Det här är verkligen veckan from hell på jobbet.
Tur att jag har så mycket fantastiskt att komma hem till varje dag.
Over and out
Dags att sluta blogga.
1 år sedan
onsdag 23 november 2011
tisdag 15 november 2011
Ibland har man tur!
Jag blev som jag blev när jag inte vart som jag skulle.
Vilken jävla tur att jag inte vart som jag skulle!
Over and out
Vilken jävla tur att jag inte vart som jag skulle!
Over and out
måndag 14 november 2011
Bajshunden from hell
Den här dagen började ju jättebra. Snajdarn bajsade ner exakt hela hallgolvet. Stackarn satt som en ledsen hund, eller ja, som den ledsna hund han var, och hängde med huvudet och såg som att han tyckte att det var extremt pinsamt. Måste väl varit någonting som han ätit som inte var bra för det hann bli en hög till på golvet innan jag hunnit få på mig kläder och gå ut med han. Stackarn. Och stackars mig som fick ta reda på det. Urk. Nu verkar han stabilare i magen i alla fall så det är väl bara att hoppas på att de sju bajsningarna när vi så äntligen kom ut på promenaden tömde ut det där som var dåligt.
Trean är sjuk och ligger i soffan och softar med Ice Age 3. Jag känner mig inte heller på topp, men det har jag inte tid med. Och faktiskt inte råd heller så det är väl bara att bita ihop och inte låtsas om att jag känner mig hängig. Hängig? Vem? Inte jag.
I natt var det en "sådan där" natt. Ni vet när alla tankar känns tunga och man bara blåser upp allt till enorma propotioner och man bara ser det mesta lika svart som bara en novembernatt kan vara. Egentligen har jag inget att se svart på, allt är ju bra. Fast det är väl kanske det som gör mig lite nervös, det är lite för bra, liksom. Men kan det inte bara få vara det då, undrar ni. Ja, det undrar jag också. Och det kan det väl, för med gryningen försvann det svarta och jag hoppas det håller sig borta. Och det tror jag, för jag mår bra. Jag mår faktiskt bättre än bra, jag mår underbart. Det är nog bara det hängiga, som inte är något hängigt för jag har ju inte tid med det, som gör sig påmint.
Over and out
Trean är sjuk och ligger i soffan och softar med Ice Age 3. Jag känner mig inte heller på topp, men det har jag inte tid med. Och faktiskt inte råd heller så det är väl bara att bita ihop och inte låtsas om att jag känner mig hängig. Hängig? Vem? Inte jag.
I natt var det en "sådan där" natt. Ni vet när alla tankar känns tunga och man bara blåser upp allt till enorma propotioner och man bara ser det mesta lika svart som bara en novembernatt kan vara. Egentligen har jag inget att se svart på, allt är ju bra. Fast det är väl kanske det som gör mig lite nervös, det är lite för bra, liksom. Men kan det inte bara få vara det då, undrar ni. Ja, det undrar jag också. Och det kan det väl, för med gryningen försvann det svarta och jag hoppas det håller sig borta. Och det tror jag, för jag mår bra. Jag mår faktiskt bättre än bra, jag mår underbart. Det är nog bara det hängiga, som inte är något hängigt för jag har ju inte tid med det, som gör sig påmint.
Over and out
onsdag 9 november 2011
tisdag 8 november 2011
Man blir så full i skratt
Jag blir så full i skratt åt folk.
Världen är fan galen.
Eller i alla fall delar av den.
Annars tänkte jag bara meddela att jag är så där äckligt kär fortfarande och att jag mår så där ruskigt bra i hela kroppen. Eller där ljög jag, själva kroppen är rätt skruttig, speciellt efter den här natten. Ett av lossningsställena glömde ställa ut någon truck så jag fick dra av skiten med handjagare. Då säger mina axlar; Aj, aj, aj och liksom drar ihop sig och svider hela dagen lång. Men skit i det nu, jag skulle ju egentligen berätta hur bra jag mår, det var ju det jag skulle göra.
Jag mår helt enkelt lysande!
Over and out
Världen är fan galen.
Eller i alla fall delar av den.
Annars tänkte jag bara meddela att jag är så där äckligt kär fortfarande och att jag mår så där ruskigt bra i hela kroppen. Eller där ljög jag, själva kroppen är rätt skruttig, speciellt efter den här natten. Ett av lossningsställena glömde ställa ut någon truck så jag fick dra av skiten med handjagare. Då säger mina axlar; Aj, aj, aj och liksom drar ihop sig och svider hela dagen lång. Men skit i det nu, jag skulle ju egentligen berätta hur bra jag mår, det var ju det jag skulle göra.
Jag mår helt enkelt lysande!
Over and out
söndag 6 november 2011
Där inne i skåpet bakom äggkokaren, bakmaskinen och popcornspopparen
Vi är faktiskt vid liv och helt levande nu. Tur det för igår var vi till kyrkogården och tänkte ljus för våra nära och kära som kilat vidare, och hade vi varit lika dåliga som under veckan hade vi nog fått blivit kvar där. De hade nog helt enkelt bara puttat ner oss i någon grop där och sagt att:
-Här kan vi inte ha döingar ligga och skräpa.
Nåja, tur som var så är vi bättre och har väl fått tillbaka så pass mycket färg i ansiktena att vi i alla fall ser levande ut.
Tänkte till och med ta mig till jobbet i kväll. Det är ju lika bra att komma igång igen så att man inte lägger av sig totalt. Kanske inte ens kommer ihåg hur man backar med tradaren utan blir ståendes på planen som ett annat hjon och kliar mig i huvudet.
Var på Kinarestaurangen och intog en helt ok kvällsvard igår. Tvåan var med och det är alltid roligt att ha bara ett barn med, det blir så mycket spännande prat då.
