Bönder och värdelösa armar kan göra även den bästa lite lätt irriterad

Sisådär, här ligger jag i sängen och har en hel långledighet framför mig. Den är totalt inbokad också med vaccinering av jycken, undanplockning av poolreningsverk och trädgårdsmöbler. Förhoppningsvis hinns en hojtur med för det lär bli den sista i år, det börjar bli kallt att åka nu. Några långpromenader med Oxfilén och jycken ska hinnas med. Lite så där romantiskt som i filmerna ska vi släntra fram i högar av gula och röda löv i stickade tröjor medan vi håller varandras händer och fnissar åt interna skämt. Det sjuka är att det faktiskt är ganska så nära sanningen, fast lite mer realistiskt, vi tycker ju inte så mycket om stickade tröjor någon av oss.

Jobbskiftet avslutades av jobbardagen från hell igår och jag ville bara stanna och sälja lastbilen och ta tåget hem och krypa in under täcket och gömma mig från allmänheten. Allt gick fel och trögt och illa och vid andra lossningen hände det någonting inne i min arm så att det blev lite lätt lam liksom. Resten av dagen hängde den lite halv om halvt obrukbar längs sidan och kändes märklig. Det troliga är väl att någon nerv hamnade i kläm när jag slogs med några värdelösa vagnar som skulle med hem därifrån. Den vädelösa armen och mitt humör som till slut tröt men hölls i shakt av att jag upprepade mantrat; snart är dagen slut, snart är dagen slut, snart är dagen slut, måste ha gjort mig till en aningens märklig figur igår. Fick en skymt av mig själv i ett fönster vid ett tillfälle och den där kufen som såg tillbaka på mig kunde ha skrämt livet av vem som helst. Aningens haltande på grund av en höft som inte fungerar varje gång jag suttit länge än en timme stilla i bilen, med ena armen hängandes och dinglandes längs sidan och ett desperat uttryck i ansiktet. Quasimodo kommer till stan, liksom, fast minus puckelryggen då.
Som ett exempel på dagen från hell kan jag berätta att det är skapligt frustrerande att åka bakom en kortege bestående av en skördetröska med ett bord på en vagn efter och två traktorer med vagnar efter den på en liten, smal och kurvig väg. Det är inte helt lätt att köra om detta med en 25,25 meter lång långtradare. Inte helt  lätt är det att sedan köra om en kortege bestående av två stora breda arbetsfordon som åker nästan mitt i vägen på en ändå mindre och kurvigare väg. Nej, då är det bara att lägga sig bakom och gilla läget. Eller i alla fall koncentrera sig på att inte få ett tokspel och köra om fast man inte ser någonting. Skrämmande många gör det, laddar och kör om fast de inte har sikt. Att man bara törs säger jag.
Dagjäveln tog slut tillslut och jag kom hem till min gubbe, mina ungar, min jycke och min säng och nu är det glömt och förlåtet (jävla bondjävlar).
Tar tag i den här dagen och gör det till en dag från heaven.

Over and out