Blå.

Återkommer när jag mår bättre.

Over and out

Trasig

Jävlar vad lång dag! Man liksom försöker hålla humöret uppe men jävlar vad det INTE går!
En sån svärfar får man bara en gång o då går han sta o dör?!
Jävla skit, vad jag saknar dig! Redan!
Tar hand om min Oxfil'e så gott jag kan. Det och att ta hand om min svärmor, är det enda vettiga jag kan få ihop nu. Så jag kör på det.

Over and out

Usch!

Fy vilken lång dag. Lång och jobbig. Men skön ändå eftersom vi fått vara med alla våra fina barn idag, äkta, plast och extra. Men fan vad tungrott det är... Svärfar, du fattas mig, som FAN!

Over and out

Sov gott käraste svärfar.
Du fattas mig redan!

Over and out

Nätter som förkortar mitt liv radikalt

Jag hatar mitt jobb
Jag hatar mitt jobb
Jag hatar mitt jobb

I natt gjorde jag det i alla fall. Det mesta gick fel och det blev inte mycket till rast på ett tolvtimmarspass.
Hoppas och håller alla tummar och tår att det blir lite drägligare i natt. Och att tyskarna trollar hem min handtruck som jag (klantarsle) glömde på en lossning. Jag som gnäller på att alla andra glömmer trucken och stöttorna hela tiden och så gör jag samma sak själv. Men jag försvara mig med att man blir lite lätt grötig i hjärnkontoret när man jobbat massor av timmar mitt i natten utan rast.
Så håll tummarna ni med, som lite hjälp på traven, att det blir lite (läs, mycket) bättre inatt.

Längtar till långledigt, redan efter första natten på skiftet. Suck.

Någon som har ett jobb till mig? Någon? Snälla!

Over and out

Var är de virvlande höstlöven?

Långledig igen då och tillbaka i det verkliga livet och inte enbart i arbetsbubblan. Exakt så känns det, som att man bara jobbar och jobbar och inte orkar tänka på någonting annat. En och en halv veckas jobb, som en zombie, ledig fem dagar, är som människor är mest. Arbetsdagen igår var en sån där som man vill kapsla in i betong, sänka ner på havsbotten och förtränga att den någonsin ägt rum. Extra körningar, stress hela dagen för att hinna i tid, nattchaffisen hade struntat i allt returgods med effekten att jag hade mer gods med hem än ut på turen. Vi toppar med en trasig axel, ja ni fattar. 

Tänkte i min fantasi att den här helgen skulle innehålla årets kanske sista hojtur (jag ser oss där, i solskenet med gula och röda löv virvlandes runt oss i fartvinden), gräsklippning och att vi skulle göra höst på altanen, ta in dynor och göra poolen klar för vintern. Spöregn. Och med det gick alla planer i stöpet.

Ny plan är i stället en flaska rödvin, rött kött och någonting med avokado. Det kan ju funka det med. 

Trean kommer hem idag. Åh, lycka! Den här mamman blir hel, fullkomlig och total. Underbart! 

Ettan for till flickvännen fast den här taskiga mamman har sagt att, på vardagar sover ni var och en för sig.   Jag tycker det viktigaste just nu är att sköta skolan med allt som det innebär, men just den här dagen fick de dispance eftersom flickebarnet var sjuk. Inte bara förkylning alltså, utan sjuk så att hon var på sjukhus igår. Då tyckte jag att det var ok att han åkte dit och tog hand om henne lite. Verkar inte som att hon har några föräldrar hemma, utan bor typ själv och det kan ju såklart bli lite ensamt för henne. Jag kände mig som den elakaste av mammor när jag bestämde att hon inte får sova här på vardagar, men jag orkar inte riktigt vara mamma till en tonåring till. Jag tycker synd om henne att hon känner sig ensam när ingen förälder är hemma hos henne men jag känner ändå att jag måste räcka till åt de barn som jag har satt till världen. Det är inte lätt att räcka till åt alla och ibland gör man inte det. Jag har bestämt mig för att jag måste försöka att säga ifrån när jag inte orkar så att jag inte bränner ut mig emotionellt. Igen.

Ibland måste man bara ta beslut som kanske inte känns så jysta, för att orka.

Hon är såklart välkommen hit på helgerna och jag både bryr mig och henne och tycker om henne. Jag är inte känslokall om ni trodde det. Men tonåringar som de är, jag känner att jag måste ställa ner foten och visa att skolan kommer först.

Varför försvarar jag mitt beslut? För att jag har dåligt samvete fattar ni ju. Men det ska man väl ständigt ha som förälder va?

