Vi är faktiskt vid liv och helt levande nu. Tur det för igår var vi till kyrkogården och tänkte ljus för våra nära och kära som kilat vidare, och hade vi varit lika dåliga som under veckan hade vi nog fått blivit kvar där. De hade nog helt enkelt bara puttat ner oss i någon grop där och sagt att:
-Här kan vi inte ha döingar ligga och skräpa.
Nåja, tur som var så är vi bättre och har väl fått tillbaka så pass mycket färg i ansiktena att vi i alla fall ser levande ut.
Tänkte till och med ta mig till jobbet i kväll. Det är ju lika bra att komma igång igen så att man inte lägger av sig totalt. Kanske inte ens kommer ihåg hur man backar med tradaren utan blir ståendes på planen som ett annat hjon och kliar mig i huvudet.
Var på Kinarestaurangen och intog en helt ok kvällsvard igår. Tvåan var med och det är alltid roligt att ha bara ett barn med, det blir så mycket spännande prat då.
Nu vet jag att jag har en massa att göra, tex försöka klura ut vad det är för fel på min bil som låter som en K-pist när man svänger åt höger. Skulle behöva göra klar den här hallen som har stått här halvfärdig i snart ett år. Skulle behöva göra massa bra saker men kroppen har inte orkat och hjärnan har inte haft lust. Och då är det jobbigt.
Oxfilén köpte sig en ny leksak igår, något slag av "göra allt möjligt och en del omöjligt också"-pryl. Jag tror inte han vet vad han ska ha den till, men jag är övertygad om att den kommer att komma till användning. Sedan köpte han en blender till mig. Jag har velat ha en hur länge som helst. Eller i alla fall varje gång jag gör guacamole. Det är så sjukt gott och jag skulle kunna leva på det. Om jag lyckades hitta så många goda och perfekta avokados som det behövs för att göra en enda. Men med min nya blender kanske man kan göra även på de avocadosarna som är lite, lite för hårda. De där som man håller på att bryta fingrarna av sig när man ska mosa med en gaffel. Jag återkommer när jag vet om det funkar.
Annars hamnar nog blendern längst inne i skåpet. Där, bakom äggkokaren.
Over and out
Dags att sluta blogga.
2 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar