Gammal som gatsten

Idag fyller jag år och det har vi firat med pastasallad, tårta och kaffe. Och så tjocka släkten förstås. Nöjd med dagen och glad ända in i själen. Men trött nu och nu blir det en film i soffan med Oxfilen innan jag somnar sött.

Hårt, högt älskade jycke

Hittade några gamla bilder på Snajdarn när han bara var en liten skit. Kan knappt fatta att han varit så där liten min fina, vackra herre. Men bevisligen har han det. Älskar den här jycken så att det värker i hjärtat. 

Over and out

Hoppskutta till hobbyrummet, eller var det mer som att vada i vatten?

Hänger lite i mitt hobbyrum, som ni kan se ovan. Tyvärr har jag ett problem, det går nämligen bara att köra en av maskinerna i taget, annars går proppen. Inte så värst praktiskt, nej. Med fem personer och en jycke blir det ju en del tvätt, speciellt som två är tonåringar som gör av med femhundra handdukar i veckan och ibland byter kläder fler än en gång om dagen. Men det får gå, som allt annat. Eller ja, allt och allt, ormar till exempel går ju inte, inte heller sniglar, larver eller min yngste son. Han mer liksom hoppskuttar för det mesta. Önskar jag hade halva hans energi. 

Energi är något jag inte har för tillfället, det känns lite som att jag går på halvfart hela tiden. Som att röra sig i vatten eller som att fötterna är fulla av inkletad lera som liksom tynger ner mig när jag ska gå. Tror hela tiden att jag ska bli sjuk men blir aldrig det utan går här i min lera och hoppas nästan att det ska bryta ut någon så att energin kan komma tillbaka sedan.

Kanske är det oron över att jag faktiskt ska bli arbetslös om några månader? Jag vet inte, jag orkar inte tänka på det heller. Å ena sidan är jag glad och lättad över att jag faktiskt ska komma därifrån, å andra sidan är jag livrädd för hur jag ska försörja mig. Men det löser sig, det vet jag. Frågan är bara om jag kommer att hamna på ett likadant jobb, med lika jobbiga tider och sedan sitta fast där och vantrivas och vänta på hjärtattacken. Jag vill inte det, jag vill inte, vill inte, vill inte!

För övrigt är allt bra, äldsta sonen fick just papper om sommarjobb i några veckor, skönt då löser det sig. Tvåan ska nog också jobba några veckor genom skolan så då löser sig det också. Trean han får allt vara ledig hela sommaren han, den lilla lyxliraren, fast det har man allt rätt till när man ska fylla elva år. Då får man vara fri och ledig utan dåligt samvete och bara njuta av att ha sand i håret och gröna fotsulor på kvällen. 

Oxfilén och jag ska allt ha fyra veckor ledigt samtidigt i år och jag hoppas på vacker väder så att vi kan åka mycket motorcykel och kanske eventuellt få något gjort hemma i år. Vi tänker nämligen inte åka på någon semester i år, vi skiter helt enkelt i det. Alltså, visst det är skönt att komma i väg och se något annat men jag känner att jag inte har någon lust i år. Bilen går illa och det är inte roligt att bli ståendes med en husvagn och en havererad bil efter vägen. Nej, vi tänker ta oss lite utflykter över dagen och någon kryssning så där, det vekar lagom tycker vi. Dessutom har vi ju inte någon bra hundvakt längre, ingen som det känns så där supertryggt att lämna honom till. Då menar jag inte för att jag tror att någon ska vara dum mot honom, inte heller att han ska vara dum mot någon. Mer så där att jag känner att jag inte har någon hundvan person som jag kan lita på inte tycker att det är jobbigt att ha honom, om ni fattar hur jag menar. 

Satt och läste lite bakåt i min blogg och inser hur mycket jag har förändrats på bara några år. Helt sjukt egentligen hur fantastiskt bra jag faktiskt mår nu. Hur trygg jag är, hur nöjd jag äntligen är med mitt liv. Jag vet att det låter som en astöntig klyscha men äntligen känner jag mig tillfreds och mår bra. Fattas bara ett roligt och givande jobb så är jag hemma.

Någon?

Nu, tillbaka till hobbyrummet.

Over and out

Ny karriär?

Det var värst vad usel jag har blivit på att blogga! Förlåt kära läsare, men rätt vad det är kommer väl lusten tillbaka, så där bara, hux flux.

Satt och slötittade på Pluras kök och tänkte att jag skulle vilja vara där och laga lite mat, dricka lite vin och sjunga en trudilutt. Men så insåg jag att precis så ser det ju ut här var och varannan helg. Vi umgås i princip alltid i köket på helgerna. Lagar mat, smuttar kanske på lite vin, spelar musik och sjunger. Till och med en tiggande hund har vi ju med runt benen. Så där har jag kanske min nya karriär nu när  jag ska bli arbetslös. Chaffismorsas kök, snart i en tv nära dig.

