onsdag 22 april 2009

Vi ses i Nangijala, kära vän

Åkte förbi ett stort hav av ljus och blommor härom natten. Jag antar att det varit en olycka där som inte slutade så bra. Det känns alltid som ett sug i magen när man ser alla ljusen brinna. Det får mig att fundera en hel del.
Dels funderar jag på min vän som jag förlorade i en bilolycka för ett antal år sedan. Han finns i mina tankar ofta fast det är så länge sedan nu. Var faktiskt och hälsade på han i förra veckan och sa
-Hej, hej min favorit pojke nr 4.
Anledningen till att jag sa så är att vi hade en grej han och jag, om han inte hade någon tjej så var jag favoritflicka nr 1, hade han tjej var jag nr 2. Hade jag inget sällskap var han favoritpojke nr 1, hade jag det var han nr 2. Nu har jag ju fått två grabbar själv och de har ju av naturliga själ puttat ner både han och pojkvän så numer har han nummer 4. Men jag vet att han inte tar illa upp, han hajar ju hur jag tänker. Favorit kommer han alltid vara i mitt hjärta.

När jag åkte förbi det här havet med ljus och blommor så vandrade också tankarna till det här med mitt yrkesval. Klart att man tänker på att det kan hända. Jag har ju dessutom varit med om en rätt obehaglig upplevelse med en lastbil och släp som fick mig att uppskatta livet mycket mer. Man inser hur fort en olycka verklien händer när det händer.
Speciell vän tvingar mig att lova att jag ska komma hem var gång jag far till jobbet. Säg inte det här till han men det går ju tyvärr inte att lova det. Men jag lovar honom varje kväll när jag åker att jag ska komma hem. Lovar, det gör jag, att jag ska göra mitt bästa för att komma hem igen, men jag kan ju inte lova att det inte ska hända en olycka.
De här haven av blommor och ljus får mig att få en stor klump i magen. När man tänker på att bakom varje dödsolycka finns människor som minst en älskad, ett barn, en vän eller en släkting.
Kanske någon som lovat att komma hem.

Oftare borde man tänka på att ta vara på det man har. Att inte ta livet eller de man älskar förgivet.
Så, ring en vän, krama ett barn, smek en älskad i nacken. Ta vara på det just du har.

Jag måste snart in på service. Drivaxeln är helt ihop rostad, styrlederna är slut och dessutom så behöver bränslefiltet ses över. Om jag översätter det här så innebär det att jag borde beställa tid hos kiropraktorn för att ordna till ryggen, axlar och höfter. Sen borde jag ringa till gaddis och få nåt gjort åt tanden som plågar mig.
Fast jag gör som med bilen, drar på det ett tag till.

Over and out

2 kommentarer:

  1. Älskade Billy...
    Jag funderar ofta på hur han skulle ha det nu om han levde.
    Saknar honom...

    SvaraRadera
  2. Chaffismorsa22 april, 2009

    Jag saknar honom med. Hårt.

    SvaraRadera