgona? Då vi gick till kyrkogården och tände ljus och tänkte på våra nära och kära som vandrat vidare. Nu handlar det om konsumtion, konsumtion och åter konsumtion. Det ska handlas dräkter och godis till förbannelse.
Kommer ungjävlarna hit så väljer jag alltid bus och det har aldrig hänt nåt. Inte ett ruttet ägg, inte en hartsfiol, ingenting.
Nej, inte kommer mina ungar att ringa på er dörr och tigga godis det kan jag säga. I allafall inte innan de fyller arton och bestämmer själva.

Nu, vila innan jobbet.

Over and out

lördag 17 oktober 2009

Luddar omkring i trötthetslandet.

Så, nu var den här arbetsveckan slut. Synd bara att det börjar en ny i morgon igen.
Jag jobbar fyra nätter på en vecka och tre av fyra var inget roliga denna veckan. Hur kul känns det då? Inte så värst, nej.
Avslutade arbetsveckan med att tappa en skärm på släpet så då blev jag tvungen att jiddra med det innan jag åkte hem. Men nu är man hemkommen i allfall.

Hade tänkt att vi skulle ha en mysig lördag med familjen, kanske gå på någon bio och äta något gott. Men så visade det sig att ettan har bortamatch idag, plus att vi ska ha kiosken i sporthallen. Samma tid som bortamatchen. Känns ju väldigt genomtänkt. Jag trodde, i min enfald, att det var meningen att barnen skulle vara med i kiosken och hjälpa till. Det har i allfall mitt barn varit tvingad (av mig) att vara.
Trodde att det var en del i varför man ens ska ha kiosken, inte bara för att få pengar till klubben. Lite det här med att lära sig ta ansvar, ha hand om pengarna och att våga stå där. Bra träning på huvudräkning dessutom.
Men det är väl jag som är ett spån, som vanligt så handlar ju allt om pengar.

Vad drygt det känns att dagen inte kommer att bli som man tänkt sig. Men det klart, man kan ju vara hemma och laga mat tillsammans hela familjen och titta på film hemma istället.
Det är inte lätt att få till något familjeliv överhuvudtaget när man jobbar som jag gör. Ibland så känner jag bara att jag vill ha ett vanligt sju till fyra jobb så att man hinner träffa ungarna mer än en timme varje dag. Det ska jag satsa på i framtiden. Som det ser ut nu så finns det inte några alternativ men jag ser fram mot att kunna ha ett jobb med bättre tider i framtiden.
Tills dess luddar jag omkring i trötthetslandet nittio procent av tiden.

En annan av nackdelarna med att ludda omkring där, förutom att man inte kan ha ett normalt familjeliv, är att det inte blir ett skit gjort. Jag får aldrig tummen ur häcken och tar tag i saker som jag alltid gjort förut. Jag orkar helt enkelt inte. Jag skulle behöva städa inne, det bor saker på golvet som har mer päls än djuren har på kropparna. Gräset skulle behöva klippas innan vintern, det är sådär lagom intesnyggt och halvligger i tussar här och var.
Bilen är full med papper, spännband, post och så klart skräp och damm.
I källaren väntar ett helt rum på att bli urplockat och uppstädat så att man kan använda det som förråd och inte en fälla. För just nu är det mest som en fälla, går man inte där är det inte säkert att man kommer ut igen. I allfall inte på en dag eller så. Nu för tiden när jag går in där så tar jag med mig matsäck och klättringsutrustning, just in case, liksom.
Altanen har inte blivit iordninggjord för vintern utan dynorna ligger ute och möglar (skulle jag kunna tänka mig i allfall), det står lite krukor med döda växter här och där. Poolen står där, grön och fin och jag vill inte ens veta vad det bor för djur i den. (Tyckte att jag såg en ormliknande sak där häromdagen och jag funderar på om det är Storsjöodjuret eller om det till och med är Lochness monstret som flyttat in)
Nej fy, vad jag är trött på att vara trött.

Jag ska se om jag hittar lite energi så att jag orkar dammsuga av lite och sen ta en varm dusch innan det är dags att kioska.

Over and out

fredag 16 oktober 2009

...

Förlåt att jag har haft två skitnätter på jobbet
Förlåt att jag bara sover mellan fyra och sex timmar varje dag
Förlåt att jag mår dåligt över att ha klantat mig på jobbet
Förlåt att jag inte orkar vara glad som en lärka hela tiden
Förlåt att jag bara vill vila mig när jag snart ska åka igen
Förlåt att jag inte alltid tycker precis som du
Förlåt att jag inte såg att du köpt blommor

Over and out

torsdag 15 oktober 2009

Uppäten av grön/brun soffa

Kom till jobbet igår kväll och det var tomt i tanken, släpet var ihopkopplat med en annan bil. Det tog en kvart att få luft i den andra bilen så att jag kunde få isär den och sen ihop med min bil och tillslut få luft i släpet så att man kan åka och börja lasta. Dryga halvtimmen åt helvete. Plus nästan en halvtimme att åka och tanka innan man kunde åka sedan när det väl var lastat.
Sen fixade praktikanten lite extra jobb genom att välta en jättepall med massor av sylt och saft och annat kladd.
Men man biter sig hårt i läppen och säger pedagogiskt att det är sånt som händer. För det gör det ju, det händer ju mig med emellanåt. Och det är inte så lätt i början att köra truck och allt vad det innebär.
Hon är duktig tjejen och kommer att klara sig fint när hon kommer in i det.
Sena iväg var vi ju i allafall, det kan man ju konstatera.
Men tur som vi hade så slapp vi ett lossningsställe så det blev en timme i bingen ändå.

Var och hämtade en hiskeligt ful men ack så underbart skön soffa igår. Det äter liksom upp en när man sätter sig i den. Man sjunker ner så här lagom mycket och nästan fastnar i den. Helt underbar.

