En natt med miss wet t-shirt

Fick en annan tur på jobbet igår som innebär att man börjar klockan fem på eftermiddagen. Nice, tänkte jag och längtade redan till morgonen när man skulle kunna gå och lägga sig och sova till kanske ett eller två idag och slippa slagga hela dagen lång.
Fick börja med en halvtimmas övertid för att tanka upp bilen och skjutsa chefen till verkstaden.
Det regnade redan då.
Lastade upp första turen och drog iväg med den. Lagom när jag kom till lossningsstället hade jag och hytten torkat upp så pass att det gick att se ut obehindrat genom alla rutor och det inte var klibbigt och kluddigt i hytten. Lossning i spöregn, in i hytten våt som en dränkt katt. Allt immar igen och jag får stå en kvart på tomgång innan det går att se någonting genom någon ruta. Tillbaka mot lagret för att lasta upp lass två.
Det regnade hela tiden.
Lastade upp bil och släp och åkte.
Det regnade fortfarande.
Lagom framme vid första lossningen av andra lasset så har det mesta torkat upp något så när och det håller faktiskt uppe medan jag lossar. På lite bättre humör drar jag vidare till andra lossningen och där är det lite trixigt att ta sig in. Upptäcker precis när jag ska börja backa att jag inte har några backljus vilket på just det här stället innebär att man får hoppa in och ut och titta så att man inte backar in i väggen.
Perfekt för precis då öppnar sig himlens alla portar och regnet fullkommligt kaskadspyr över mig. Jag har nog aldrig i hela mitt liv varit med om att det regnat så kopiöst.
Men t-shirt var lika våt som om jag tagit den direkt från tvättmaskinen, mitt i sköljprogrammet.
Handskarna dröp av vatten och vägde tio gånger mer än vanligt. När jag skulle öppna dörrarna bak på släpet stod det i nerförsbacke och allt vatten som regnade ner på taket rann som ett vattenfall bak vid dörrarna. Men det var ju ingen idé att stå där och vänta på bättre väder med tanke på att jag redan var fullkommligt genomdränkt.
Jag kunde inte låta bli att skratta lite åt eländet när jag stod där bak och duschade i allt vatten från taket.
Väl tillbaka i hytten efter lossningen insåg jag att jag omöjligt kunde sitta i den dränka t-shirten, i allfall om om jag inte ville ha lunginflamation. Bara att kränga av sig den och dra på sig collegetröjan, som tack och lov legat kvar i hytten och var torr.
Brallorna hade precis torkat när jag kom till sista lossningen.
Ingen höjdar natt.
Men det klart, hela den här veckan har ju varit en skitvecka utan dess like, så vad fan.

Var till mamman och åt hackkorv idag, det var nog fan tio år sedan jag åt det senast.
Gott var det. Tvåan tänkte smaka tills jag berättade vad det är gjort av. Då lurade hon sin lillebror att smaka istället.
Jyste.

Nu blir det en sväng till pappan.

Over and out

Min kära, älskade pappa.

Bli bra nu och kom hem!

Over and out
Bilden lånad från:http://www.mjhousing.se/

Upp som en sol, ner som en slamsug

Hur fan kan allt vända och kännas som skit på bara några dagar?
Mitt liv suger fan värre än en slamsug just nu.
Synd bara att jag inte kan använda den jävla slamsugen för då kunde jag i allfall få bort stoppet i avloppet.

Over and out

Full tårta

Alla barnen är hemma och jag är hel.
Jag blir så glad i hela mitt hjärta när alla är hemma och lediga. Tyvärr blir ju inte det så långvarigt för på söndagkväll drar jag igång och jobbar igen (blundar och stoppar fingrarna i öronen och skriker "bingo" så högt jag kan. Vill inte, vill inte, vill inte!).
Men just idag är jag stark!
Just idag är jag ju faktiskt ledig.
Men nu ska jag gå och lägga mig.
Sov gott!