Nu vet jag att jag har en massa att göra, tex försöka klura ut vad det är för fel på min bil som låter som en K-pist när man svänger åt höger. Skulle behöva göra klar den här hallen som har stått här halvfärdig i snart ett år. Skulle behöva göra massa bra saker men kroppen har inte orkat och hjärnan har inte haft lust. Och då är det jobbigt.
Oxfilén köpte sig en ny leksak igår, något slag av "göra allt möjligt och en del omöjligt också"-pryl. Jag tror inte han vet vad han ska ha den till, men jag är övertygad om att den kommer att komma till användning. Sedan köpte han en blender till mig. Jag har velat ha en hur länge som helst. Eller i alla fall varje gång jag gör guacamole. Det är så sjukt gott och jag skulle kunna leva på det. Om jag lyckades hitta så många goda och perfekta avokados som det behövs för att göra en enda. Men med min nya blender kanske man kan göra även på de avocadosarna som är lite, lite för hårda. De där som man håller på att bryta fingrarna av sig när man ska mosa med en gaffel. Jag återkommer när jag vet om det funkar.
Annars hamnar nog blendern längst inne i skåpet. Där, bakom äggkokaren.
Over and out
-Här kan vi inte ha döingar ligga och skräpa.
Nåja, tur som var så är vi bättre och har väl fått tillbaka så pass mycket färg i ansiktena att vi i alla fall ser levande ut.
Tänkte till och med ta mig till jobbet i kväll. Det är ju lika bra att komma igång igen så att man inte lägger av sig totalt. Kanske inte ens kommer ihåg hur man backar med tradaren utan blir ståendes på planen som ett annat hjon och kliar mig i huvudet.
Var på Kinarestaurangen och intog en helt ok kvällsvard igår. Tvåan var med och det är alltid roligt att ha bara ett barn med, det blir så mycket spännande prat då.
Nu vet jag att jag har en massa att göra, tex försöka klura ut vad det är för fel på min bil som låter som en K-pist när man svänger åt höger. Skulle behöva göra klar den här hallen som har stått här halvfärdig i snart ett år. Skulle behöva göra massa bra saker men kroppen har inte orkat och hjärnan har inte haft lust. Och då är det jobbigt.
Oxfilén köpte sig en ny leksak igår, något slag av "göra allt möjligt och en del omöjligt också"-pryl. Jag tror inte han vet vad han ska ha den till, men jag är övertygad om att den kommer att komma till användning. Sedan köpte han en blender till mig. Jag har velat ha en hur länge som helst. Eller i alla fall varje gång jag gör guacamole. Det är så sjukt gott och jag skulle kunna leva på det. Om jag lyckades hitta så många goda och perfekta avokados som det behövs för att göra en enda. Men med min nya blender kanske man kan göra även på de avocadosarna som är lite, lite för hårda. De där som man håller på att bryta fingrarna av sig när man ska mosa med en gaffel. Jag återkommer när jag vet om det funkar.
Annars hamnar nog blendern längst inne i skåpet. Där, bakom äggkokaren.
Over and out
fredag 4 november 2011
Arkeologerna kliar sina skägg medan mossan växer vidare
Det känns som att min röv har vuxit fast här i soffan nu. Jag har legat här i princip konstant sedan i lördags och mitt ena ben börjar liksom få en svagt grön nyans som jag misstänker är någon slag av mossa eller möjligen en lav. Det är väl bara en tidsfråga innan det trampar in en ren här och börjar gnaga på högerbenet.
Jag var smart nog att smitta ner Oxfilén också så att jag slipper ligga här och samla mossa själv.
Kanske kommer några arkeologer att hitta oss om några tusen år och klia sig i skägget och undra vad vi var för ena märkliga kufar. Liggandes sked i soffan övervuxna av årtusenden med lavar och mossor. Oxfilén med tv-dosan i handen. Kanske blir det så.
Mer troligt är väl att någon av ungarna kommer ner och skrapar av det värsta av mossan och tvingar upp oss för att laga mat. Jag vet inte vilket som känns jobbigast.
Så att något direkt nytt har jag ju egentligen inte att berätta, det händer ju inte så mycket spännande här nere i grottan direkt. Jag har i och för sig släpat mig upp och ut med Snajdarn några gånger och varit till affären men något nytt och saftigt skvaller har jag ju inte att komma med. I alla fall inget som jag tänker avslöja.
Nä, nu återgår jag till moss-samlandet.
Frid.
Over and out
Jag var smart nog att smitta ner Oxfilén också så att jag slipper ligga här och samla mossa själv.
Kanske kommer några arkeologer att hitta oss om några tusen år och klia sig i skägget och undra vad vi var för ena märkliga kufar. Liggandes sked i soffan övervuxna av årtusenden med lavar och mossor. Oxfilén med tv-dosan i handen. Kanske blir det så.
Mer troligt är väl att någon av ungarna kommer ner och skrapar av det värsta av mossan och tvingar upp oss för att laga mat. Jag vet inte vilket som känns jobbigast.
Så att något direkt nytt har jag ju egentligen inte att berätta, det händer ju inte så mycket spännande här nere i grottan direkt. Jag har i och för sig släpat mig upp och ut med Snajdarn några gånger och varit till affären men något nytt och saftigt skvaller har jag ju inte att komma med. I alla fall inget som jag tänker avslöja.
Nä, nu återgår jag till moss-samlandet.
Frid.
Over and out
tisdag 1 november 2011
Ibland är det snällt att vara snål
Världens bästa Mamman gav mig mat när jag är sjuk. För det ska hon ha tack! Men någon kram fick hon inte för den här sjukan tänker jag inte dela med mig av, så elak är jag inte.
Over and out
Over and out
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