Helt underbar är min sambo också.
Världens bästa.
Alltså nu har vi i princip suttit ihop under ett års tid och jag älskar det fortfarande. Jag fattar inte att vi fortfarande har så mycket att prata om, det tar liksom aldrig slut.
Min tvillingsjäl, min pusselbit, min underbara, älskade.
Underbart.

Nu ska jag slappa vidare i ungefär en timme till sen är det dags att åka till jobbet igen.

Over and out

onsdag 14 oktober 2009

En slank hon hit och en slank hon dit...

Ja, då är det dags igen då, långledigheten är slut och nu väntar två veckor av jobba, sova, äta igen.
Vill inte åka, vill inte ut i kylan. Vill inte åka ifrån Speciell vän, kidsen, hundarna, min varma säng. Vill inte, vill inte, vill inte.
Men som allmänt känt är så är man ju tvungen.
Ska ha med mig praktikanten tre dagar av fyra den här veckan och det är på gott och ont. Det är ju trevligt med sällskap men det tar alltid lite längre tid och det är svårt att sova när man inte är ensam i hytten. Men det är klart att man ställer upp och tar med en tjej som ska bli chaffis. Och jag har full förståelse för att chefen inte skickar henne med en del av gubbarna.

Dagen har varit ett enda långt flängande känns det som. Fast det har varit kul ändå för det har verkligen känts som att Speciell vän och jag har hunnit prata. Det är skönt att prata, långa samtal om både allvar och ingenting alls. Det är det som är bra med att åka bil, man hinner tala både fram och tillbaka.
Däremot så har jag inte hunnit med min goa kompis Linduz och det känns inget bra alls. Men jag ska tajma in henne i almanackan under veckan som kommer när jag är ledig några dagar. Jag ska det, för jag gillar henne, det är en go tjej.
Förlåt vännen men dagen blev lite tight, hörs av, Kram

Nu måste jag åka ju.

Over and out

måndag 12 oktober 2009

Jag åker hellre hem hungrig än bjuder spädgrisarna på mjölk

Det är jobbigt när verkligheten kommer ifatt en. När man inser att folk kanske inte är de man tror de är. När man inser att man inte är en i gänget och aldrig kommer att bli det.
Att man trots allt bara är en tjej.
Ja, just det, jobb fest igår.
Vad är det för ämne i sprit som får vissa män att tro att alla tjejer gillar att bli tafsade på?
Jag är så jävla trött på att man, när det kommer till krita, bara är en tjej och inte en jämnlik arbetskamrat?
Jag blir in i helvete trött emellanåt på att det skämtas om sex varenda dag på jobbet. Att man alltid, varje dag är ämne för sjuttiofemtusen sexistiska skämt. Men det kan jag ta, det ler jag åt, tiger och till och med skrattar åt emellanåt.
Men jag exploderar när de tycker sig ha rätten till att ta på mig. Nu snackar vi dessutom flera personer än en under samma kväll.
Sen är det ju som vanligt;
-Han blir sådan när han dricker, det är inget att bry sig om.
-Han är alltid så när han är full men han menar inget illa.
Bla-bla-fucking-bla säger jag.
Tack men nej tack sa jag då och så åkte vi hem hungriga istället.
Och nej, jag kommer inte på julbordet.

Tyvärr har ju sådana här tråkigheter en viss förmåga att få en att må som skit. Vaknade tidigt i morse, typ klockan fem, av att ågren och dåligt samvete käkade sig mätta på mitt inamäte. Och varför? Vad gjorde jag för fel?
Ingenting.
Men det hjälper ju inte.
Det enda som hjälper lite är att jag hoppas att vissa personer har haft rejält med fylleågren idag.

Som tur är så råkar det slumpa sig så att jag bor i hop med en underbar kille som inte är ett svin varken till vardags eller på fyllan.
Så tack vare han, goda hemgjorda hamburgare, en ny film i DVD:n tillsammans med kidsen har gjort att jag mår bra igen.

Älskade, underbara.
Utan dig är jag en potta full av sand.
Älskar dig mer än jordgubbar och glass.
Du och jag.

Over and out

fredag 9 oktober 2009



Nu är jag långledig och börjar inte igen förän natten mellan tisdag och onsdag. Känns så otroligt skönt att slippa tänka på jobbet på flera dagar. Ska njuta.

Började ledigheten med att städa. Jättekul. Men som tur är så har jag haft med min städsidekick Speciell vän hela dagen. Det är ju så mycket roligare när man är två. Fort går det också. Nu har vi satt kidsen i arbete med att städa sina rum så nu är vi riktigt populära. Speciellt den lilla förpeburtala dottern tycker mycket om oss just nu. Dessutom hotade vi med att det inte blir något disko ikväll om inte rummet är städat. Åh, hon fullkommligt strålar av lycka mot oss. Om blickar kunde döda skulle vi vara ben och damm vid det här laget.
Ettan däremot tog tag i uppgiften med positiv attityd. Undrar vad det är han vill ha?

I morgon ska vi iväg med några av mina jobbarkompisar och bowla och äta lite gott. Ska bli roligt att umgås lite med dem på fritiden och inte bara på jobbet, det brukar bli bra stämmning på jobbet efter att man gjort nåt kul ihop.
Det kan behövas, det är rätt mycket irritation på jobbet och har varit det sedan efter semestern och uppsägningar och indragningar. Det är alltid stress och mycket att göra känns det som och det suger energin ur oss alla och då brukar det som känt är bli rätt irriterat. Ibland tycker jag synd om det lilla äcklet, ja, vår chef alltså. Det kan inte vara lätt att vara han alla dagar. Men det är inte så lätt att vara vi heller så det jämnar ut sig.
Men SKIT i jobbet nu, jag är ju LEDIG!

