Argsint terrier och bajsande corso

En bild säger mer än tusen ord. Säger två bilder mer än tvåtusen ord då? Bilderna ovan visar i allafall vad jag gjort i helgen. Rätt, jobbat och varit på fotboll. Tvåan spelade sin första match någonsin, hon har precis börjat spela och tycker det är hur kul som helst. Jag är glad att hon äntligen hittat någonting som passar henne och håller tummar och tår att hon ska fortsätta och att det inte ska rinna ut i sanden. Det innebär att jag har ännu en unge som ska på matcher, träningar. läger. Det ska tvättas kläder till ännu ett lag, stås i kiosker, säljas kläder, bingolotter och skithuspapper. Det ska skjutsas, hämtas, lämnas. Men det är det värt. Idott är bra.

Lackade ur på jobbet i morse och skällde som en argsint terrier. Jag är så trött på att en del människor tror att de kan göra hur som helst bara för att göra det enkelt för sig själva. Det finns en person på jobbet som driver mig till vansinne. Han snor portar, truckar och tar ur nycklarna ur trucken så att ingen annan kan använda den. Han tränger sig före i kön när man väntar på att få lossa. Bara för att han antagligen tycker att han är så viktig att han inte kan vänta som alla andra. Så i morse så blev jag helt jävla rabiat och bara kände hur det kokade inom mig. Som tur var för han så förstår han inte svenska och jag kan inte tala hans språk. Men det klart, det finns ju en och annan gest som man förtår utan att tala samma språk. Kan hända att jag gjorde någon sådan...

I dag har fjärtlunsen varit till salu. Billigt. Hundar med diarré är inte trevliga. Speciell vän var nog lagom glad när han sket ner hela bilen idag. *fnissar* Tur att man låg hemma och sov och missade hela spektaklet. *fnissar mer* Stackars lunsen. Lite synd är det nog om Speciell vän med.

Någon som känner till något bra lösningsmedel? Det är något konstigt klet som sitter mellan mig och Speciell vän och det är omöjligt att få bort. Jag försöker ibland att liksom gå iväg och se om det ska släppa, men det blir som ett långt gummiband som liksom tvingar mig tillbaka. Jag har alltid i smyg föraktat folk som inte kan göra någonting utan varandra. Och nu, nu är man lika töntig själv! Snart kommer vi väl i likadana overaller också och köper en husvagn. *ryser* Fast, nej. Så illa ska det väl inte behöva bli. Faktum är att jag älskar att sitta i hop med han. Jag vill inte vara utan han en enda dag av resten av mitt liv. Han gör mig lycklig den mannen, vareviga dag.

Nu är det ballar av stål. Bra program.

Over and out

Puttefnasken biter i rumpan

Ja, vad ska man säga. Hur gullig får man lov att vara? Man börjar ju inse när man träffar den här lilla dräggliga saken att man faktiskt kan vara exakt hur gullig som helst.
Det är nu nedräkning för det är, så när som på en dag, exakt en månad kvar tills vi får hem den här sötnosen. Aldrig i världshistorien har väl tiden gått så fantastiskt sakta som nu.
Man undrar ju lite vad fjärtlunsen kommer att säga om den här lilla puttefnasken? Men det klart, han är ju härdad den doggen. Barn, katter, sköldpaddor och sen en tokig matte och en galen husse på det. Han klarar nog en puttefnask.

Saknar

Du min vän, du vet vem du är.
Jag;
Saknar att sjunga Robbie och Cher låtar med dig.
Saknar att dansa med dig.
Saknar att dricka RedBull o vodka och bli allt för fulla.
Saknar att gå ut och sjunga kareokee så hela stället skaffar öronproppar.
Saknar att gå långa promenader och prata om allt och ingenting.
Saknar att ha en vän som förstår hur det känns när man mår som en påse med skit.
Saknar att göra knäppa saker som bada bubbelpool.
Saknar att ha någon att försöka banta ihop med.
Saknar att ha en vän som är så lik en själv att man nästan blir rädd.
Saknar dig.

Tänker på dig ofta och saknar allt galet vi gjort.
Du har alltid en speciell plats i mitt hjärta. Alltid.

Tävla

Kan man göra hos Angie, det har jag äntligen gjort.