Over and out

Gott om orättvisor, både viktiga och oviktiga

Jag kräks på mina vänner.
De är smala, bruna, fräcsha och fina.
Vilket innebär att jag känner mig tjock, blek och ful. Och korkad.
Det måste ju finnas en lag som säger att man inte får gå omkring och vara så där oförskämt vackra. Som säger att man inte får vara så där roliga och fyndiga och perfekta.
Och dessutom borde man inte få lov att ha råd att köpa fina kläder, dyra skor och perfekta villor på 250 kvadrat. I allfall inte när man är naturligt vacker med hy som en porslinsdocka.
Nej, det borde vara så automatiskt att om man var så där äckligt snygg så borde man inte få ha fina kläder och vackra hem.
Bara de ful människorna borde få ha dyra kläder och perfekta hem.
Så att det lite mer balanserat liksom.

Låg här i soffan här om kvällen (eller rättelse; här om natten) och läste en bok som heter: När ingen annan ser (som för övrigt är skriven av en jävligt modig kille som heter Duncan Fairhurst. Förövrigt så är boken jävligt obehaglig att läsa. Obehaglig för att den är sann. Obehaglig för att den handlar om hur hans far förgrep sig på han när han var en pojke. Nu är han en man, en riktig man (inte en liten skit som sin far) och har skrivit boken för att hjälpa andra småkillar och tjejer. Bra kille!).
Nu tappade jag bort mig där, var var jag?
Jo, visst ja. Jag låg här och läste boken från pärm till pärm och katten låg ihopkurad på mina fötter. Plötsligt far hon, som skjuten ur en kanon, upp ur soffan och in under tv-bänken. Nu är ju inte den här katten riktigt klok så jag reagerade väl inte så värst mycket över detta fenomen utan läste vidare. Sedan ser jag anledningen till hennes brådska.
En spindel stor som en mindre katt, alltså ungefär lika stor som katten i fråga.
Katt petar på spindel. Spindel försöker, skadad, halta iväg från katt. Katt ser elak ut och stoppar spindel genom att lägga tassen lite försiktigt på spindel. Katt släpper spindel, spindel går några smygande steg för att testa, katt stoppar spindel, ja ni fattar. Det hela slutar med att katt krasar i sig spindel efter en ansenlig tid.
Jag vet ärligt talat inte vem av dem som var äckligast. Katt eller spindel.
För katter är inga trevliga djur när det kommer till mat.
Fast äckligast nu är spindelns ena ben som hon av någon anledning lämnade kvar på mattan. Och det är inte litet vill jag lova! Jag måste helt sonika gå runt bordet varje gång jag ska till eller från soffan för annars snubblar jag på det där benet som är stort som en gren från en tvåhundraår gammal ek.
Brrrr!

Såg på en av kvällstidningarnas hemsida idag att man kan kolla in Baren-Håkans lägenhet om man har deras tjänst "Plus". Ännu en anledning att inte skaffa det alltså.
Brrrr!

Over and out

Leversnittar är inget vidare bete om man vill få en hunk på kroken

Idag har jag varit och hälsat på min mormor som är 91 år och jag har konstaterat att hon är min idol. Om jag någonsin blir 91 år så hoppas jag att jag är lika frän som hon.
Hon är rolig, spontan och snabbare i tanke och replik än många av mina vänner i trettioårs åldern.
Satt med henne på hennes veranda och bara småpratade om än det ena än det andra och jag slogs av hur mycket hon är som hon alltid har varit. Hon är precis som jag kommer ihåg henne när jag var liten för så där 30 år sedan.
Underbara, goa lilla mormor. Jag vet att vi inte säger sådant i vår släkt, så jag viskar det lite här på bloggen:
Jag älskar dig lilla mormor, av hela mitt hjärta!

Träffade en av mina "småkusiner" också. (Småkusinerna är inte så små längre utan är faktiskt vuxna nu men kommer få heta "småkusinerna" ändå.) Det jobbigaste med att träffa kusiner är att jag tycker om dem så mycket men träffar dem åt helvete för sällan. Varför blir det så? Jag vill inte att det ska vara så. Jag saknar ju mina kusiner, både små- och storkusinerna. (Ja, men det är klart att det finns "storkusinerna" också.) Jag saknar mina kusiner på pappans sida också, jag träffar nästan aldrig dem heller.
Mer kusinträffar åt folket!

Kusiner, se hit!
Vi måste ses oftare för jag saknar er!