Min bästaste städsidekick är inte världsbäst på att städa alla gånger men han försöker och det uppskattar jag. Jag skäller på han ibland när han inte förtjänar det (men ibland skäller jag inte när han förtjänar det så det jämnar ut sig) och det är orättvist. Men idag har han städat utav bara helvete och det ska han ha medalj för. Fast jag tar pokalen så det är lugnt. Tänkte ge han ett diplom också för att han är så oerhört bra på att tvätta. Men då måste ju jag få ännu en pokal för att jag är så bra på att vika ihop det och ta reda på det sen.
Fast han kan få pokal för att han fäller ner toasitsen och tömmer luddfiltret på tummlaren.
Tillsammans är vi i allfall ett jädrans bra team och det är huvudsaken.

Nu. Ge guldet till ettan som städar som fan.

Over and out

onsdag 7 oktober 2009



Hur kul är det att åka hem och lägga sig när det är sånt här väder?
Men det klart, jag sov ju ändå inte och när jag gick upp så var det ju i allafall mulet så vad gör det?

Är inne i den värsta veckan på schemat, men nu är det bara två nätter kvar och sen är jag ledig i fem nätter. Fem hela nätter i rad som jag kan sova tätt, tätt intill Speciell vän. Sex dagar som jag orkar lyssna på min underbara ungar och orka gå långpromenader med lunsen och flodhästen.
Just nu är det bara äta, sova, jobba hela tiden.

Nu är det tv och kramas som gäller fram till tolv när jag börjar jobba.

Over and out

måndag 5 oktober 2009

...

Fan, vad jag är trött.
Ensam
Irriterad
och
ledsen

Over and out

lördag 3 oktober 2009

Sött, på två sätt



Den här lilla smarriga chokladbomben fick jag av Speciell vän här om kvällen.
Han är rätt söt den där farliga bikern :)

Over and out

fredag 2 oktober 2009

Tråkig kväll men fnissig morgon

Jag var inte arg på mitt jobb igår kväll. Nej, jag var jättearg.
Hela lasset, dvs 51 stycken europapallar, var dåligt lastade pallar. De var vingliga, jättestora och jättetunga. En av pallarna orkade knappt liften på bilen med och då orkar den två ton! Säger ju lite om hur de såg ut. Och detta ska jag dra av med en handtruck, mitt i morgonrusningen i storstan, på en liten sketen lastzoon som lutar åt vänster, fast mycket.
Jag var arg som sagt, jättesupermega arg. Jag skällde och svor och var nära till tårar då det tog två och en halv timma att lasta. Jag var inget trevlig och hittade på nya svärord när alla de jag redan kunde tagit slut. Alla könsord jag kunde komma på smattrade över mina läppar.

Nåja, när jag väl kom iväg så rullade det på(ha, ha vad rolig man är) och det gick bra hela natten sen. På morgonen skulle jag tanka och drog in ekipaget vid tanken så gott det nu går. Där är det trångt och lite bökigt men så stod jag där och fipplade med kortet. Då kommer det en gubbe i en liten, lätt lastbil en sådan man får köra på vanligt B-kort. Så ska han krångla sig in runt mitt ekipage och jag ser hur han kör fram och backar och kör fram och backar. Sen backar han rätt in i en telestolpe(bonk) så att träflisorna ryker. Jag fnissar lite.
Sen krånglar han sig i allfall fram till tanken, det är bara det att bilens underrede tar i cementklumpen som pumparna står på(skraaaaap). Fnissar igen.
Då backar han(skraaaaap) och kör fram och kör då ner en stor lampramp som sitter på den lilla taket som räcker pumpen(skraaap, bank, bonk). Fniss.
Backar tillbaka och drar då en jätterepa(skraaaaaap) i hela skåpsidan i ovan nämnda tak. Fniss, fniss.
Sen när jag är klar är gubben det med och han ska börja krångla sig ut precis vid fronten på min lastbil. Jag slutar fnissa och slänger i backen och backar fort som fan innan han tar med sig halva fronten på min bil.
Alltså, jag vet inte om han inte var nykter eller om han bara var den sämsta chaufför jag någonsin sett.

Pappan ringde i dag och berättade om att runkarn blivit anmäld och åkt fast. Men det visste jag redan för det var min arbetskamrat som satte dit han. Eller vänta, har jag glömt att berätta om han? Som åker jämsides med våra bilar och runkar i förarsätet? Trevlig kille det där. Men nu blir det väl slut på det, i allafall ett tag.
Det som faschinerar mig mest med den karln är att det verkar bara vara våra bilar som han tänder på, eller vad det nu är han gör. Jag har nämligen inte hört några andra åkerier än vårt som råkat ut för han.
Nåja, nu får vi klara oss utan han, skönt det.

Nu ska jag krypa till kojs, fast först ska jag ta en dusch.

Over and out

onsdag 30 september 2009

Omelett, dagens huvudrätt

Gjorde det idag igen. Japp, klantade mig. På Sveavägen. Men nej, jag druttade inte omkull, men det gjorde pallen som skulle av där. Det var synd att det inte var varmt på trottoaren, då hade det blivit omelett.
Ja, just det. Inte en, utan två stora kartonger med äggkartonger(alltså kartonger med ett antal äggkartonger i varje. Alltså många ägg...) for i backen. Eller ja, hela pallen välte men som tur var gick inget annat sönder.
Man blir så glad också när vuxna människor som går, cyklar och åker bil förbi garvar och ropar när de går, åker förbi. Det var inte så långt ifrån att man slängde ett ägg i bakhuvudet på en och annan person som gjorde sig rolig. Det hade varit exakt hur skönt som helst att slänga ägget i bakhuvudet på någon lustigkurre och sen få se deras min när de vänder sig om.
Min chef tyckte att det hade varit en bra idé om det varit min sista dag på jobbet.(Eller i livet) Jag antar att han med det menade att han inte tyckte att det var en lika bra idé som jag tyckte.

