måndag 28 januari 2013

När man tänker på det stora hela

Tankade så mycket energi igår så det känns som att det kommer att räcka hela 2013. Fast det vet jag ju att det inte kommer men just idag känns det som att positivitetsmätaren står i topp och bara försöker ta sig rätt igenom taket. Det blev liksom bara en sådan där jättebra dag igår, den började bra och bara gick stadigt uppåt och jag somnade med ett leende på läpparna. Avslutade med att verkligen sova också, som grädde på moset.
Så idag är jag tacksam över goda vänner, både små och stora, och njuter av att känna mig glad och positiv och faktiskt på topp för en gång skull.

Ibland är det lätt att glömma bort att man har så mycket i sitt liv att vara glad och tacksam över. Vardagen har ju en tendens att ibland mangla över en med problem och stress och man tappar liksom bort de där små sakerna som egentligen är stora. Som om man, som jag, har en familj att dela vardagen med då glömmer man ibland bort att uppskatta dem för att man kanske blir trött på att de lämnar disk på rummen, tvätt bredvid sängen eller handdukar på golvet i badrummet. För när man tänker på det i ett större perspektiv så är jag ju glad att jag har handdukar på golvet och disk utspritt i hela huset för hade jag inte det, så hade jag ju heller inga tonåringar och barn.

Det är ju precis samma sak med de stickiga hundhåren som fastnar under mina fötter och måste plockas bort med pincett, fanns inte de, fanns ju heller ingen hund här. Och dräggelfläckarna på golvet och det ständigt skitiga sofföverdraget och elementet i köket som alltid är insmetat med kladdiga prickar av hundmat.

Jag är glad över skäggstubb i handfatet, tomma snusdosor i travar på nattduksbordet och arbetskläder som stinker av olja och svets och stora skor som tar upp halva den trånga hallen och är i vägen när man ska dammsuga, för fanns inte de här, fanns ju inte heller Oxfilén här.

Egentligen är jag ju är glad över att få dåligt samvete för att jag hör av mig till mina vänner för sällan, för hade jag inte det, hade jag inga vänner att få dåligt samvete över.
Härligt egentligen att ha jobbångest för det betyder ju att jag har ett jobb. Att bilen låter som ett reaplan gör ju egentligen ingenting för den tar mig från punkt A till punkt B och den är besiktigad och fulltankad. Huset är lite skruttigt och skulle behöva lite målarfärg och en och annan träbit men vad sjutton, det är varmt inne och taket ligger kvar så det är torrt och det är ett hem.
Ett hem som nästan alltid är fullt av min familj. Ibland är det fullt av släktingar och ibland av vänner och ibland av alltihop på samma gång.
Så egentligen inser jag ju att jag är en jävligt lyckligt lottad människa.

Over and out






fredag 25 januari 2013

Vi kan tjäka tunbörule

I går somnade jag, dessutom som en sten och sov tills klockan ringde utan att vakna en enda gång. Det var skönt och mycket, mycket välbehövligt. Jag tror att det måste ha varit för att jag hotade med stekpannan.
Tyvärr vaknade man till en grå dag och det känns extra tråkigt efter en hel vecka med soliga och vackra dagar. Men det gör ingenting för idag kommer min lilleman Trean hem, så det blir en solig dag ändå. Helt overkligt att redan få hem han, han åkte ju nyss.
Jag frågade han på Skype här om dagen vad vi ska äta i kväll, det brukar vara han som bestämmer det på fredagar när han kommer hem, men han visste inte riktigt sa han. Men så igår fick jag ett sms där det stod: "Vi kan tjäka tunbödsrule".
För det mesta brukar han välja typ potatisklyftor, oxfilé och svampsås (såsen är inte för att han tycker det är jättegott, det är för vår skull) men den här veckan blir det alltså tunnbrödsrulle. Passar mig bra, den här månaden är ju rent bedrövlig när det gäller pengar, blir lätt så när det är januari och jag är sjukskriven. Och tunnbrödsrulle är ju inte så fel alls när man gör den hemma med riktigt mos och en jävla massa räksallad.

