Hon som aldrig gråter.

Trådlös men inte mållös

Äntligen mina vänner kan jag börja blogga igen för jag har köpt mig ett trådlöst tangentbord till min padda. Åh, tänk vad lite som kan göra en glad här i livet. Det är ju bara så jobbigt att blogga på paddan annars för mina fingrar är lite för klumpiga för att skriva på det där minililla tangentbordet. Förhoppningsvis gör det några av er glada också om jag kommer tillbaka och bloggar för det har ju minsann inte varit så saftigt på den biten de senaste halvåret eller så.

Annars då, hur flyter allt på? Jo, tack det får lov att gå. På jobbet trivs jag utmärkt och det enda som egentligen stör mig just nu är att mina tummar och händer spökar väldans. Har varit på röntgen och ska tillbaka till doktorn nu på fredag och då får jag väl svar på röntgen och om jag eventullet ska skickas vidare till reumatologen. De misstänker att det kan vara så att jag har samma som min käre far, dvs reumatoit artrit, RA. På fredag får jag väl iallafall svar på om det syns något på röntgen eller inte. 

Vi får se, helt enkelt. Det sjuka är att jag ibland hoppas på att det ska vara det, för då finns ju iallafall några bromsmediciner och så kan man kanske få lite bättre smärtlindring än enbart alvedon, som för övrigt inte hjälper ett skit. Men i nästa sekund så kommer man ju på bättre tankar för det klart att jag inte vill ha det! Som man har sett på hur pappa har haft det så länge jag kan minnas, vill jag ju inte ha det. Men jag orkar inte med att de inte hittar någonting heller för då får jag ju ingen hjälp, utan det blir samma visa som med axlarna och höfterna, dvs ingen hjälp (läs, man blir inte trodd). 

Skit samma, vi får se hur det blir.

Annars är allt bara fint. Vintereländet börjar ju ändå lida mot sitt slut, trots att snön kom tillslut. Men om man tänker i veckor så är det ju faktiskt inte så länge kvar nu. När Oxfilen och jag var ute med Snajdarn idag så såg vi hur snön smälte framför ögonen på oss. Då längtar man så det värker i kroppen efter våren.

Nu hör jag att Trean är klar nere i duschen och jag tänker hoppa in där så, på återseeende kära ni.

Over and out

Mycket, mycket märkliga människor

Hur konstigt är det inte när man upptäcker att det finns föräldrar som mer eller mindre skiter fullständigt i sina barn. 

Föräldrar som inte låter barnen bo hemma hos dem. Inte hjälper dem. Inte köper julklappar. Inte verkar bry sig ett endaste jävla skit.

Själv bara står man som ett frågetecken och fattar absolut ingenting. 

Vilka jävla stolpskott rent ut sagt! 

Själv går jag sönder lite mer och blir lite mer taggig och svart inuti när jag hör en tonåring säga orden:

"Jag är van att bli lämnad och sviken"

Och inte självömkande, utan bara som ett konstaterande, som om det vore den självklaraste saken i världen.

Och mitt hjärta krossas i etttusen bitar.

Over and out

Ledsen

Visst blir man ledsen när en person man älskar, som funnits i ens liv så länge man kan minnas, aldrig, aldrig hör av sig till en? 

Personen säger sig bli glad när man ringer men ringer aldrig själv. Säger att det är jättekul när man hälsar på men har inte varit hos mig på många, många år. Hör aldrig av sig på sms, mail eller chat. Hör aldrig av sig alls faktiskt.

När man ordna för att ses och allt är bestämt dyker det ändå upp något så att personen ändå inte kan komma. 

Man undrar ju mest bara vad man gjort för fel? Eller är man bara så tråkig att umgås med? 

Tvivlar på det med tanke på hur mycket roligt vi haft. Jag fattar faktiskt inte vad det är.

Men jag orkar inte fundera mer på det, det gör lite för ont. Så lev väl och jag hoppas du har det bra.

Over and out 

Hemmavecka

Har varit hemma hela veckan, ja inte från jobbet utan hemma och jobbat. Eller, ja, inte jobba hemma som hemifrån men inte sovit i bilen om jag säger så då. 

Jag har kört till huvudstaden nu torsdag, fredag, måndag, tisdag och onsdag. Jag tycker inte så där hemskt mycket om att köra där så det ska bli skönt att åka norröver i morgon. 