I morgon ska jag ha en "pappadag" med min kära far. När jag var liten brukade pappan och jag åka ner och kolla på lastbilarna när vi hade lite tråkigt. Då åkte vi förbi ett åkeri här i byn och kollade hur många Scanior de hade och sen pratade vi lite om hur mycket bättre Scania är än Volvo (för det vet ju alla).
Så nu är man ju skadad för livet och tycker att lastbilar är roligt, speciellt Scania (indoktrinerad redan från liten ålder som man är) så vad passar bättre än att åka till Scaniamuseet och glo på lite lastbilar när man avnjuter sina sista semesterdagar?
Inget passar bättre, så det är just så det får bli.
(Mamman skakar på huvudet och säger att jag är exakt lika hjärndöd som min far. Japp, säger jag. Och stolt tillägger jag sedan.)

Har roat hundarna med "sök köttbulle" de senaste dagarna. Sök köttbulle är en enkel och rolig lek som passar de flesta hundar och troligen de flesta karlar också. Det går till så att man binder hunden eller mannen i något fast så att den inte kommer loss. För hundar räcker det med en stubbe men för karlar kan det vara bättre med tillexempel ett trappräcke. Man går runt hörnet eller gömmer sig bakom något stort som en SL-buss. Sedan drar man köttbullen i marken och gömmer den på något fiffigt ställe som under SL-bussen eller bakom en sten.
Sedan går man tillbaka till hunden/mannen och säger:
-Sök köttbullen!
Sen är det bara att hålla hårt i kopplet och se på medan hunden nosar sig till köttbullen genom att följa spåret på marken med nosen. Hur karlarna hittar till köttbullen är mer knivigt. Ingen vet men nog fan hittar de köttbullen allt.
På samma sätt som de hittar blockchokladen som man gömt bakom havregrynspaketet eller glassen som man gömt bakom tre limpor och ett paket frysta ärtor från -92.
Ett mysterium är vad det är.
Tips.
När karlar ska leta kan man med fördel använda sig av starköl på burk också. Dock inte att rekomendera för hundar, de trivs bättre med köttbullar eller leversnittar.
Leversnittar kan ni glömma när det gäller karlar, då springer de åt motsatt håll.

Over and out

Det fattas några sidor, de är utrivna och bortappade för länge sedan.

Kanske är det hela kapitel, jag minns inte riktigt.

En del sidor är lite trasiga, lagade med tape.

Några sidor har fått hundöron.

En del sidor och vältummade, andra knappt lästa.

Det finns anteckningar och överstrykningar lite här och där.



Nu återstår bara att se vad jag ska fylla de tomma sidorna med.



Over and out

Smultronställe

De här bilderna ska jag titta på när snön ligger vit på taken och jag är kall om baken.

Over and out

Dagens i-landsproblem de lux

När jag blir stor och smart ska jag uppfinna en grunka som man kan ta bort vatten ur öronen med. Fick vatten i ena örat igår när jag badade och det vägrar att rinna ut. Jag har petat, trixat och joxat. Jag har hållt för näsan och blåst så att ögonen var nära att tränga ur skallen på mig. Jag har topsat och jag har legat på örat men ingenting hjälper.
Och det är ju så irriterande så att jag snart blir galen.

Over and out

Tattarcamp, det är grejjor det!

Kidsen och jag har varit ute på Hejkon-bejconsemester i veckan. Fyra nätter i världens minsta husvagn (helt klart en skaplig överdrift då vagnen faktiskt är för fem personer och vi var fyra, men den kändes yttepytte liten).
Mamman och pappan kom oväntat hem tidigare från sin semestertripp till köldochmygg delen av landet för att pappan fick väldans märkliga utslag på hela benen. Så då tänkte kidsen och jag att vi skulle hinna dra iväg en sväng ner till södrare delar där vi bodde tidigare. Hälsa på lite vänner och bara bo i husvagn innan lillkillen skulle till sin pappa.
Nåja, söndagen hade jag då tänk att avvara till att packa den eländiga tingesten som kallas husvagn. Trodde jag ja, för efter att ha provat att sätta upp förtältet själv insåg jag att det skulle bli på tok för krabbigt att lyckas med det utan att bryta benen och utan att släpa med mig en stege så tyckte mamman och jag att då måste man ju ha ett parasoll och ett vindskydd med sig istället. Så det blev en reva till stan och massor av minus i plånka istället för att packa.
När vi sedan kom hem och jag trodde att jag skulle hinna packa så kom goda vänner och ville bada lite i poolen och fika så då blev det till att fika, laga mat och äta lite under tiden som jag började tänka på vad som skulle med. Stryka och tvätta det sista som skulle med, hänga på vagnen efter bilen, packa in, packa med och slänga in en tandborste samtidigt som jag försökte att hålla koll på vad kidsen egentligen packade in i vagnen.
Nåja, tjugo i tolv på natten rullade vi ut ur kvarteret.
Då hade jag fortfarande inte hunnit sätta mig ner på hela dagen. Lika bra det.

