Nej. Nepp. Njuet. Icke.

Jag sitter och fryser om fötterna. Undrar varför, jag kunde ju gå och stänga altandörren, då skulle det ju bli varmt. Men det vore ju som att acceptera att sommaren är slut och jag vägrar! Vägrar, säger jag bara.

Over and out

Men vilka skor ska man välja då!?

Fnular ju på det här med att börja plugga igen och utbilda mig till något (igen). Kruxet är bara att jag inte riktigt vet vad jag vill bli. Alltså, jag önskar så att jag haft ett kall och känt så där:
Åh, det här vill jag bli!
Då skulle jag ju bara helt enkelt kunna plugga och sedan bli det. Nu är det ju inte riktigt så enkelt när man inte känner den där längtan efter att ta hand om sjuka människor, göra blombuketter eller lära folk att simma.
När studievägledaren frågade mig i dag;
-Om du helt fritt fick välja att ha ditt drömyrke i morgon när du vaknar, vad skulle det då vara?
Jag. Har. Ingen. Som. Helst. Jävla. Aning.
Alltså jag vet verkligen inte. Vad jag däremot vet är att jag inte vill jobba fler julaftnar, midsommaraftnar, nyårsdagar, påskdagar eller några andra aftnar eller dagar (eller jo, dagar, men bara vanliga dagar. Arbetsdagar, inte helgdagar. Och inga jävla nätter. Jag vill sova då, inte jobba, som normala människor). Jag vet att jag vill ha extra långledigt under julen och att jag vill fredagsmysa med min familj istället för att hänga, arg som fan, på ett lager och vänta på lass.
Jag skulle vilja ha ett jobb där man fick vara inne i värmen när det är höst och regnet vräker ner. Fika klockan nio med trevliga arbetskamrater och kanske till och med tända ett värmeljus under tiden. Någon har med sig en äppelkaka och vaniljsås och åh, så mysigt vi har där på jobbet medan höstrusket röjer där ute.
Kanske har jag gummistövlar och ett paraply när jag går hem klockan fyra och lagar mat tillsammans med barnen. På helgen åker vi på bio eftersom hela familjen har helg samtidigt och alla är lediga.
Vad jag gör på jobbet är egentligen mindre viktigt, bara jag får gå hem runt fyra snåret och slipper jobba på lördagar och söndagar. Jag nöjer mig nog med det.
Eller, jag veeeeeeet inte, jag får panik när jag tänker på det! Det är ju som att vara i världens största och mest välsorterade skoaffär där alla skor kostar 100 kronor och man bara får köpa ett enda par!
Nu ska Lilleman och jag äta  finmiddag bestående av Billys panpizza. Ibland när man är sjuk så får man äta sådant där helt sjukt onyttigt och idiotiskt. Vi är sjuka båda två så nu kör vi!

Over and out

Seg havregrynsgröt i hjärnan

Är dyngförkyld. Så där äckligt, jobbigt, snuskigt, vidrigt snuvig så hjärnan känns som gammal seg havregrynsgröt. Orkar ingenting och med ett öga på klockan nu kan jag konstatera att jag inte gått upp än och klockan är halv två på eftermiddagen. Eller jo, jag har varit uppe och kissat hunden och mig själv och tagit några hårdsmörgåsar.
Orkar inte vara sjuk nu, menlöst det är ju bara några veckor kvar på jobbet och det känns ju larvigt att vara borta nu. Men jobba med feber och snuva, det hoppar jag nog ändå över. Jag har slutat med sådant för länge sedan, jag är ju i alla fall inte oumbärlig på något sätt så.
Annars så åt vi kräftor med svärmor och svågern i helgen. Gott och mycket trevligt.
Nä, jag återgår till Jonas Gardells bok, Präriehundarna och kanske somnar jag lite emellanåt. Inte för att boken är tråkigt, det är den inte, Jonas är aldrig tråkig. Bara på grund av snuvan.

Over and out

Sommarens sista suck

Ni vet om att det snart är höst va? Bara talar om det så att ni inte går omkring och tror att det är sommar länge till. Fast vi tänker åka hoj idag och njuta av att det faktiskt är sommar några dagar till.

