Bitter men ändå med en ton av rosa-rött

En liten, liten strimma av hopp tändes idag när jag skickade ett mail till facket för att se om jag hade rätt avgift nu när jag är arbetslös. Hepp, träffade på en person som blev arg på a-kassan, ringde massor av samtal och skrev en överklagan och slängde på lådan redan idag. Sedan ringde han dessutom upp mig och berättade hur allt låg till och han lovade mig att det ska ordna sig.
Fast även om han lovade mig så vågar jag inte hoppas på det. Jag törs helt enkelt inte hoppas på att det kommer att ordna sig utan jag räknar med att jag har mina 45 avstängda dagar och lånar ihop stålar till räkningarna. Om, och jag säger om det skulle vara på det viset att de kommer att ge sig och jag får mina pengar så kommer jag att se det som ren bonus och skratta hela vägen till banken när jag hämtar ut pengarna för att ge tillbaka dem till Mamman som kommer bli den lyckligt lottade som lånar ut pengar till mig.
Men i alla fall så tändes en liten, skör låga av hopp och kanske, kanske kan jag hoppa på att julen kommer även till vårt hus.

Fan så bitter jag är! Fast jag tycker nog ändå att jag har rätt till att vara bitter just nu.
Bakar bröd och färgar håret och hoppas på att tina upp lite i hjärtat.
Fast det har jag redan gjort idag för min goa svärmor ringde och muntrade upp mig. Hon bara ringde för att kolla hur jag mådde och så där. Då blir jag glad i hjärtat.
Jag blir glad i hjärtat när min mamma och pappa bjuder mig och familjen på mat mest hela tiden för att de vet att jag är pank som en kyrkråtta.
Glad i hjärtat när bästa vännerna bjuder över en på Idolkväll när man behöver det mest.
Glad i hjärtat när kusinen dränkte mig barnen i presenter när jag var där och lånade datorn.
Glad i hjärtat när flera av mina fina vänner skickar sms i tid och otid med uppmuntrande ord och varma kramar.
Glad i hjärtat när gumman skickade ett fin julkort med varma rader där hon tänker på oss.
Glad i hjärtat när Systeryster skickar sms och mms med kramar och sådär.
Glad i hjärtat exet hör av sig om alla möjliga jobb han får korn på för att hjälpa mig.
Jag blir glad också när människor jag inte umgås med längre ändå hör av sig och erbjuder mig hjälp på alla möjliga och omöjliga sätt.

Jag blir trots allt glad och varm i själen när jag tänker på hur många underbara människor jag har runt mig.
Allra gladast blir jag när jag tänker på min underbara Oxfilé som står vid min sida.
Och så våra härliga ungar, ingen nämnd och ingen glömd.
Jag älskar er barn mer än livet självt, alla fyra!

Visst ja, hundkräket gör mig glad också!

Over and out

Svart i själen

Tralla-la, tralla-la vad jag hatar a-kassan och facket och allt annat skit.
Tänkte bara tala om det. Så att ni vet och så.

Over and out

Ingen jul alls

45 dagars avstängning från a-kassan.

För att jag blev uppsagd pga arbetsbrist och inte tackade jag till att jobba 2 timmars resväg hemifrån. Dvs 4 timmars pendling om dagen. 

Tolv timmarspass på det så innebär det 16 timmar hemifrån varje dag. Är det rimligt?

Det sjukaste av allt är att mina fd kollegor fick 5 dagars karens. Jag fick 45. 

Känns ju jävligt rättvist. Not.

Fuck you a-kassan.

Over and out

Årets julklapp

I år blir nog julen lite annorlunda. A-kassan har ju inte betalt ut några pengar ännu och jag går ju på knäna vid det här laget.
Så i år blir det upplevelsepresent till familjen i julklapp.

Det blir en känsla av besvikelse.

Tack för det skit företag och tack för det skit a-kassa.
God Jul jävel då.

