Tattarcamp, det är grejjor det!

Kidsen och jag har varit ute på Hejkon-bejconsemester i veckan. Fyra nätter i världens minsta husvagn (helt klart en skaplig överdrift då vagnen faktiskt är för fem personer och vi var fyra, men den kändes yttepytte liten).
Mamman och pappan kom oväntat hem tidigare från sin semestertripp till köldochmygg delen av landet för att pappan fick väldans märkliga utslag på hela benen. Så då tänkte kidsen och jag att vi skulle hinna dra iväg en sväng ner till södrare delar där vi bodde tidigare. Hälsa på lite vänner och bara bo i husvagn innan lillkillen skulle till sin pappa.
Nåja, söndagen hade jag då tänk att avvara till att packa den eländiga tingesten som kallas husvagn. Trodde jag ja, för efter att ha provat att sätta upp förtältet själv insåg jag att det skulle bli på tok för krabbigt att lyckas med det utan att bryta benen och utan att släpa med mig en stege så tyckte mamman och jag att då måste man ju ha ett parasoll och ett vindskydd med sig istället. Så det blev en reva till stan och massor av minus i plånka istället för att packa.
När vi sedan kom hem och jag trodde att jag skulle hinna packa så kom goda vänner och ville bada lite i poolen och fika så då blev det till att fika, laga mat och äta lite under tiden som jag började tänka på vad som skulle med. Stryka och tvätta det sista som skulle med, hänga på vagnen efter bilen, packa in, packa med och slänga in en tandborste samtidigt som jag försökte att hålla koll på vad kidsen egentligen packade in i vagnen.
Nåja, tjugo i tolv på natten rullade vi ut ur kvarteret.
Då hade jag fortfarande inte hunnit sätta mig ner på hela dagen. Lika bra det.

Två mil hemmifrån frågade lillkillen första gången om vi inte snart var framme.
Nej, det är 38 mil kvar.
Han blev inte så nöjd med det svaret.

Efter tjugo mil i åttio kilomter i timmen tyckte barnen att det var dags att stanna och klockan fyra lade vi oss tillrätta i vagnen på en lastbilsparkering efter ett antal toalettbesök och frukostinhandlingar och allt vad det var. Själv sov jag med ena ögat öppet efter att ha råkat slänga ett öga på en lapp inne på mackens toalett där det stod att det varit inbrott i ett antal fordon på parkeringen.
Jag hade ju nu den viktigaste lasten man kan ha, mina barn, i vagnen och ville inte så gärna att de skulle bli stulna så det blev inte så värst mycket sömn inte.
Nåja, van nattförare som man är så var ju inte det hela världen utan fyra timmar senare rullade vi vidare.

Väl framme så slog vi upp tattarcampet på campingen som hör till den friluftsaktiga varianten. Alltså ingen kiosk, ingen minigolf, ingen pool, ingen lekpark, inga andra gäster. Nej, nu ljög jag, det var faktiskt en annan husvagn där som var bebodd.
Passade mig utmärk med andra ord, jag som hatar att vara bland alla andra.
Man behöver inte köa till duschen och toaletten, man kan inte okynneshandla en massa godis, man behöver inte sitta och glo rätt in i någon annans vagn, ja ni fattar. Ungefär som att bo på landet.

Tattarcampet bestod av en stycken brun husvagn, ett stycken slimelimegrönt parasoll, två stycken slimelimegröna vindskydd och lite diverse olika bord och stolar. Vackert och precis som det ska vara när man campar, lite hejsan, hoppsan.
Jag älskar´t.

Sedan tillbringade vi semestern med att bada, hälsa på diverse olika vänner och bekanta där nere, grilla, shopa i staden, gå på museum och bada mera.
Dessutom hade vi ingen tv med oss och ingen dator vilket innebär att vi har pratat, umgåts och spelat vanliga, hederliga spel.
Exakt hur mysigt som helst har vi haft det.
Dessutom har barnen inte bara hållt sams och hjälpt till att diska och laga mat utan de har gjort det utan att klaga eller gnälla. Fantastiskt.
Jag älskar´t!

Det blev helt enkelt en jävligt lyckad semeter som jag har stoppat in i ett av de där rummen i hjärtat och ska ta fram sedan när snön ligger vit på taken och man har nariga läppar och kidsen är tjuriga och längar till jullovet.
Då ska jag ta fram den här semestern och tänka på Ettan och mig när vi kom på en jädra klämmig raplåt klockan tre på natten, tänka på Tvåan och mig när vi gick en sväng med kameran mitt i natten och provade att nattfotografera, tänka på Trean och mig när vi var på stranden och badade och han hittade exakt 12 stycken blåmusslor och stängde in i en hängn av sand på stranden för att sedan slänga tillbaka i vattnet så att:
-De kan fortsätta att leva lyckliga resten av livet.
Då ska jag tänka på att servitrisen på Kinarestaurangen kännde igen oss och tyckte Trean blivit "jättestol" sedan vi var där sist. Och ja, nog hinner en liten kille bli "jättestol" på två år. Jag förklarade såklart att vi flyttat långt därifrån och att vi såklart ville äta på vårt gamla stammställe när vi var nere på semster. Sen lämnade jag såklart extra mycket dricks och lovade att vi skulle komma tillbaka nästa gång vi kommer ner.

Nu ska den här tjejen hoppa in i duschen och vaska av sig det värsta för att sedan krypa ner i sängen med Speciell vän och tänka att vi har sovmorgon i morgon, båda två.
Det är lyx.

Over and out