Sopranoberoende önskade turbodutt. Fick tonfiskmackor.

Vaknade upp ur mitt Sopranokoma. Insåg att jag har levt på tonfiskmackor och julmust sedan barnen åkte. Ja, förutom att Mamman var här och bjöd mig på ostkaka här om kvällen. Annars har det sett ut som följer:
Frukost: Tonfiskmacka, kaffe
Lunch: Tonfiskmackor, Julmust
Middag: Tonfiskmackor, Julmust.
En gång råkade jag äta en påse chips också.
Tur att barnen kommer hem nästa vecka annars får jag väl både skjörbjugg och beriberi.

Speciell vän kom över och spelade Bingo med mig nu i kväll, fast det kanske jag inte fick säga, det passar illa med hans image. Fattar inte hur han tänkte när han köpte en lott till mig, jag vinner ju aldrig något. Men det var snällt av han, jag fick ju i alla fall dutta lite. Fast det skulle varit ballare om man haft en sådan där duttpenna som pensionärerna brukar ha. Det hade varit grymt. Det är ju liksom coolare om man får dutta med riktig duttpenna, som proffsen. Som de där som har sju lotter samtidigt och en duttpenna i varje hand och liksom turboduttar. Fast jag skulle nog inte klara det, jag gissar att det krävs en del träning.

Snajdarn var nog sugen på chokladboll för han kom ut från tvättstugan med hela ansiktet fullt av pärlsocker och slickade sig glatt om munnen. Vad sjutton fick han chokladbollar från tänkte jag tills jag insåg att jag nog trots allt inte behöver hjälp med att tömma kattlådan.

Ja, just ja. Som jag sa så vaknade jag ur Sopranokoman en stund. Inte för att jag inte skulle ha fortsatt att vara där om jag kunde, utan helt enkelt för att jag fick Sopranostorsk. Har inga fler avsnitt hemma. När jag skriver det här så känner jag att det liksom kliar i huvudet och jag får lite ångest. Jag känner att jag väldigt mycket och väldigt gärna skulle vilja se ett eller två eller rent av en hel säsong nu. Men jag tror inte att Mamman och Pappan skulle uppskatta om jag kom hem till dem nu, klockan är 00:55 för att hämta några DVD:er. Det är synd att de inte har börjat titta på det för då skulle de nog ha full förståelse för att jag kom vid den här tidpunkten, men de har ju inte sett det så de kan ju omöjligt förstå exakt hur beroende man blir av den serien. Så jag får väl nöja mig med att titta på TV.
Fast det är svårt nu. Svårt.

Over and out

Kniiiiiip!

Min snälla kusin var här idag och gick ut med Snajdarn. Guld värt då det inte finns så många som kan gå några långpromenader med han nu när jag sitter fast i gipset. Mamman hade lovat att komma annars och ta ut han på en promenad men jag vet att det blir lite mycket för henne att gå någon längre promenad med han eftersom det verkar som att han var slädhund i sitt tidigare liv. Men nu hade jag sådan tur att min kusin är ledig från skolan och kunde ta ut han på en långpromenad. Nu sover han här i soffan, ja inte kusinen utan Snajdarn, godare än han gjort på länge.
Jag fick dessutom en lång pratstund med han, ja kusinen alltså, inte Snajdarn, och det är också riktigt kul för vi ses inte så ofta.

Annars är det mest soffläge idag, med den här snuvan orkar man inte så mycket mer. Så nu tänker jag fortsätta med att ligga här under mitt täcke i soffan och göra femtioelva knip med tårna, spänna låret, trampa i gipset och alla andra övningar som sjukgymnasten tycker att jag ska roa mig med. Och vad gör man inte för att slippa proppar?

Snörvel på er

Over and out

Snabb-blogg

Foten känns lite bättre idag.

De kids som var hemma har dragit söderut.

Själv med Snajdarn.

Förkyld som fan.