Over and out

Uppsagd, ratad.

Insåg att jag inte precis har berättat om det här med mitt jobb och min uppsägning. Det har varit lite mycket ett tag och jag har inte direkt orkar "prata" om det.
Så här ligger det till att hela avdelningen där jag jobbar ska bort. Vi blev uppsagda allihop och det hela händer i oktober i år då lagret som vi kör från flyttar till huvudstaden. Vi har vetat om i ungefär två år att lagret ska flyttas men vår arbetsgivare har intygat att det så klart skulle ordnas nya körningar till oss men plötsligt så ska det alltså inte det, utan vi ska bort.
Det sjuka är ju att jag har längtat efter den dagen då jag skulle få skriva på uppsägningspapper och få sluta på detta jobb, men jag hade nog mer tänkt mig att det var jag själv som skulle säga upp mig och inte att jag skulle bli uppsagd. Egentligen spelar det ju ingen roll, det blir ju det samma i slutändan, men ändå.
Att få sparken från ett jobb man ju egentligen inte vill ha, är ju lite som att bli dumpad av en partner man egentligen inte vill vara tillsammans med. Även om man vill sluta så känner man sig ju ändå ratad och bortvald.
Men i slutändan blir det nog bra, det är jag faktiskt övertygad om. Ett nytt jobb dyker nog upp, bara jag håller tassarna framme och hugger när agnet är utlagt.
Men jag vill ju göra någonting helt annat än det här, det vet jag i alla fall. Drömmen är ju att få ha ett jobb jag kan gå eller cykla till och där jag kan få ha vanliga kläder. Det klart, cykla kan jag ju göra men herre jävlar vilken tid det skulle ta! Fem mil om dagen är kanske lite väl. Men kondisen skulle ju vara på topp!
Vanliga kläder skulle väl kunna funka det med, men arbetsskor är ju ett måste eftersom det skulle vara ganska så farligt att köra truck och så där i sandaletter. Har funderar många gånger på att det vore roligt att åka till jobbet i klänning, bara för att skoja lite, men det funkar inte på min nuvarande arbetsplats eftersom vi inte får ha kortbyxor. Då borde det ju inte vara tillåtet med klänning heller, men roligt vore det.
Nehej, go vänner, nu ska jag städa undan lite för i natt är det jobbardax igen och som ni vet blir ju inget gjort då.

Over and out

Oväntat besök

Satt i hytten och hade rast och allmänt tråkigt när jag hörde en motorcykel. Tittade, så klart, upp för att se vad det var som kom och döm om min förvåning när det var min egen, underbara gubbe som kom åkande. Härlig överraskning på rasten! Jag älskar den här gubben! Så där stenhårt mycket. Älskade goding.

Dagens sanning

-Vad gjorde jag innan jag träffade dig?!

-Det ska jag tala om. Fel!

Så sant, älskling, så sant.

Over and out

Inte tillåtet!

Jaha, då har man skrivit på uppsägningspappren då. Början på oktober slutar jag på mitt jobb.

Så här får man inte varken tycka eller säga:
Fy fan vad skönt!

Over and out

Inte flamsäker

Duschat och lagt mig i sängen. Kliar lite på kinden och upptäcker att jag är, som min dotter sa en gång, torrare än Svamp Bob på torra land. Fnöske! Jag får masa mig upp och smörja in mig så att jag inte självantänder!

Over and out

Härlig fredagsöverraskning

Kom hem från jobbet i förmiddags, tog ut hundarna, duschade, åt, hoppade i sängen och toksov sex timmar.
Skönt! Låg kvar i sängen och kollade telefonen och såg att ett nytt mail fanns i inkorgen. Spännande, tänkte jag och skyndade mig att öppna det och, Grattis på fredagen, du är uppsagd.
Toppenhärlig fredagspresent.
Tur att jag jobbar hela helgen då så att jag slipper få ledigheten sabbad.
Hela vår avdelning blir uppsagd, vi kommer helt enkelt att försvinna.
Fast med tanke på hur jag mår på mitt jobb så är det kanske det bästa som kan hända.
Nu kanske jag slipper hjärtattack eller stroke. Nåja, det är några månader kvar så jag hinner kanske om jag har otur.
Det är med blandade känslor jag jobbar i natt. Ungefär som när en kille man egentligen inte vill vara ihop med, gör slut innan man själv. Man känner sig ratad och sårad fast man egentligen är glad att det är över.

Over and out

Så trött att jag dubbelarbetar

När man har i schampo, löddrar och tvättar, sköljer ur det och direkt tar en ny klutt schampo i handen för att sätta i håret är man trött va?
Toksova och vakna och då är Trean hemma. Lycka!

Over and out

Härligt!

Trög på att blogga, jag vet.
Boxer med svullet öga. Motorcykel. Mat hos Mamman & Pappan. Härlig hundpromenad i våren.
Min dag i korthet.
Nu blev det natt.

Over and out