Over and out

Humorlös A-kassa

Personen jag mailade på a-kassan har tydligen inte ironisk humor. Skrev ett mail igår och försökte vara lite så där ironiskt rolig med lite allvar i, om ni fattar. Så här skrev jag:

Hej!

Jag väntar och väntar och får inga besked från er. Jag har nu betalt mina
räkningar
med papperslappar och fantasier.
Vore bra om man fick ett besked så man vet om man ska gräva ner sig eller
vad man
ska göra.

Fick svaret;

Hej, beslutet är taget den 3 december, beslutsbrevet på väg till dig.

Med vänlig hälsning 

Transports A-kassa

Jo, jag tackar ja, vilken rolig person. Hen kunde ju ha svarat tillexempel:

Vad bra att det gick att betala med papper, det ska jag prova nästa månad! 

Eller;

Toppen att du kunde betala med fantasier så att det löste sig för dig.

Men nej då. Ingen humor där inte. Vågar ju knappt vänta på posten, det känns ju inte som att det kan bli några positiva besked därifrån...

Over and out

Som en fet käftsmäll

Så satt jag här igår och tycke så oerhört synd om mig själv, hur jobbigt allt var och bla bla bla. Senare på kvällen läste jag bloggar som jag följer och när jag läste Mela s blogg så insåg jag att det inte är ett dugg synd om mig.
Hon är sjuk i en jävligt otäck sjukdom som heter EDS ,läs och lär.
Nu har hon dessutom, som taggtråd på rakbladen, mist sin ena boxer.
Jag skickar henne alla mina tankar och all styrka idag och tänker att det är nyttigt att få en jävla käftsmäll ibland när man sitter hemma och ömkar. Så att man vaknar upp ur sin jävla självömkan.
Stora kramar till dig, Mela!

Over and out

Ännu en värdelös, nej jag menade arbetslös, dag

Jag får liksom ingen ordning på mitt liv.
Jag får liksom ingen ordning på någonting just nu. Orkar inte ta tag i någonting, det blir bara lite halvhjärtade försök att få någonting gjort. Det blir liksom inte någonting av någonting.

Går upp och försöker söka jobb.
Det är en fem sidor lång ansökan man ska fylla i med alla sina tidigare erfarenheter och utbildningar. Det går inte att kopiera in ett CV och ett personligt brev utan man måste som vanligt göra ett konto och sedan logga in och föra in alla sina uppgifter i ännu ett register. Man ska sedan hålla reda på fem hundra olika inloggningar på femhundra olika siter. Men det värsta är att på varje måste man föra in alla sina uppgifter, varje gång. Alla jobb man haft, när man jobbade där, alla utbildningar och vilka månader och år dessa var.
Säg att man en dag söker fem olika jobb, då är det alltså fem olika siter man måste registrera sig på och föra in alla dessa uppgifter. Suck.

Sätter mig för att titta igenom de utbildningar som studievägledare och jag tittade ut förra gången. Fem av dem är sådana som jag egentligen inte vill gå utan bara höll med om att de verkade ok, efter att hon sa att de skulle passa mig. Typiskt mig, att inte säga vad det egentligen är jag vill, utan bara hålla med om vad andra säger, att jo, visst det skulle nog passa mig och jadå, det vore toppen.
En utbildning som jag vill gå hittade jag i högen av papper. Som jag verkligen vill gå. Men när jag tittar på pappret och läser om den så känns det som att den är Mount Everest och det känns helt omöjligt att jag ska orka ta tag i att läsa den. Det är på distans, det är högskola, det krävs troligen en hel hög med kurser innan jag ens kommer in på den och det känns bara omöjligt.

Målar några dörrposter. Maskeringestapen tar slut. Locket åker på burken och den åker tillbaka in i förrådet.

Hunden måste ut. Det kanske jag orkar.

Hatar allting. Men mest mig själv.


Over and out