Over and out

Rudolfpunka

Började skriva ett långt inlägg om julen, traditioner och nyårsafton. Det blev bara långt, svamligt och bittert så det gick till papperskorgen.
Vi tar en kort version istället.
Julen var som vanligt, fast ändå inte. Den brukar mest handla om att springa hit och dit och i år gjorde den ju inte det, av naturliga själ med tanke på foten. Hann för en gång skull se Kalle Anka, hela Kalle Anka, det har nog inte hänt sedan jag var barn. Hoppade ut i köket men kände mig mest i vägen så jag hoppade tillbaka till soffan istället.
Men annars var den som vanligt, massor av mat, glada och spända barn, fulla av förväntan. Eller föresten inte riktigt som vanligt, den vanliga tomten kom inte. Svärtomten kom. Jag tror att den riktiga tomten fått punka på Rudolf eller nåt. Svärtomten var inte att leka med, ful i munnen så att tapeterna svartnade. Men rolig var han och när han skulle gå sa min systerson glatt:
-"Hejdå pappa!"
Fattar inte riktigt vad han menade med det, hans pappa hade ju gått ut för länge sedan för att köpa tidning.

Har tänkt i snart en vecka att, nu är benet nog snart läkt för jag har inte ont alls. Åh, vad skönt, jag dammsuger lite och torkar golv. Sedan tvättar jag fyra maskiner och lagar mat. Sedan ska jag slå in paket, koka skinka och såklart griljera den. Måste städa toan och tömma kattlådorna och vad skönt att jag klarar av allting och att det inte gör ont alls.
Sedan vaknade jag upp ur den drömmen.
Det gör ont i foten så fort jag rör den. Igen. Sådär som det gjorde i början. Och då är man ju inte sen att dra igång en dialog med sig själv om huruvida det har pajat igen och läkningen sket sig och jag kommer att få ha det här jävla gipset till 2023, benet kommer aldrig att läka och de kommer att få operera ihop skiten och sedan får jag vara gipsad i en hel evighet till. Nej, jag vet, det är nog en propp som satt sig där i en av mina vener. Eller artärer eller var fan de nu sätter sig. Jodå, det klart det är, och den kommer att vandra upp i lungan sedan, jaja mensan. Bäst att googla det lite och.... Smart. Nej, inte speciellt.

Har en kass dag och det troliga är väl att jag sov lite tyngre i natt eftersom jag började att känna mig "säker" nu när det inte gjort ont. I en månads tid nu har man ju sovit på nålar och vaknat i exakt samma ställning som man somnade, ledbruten i hela kroppen men foten har i alla fall legat i exakt samma vinkel och ställning hela natten. Vred väl benet i natt medan jag sov helt enkel och det ömmar lite mer idag.
I morgon när jag vaknar kommer det säkert att kännas mycket bättre.

I morgon ska Pappan och jag skjutsa Ettan och Tvåan till tåget, de ska till mitt x och hälsa på en vecka. Så då blir det bara Snajdarn och jag i en hel vecka. Måste alltså lära honom att hämta saker till mig när jag ska ligga på soffan och se fem säsonger Sopranos.
Måste lära han att gå ut och gå med sig själv också för det lär bli svårt. Men Speciell vän har lovat att hjälpa mig, tack och lov, det är jag evigt tacksam för.

Nej, i kväll känns det bistert bittert. Skiter i det här och hoppar i korgen och sover istället. Så måste man ju bara vakna på en bättre sida i morgon.
Ta-da!

Over and out

God Jul kära läsare, hoppas ni får en riktigt fröjdefull helg med massor av paket och julmat.

Over and out

Upp och ner, ner och upp, gipset gal i trappans topp

Trappan börjar faktiskt bli en baggis nu även med gipsad fot. Tänkte på det idag, att jag hoppar upp och ner ett antal gånger varje dag utan att ens tänka på det. Fnissar lite när jag tänker på att jag hasade upp och ner på häcken i början. Men det funkade ju det med, men det var ju lite bökigare. Fast allting var ju det i början.

Idag är planen julmust och pepparkakor.

