måndag 31 oktober 2011

I den verkliga världen

Det här är mitt 967:e inägg i bloggen. Det har dock inte blivit så många inlägg den senaste tiden och kanske kan vi skylla en del av det på Oxfilén. Det här halvåret som har gått sedan vi träffades har liksom gått åt till annat än att sitta vid datorn. Tänker att det nog märks rätt tydligt på min facebook också. Fnular vidare och konstaterar att det nog är positivt att jag tillbringar mindre tid på nätet och mer tid i den verkliga världen.

Just nu tillbringar jag tiden i den verkliga världen med hög feber, huvudvärk och halsont. I lördagskväll hade jag nästan 40 graders feber och yrade om glass som såg ut som färg och allt vad det var. Var så mosig i huvudet att jag nästan blev rädd själv. Ja, ja tänker ni, det är ju inte som att hon är så knivskarp alla gånger i vanliga fall heller, jag menar det rör sig ju en del märkliga tankar i den här hjärnan de friska dagarna också. Och jo, det är sant, men det här var något annat. Det gick liksom inte att behålla en redig tanke utan det svävade runt och blandades upp och jag drömde fast jag var vaken. Märkligt.
Nåja, febern är i alla fall inte fullt så hög även om den är kvar. Somnade huttrandes under två täcken och vaknade i en pöl av svett med båda täckena på golvet.
Lever gör jag i alla fall, men bra mår jag inte.

Men å andra sidan är det bara lite feber jag har. Det är ju inte hela världen och det kommer att gå över. Man kan ju tänka när man känner sig dålig och är sjuk att det är rätt synd om en. Men å andra sidan så är det ju inte så farligt för det går ju över snart. Det finns ju faktiskt många människor som blir sjuka "på riktigt" och aldrig blir friska igen. Om man då jämför sin feber och lite halsont med det så tycker man plötsligt inte så synd om sig själv längre.

Mig är det i alla fall inte ett dugg jävla synd om. Nej, det kan det ju inte vara så bra som jag mår. Ja, nu menar jag inte att jag plötsligt och mirakulöst blev frisk från febern och att halsontet flög sin kos, utan jag menar inuti. Jag menar i själ och hjärta. Där mår jag bra. Fantastiskt, underbart och till hundra procent.
Och då kan jag stå ut med att ha feber en dag eller två, jag till och med en vecka.

Resten av den här dagen tänker jag fortsätta med att ligga i sängen och möjligtvis flytta mig över till soffan. Om jag orkar. Fast ett problem jag har är att alla barn är bortresta och Oxfilén är på jobbet vilket innebär att jag måste hasa mig ut med jycken. Han lär få nöja sig med en väldigt kort och inte så intensiv promenad men det kan inte hjälpas.

Till mina vänner som läser mig blogg vill jag passa på att säga:
Jag tänker på er även fast jag är sämre än någonsin på att höra av mig.
Bara så att ni vet.

Over and out

måndag 17 oktober 2011

Vad är viktigt, vad är blaj?

Men jävlar vad mycket skit det händer nu för tiden. Jag blir ledsen i hjärtat och tänker att ibland så är livet bra grymt. Tänker att man inte ska gnälla så förbannat över småsaker och att man ska ta vara på det som är viktigt i livet.
Allt kan ändras på ett ögonblick.
Ett enda litet ögonblick så är allt annorlunda för all framtid.
Så är det för sent och inget går att göra ogjort, inget går att ta tillbaka.
Livet är så skört. Som en tunn spindeltråd.
Ta vara på det!

Over and out

onsdag 12 oktober 2011

Jobba, sova, äta, jobba, sova, äta

Jag vet, jag vet, jag vet att jag är usel på att uppdatera nu för tiden. Det hinns liksom inte riktigt med. Alltså dagarna rullar på som tåg i nedförsbacke och nu är jag i en jobbperiod så jag gör inte så mycket annat än jobbar, sover och äter. Men nu är det bara två dagpass kvar, sedan är det långledigt igen. Dessutom kommer Trean hem på fredag och då blir allt bara så mycket bättre. Inte för att det inte är bra, men när han inte är här så fattas han ju oss. Så, fredag, familjen hel. Underbart!

Långledigheten kommer att tillbringas med att göra alla de måsten som jag skulle ha gjort den förra långledigheten men inte gjorde då. Minus vaccinera hunden för det blev faktiskt av i lördags. Förra långledigheten blev det mest att åka hoj, men vad sjutton det gällde ju att passa på innan kylan kom krypande. Och med tanke på hur det ser ut ute i dag så har den kommit nu. Brrrr. Vitt av frost men solen skiner i alla fall och det kan ju göra de flesta glada. Jag är glad vare sig det är frost eller inte. Fast lite gladare om det inte är det. Alltid lite gladare om det är sommar och varmt och solsken och glada barn.

I lördags var jag på fest hos en av mina godaste vänner ( alltså god vän som i bra vän, inte god vän som i god att äta. Hon är en fena på att göra goda saker i alla fall, som tex de goda "mackorna" från i lördags. Jag åt många, jag...) och det var trevligt. Alla mina allra godaste vänner var faktiskt där när jag tänker efter. Det blir man glad av. Inte alla blev glada, men det är bra med det, om ni undrar. Allt går att lösa om alla parter vill, det gäller bara att inte ge upp och focusera på det som är bra. Och precis allting annat är ju bra, bättre än bra och då går det att lösa.

Kattungeeländet växer så att det knakar och nu är det inte så många veckor kvar innan det lilla kräket flyttar till Systerysters svåger och svägerska. På något sjukt sätt kommer jag att sakna det lilla kräket, fast det ska bli skönt. Jag är i alla fall glad att jag vet att hon kommer till ett bra hem med en liten kompis och många varma famnar att sova i. Det känns gott i mitt hjärta.

Nä, nu måste jag dra på mig jobbarpaltorna och åka ut på vägarna.

Over and out