Blev värsta hallihallået med Ettans ex igår. Jobbigt! Hon vill väl inte riktigt acceptera att det är slut utan messar och ringer till Ettan mest hela tiden. Hon hade dessutom lagt upp en video på Ettan på sin Youtubekanal och det var inte han så glad åt. Nåja, jag hoppas hon accepterar nu så att hon kan gå vidare med sitt liv och inte hänga upp sig på det här. Nu har vi i alla fall blockat hennes nummer för både samtal och sms i Ettans telefon och det kan ju vara skönt att slippa bli kallad för jävla svin och dylikt.
Jag önskar henne i alla fall allt gott här i världen och hoppas allt ordnar upp sig för henne.

Nu ska jag i alla fall ta med mig hunden ut och sedan planerar jag att städa av lite. Hoppas på att hinna in och handla en kamera till Treans dator också så att han kan Skypa med sin far under veckan som kommer.

En liten påminnelse till oss människor.
Tänk på att all skit man pratar kommer att eka runt i världen ett bra tag, även om det är saker man inte menar när man säger dem och även om det är lögner.

Over and out

torsdag 24 januari 2013

Sömnpiller

Vad tror ni? Den stora kanske tar kål på mig och det är ju bara meningen att jag ska somna. Testar med den lilla ikväll och så får vi se om det funkar.


Over and out

Sömnlösa nätter

Alltså, jag fattar inte det här med att jag inte kan sova. Det spelar liksom ingen roll om jag så är vaken hela natten och hela dagen och är jättetrött hela dagen, när sedan kvällen kommer så är jag liksom i alla fall pigg. Rätt sjukt är det faktiskt. Ibland när jag är mitt i ett skift och har kört tre nätter och sovit kanske två eller tre timmar på flera dygn så kan jag i alla fall inte sova. Jag somnar oftast men vaknar efter några timmar och är då pigg. Det är ju helt sjukt.
Sömntabletter är ju inte ett alternativ när man är chaufför, det känns ju som en jättedålig kombo att sitta och köra lastbil hela natten när man tagit sömntabletter på morgonen för att få sova på dagen. Fast jag hör ju också i mina öron att det låter konstigt att säga att det skulle vara bättre att köra hela natten när man sovit två, tre timmar på dagen men det skumma är att jag oftast inte är trött, då. Oftast är jag inte trött på hela natten, lite på förmiddagen, sover några timmar på dagen, vaknar, är pigg under eftermiddagen, blir trött när jag ska till jobbet igen och är sedan pigg hela natten.
Så, tänker ni, vad är problemet? Okej att hon inte sover, men vad gör det om hon inte är trött?
Jo, det är ju så att jag blir så där sjukligt trött inuti hela mig, både psykiskt och fysiskt även fast jag typ aldrig är sömnig. Jag sliter helt enkelt ut mig själv och det säger ju sig självt att det inte kommer att hålla i ett helt liv att ha det så här.
Så, tänker ni, skaffa ett nytt jobb då, ett dagtidsjobb och försök att få en vettig dyngsrytm. Jo, tack, men de växer ju inte direkt på träd, jobben. Och i den här branchen finns inte så jättemånga jobb med vanliga, vettiga tider, det är mest natt, kväll, helg osv osv. Sju till fyra är väl egentligen bara en del anläggningsbilar och möjligen sopbil, slambil och lite sådant där. Fast jag skulle gärna ta ett sådant jobb om jag bara hittade ett. Tänk att få vara ledig varje helg! Vilken enorm lyx!