Over and out

Panik!

Det börjar närma sig dagen D när jag slutar på mitt jobb sedan över fem år. Känns lite märkligt och tomt men ska ändå blir ganska så skönt faktiskt.
Tänker och tänker men vet inte vad jag vill göra istället. Funderar faktiskt på högskola och verkligen bli något vettigt, men tanken på att inte direkt tjäna några pengar ger mig gåshud och rysningar.
Jag vill plugga, jag älskar att plugga men jag vill ju inte ha mer lån att dras med. Fast det klart, mina gamla studielån är snart betalda och klara, fast det är ju kanske det, när jag nu snart är av med dem så ska jag ta nya?
Åh, jag vet inte! Jag önskar att någon bara kunde komma och bestämma åt mig och tala om vad jag ska göra! Bara tala om att det här ska du göra, det är det rätta och du kommer att leva lycklig i alla dina dagar. Men det är väl inte så troligt att det kommer att hända eller vad tror ni?

Over and out

Bucklig hund blev skallig hund

Den buckliga hunden blev riktigt dålig efter att jag skrev sist och fick åka till veterinären igen och bli sövd denna gången. Såren på huvudet blev värre och fick lov att tas om hand ordentligt. Det första de gjorde var att raka av han pälsen på huvudet, så nu har jag inte en bucklig hund, utan en flintis hund, för att sedan göra rent såren innan de väckte han igen. Flera sprutor med kotison och antibiotika och sedan fick matte åka in och hämta sin skalliga hund.
Efter några dagar med antibiotikan blev det som en tjock kaka av skorpa på hela huvudet, vilket ju är bra för då läker det ju. Skorpan har nu trillat av på nästan hela huvudet, utom just lägst bak i nacken där det fortfarande är några cm kvar. Men snart så är han hel igen och sedan ska ju bara pälsen växa ut igen.
Det hela kallas tydligen för hotspots, sommareksem och hundra andra namn, och är vanligt på sommaren när hundarna badar mycket och så. Det blir blött i pälsen och ligger där och gonar sig och så blir det bakterier som börjar äta på skinnet typ och vips så har man stora, äcklig, vätskande sår att ta i tu med.
Inget mer bada för Snajdarn i sommar inte!
Mattes lilla skorpa, snart hel och frisk igen.

Annars är det ju det vanliga, jobb, jobb, jobb. Och sedan lite städa och tvätta som grädde på moset. Nej, då så illa är det inte, ibland så roar jag mig faktiskt också lite, som när jag för omväxlings skull går ut med soporna eller tvättar bilen. Ha ha, nej då jag skojar fortfarande, det är inte så illa. Det är ju faktiskt några veckor av sommar kvar och även om solen inte skiner här just i dag så gör den ju det ovanför molnen så den är ju med liksom i alla fall. Ändå. Fast där uppe då.

Nu är det exakt åtta veckor kvar på mitt jobb sedan blir jag arbetslös (läs värdelös) (alltså, tro nu inte att jag tycker att alla arbetslösa är värdelösa men jag känner mig värdelös för att jag snart är arbetslös och inte kan försörja mina barn och min hund. Tur att min gubbe kan försörja sig själv i alla fall, annars hade det blivit redigt knivigt det hela).
Vad ska jag göra om åtta veckor då? Jag önskar jag kände mig full av självförtroende och visste att det skulle ordna sig och att jag skulle springa ut i värden och bli heltidsbloggare, författare eller varför inte världsmästare i att vara jag. Eller visst ja, det är jag ju redan världsmästare i men det är ju inte så lönsamt.
Jo, det önskar jag. Jag önskar inte att jag går och mår dåligt i åtta veckor till, blir arbetslös, tar ett jobb i panik med lika dåliga tider som mitt nuvarande jobb, lika tungt och dåligt för min värdelösa kropp och lika stressigt som mitt nuvarande jobb och vips, I,m back in hell.
Vi får se hur det blir, håll tummarna för författare, det verkar kul.

Den flintskalliga jycken vill ut, vi hörs.

Over and out