Jag vet, jag vet, jag vet att jag är usel på att uppdatera nu för tiden. Det hinns liksom inte riktigt med. Alltså dagarna rullar på som tåg i nedförsbacke och nu är jag i en jobbperiod så jag gör inte så mycket annat än jobbar, sover och äter. Men nu är det bara två dagpass kvar, sedan är det långledigt igen. Dessutom kommer Trean hem på fredag och då blir allt bara så mycket bättre. Inte för att det inte är bra, men när han inte är här så fattas han ju oss. Så, fredag, familjen hel. Underbart!
Långledigheten kommer att tillbringas med att göra alla de måsten som jag skulle ha gjort den förra långledigheten men inte gjorde då. Minus vaccinera hunden för det blev faktiskt av i lördags. Förra långledigheten blev det mest att åka hoj, men vad sjutton det gällde ju att passa på innan kylan kom krypande. Och med tanke på hur det ser ut ute i dag så har den kommit nu. Brrrr. Vitt av frost men solen skiner i alla fall och det kan ju göra de flesta glada. Jag är glad vare sig det är frost eller inte. Fast lite gladare om det inte är det. Alltid lite gladare om det är sommar och varmt och solsken och glada barn.
I lördags var jag på fest hos en av mina godaste vänner ( alltså god vän som i bra vän, inte god vän som i god att äta. Hon är en fena på att göra goda saker i alla fall, som tex de goda "mackorna" från i lördags. Jag åt många, jag...) och det var trevligt. Alla mina allra godaste vänner var faktiskt där när jag tänker efter. Det blir man glad av. Inte alla blev glada, men det är bra med det, om ni undrar. Allt går att lösa om alla parter vill, det gäller bara att inte ge upp och focusera på det som är bra. Och precis allting annat är ju bra, bättre än bra och då går det att lösa.
Kattungeeländet växer så att det knakar och nu är det inte så många veckor kvar innan det lilla kräket flyttar till Systerysters svåger och svägerska. På något sjukt sätt kommer jag att sakna det lilla kräket, fast det ska bli skönt. Jag är i alla fall glad att jag vet att hon kommer till ett bra hem med en liten kompis och många varma famnar att sova i. Det känns gott i mitt hjärta.
Nä, nu måste jag dra på mig jobbarpaltorna och åka ut på vägarna.
Over and out
Dags att sluta blogga.
2 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar