Gott om orättvisor, både viktiga och oviktiga

Jag kräks på mina vänner.
De är smala, bruna, fräcsha och fina.
Vilket innebär att jag känner mig tjock, blek och ful. Och korkad.
Det måste ju finnas en lag som säger att man inte får gå omkring och vara så där oförskämt vackra. Som säger att man inte får vara så där roliga och fyndiga och perfekta.
Och dessutom borde man inte få lov att ha råd att köpa fina kläder, dyra skor och perfekta villor på 250 kvadrat. I allfall inte när man är naturligt vacker med hy som en porslinsdocka.
Nej, det borde vara så automatiskt att om man var så där äckligt snygg så borde man inte få ha fina kläder och vackra hem.
Bara de ful människorna borde få ha dyra kläder och perfekta hem.
Så att det lite mer balanserat liksom.

Låg här i soffan här om kvällen (eller rättelse; här om natten) och läste en bok som heter: När ingen annan ser (som för övrigt är skriven av en jävligt modig kille som heter Duncan Fairhurst. Förövrigt så är boken jävligt obehaglig att läsa. Obehaglig för att den är sann. Obehaglig för att den handlar om hur hans far förgrep sig på han när han var en pojke. Nu är han en man, en riktig man (inte en liten skit som sin far) och har skrivit boken för att hjälpa andra småkillar och tjejer. Bra kille!).
Nu tappade jag bort mig där, var var jag?
Jo, visst ja. Jag låg här och läste boken från pärm till pärm och katten låg ihopkurad på mina fötter. Plötsligt far hon, som skjuten ur en kanon, upp ur soffan och in under tv-bänken. Nu är ju inte den här katten riktigt klok så jag reagerade väl inte så värst mycket över detta fenomen utan läste vidare. Sedan ser jag anledningen till hennes brådska.
En spindel stor som en mindre katt, alltså ungefär lika stor som katten i fråga.
Katt petar på spindel. Spindel försöker, skadad, halta iväg från katt. Katt ser elak ut och stoppar spindel genom att lägga tassen lite försiktigt på spindel. Katt släpper spindel, spindel går några smygande steg för att testa, katt stoppar spindel, ja ni fattar. Det hela slutar med att katt krasar i sig spindel efter en ansenlig tid.
Jag vet ärligt talat inte vem av dem som var äckligast. Katt eller spindel.
För katter är inga trevliga djur när det kommer till mat.
Fast äckligast nu är spindelns ena ben som hon av någon anledning lämnade kvar på mattan. Och det är inte litet vill jag lova! Jag måste helt sonika gå runt bordet varje gång jag ska till eller från soffan för annars snubblar jag på det där benet som är stort som en gren från en tvåhundraår gammal ek.
Brrrr!

Såg på en av kvällstidningarnas hemsida idag att man kan kolla in Baren-Håkans lägenhet om man har deras tjänst "Plus". Ännu en anledning att inte skaffa det alltså.
Brrrr!

Over and out