En finfin julklapp till far

Minsann, minsann, det är inte så ofta jag bloggar nu för tiden. Jag vet, jag vet jag är urtråkig. Men det är ju inte så att alla mina tankar och funderingar, både bra och mindre bra, har tagit slut, det är mer orken att sitta vid datorn som inte finns. Inte direkt lusten heller måste jag erkänna.
Eller så är det väl så att de ensam kvällarna är slut helt enkelt. Förut blev man ju sittandes ensam när barnen kojat och nu har jag ju sällskap av Oxfilén när mörkret faller. Och den som inte hellre blir kysst av en stilig brandman än tittar på tv eller knappar på en gammal laptop borde låsas in.
Fast jag bara säger det, den här brandmannen är min. Bara så att ni vet det.

Har varit hemma från jobbet i två och en halv vecka, först med en underbar förkylning (igen!) sedan med en unge som fått stafylokocker i ett gammalt fästingbett. Jättebra nog så fick han pencillin mot det. Mindre bra var att han fick en allergisk reaktion av det. Mindre bra var det också att stafillisarna spred sig även till exsemen vilket resulterade i en unge som såg ut som ett vandrande paket med köttfärs. Det allra sämsta av allt var att det kliade som sjutton och att det var synd om han. Att han sedan var tvingad att ta stora tabletter inte mindre än tre (!) gånger per dag gjorde ju inte direkt lillkillen gladare.
Gråt och tandagnissel har det varit vid vareviga tablettintag, tills storebror plötsligt en dag sa att han skulle tänka på något roligt medan han tog tabletten (just i detta fallet att tänka på någon grej som de gör när de spelar ett visst tv-spel). Det hela restulterade i att lilleman svalde tabletten av bara farten och plötsligt kom på det lilla knepet eller vad det nu är man gör när man tar en stor tablett. Så nu är det ett evigt tjatande om han inte ska få ta sin medicin snart (-Snälla mamma, nuuuuu då?).

Igår berättade lilleman också vad han ska ge sin pappa i julklapp. Han ska få tabletterna. Ja, alltså inte själva medicinen utan han ska få i julklapp att lilleman har lärt sig att ta tabletter. Fin present tycker jag.

Over and out