Lämnade av släpet för reparation uppe i en av förorterna idag och körde hem med singelbil. Det kändes lite märkligt att inte ha något hänga efter och slänga. Bilen drog väldans lite sås också och det är ju trevligt. Speciellt nu när chefen bestämmt att vi ska köra så snålt som möjligt och håller koll på oss med bilarnas datorer. Så det gäller att sköta sig.

I dag inpulshandlade Speciell vän och jag en stycken tvättmaskin, en stycken torktumlare och en stycken diskmaskin. Speciell vän är som ett barn på julafton. Apropå vad Angie skrev i sin blogg angående bikers här om dagen.
Så nu ska här tvättas, torkas och diskas tills vi spyr.

Såg på reklamen till Efterlyst att en mamma tvingat sitt lilla barn att sno en
platt-tv. Smart, det skulle vi ju gjort idag, då hade det blivit billigt.
Skämt och sido, vad är det för fel på folk?
En liten stilla undran bara.

Over and out

söndag 27 september 2009

Krig mellan stormakter slutade i god middag, öl och några glas rött

I går var jag ju ledig och vi städade huset efter att ha avverkat ett mindre världskrig. Jo, då vi har sådana ibland. Just igår var det de två stormakterna som som krigade, resten av länderna höll sig undan.
Sen lagade vi mat ihop och hade det allmänt mysig under tiden, vi är rätt bra på det även om vi inte alltid har samma smak när det gäller kryddor så lite smågnabb blir det alltid :)
Precis när maten var klar kom våra gäster och sen blev det en mycket trevlig kväll med trevliga människor. Härligt och idag känns det som att man har massa ny energi.

Tyvärr så tror jag att min lilla vurpa igår var lite värre än jag trodde igår. Har allmänt ont i kroppen, mest i nacken och ena benet. Upptäckte jättebulan Allan i huvudet också idag och den ömmar ordentligt när man tar på den. Men det är ju enkelt, bara att låta bli att ta på den så känner jag inget.
Vad jag är smart ibland.

I dag har vi varit tvättmaskinsreparatörer igen. Startade en maskin där nere men har inte vågat gå ner ännu och kollat om det är översvämmning eller inte. Ni som följt bloggen ett tag vet ju att det inte är första gången som det är pool i tvättstutan. Men jag tror och hoppas att det funkade och att det är ren tvätt och torrt golv där nere nu.

Simon och Thomas på trean. Jag bara älskar dem!

Over and out

lördag 26 september 2009

Jag; ett klantarsel

Jag har gjort det igen. Ja, klantat mig alltså. Kom till sista lossningen i morse och där var min arbetskamrat och höll på att lossa. Så jag ställde mig och snackade goja med han medans han drog av sina grejer. Så jag står i skåpet på hans bil och snackar medans han lossar. Så ska jag kliva ut på liften för att kolla hur mycket gods det är som ska på. Så jag kilver ut. I luften. För jag har ju inte märkt att han har sänkt liften. Så jag störtar lite snyggt rätt ut i luften och landar som en padda på rygg med halva kroppen utanför liften. Fatta att jag hade en jävla tur som inte fortsatte ner på asfalten med huvudet före. Då hade det kunnat gå illa på riktigt. Nu blev det bara diverse skrapsår och det kommer säkert bli några blåmärken.
Men det roligaste av allt var att hela historien utspelade sig på Sveavägen i huvudstaden. Och ingen såg det, jag lovar :)
Tur att det är lördag då är det inte så mycket folk i allfall.

Nu. Städa, sen vila.

Over and out

tisdag 22 september 2009

Lite razzel och pling

Rassel och rossel, host och harkel
Svettig
Trött
Måste ta ut hundar
Vill inte jobba i morgon, vill inte, vill inte
Älskar

Over and out

måndag 21 september 2009

Roadkill manglad av galopperande hosta

Klockan sex i morse hade inte jag somnat ännu. Hostat, hostat och åter hostat. Ryggen känns som en banan efter att jag suttit och halvsovit. Lungorna värker, halsen värker och det känns som jag har blivit manglad genom en sådan där gammal hederlig mangel som finns i hyreshustvättstugor. Upp tjugo över sju för att köra trean till skolan och snart ska tvåan till gaddis hon ville ha sin gamla mamma med som stöd.
Så nu sitter man här och känner sig som ett roadkill och väntar på att få allt överstökat så att man kan vila sin värkande kropp.

I lördags blev det fest. Egentligen orkade vi inte efter att ha kört till tippen med en vägg och städat, plockat och försökt att göra ett hem av byggarbetsplatsen. Men det slumpade sig så att kära systeryster tog sig an mina glin så att vi kunde gå på fest. Linduz kom över på lite förfest som bestod av några öl och några läskiga shotar som Speciell vän blandat iordning. Jätte, jätte röda och jätte, jätte söta, men lite goda så där på ett lite perverst sätt.
Festen var en hit och jag träffade på folk som jag inte sett på 10 år och längre ändå.(Nej, det kan inte vara sant, så länge sedan kan det inte vara. Då var ju jag bara, vadå, tio, elva år...Eller vänta, hur var det med det där?)

Att man var på fest innebär ju att man inte var jättepigg igår. Men vad gör det om hundra år? Vi hade ju jobbat på med rivningsarbete och uppröjning i flera dagar så då kan man ju få ta sig en vilodag. Åkte in till systeryster på seneftermiddagen och hämtade kottarna. Frossade i kokta ägg och massor av goda mackor innan vi for hem igen för att ruttna framför tv:n.
Ruttnade framför den här Kommissarien och havet. Har ni sett det? Alltså, det måste vi prata om. Det är alltså en svensk författare som skrivit böckerna, det är inspelat på Gotland och det är mestadels svenska, kända, vanligtvis bra skådisar. Sen kom det ett tyskt produktionsbolag och spelade in filmerna. Några av skådespelarna är därför tyska. För att det inte ska bli total förvirring så har de tyska skådisarna dubbats till svenska. Jag säger bara, märkligt. Det ser väldigt märkligt ut när hälften av skådisarna inte pratar i synk och hälften gör det. Det konstigaste av allt är att de svenska sådisarna vanligvis är bra skådisar men i denna märkliga produktion är de helt plötsligt urkassa. Det är så märkligt allting. Men kollade, det gjorde jag.
Något ska man ju reta sig på.