Två mil hemmifrån frågade lillkillen första gången om vi inte snart var framme.
Nej, det är 38 mil kvar.
Han blev inte så nöjd med det svaret.

Efter tjugo mil i åttio kilomter i timmen tyckte barnen att det var dags att stanna och klockan fyra lade vi oss tillrätta i vagnen på en lastbilsparkering efter ett antal toalettbesök och frukostinhandlingar och allt vad det var. Själv sov jag med ena ögat öppet efter att ha råkat slänga ett öga på en lapp inne på mackens toalett där det stod att det varit inbrott i ett antal fordon på parkeringen.
Jag hade ju nu den viktigaste lasten man kan ha, mina barn, i vagnen och ville inte så gärna att de skulle bli stulna så det blev inte så värst mycket sömn inte.
Nåja, van nattförare som man är så var ju inte det hela världen utan fyra timmar senare rullade vi vidare.

Väl framme så slog vi upp tattarcampet på campingen som hör till den friluftsaktiga varianten. Alltså ingen kiosk, ingen minigolf, ingen pool, ingen lekpark, inga andra gäster. Nej, nu ljög jag, det var faktiskt en annan husvagn där som var bebodd.
Passade mig utmärk med andra ord, jag som hatar att vara bland alla andra.
Man behöver inte köa till duschen och toaletten, man kan inte okynneshandla en massa godis, man behöver inte sitta och glo rätt in i någon annans vagn, ja ni fattar. Ungefär som att bo på landet.

Tattarcampet bestod av en stycken brun husvagn, ett stycken slimelimegrönt parasoll, två stycken slimelimegröna vindskydd och lite diverse olika bord och stolar. Vackert och precis som det ska vara när man campar, lite hejsan, hoppsan.
Jag älskar´t.

Sedan tillbringade vi semestern med att bada, hälsa på diverse olika vänner och bekanta där nere, grilla, shopa i staden, gå på museum och bada mera.
Dessutom hade vi ingen tv med oss och ingen dator vilket innebär att vi har pratat, umgåts och spelat vanliga, hederliga spel.
Exakt hur mysigt som helst har vi haft det.
Dessutom har barnen inte bara hållt sams och hjälpt till att diska och laga mat utan de har gjort det utan att klaga eller gnälla. Fantastiskt.
Jag älskar´t!

Det blev helt enkelt en jävligt lyckad semeter som jag har stoppat in i ett av de där rummen i hjärtat och ska ta fram sedan när snön ligger vit på taken och man har nariga läppar och kidsen är tjuriga och längar till jullovet.
Då ska jag ta fram den här semestern och tänka på Ettan och mig när vi kom på en jädra klämmig raplåt klockan tre på natten, tänka på Tvåan och mig när vi gick en sväng med kameran mitt i natten och provade att nattfotografera, tänka på Trean och mig när vi var på stranden och badade och han hittade exakt 12 stycken blåmusslor och stängde in i en hängn av sand på stranden för att sedan slänga tillbaka i vattnet så att:
-De kan fortsätta att leva lyckliga resten av livet.
Då ska jag tänka på att servitrisen på Kinarestaurangen kännde igen oss och tyckte Trean blivit "jättestol" sedan vi var där sist. Och ja, nog hinner en liten kille bli "jättestol" på två år. Jag förklarade såklart att vi flyttat långt därifrån och att vi såklart ville äta på vårt gamla stammställe när vi var nere på semster. Sen lämnade jag såklart extra mycket dricks och lovade att vi skulle komma tillbaka nästa gång vi kommer ner.

Nu ska den här tjejen hoppa in i duschen och vaska av sig det värsta för att sedan krypa ner i sängen med Speciell vän och tänka att vi har sovmorgon i morgon, båda två.
Det är lyx.

Over and out