Over and out

Tips vid gips

Idag upptäckte jag ett sätt att tömma kattlådorna. Om jag drar fram pallen, det är en sådan där IKEApall med en litet steg på ena sidan. Då kan jag liksom åla mig ner där och sätta mig lite på det nedre steget med benet rätt ut som en annan kosackdansare. Det är ju tur att jag är rätt vig ändå. Sedan får jag liksom hålla mig i golvet med den ena handen och lägga påsen som skiten ska ner i bredvid lådan och liksom sprätta med den lilla kattskitspaden så kluttarna kommer i påsen.
Hur smidigt som helst.

Det är också huuuuur smidigt som helst att duscha. Varje morgon när jag vaknat och väckt upp kroppen, framför allt benet, med massa vrid, vik, böj, kniprörelser som jag fått av sjukgymnasten så skuttar jag glad och visslande ut i duschen (nej, det var inte riktigt sant, det är mer morrande och flämtande. Jag är ju inte direkt känd för mitt goda morgonhumör före kaffet).
Sedan får jag smidigt som en katt åla av mig pyamasen (ja, bor man i en gruva sover man i flanell när man sover ensam. Och raggsockor. Tro mig ni skulle göra det samma) och sätta mig på pallen. Väl där, plastar jag in hela gipset med en sop-påse (som för övrigt är från ÖB, jag har även provat Stadiums oranga. Tänkte skoja till det i morgon och köra med en vit, enfärgad gammaldags sop-påse utan handtag. Spännande värre) som jag fäster med hederlig frystape.
När hela paketet är klart gäller det att få av sig trosorna. Det är inte så svårt om man kommer ihåg att göra det innan man ställt sig upp och baxat in ovan nämnda pall i duschkabinen. Då är det ju bara att lyfta på häcken och sedan ta ett ben i taget. Det brukar jag oftast glömma. När man glömmer det får man stå på ett ben och hålla sig i tvättmaskinen med ena handen och tvättbänken med den andra och liksom hoppa lite och trixa tills de åker av. Ja, alltså från fötterna inte ändå uppifrån höfterna, så korkad är jag inte.
Nåja, väl alla pyamasar och underkläder och raggsockor är av så är det bara att baxa fram en tvättkorg som man vänder upp och ner på. Sedan sätter man pallen i starläge, dvs precis innanför dörrarna på kabinen, sedan är det bara att slå ner arslet och hasa sig bakåt till pallen står i, vad jag brukar kalla duschläge. Väl där garvar jag alltid lite för mig själv. Bara för att hela proceduren känns så bizarr. Upp med benet på den upp och ner vända tvättkorgen som man förhoppningsvis kommit ihåg att ställa dit. Har man inte det får man gå tillbaka till starläge och börja om därifrån, ja efter att man hämtat tvättkorgen alltså.
Sedan är det bara att köra hårt.
Efter duschen är det bara att göra allt igen fast omvänt.
Hur smidigt som helst.

Man inser verkligen inte, för än det händer, hur krångligt livet blir när man inte får sätta ner ena benet. Inte sätta ner det alls. Inte ens det minsta, lilla, tiny, winy lilla. Det är rätt drygt. Och framför allt rätt jobbigt.
Men det går att dammsuga, det går att tvätta fönster, det går att göra julskinka, det går att städa toaletten och nu mera går det även att tömma kattlådorna.
Men säg inte det till mina barn och Speciell vän, det stannar mellan oss.
Fast det går inte att bära en del saker, speciellt inte upp och ner i trappan. Till exempel en kopp kaffe är jävligt svårt att ta med ner i gruvan. Skulle gissa på att muggen skulle vara relativt tom när jag kom ner. Och troligen skulle både muggen och jag rulla ner för trappan.
Så även om jag är en kaffetunna utan dess like så dricker jag mitt kaffe i köket om ingen annan är hemma.
Men kom ihåg nu vänner, inte ett knyst till kidsen och Speciell vän om att jag klarar mig rätt bra.
Sshhhhhh...

Over and out