Det har varit lite jobbigt en tid nu. Speciell vän och jag har rykt ihop om skit och det beror nog mest på att jag är trött och utarbetad och han är trött på att vara utan jobb. Men hur hittar man ny energi när man inte har semester? Och hur i allsin dagar hittar man ett jobb idag? Det måste vara in i helvete tröstlöst att inse att det inte ens finns några nya jobb ute som man kan söka, de som ligger ute har man redan sökt. Den här veckan när jag äntligen skulle vara ledig så har jag ju varit sjuk så det känns inte riktigt som att man har vilat ut heller, men det känns ändå mycket bättre. Jag är vid liv om dagarna och inte i koma hela tiden som när man jobbar. Men i morgon börjar allvaret igen, då ska man tillbaka till verkligeheten igen.
Huvudsaken är att Speciell vän och jag är i fas igen. Det känns som det viktigaste.
Älskar!

Nu. Kaffe.

Over and out

lördag 19 september 2009

Tacka vet jag Fem myror...

Varför vaknar man klockan sju när man är ledig? Det borde vara olagligt. Jag kan inte ens skylla på att barnen väckte mig för jag var uppe först. Dessutom så väcker de aldrig mig när de går upp, de äter frulle och sätter sig vid tv:n. Men det klart, de är ju stora nu, inga småbarn som inte klara sig själva.

Det känns i kroppen idag att jag jobbade på med den där rackarns väggen igår. Men det var det värt. Sitter i soffan och ser hela köket, det är så snyggt. Ännu bättre blir det när vi får fixa till allting. Idag är dock det tråkiga jobbet med att köra hela klabbet till tippen högst på listan över att göra. Det är ju en och annan bräda. Det var minsann inget fuskbygge det där inte. Man kan säga att de gjorde saker redigt på femtiotalet.

Ikväll är vi bjudna på fest. Jag vet inte om jag vill gå eller inte. Vill det på sätt och vis men ändå inte. Får se om det finns barnvakt först och främst. Fast problemet är att om det finns det så vill jag gå på bio också. Mycket man vill, lite tid. Och egentligen känns det inte bra att ha barnvakt ikväll för lillsnodden kom ju hem igår och nu vill man ju vara med honom.
Så vill, vill inte, vill, vill inte.
Den som lever får se, helt enkelt.

Tror inte att det finns någon frukost hemma, ingen tänkte på sådant igår, det var bara rivningsfirman mosa allt som hägrade hela dagen. Så nu blir det till att antingen åka ner till Bagar´n och handla färska frallor eller baka scones. Bagar´n öppnar tio, nu är klockan halv nio. Scones alltså.

SvampBob.
Okeeeeeeej.

Over and out

Leva är...

En hand på mitt lår, fjäderlätt
En valpnos mot min kind
Ett barns andedräkt mot mitt bröst
En sommarvind
Smaken av smultron
Ett kattkurr
Solvarm klippa
Snötäckt gran
Julaftonsmorgon
Doften av hägg och syren
Mammas lena händer
Sovande bäbis
En klapp på min kind
Sovande kattunge
Pappas skägg mot min kind
Somna vid tv:n
Klöver i gräsmattan
Spela spel med barnen
En kyss av min älskade

Jag älskar att leva

Over and out

Vad hände?

Nu är det gjort, väggen är riven! Ni som följt mig blogg länge, vet vad jag talar om.
Det är så fint nu så att det finns inte. Det känns bra i min kropp och hela jag ler, med mun och hela mitt väsen.
Sitter i vårt vardagsrum och ser in i mitt kök, det är helt surrealistiskt!
Jag är lycklig :)

Over and out

fredag 18 september 2009

Fejkade magsjuka, grävde egen grop

Min kusin ringde idag och berättade att hennes mamma jobbade hos en kvinna som saknade en liten svartvit katt. Det visade sig att det var katten, som vi kallade för Frasse, som hörde hemma hos henne. Så nu är katten där den ska och vi slapp ha ännu ett djur hemma i vårt privata zoo.
Det underligaste är att det ändå känns lite, lite vemodigt. Vi vill verkligen inte ha några fler djur, men ändå... Det var en rar och trevlig liten gynnare. Det roliga var också att den inte var rädd för hundarna fast de är femton gånger större än den lilla luddbollen. Nåja, nu är den där den ska i allafall.

Åkte hem till en vän och hälsade på. Han var inte hemma men hans hund blev glad när den fick komma ut och leka med de här dräggeljepparna. Tyvärr så hade hunden ett ben på gräsmattan så han hade inte tid att leka med våra hundar, han hade fullt upp med att vakta sitt ben. Det såg lite roligt ut, våra hundar sprang och lekte och hans hund satt vid sitt ben och tittade avundsjukt på när de lekte.
Nåja, ut kom han och lekte gjorde han ju ända tills han såg sitt ben. Det roligste var att han själv varit och stulit benet i fråga från grannarnas hundar.

