Tips vid gips

Idag upptäckte jag ett sätt att tömma kattlådorna. Om jag drar fram pallen, det är en sådan där IKEApall med en litet steg på ena sidan. Då kan jag liksom åla mig ner där och sätta mig lite på det nedre steget med benet rätt ut som en annan kosackdansare. Det är ju tur att jag är rätt vig ändå. Sedan får jag liksom hålla mig i golvet med den ena handen och lägga påsen som skiten ska ner i bredvid lådan och liksom sprätta med den lilla kattskitspaden så kluttarna kommer i påsen.
Hur smidigt som helst.

Det är också huuuuur smidigt som helst att duscha. Varje morgon när jag vaknat och väckt upp kroppen, framför allt benet, med massa vrid, vik, böj, kniprörelser som jag fått av sjukgymnasten så skuttar jag glad och visslande ut i duschen (nej, det var inte riktigt sant, det är mer morrande och flämtande. Jag är ju inte direkt känd för mitt goda morgonhumör före kaffet).
Sedan får jag smidigt som en katt åla av mig pyamasen (ja, bor man i en gruva sover man i flanell när man sover ensam. Och raggsockor. Tro mig ni skulle göra det samma) och sätta mig på pallen. Väl där, plastar jag in hela gipset med en sop-påse (som för övrigt är från ÖB, jag har även provat Stadiums oranga. Tänkte skoja till det i morgon och köra med en vit, enfärgad gammaldags sop-påse utan handtag. Spännande värre) som jag fäster med hederlig frystape.
När hela paketet är klart gäller det att få av sig trosorna. Det är inte så svårt om man kommer ihåg att göra det innan man ställt sig upp och baxat in ovan nämnda pall i duschkabinen. Då är det ju bara att lyfta på häcken och sedan ta ett ben i taget. Det brukar jag oftast glömma. När man glömmer det får man stå på ett ben och hålla sig i tvättmaskinen med ena handen och tvättbänken med den andra och liksom hoppa lite och trixa tills de åker av. Ja, alltså från fötterna inte ändå uppifrån höfterna, så korkad är jag inte.
Nåja, väl alla pyamasar och underkläder och raggsockor är av så är det bara att baxa fram en tvättkorg som man vänder upp och ner på. Sedan sätter man pallen i starläge, dvs precis innanför dörrarna på kabinen, sedan är det bara att slå ner arslet och hasa sig bakåt till pallen står i, vad jag brukar kalla duschläge. Väl där garvar jag alltid lite för mig själv. Bara för att hela proceduren känns så bizarr. Upp med benet på den upp och ner vända tvättkorgen som man förhoppningsvis kommit ihåg att ställa dit. Har man inte det får man gå tillbaka till starläge och börja om därifrån, ja efter att man hämtat tvättkorgen alltså.
Sedan är det bara att köra hårt.
Efter duschen är det bara att göra allt igen fast omvänt.
Hur smidigt som helst.

Man inser verkligen inte, för än det händer, hur krångligt livet blir när man inte får sätta ner ena benet. Inte sätta ner det alls. Inte ens det minsta, lilla, tiny, winy lilla. Det är rätt drygt. Och framför allt rätt jobbigt.
Men det går att dammsuga, det går att tvätta fönster, det går att göra julskinka, det går att städa toaletten och nu mera går det även att tömma kattlådorna.
Men säg inte det till mina barn och Speciell vän, det stannar mellan oss.
Fast det går inte att bära en del saker, speciellt inte upp och ner i trappan. Till exempel en kopp kaffe är jävligt svårt att ta med ner i gruvan. Skulle gissa på att muggen skulle vara relativt tom när jag kom ner. Och troligen skulle både muggen och jag rulla ner för trappan.
Så även om jag är en kaffetunna utan dess like så dricker jag mitt kaffe i köket om ingen annan är hemma.
Men kom ihåg nu vänner, inte ett knyst till kidsen och Speciell vän om att jag klarar mig rätt bra.
Sshhhhhh...

Over and out