Vilken bra och trevlig helg det blev. Fast det klart, jag hade väl egentligen inga höga förväntningar och det var kanske delvis det som gjorde att den blev så bra.
I fredags skjutsade vi Tvåan till Syster Yster och hennes familj för hon var sugen på att umgås lite med kussarna. Då började min kära, älskade biljävel att krångla (igen) och lite fint sagt kan man väl säga att jag inte direkt var på mitt allra bästa humör. Inte alls på bra humör. Hade jag haft en slägga med mig hade jag slagit den sabla saken i bitar (ja, bilen alltså, inte släggan) nu hade jag ju som tur var ingen slägga med mig. Oxfilén fixade (förhoppningsvis) till det hela i lördags i alla fall så nu hoppas jag på att slippa slänga ut mer pengar på den där gamla häcken (säg inget till bilen om vad jag skrev, då förlåter den mig aldrig och då blir det väl värre än någonsin!).
På lördagen dök det upp främmande som dessutom hade med sig en lite sen julklapp till hela familjen och det var ju välkommet (ja, både besöket och julklappen). Inte fick jag ett skit gjort på hela dagen, men vad gjorde väl det, vi fick i alla fall öva upp våra pratmuskler hela högen och en och annan skrattmuskel med för den delen.
På kvällen var det kalas hos en mycket trevlig, god vän. Kaffe, kakor och sedan en öl och några glas vin tillsammans med henne gjorde oss på väldigt bra humör. Både hon och vinet bidrog till denna känsla av välmående. Tvåan ville bli upphämtad hos en kompis så vi tog den vägen när vi gick hem och sedan satt vi flera timmar i köket med henne och pratade om både uteliggare och Mellon. Härligt när man får lite sådan där prattid med barnen, värmer gott i mammahjärtat.
Idag hade vi bestämt oss för en härlig långpromenad så det blev det. Två timmar i det härliga vädret gjorde oss både glada och trötta. Fast hunden hade nog kunnat tänkt sig en runda till.
I morgon ska jag till jobbet. Det var minsann ett tag sedan och det är inte utan att det känns lite spännande, det är nästa så att jag ser fram mot det. Faktiskt!
Over and out