I morse kom tvåan ner och sa att hon mådde illa. Jag frågade om det gick magsjuka på skolan och hon sa att det gjorde det. Sen åt hon mackor, spagetti och köttfärssås. När hon sedan berättade att hon var jättesugen på pannkakor i morse så hade hon ju grävt sin egen grop. Ha ha, det är inte lätt att komma ihåg att vara sjuk hela dagen när man drar en vals på morgonen.
Ettan kom hem efter lunch med snuva, halsont och feber.
Det blir skoj för trean att komma hem i morgon, alla är sjuka. Jättekul.
Jättekul tycker jag att det ska bli att få hem han i morgon. Längtar så att det pirrar i kroppen. Underbara unge. Äntligen blir ligan hel igen och allt som det ska.

Annars är det inte så muntert här hemma. Tror vi skulle kamma hem medalj i tjurighets VM hur lätt som helst. Men det klart, ingen mår nåt vidare, mycket som borde göras och ingen orkar riktigt. Då blir det lätt så.
Hundarna verkar lite glada i allafall. Alltid något.

Over and out

torsdag 17 september 2009

Kattfnatt

Någon som saknar en liten svartvit hankatt?
Kom en granne idag och undrade om det var vår katt för den hade följt med deras dotter hem. Dottern i fråga var allergisk mot katter och familjen har en kattilsken hund. Så då undrade hon om vi kunde ta oss an den så länge.
Ja, vad säger man?
Så nu ligger det en liten extrakisse här och sover.
Som att inte vi har djur så att det räcker till redan?
Tydligen inte.

Over and out

måndag 14 september 2009

Stor farbrorhund jagar liten men smart flodhäst

Valpträffen var jättekul! Sju nästan lika hundar for omkring som tokar på gräset. Fem valpar och sen en av valpköparnas vuxna hund,farbrorhunden och sen mamman till alla de små. (Det finns sex valpar med matte och husse till en av dem försov sig och missade hela träffen.) Vår lilla flodhäst var minst av dem alla men sprang fortast, tur det för han blev jagad av den stora farbrorhunden hela tiden och sprang in under utemöblerna och gömde sig. Är man inte stor får man vara smart.
Det var nyttigt att få lite hjälp med hur man ska fostra det lilla livet, både Speciell vän och jag fick lite nyttiga tips.
När vi kom hem somnade både jag och flodhästen, vi var nog lika trötta båda två.

Nu har jag vilat upp mig en natt och orkar jobba två nätter. Sen ska jag vara ledig en hel, lång vecka. Åh, vad det ska bli skönt! Jag fattar knappt vad jag ska göra med all tiden. Eller jo, det fattar jag. Först ska vi göra klart i sovrummet, sen ska vi bygga ett skjul, sen ska vi riva en vägg, sen blir det till att klippa gräs och sen misstänker jag att vecka är slut för länge sen. Man får väl se vad man hinner med, huvudsaken är att jag slipper tänka på jobbet i en hel, lång vecka. Det ska bli underbart.

Var hos systeryster idag och firade henne lite på födelsedagen. Inte för att vi brukar fira så mycket när man inte fyller jämnt men en lite orkideé fick hon i allfall. Och en kram.
Roligt att se mina kära syskonbarn. Eller höra är nog mer sant, för man hinner knappt se dem för de far runt som skottspolar båda två. Men hörs det gör de för de pratar både på in och utandningen båda två :) Inte konstigt att man har migrän sa systeryster när vi fikade och lillgrabben berättat förtioelva anekdoter, bla om hans kompis gamelmorfar som tagit en bulle och dött. Tur att man inte tog någon bulle då, sa mamman och log. De är underbara de där två och jag älskar dem av hela mitt hjärta.

I natt ska jag köra till Gottsunda i Uppsala. För er som läser tidningar så fattar ni att jag inte ser fram mot det något vidare. Men jag tänkte det att om de eldar upp lastbilen så får jag väl ta en taxi hem och ha ledigt resten av natten. Bara man inte sitter i bilen under tiden så.

Nu tror jag att broccoligratängen som står i ugnen är klar och den tänker jag sätta tänderna i nu. Gott ska det bli.

Over and out

lördag 12 september 2009

Svinig natt på jobbet

Vägarbeten, vägarbeten och åter vägarbeten. Hela huvudstaden, alla förorter och europavägarna där uppe belamras av vägarbeten. Det känns som att köra slamon nätterna i ända. Drygt.
Det enda som kan vara lite kul med det är att man får se ställen som man inte skulle få se annars. Och djur. I natt såg jag något svart som stod bredvid vägen och det var stort! Jag saktade ner och när jag kom nära såg jag att det var en stor gris som stod och glodde på mig. Jag åkte därifrån fort innan jag blev smittad.
Ja, av influensan alltså.

Hade pallar till sista stället idag som troligen vägde 8oo-900 kg. Fortsätter det så här kommer jag snart att se ut som Karl-Alfred.


Ettan berättade idag att han mött sin orginalfarsa på en cykelväg häromdagen. Jaha, sa jag, vad sa han då? Ingenting svarade Ettan. De möttes alltså på en liten cykelväg och han säger inte ens hej till sitt eget barn. Trevlig kille det där.


Nu, softa innan jobbet. I morgon ska vi på valpträff med flodhästens alla syskon och deras mattar och hussar. Det blir nog kul. Om jag orkar hålla mig vaken efter en natt på jobbet.

Over and out

fredag 11 september 2009

Krampande övertidsarbetare river i åt influensasvin

Nu sitter man här och väntar, inte på bättre tider(eller jo, det också, konjuktuern får gärna vända nu), utan på att åka till det kära arbetet. Räknar redan nu med övertid för det är standard nu för tiden, känns det som.
Men jag försöker att se det positivt, mer klirr i kassan. Eller några dagar ledigt. Det sket sig med det för kvällen som ni ju förstår. Men eventuellt blir det två dagar ledigt i nästa vecka och då innebär det att jag blir ledig från tisdag morgon till tisdag kväll veckan efter. Det skulle vara lyxigt värre.

