Leversnittar är inget vidare bete om man vill få en hunk på kroken

Idag har jag varit och hälsat på min mormor som är 91 år och jag har konstaterat att hon är min idol. Om jag någonsin blir 91 år så hoppas jag att jag är lika frän som hon.
Hon är rolig, spontan och snabbare i tanke och replik än många av mina vänner i trettioårs åldern.
Satt med henne på hennes veranda och bara småpratade om än det ena än det andra och jag slogs av hur mycket hon är som hon alltid har varit. Hon är precis som jag kommer ihåg henne när jag var liten för så där 30 år sedan.
Underbara, goa lilla mormor. Jag vet att vi inte säger sådant i vår släkt, så jag viskar det lite här på bloggen:
Jag älskar dig lilla mormor, av hela mitt hjärta!

Träffade en av mina "småkusiner" också. (Småkusinerna är inte så små längre utan är faktiskt vuxna nu men kommer få heta "småkusinerna" ändå.) Det jobbigaste med att träffa kusiner är att jag tycker om dem så mycket men träffar dem åt helvete för sällan. Varför blir det så? Jag vill inte att det ska vara så. Jag saknar ju mina kusiner, både små- och storkusinerna. (Ja, men det är klart att det finns "storkusinerna" också.) Jag saknar mina kusiner på pappans sida också, jag träffar nästan aldrig dem heller.
Mer kusinträffar åt folket!

Kusiner, se hit!
Vi måste ses oftare för jag saknar er!

I morgon ska jag ha en "pappadag" med min kära far. När jag var liten brukade pappan och jag åka ner och kolla på lastbilarna när vi hade lite tråkigt. Då åkte vi förbi ett åkeri här i byn och kollade hur många Scanior de hade och sen pratade vi lite om hur mycket bättre Scania är än Volvo (för det vet ju alla).
Så nu är man ju skadad för livet och tycker att lastbilar är roligt, speciellt Scania (indoktrinerad redan från liten ålder som man är) så vad passar bättre än att åka till Scaniamuseet och glo på lite lastbilar när man avnjuter sina sista semesterdagar?
Inget passar bättre, så det är just så det får bli.
(Mamman skakar på huvudet och säger att jag är exakt lika hjärndöd som min far. Japp, säger jag. Och stolt tillägger jag sedan.)

Har roat hundarna med "sök köttbulle" de senaste dagarna. Sök köttbulle är en enkel och rolig lek som passar de flesta hundar och troligen de flesta karlar också. Det går till så att man binder hunden eller mannen i något fast så att den inte kommer loss. För hundar räcker det med en stubbe men för karlar kan det vara bättre med tillexempel ett trappräcke. Man går runt hörnet eller gömmer sig bakom något stort som en SL-buss. Sedan drar man köttbullen i marken och gömmer den på något fiffigt ställe som under SL-bussen eller bakom en sten.
Sedan går man tillbaka till hunden/mannen och säger:
-Sök köttbullen!
Sen är det bara att hålla hårt i kopplet och se på medan hunden nosar sig till köttbullen genom att följa spåret på marken med nosen. Hur karlarna hittar till köttbullen är mer knivigt. Ingen vet men nog fan hittar de köttbullen allt.
På samma sätt som de hittar blockchokladen som man gömt bakom havregrynspaketet eller glassen som man gömt bakom tre limpor och ett paket frysta ärtor från -92.
Ett mysterium är vad det är.
Tips.
När karlar ska leta kan man med fördel använda sig av starköl på burk också. Dock inte att rekomendera för hundar, de trivs bättre med köttbullar eller leversnittar.
Leversnittar kan ni glömma när det gäller karlar, då springer de åt motsatt håll.

Over and out