På söndag sticker jag iväg söderöver och kommer nog hem på tisdag eller så. Mycket roligare än att harva fram och tillbaka till huvudstaden varje dag. Det enda sköna är ju att jag kommit hem varje kväll den här veckan. 

Vad rörigt det blev, jag hoppas ni fattar något av allt jag skrev här ovan. Var inte ledsna om ni inte gör det, då kan ni leva vidare glada ändå för det är inget viktigt att lägga på minnet.

Jag var och gjorde en ny gadd i lördags. Jag är så nöjd! Jag älskar den! 

Kan möjligen bli så att en bild kommer upp här senare.

Nu sovdags! 

Over and out

Skott?

Alltså shit! Ligger i bilen och slöar lite och ska väl somna så småningom. Så nyss, hördes en jättesmäll! Som ett skott! Jisses, hoppas de inte skjuter varandra här utanför! 

Nyss var det lite bilar här och sladdade runt på parkeringen. Det verkar vara mycket populärt att bränna gummi på parkeringar på kvällarna. Många Volvobilar verkar det vara som åker runt, runt och gnisslar gummi.

Nu är det dock tyst på både skott och gnissel. Allt som hörs är bilens värmare som låter lite som ventilationen på en färja.

Blundar och låtsas att jag är på kryssning och hoppas på att somna. Fast det är ju dumt, jag brukar ju aldrig sova på kryssningar. 

Nåja, blundar och längtar till fredag när jag ska träffa tre av mina absoluta favoriter!

Over and out

Long time no see

Ja, det var minsann ett tag sedan jag bloggade ser jag. Då var det sommar och varmt och jag hade precis fått en make och en ny ring. 

Bara för att vara tydlig så har jag både make och ring kvar, tro inget annat! Sommar och värme har jag inte, men det vet nog ni också. Vädret är lite som en grå yllefilt minus värmen. Fyra nyanser av grå är ju en ganska så bra beskrivning av vädret just nu och man vill ju helst bara sitta inne, hemma och längta efter sommaren igen. 

Sitta inne, hemma funkar ju inget vidare om man vill tjäna pengar som lastbilschaufför så det blir inte så överdrivet av den varan. Men jag är ju ledig på helgerna och det är en lyx som jag aldrig mer vill vara utan! Denna lyx av att vara ledig samtidigt som familjen är verkligen värd mycket. Om man räknar timmar så jobbar jag mer än på det förra jobbet och jag ligger i bilen i snitt tre nätter i veckan men ändå hinner jag vara mer med min familj än innan. Och jag trivs på mitt jobb, som fisken i vattnet, som lejonet på savannen som flugan i bajs. Underbart! 

Annars då? Ja, vad händer? Vi har hållit på mycket hemma nu ett tag. Fixat småsaker som blivit bortglömda som lister här och var och som man efter ett tag inte längre ser att de inte kommit upp. Sådant som hemmablindheten liksom ignorerar och man blundar för år ut och år in. Skönt att få det klart. Min duktiga make har dessutom byggt om hela vår skruttiga altan till något redigt snyggt! Kan knappt vänta till sommaren så jag får inreda och sitta där och njuta om kvällarna (Ja, jag längtar efter sommar och sol så att det liksom kliar i hela kroppen!).

Lugna gatan här hemma på alla plan. Detoxat från alkohol och socker så mår hyfsat i kroppen nu även fast mina tummar spökar. Ska iväg i början på december på utredning (igen) och hoppas på att få remiss till reumatolog så man får veta om det är något sådant en gång för alla. 

Nästa helg ska jag dock träffa min kära kusin och minst en mycket kär vän och då kommer det nog att slinka ner iallafall något glas vin. Ska bli otroligt kul att ses för det är på tok för länge sedan! 

Ska hinna med ett besök hos min gamla arbetskamrat och hans numer utökade familj nästa helg också. Han har, eller ja hans flickvän, fått sitt andra barn och jag är så nyfiken på denna lilla tös och längtar efter att få hålla en liten i famnen. Mina "små" håller jag inte så mycket i famnen längre. De får helt enkelt inte rum! 

Nu ska jag plocka lite och se om det blir något gjort denna dag. Ska försöka ta upp bloggen ett tag igen, om det går. 

Frid! 

Over and out