Over and out

Cancerfrukost? Nej, tack!

Laddade upp med hostmedicin i natt och, halleluja, jag sov som en stock. Undrar i mitt stilla sinne om Oxfilén fick sova, jag misstänker nämligen starkt att jag hostade ändå, i sömnen. Dessutom blev han risig igår kväll och har med säkerhet ont i halsen idag. Jag känner mig i alla fall bättre i dag och börjar ana att jag nog överlever den här förkylningen också. Phju!

Annars har det inte hänt så mycket. Jag läste två böcker på mindre än ett dygn igår. Först på natten plöjde jag nya Mons Kallentoft, Vattenänglar. Underbar bok, precis som resten av hans böcker. Sedan från morgonen och fram till fyra på eftermiddagen tog jag mig an I stundens hetta av Viveca Sten, också en höjdare. Läs, kort och gott. (Vill poängtera att detta inte är reklam, i så fall hade jag länkat till någon boksida som säljer dessa böcker. Eller ja, på sätt och vis är det ju reklam, för författarna. Men jag har i alla fall inte fått några böcker av dem för att skriva det här, jag har lånat dem, helt gratis, av Mamman. Om du nu undrar varför jag skriver det här dravlet så är det för att jag kollade på Plus igår som handlade om all smygreklam i bloggar. Gå in och läs på Plus hemsida (inte heller reklam, ha ha) och läs om det. Där kan ni också läsa om att man inte ska använda tuttförstorarkräm för den får man inga jystare lökar av, bara cancer.) (Åh, var var jag? Alltså när jag dravlar iväg så här inom parenteserna så glömmer jag tillslut bort vad det var jag skrev om.)

Ja, visst böcker! Jo, läs dem. Tänkte ge mig på Liza Marklunds Du gamla du fria i går kväll men insåg redan efter första meningen att jag redan läst den. Det var lite irriterande.

Nog om böcker och tillbaka till Plus. Alltså, jag kollar ju knappt på tv men råkade hamna framför Plus igår och det handlade alltså bland annat om smygreklam i bloggar. Att folk får saker eller pengar för att fotografera och skriva, naturligt utan att det framgår att det är reklam, om företagets produkter i sina bloggar. Alltså göra reklam utan att det framgår att det är reklam, vilket ju är förbjudet i Sverige. Dessutom ska ju den som bloggar ta upp varan eller pengarna som en inkomst i sin deklaration. Undrar hur många som gör det. Säkert alla. Not. Känns nog mer som ingen.

Inte för att jag direkt bryr mig om att folk inte tar upp det i sina deklarationer och inte för att jag inte fattar att det är reklam när folk länkar till företags sidor, men jag ser deras poäng där. Tonåringar som läser modebloggar och sticker till stan och handlar samma brallor som Kissie och verkligen tror att hon brukar strutta runt i ovan nämnda braxor. Måste ju vara världens bästa reklam! 

Ja, här är det i alla fall helt reklamfritt, förutom att jag faktiskt, ibland rekommenderar saker som jag tycker är bra, som böckerna här ovan till exempel. Och inte behöver jag ta upp det i deklarationen heller för det är helt och fullkomligt gratis, så varsågod, Mons, Liza och Viveca, helt gratis, se det som en present.

Är inte riktigt klar med att göra reklam för programet Plus (varsågoda, det är gratis, Plus) utan tänkte vi skulle prata om tuttförstorarkrämen som de tog upp igår. Spännande grejer! Produkten är en kräm som ska strykas på lökarna och några kapslar som man ska käka, exempelvis i samband med frukosten. De intervjuade några tjejer på stan och frågade om de trodde på det och en av dem, hör och häpna, gjorde faktiskt det. Nåja, de flesta tyckte ju mest att det var humor och en dam skrattade och trodde att själva frågan var ett skämt. Nåja, det läskiga i den här storyn är att de undersökte själva produkten och den visade sig innehålla cancerframkallande ämnen och då blev det ju plötsligt inte så roligt längre. Mysigt, först smöjer man inte lite cancer på lökarna och sedan slänger man efter med lite cancer till frullen.

Nämnde jag att företaget var näst intill omöjligt att kontakta? Nämnde jag att de svarade på mail att de inte ville ställa upp i Plus? Nämnde jag att de lade på när programledaren ringde och frågade vad de tyckte om att det fanns cancerframkallande ämnen i produkten?

Speaks for its selves.

Nej, nu har jag terrat er tillräckligt för idag.

Over and out