Tänker nu att det här jobbiga sovproblemet nu nog beror en hel del på att det är lite jobbigt med Trean. Inte jobbigt för oss utan för han (och då blir det ju jobbigt för oss). Han längtar så sjukt mycket efter mig när han är hos pappa och längtar efter sin pappa när han är hos mig. Mitt hjärta går i tusen bitar när jag tänker på att han alltid saknar. Vi saknar halva tiden men han saknar hela tiden, antingen mig eller pappa.
Vi har haft två veckor i taget för att få en hel helg tillsammans utan att tänka på att han snart ska åka igen. Han själv valde detta för några år sedan och det har fungerat klockrent fram tills nu, efter jul. Så den här veckan ska vi prova med en vecka i taget vilket innebär att han kommer till mig redan i morgon istället för om en vecka och en dag. Härligt!
Så har vi skaffat Skype så att vi kan se varandra när vi pratar och vi testade igår och det känns nästan idag som att jag faktiskt träffade honom igår. Så i morgon tänkte jag att jag ska iväg och köpa en kamera till hans dator så att han kan prata med pappa från sin egen dator nu i veckan som kommer. Det är ju skitbilligt med en liten kamera till datorn om det kan få han att må bättre.
Han är glad hela dagarna och leker med kompisar och gör läxor och är med oss vuxna men sedan när det blir kväll blir han ledsen och saknar. Stackars min lilla, goa unge.

Har föresten en ledsen unge till hemma, Ettan och tjejen har gjort slut. Det var Ettan som gjorde slut men det vet ju de flesta av oss att det är ju inte roligt ändå. Man är inte bara ledsen över att det är slut, man är även ledsen över att man gjort någon annan illa. Och ledsen det är hon, flickebarnet. Men det var som Ettan och jag pratade om, man kan ju inte vara tillsammans med någon för att vara snäll om man inte vill vara tillsammans med den, då blir det ju bara elakt.
Men jag minns hur ledsen jag var när jag miste min första kärlek, då trodde man ju på allvar att man skulle dö och att man aldrig i hela livet skulle känna så för någon annan i hela sitt liv. Och det förhållandet var väl det mest oseriösa jag haft. Ha ha, men då trodde jag att det var mitt livs kärlek jag mist. Fast det var det ju inte, inte på långa vägar.

Nåja, det är kanske inte så konstigt att jag inte sover för tillfället.

Over and out

Sov för helvete, sov!

Önskar bara lite sömn, men det är ju ingen risk. Undrar mest över om jag ska ligga kvar eller bara gå upp.
Hatar sömnlöshet!

Over and out

Inget dumt råd




Over and out

tisdag 22 januari 2013

Glöm inte att det ibland är mycket enklare att vara kvinna än man

I natt var en sådan där sömnlös natt som jag satt vid teven (igen) och bara önskade att jag kunde sova. Satt och slözappade mellan kanalerna och fastnade i någon dokumentär som handlade om udda människor. Det var allt från en man som dagligen var utklädd till bäbis och sov i en gigantisk spjälsäng till en annan som samlade på gamla dödskallar och foster i formalid.
Det handlade också om en kille i Japan som var något slags kampsportare och var typ rankad sjua i världen eller något sådant. Han i alla fall, höll på med så kallat cosplay som betyder att man klär ut sig till olika figurer i till exempel manga eller tv-spel. Han valde att bara ut sig till kvinnliga sådana därför att han tyckte att det var skönt att få visa lite av sin mer kvinnliga sida ibland.
Då tänkte jag på hur enkelt det egentligen är för oss tjejer att visa vår mer manliga sida om man jämför med hur det är för killar att få visa sin kvinnliga sida. För mig är det ju störtenkelt, jag åker bara till jobbet i arbestsbyxor och stålhätteskor. Där arbetar jag ju med enbart killar och får vara lite mer manlig än vad jag är hemma. Tjejer går ju i långbyxor mest hela dagarna och ingen reagerar över om man har plånbok i bakfickan eller herrskor. Men för killar är det ju inte lika enkelt, det är ju inte bara att dra på sig en kjol, ögonskugga och med handväska i högsta hugg traska ut på stadens gator. Eller jo, det klart att de kan, men inte utan att många höjer på ögonbrynen och förfasas. Visst, det finns absolut folk som höjer på ögonbrynen när jag dundrar fram i 25,25 meter långtradare, fast det är ju i alla fall accepterat för de flesta (utom än och annan sur skit som anser att kvinnor inte kan köra bil och annat sådant tjafs).
Så där har vi hittat något som är mycket enklare för tjejer än för killar, kan ju vara bra att minnas så här i tider när debatterna går varma om kvinnligt och manligt här i världen. Ibland är det faktiskt mycket enklare att vara tjej.