Plötsligt ordnade jag ju till det så att vi fick en massa att göra här hemma. Jag skulle damsuga och plötsligt så hade jag rivit ner en massa tapet i sovrummet. Det var inte alls meningen, jag lovar, det bara hände.
Ritsch, ratsch liksom.
Riva, riva och åter riva blev det hela dagen lång. Speciell vän rev och rev fast jag sa till han att lägga sig ner och vila. Fast jag vet att han mår bättre, det märks på alla möjliga sätt, så såg han inte allt för fräsch ut mellan rivningarna. Men han var stark, en man. (Eller nej, det var han ju inte, då hade han ju legat på soffan och snyftat om att när en man är riktigt förkyld...osv ;))

Har ni sett den nya brittiska serien på fyran som handlar om en pandemi som slår ut typ hela världen? Känns det som en jättebra idé att sända den nu när det är värsta hysterin med svininfluensan? Jag vet inte det jag. Serien är i och för sig ganska bra och själv är jag inte så hysterisk över svininfluensan, men det finns ju de som redan är rädda och då kanske inte den här serien gör det bättre. Men vad vet egentigen jag?

Jag fattar inte varför jag har så dåligt med ord nu för tiden. Det går trögt att skriva och jag får inte riktigt till det, eller vad jag ska säga. Det blir inga bra texter. Men det beror kanske på att jag inte känner att jag har nåt att berätta. Det känns som lite skrivkramp, eller hjärnkramp. Kramp i allafall.


Over and out

Ps Speciell vän är inget svin även fast han har influensa, det passade bara så bra in på titeln :) Ds

torsdag 10 september 2009

Stick o brinn, brinnande bollar

Åkte till pappan idag och vaxade min bil som ska säljas. Vill ju att den ska se så fin och fräsch ut som den faktiskt är. Den har varit så dammig och trött i lacken, men nu ser den så fin och fräsch ut som den förtjänar. Egentligen vill jag inte sälja den men jag måste för att jag är skyldig mamman och pappan pengar.
I alla fulla fall så for jag till pappan och då berättade han att min farmor ligger på lasarettet. De hade ringt från hemtjänsten i morse och berättat att de ringt ambulans och att hon nu ligger på sjukhus och de misstänker en stroke.
Så då for jag med syster och kusin in och hälsade på henne (Nej, det är inget fel på mig, hälsa pappa det) och hon såg ganska så okej ut.
Efter besök hos henne for vi hem till kusin och hälsade på lite. Syster Yster hade köpt lite present till deras lilla dotter och så var vi sugna på att se det lilla livet. Kusins storasyster (Min bonuskusin) har berättat på sin blogg att det lilla flickebarnet gråter så fort som moster är i närheten och då kan jag trösta henne med att hon grät när hon fick se mammakusin också. Inte så mycket av att se mig som min syster. Men så berättadte kusin att hennes utländska, svartmuskiga granne brukar köra ner huvet i vagnen och då brukar barnet skratta glatt, så jag antar att det är därför jag inte var så farlig.
Stora kusinbarnet och jag har en sång ihop som heter Stick och brinn och den drog vi av med leksaksgitarren så klart :) Goa unge.

Speciell vän var till doktorn idag. Som vanligt så är de inte speciellt intresserade av att verkligen hjälpa en utan bara att skriva ut medicin. Ibland så tror man att de har provision på medicinen...

När Speciell vän var till doktorn så passade jag på att riva ner tapeten i sovrummet. Jag orkar inte sova en endaste natt till med brinnande bollar på tapeten. Nej, jag klarade bara inte av det! Så nu är the burni`n balls väck och borta.

Försökte att ta semester i morgon och på fredag. Får se i morgon om det funkar eller inte.

Over and out

söndag 6 september 2009

Lyckligaste jag

Jag är världens lyckligaste kvinna.
Vet ni varför?
För jag har de underbarste barnen och dessutom så har jag den
mest fantastiska, underbaraste, härligaste, finaste, varmaste, klokaste och bästa
Mannen i hela världen.
Så lyckligt lottad är jag.

Over and out

Vad göra

Speciell vän och jag blev oväntat barnlediga.
Trevligt tänkte vi och Speciell vän frågade mig vad jag vill göra.
Inte vet jag!
Jag har ingen aning om vad vi ska hitta på och det säger ju en del om hur mycket vi är ute i svängen. Vad gör man när man är barnledig?
Partajar? Går på bio? Sitter hemma?
Vi får väl se vad det blir, om vi kommer på något innan klockan blir alltför mycket...

Over and out

lördag 5 september 2009

En fin present

I dag fick jag en present av Speciell vän.
En tatuering.
Nu gäller det bara att komma på vad jag vill ha och det är inte det lättaste!
Den ska ju trots allt sitta där till den dagen jag dör så det gäller ju att inte göra något förhastat.
Jag fick faktiskt en tatuering i present av min kompis och min kusin när jag fyllde 20 år. Den blev det aldrig av att jag gjorde så jag är ju egentligen skyldig dem ännu en tatuering. Jag får väl se hur jag känner det efter att jag har gjort den här första, om man vill göra fler eller inte.
Jag tror faktiskt att jag ska göra en ros, en likadan som Speciell vän har på armen, fast jag vill göra den på vaden. Det vore ju rätt coolt att ha en likadan som han, som bevis på att vi hör ihop och som tack för presenten.
Vi får se vad det blir och jag lovar att visa en bild när den sitter där.
Tack underbara, älskade,
Jag älskar dig!

Over and out

fredag 4 september 2009

Back to life

Börjar så smått att komma tillbaka till livet efter en duktigt tung vecka på jobbet.
Strulet har avlöst varandra varje dag under veckan. Sista natten avslutade jag med att precis när jag var färdig lastad och skulle köra iväg från lagret uptäcka att jag hade lastat på fel gods längst fram på släpet vilket resulterade i att jag fick dra av hela släpet(30 pall platser) och sen lasta på allt igen. 45 minuter sen gav jag mig iväg men kom hem något så när skapligt ändå. Och sen var den jobbiga veckan äntligen slut och jag är nu ledig till söndagkväll. Jag ska njuta av varenda sekund fram tills dess.