Du fattas mig

Vi ses i Nangijala, kära vän

Åkte förbi ett stort hav av ljus och blommor härom natten. Jag antar att det varit en olycka där som inte slutade så bra. Det känns alltid som ett sug i magen när man ser alla ljusen brinna. Det får mig att fundera en hel del.
Dels funderar jag på min vän som jag förlorade i en bilolycka för ett antal år sedan. Han finns i mina tankar ofta fast det är så länge sedan nu. Var faktiskt och hälsade på han i förra veckan och sa
-Hej, hej min favorit pojke nr 4.
Anledningen till att jag sa så är att vi hade en grej han och jag, om han inte hade någon tjej så var jag favoritflicka nr 1, hade han tjej var jag nr 2. Hade jag inget sällskap var han favoritpojke nr 1, hade jag det var han nr 2. Nu har jag ju fått två grabbar själv och de har ju av naturliga själ puttat ner både han och pojkvän så numer har han nummer 4. Men jag vet att han inte tar illa upp, han hajar ju hur jag tänker. Favorit kommer han alltid vara i mitt hjärta.

När jag åkte förbi det här havet med ljus och blommor så vandrade också tankarna till det här med mitt yrkesval. Klart att man tänker på att det kan hända. Jag har ju dessutom varit med om en rätt obehaglig upplevelse med en lastbil och släp som fick mig att uppskatta livet mycket mer. Man inser hur fort en olycka verklien händer när det händer.
Speciell vän tvingar mig att lova att jag ska komma hem var gång jag far till jobbet. Säg inte det här till han men det går ju tyvärr inte att lova det. Men jag lovar honom varje kväll när jag åker att jag ska komma hem. Lovar, det gör jag, att jag ska göra mitt bästa för att komma hem igen, men jag kan ju inte lova att det inte ska hända en olycka.
De här haven av blommor och ljus får mig att få en stor klump i magen. När man tänker på att bakom varje dödsolycka finns människor som minst en älskad, ett barn, en vän eller en släkting.
Kanske någon som lovat att komma hem.

Oftare borde man tänka på att ta vara på det man har. Att inte ta livet eller de man älskar förgivet.
Så, ring en vän, krama ett barn, smek en älskad i nacken. Ta vara på det just du har.

Jag måste snart in på service. Drivaxeln är helt ihop rostad, styrlederna är slut och dessutom så behöver bränslefiltet ses över. Om jag översätter det här så innebär det att jag borde beställa tid hos kiropraktorn för att ordna till ryggen, axlar och höfter. Sen borde jag ringa till gaddis och få nåt gjort åt tanden som plågar mig.
Fast jag gör som med bilen, drar på det ett tag till.

Over and out

Vi ska bli föräldrar!

Det blev en helt suverän dag igår. En sak som vi hoppats på ett tag gick i lås igår och en stor, tung sten, eller snarare mer ett berg, kunde lyftas ur vår ryggsäck. Att slänga bort den där stenen kändes som en otrolig befrielse och Speciell vän är som en ny människa. Eller, nej, han är äntligen sig själv igen. Glada, positiva Speciell vän. Inte tankspridda, bekymrade Speciell vän.
Vi firade det hela med att åka in till granstaden och äta oxfiléfrossa med mamman och pappan. Jag har längtat efter oxfilé i flera månader och jag åt så jag trodde jag skulle spricka. Det kändes skönt att kunna bjussa mamman och pappan också, som tack för allt de gör för kidsen.
Det blev en jättetrevlig kväll med god mat, gott att dricka och en massa skratt.
En bonus var att tjejen som serverade oss var en gammal kompis som jag tyvärr tappade kontakten med för en herrans massa år sedan. Jätteroligt att träffa henne efter alla dessa år och jag ska ta och ringa henne en dag och se om vi kan ta en fika.

Borde gjort massa saker idag. Det gjorde jag inte. Vi åkte och fikade hos Speciell väns syster, den enda av hans systrar som jag inte hade träffat. Nu är det bara en bror kvar, sen har jag nog pejl på syskonen i allafall.
Sen åkte vi och kollade på en valp. Tjofaderittan så hade vi råkat tinga en också. Så snart ska vi bli "föräldrar" till en liten boxer. Herre Gud.
Kidsen fick vara med och bestämma om det skulle bli valp eller semester, de gjorde som vi, de valde valp.
Snart kan vi öppna ett eget zoo och då behöver vi ju aldrig mer åka på semester, perfekt.

Over and out