Tankade så mycket energi igår så det känns som att det kommer att räcka hela 2013. Fast det vet jag ju att det inte kommer men just idag känns det som att positivitetsmätaren står i topp och bara försöker ta sig rätt igenom taket. Det blev liksom bara en sådan där jättebra dag igår, den började bra och bara gick stadigt uppåt och jag somnade med ett leende på läpparna. Avslutade med att verkligen sova också, som grädde på moset.
Så idag är jag tacksam över goda vänner, både små och stora, och njuter av att känna mig glad och positiv och faktiskt på topp för en gång skull.
Ibland är det lätt att glömma bort att man har så mycket i sitt liv att vara glad och tacksam över. Vardagen har ju en tendens att ibland mangla över en med problem och stress och man tappar liksom bort de där små sakerna som egentligen är stora. Som om man, som jag, har en familj att dela vardagen med då glömmer man ibland bort att uppskatta dem för att man kanske blir trött på att de lämnar disk på rummen, tvätt bredvid sängen eller handdukar på golvet i badrummet. För när man tänker på det i ett större perspektiv så är jag ju glad att jag har handdukar på golvet och disk utspritt i hela huset för hade jag inte det, så hade jag ju heller inga tonåringar och barn.
Det är ju precis samma sak med de stickiga hundhåren som fastnar under mina fötter och måste plockas bort med pincett, fanns inte de, fanns ju heller ingen hund här. Och dräggelfläckarna på golvet och det ständigt skitiga sofföverdraget och elementet i köket som alltid är insmetat med kladdiga prickar av hundmat.
Jag är glad över skäggstubb i handfatet, tomma snusdosor i travar på nattduksbordet och arbetskläder som stinker av olja och svets och stora skor som tar upp halva den trånga hallen och är i vägen när man ska dammsuga, för fanns inte de här, fanns ju inte heller Oxfilén här.
Egentligen är jag ju är glad över att få dåligt samvete för att jag hör av mig till mina vänner för sällan, för hade jag inte det, hade jag inga vänner att få dåligt samvete över.
Härligt egentligen att ha jobbångest för det betyder ju att jag har ett jobb. Att bilen låter som ett reaplan gör ju egentligen ingenting för den tar mig från punkt A till punkt B och den är besiktigad och fulltankad. Huset är lite skruttigt och skulle behöva lite målarfärg och en och annan träbit men vad sjutton, det är varmt inne och taket ligger kvar så det är torrt och det är ett hem.
Ett hem som nästan alltid är fullt av min familj. Ibland är det fullt av släktingar och ibland av vänner och ibland av alltihop på samma gång.
Så egentligen inser jag ju att jag är en jävligt lyckligt lottad människa.
Over and out