Stod och väntade på grönt vid ett rödljus på Sveavägen i Stockholm här om dagen. Sveavägen är den som går upp till Sergelstorg, för de som inte vet det, så det är ju rätt centralt och rätt intensiv trafik. Man hinner oftast inte se så mycket där eftersom det är bilar, bussar, cyklar och människor typ överallt som man ska undvika att köra på/över.
I alla fulla fall så står jag där och väntar och ser en kille med en liten hund, båda dyngsura av det ihållande regn som föll. Upptäcker att det är Lars-Åke Wilhelmsson. Det var kul att se han, men det hade varit roligare om han varit ute i spöregnet som Babsan.
Dyngsurt rosa hår och höga klackar. Jag blev på lite bättre humör när jag tänkte på hur det hade sett ut.
Lars-Åke själv, var nog glad att han tog en promenad som Lars-Åke och inte som Babsan.

Har haft ordtorsk något så kopiöst den senaste tiden. Det blir så när jag jobbar mycket, jag orkar liksom inte tänka alls. Man går upp, jobbar, äter, går och lägger sig och sen börjar det om. Min älskade familj tycker att jag är så lagom rolig när jag jobbar långa skift, men jag orkar bara inte. Om jag ska orka jobba måste jag sova länge annars går jag under. Har varit nära att göra det den senaste veckan. Har kännt att jag varit nära att klappa ihop och en morgon när det strulade och jag var riktigt trött så kände jag bara för att stanna, dra i p-bromsen och sen bara gråta.
Bara stå med hela ekipaget mitt på Essingen och gråta. Gråta som ett litet barn.
Nu är jag i allafall ledig några dagar och ska försöka att hämta så mycket enegi jag bara kan så att jag orkar ett tag igen.

Det som håller mig flytande just nu är min underbara, härliga familj.
Jag älskar och uppskattar er, även om jag inte alltid är jättebra på att visa det.

Over and out

söndag 30 augusti 2009

För tillfället har jag ont om ord.

Over and out

fredag 28 augusti 2009

Bit ihop, bryt ihop

Jag är så trött.
Trött på att pengarna aldrig räcker till. Det spelar ingen roll hur mycket man snålar så finns det iallfall inga pengar. Betalade räkningar idag och det var inget roligt alls. Denna månaden var nåt rent jävulsk och pengarna bara försvann.
Sjukt många stora räkningar som alla kommer på samma månad, det borde ju vara förbjudet.
Det känns så tröstlöst när man jobbar och jobbar och dessutom tjänar hyfsat bra och det ändå inte räcker till. Man sitter där varenda månad och undrar vad som hände.
Men man gör som man brukar. Man bryter ihop en stund och sen knegar man vidare.
Och då är det skönt att vara två.

Over and out

onsdag 26 augusti 2009

Hjälp

Tvätt. Gräsklippning. Upprensning på tomten.
Det var det jag skulle göra idag.
Nu får jag istället titta på när tvätten som inte blev intagen igår kväll blir allt blötare och blötare där den hänger på torkvindan.
Ledig alltså regnar det.

Murphy!
Lagen om allt jävlighet.

Nej, skämt och sido, men ibland så känns det så. Men så tänker man efter och inser att det bara är skitsaker som inte går som man vill. Vem bryr sig egentligen om att tvätten nästan äter upp en när man går in i tvättstugan? Man får ta med sig en käpp att puckla på den med, annars hugger den. Vem bryr sig om att vi har en heltäckningsmatta av hundhår eller att det ligger 1000 par skor i hallen? Jag menar i det stora hela, vem bryr sig om att allt inne ser grått ut av damm?
Egentligen vem bryr sig om att gräsmattan ser förjävlig ut? Grannarna gör det säkert, men då är de välkomna över och fixa till det. Jag kan bjuda på kaffe och torra Mariekex.

När jag var yngre och tvåbarnsmamma så skulle allt vara så perfekt hela tiden. Jag bakade, bullar, matbröd, kakor och tårtor. Jag städade tills färgen slets bort på väggarna. Jag rensade ogräs tills fingrarna blödde. Men då jobbade jag inte, jag var hemmamamma. Jag hade all tid i världen att sitta med tandborste och putsa vid golvlisterna eller med sax i rabatterna.
Jag fick ett barn till och jobbade 75%. Fortfarande fint i rabatterna. Odlade morötter, brytbönor och skaffade lite hästar. Sydde gardiner och donade med mina grönsaker. Tvättade fönster var och varannan vecka och mockade skit hela tiden. Lagade god och nytig mat.
Nu jobbar jag heltid. Natt.
Nu orkar jag inte tvätta, städa, dona, fixa och trixa. Jag orkar inte laga mat varenda dag, inte rensa ogräs, inte tvätta fönster, inte ens damsuga. Och det skulle väl inte göra så mycket om det inte var för att jag själv mår skit när det ser ut som det gör nu hemma. Jag tycker det är extremt jobbigt när det är skitigt och stökigt. Jobbigt när trädgården ser ut som att ingen bor här och ogräset växer nästan ända uppe på trappen.
Men jag orkar inte! Jag orkar bara inte. De dagar när jag jobbar så orkar jag inte ta i tu med det. Jag sover till kvällen och sen orkar jag inte.
Jag erkänner jag är en dålig människa!
Men jag orkar inte vara perfekt, orkar inte.
Försöker intala mig själv att jag skiter i det, men jag kan ju inte det.
Så nu ska jag ta en raid och se om jag kan röja lite inne, eftersom det behagar att vräka ner regn idag.
Klär mig i rustning, med svärd och lans och ger mig in i krigszoonen.

Over and out