Önskar mina trogna bloggläsare ett
--GOTT NYTT ÅR!--
Over and out
Dags att sluta blogga.
4 år sedan
torsdag 31 december 2009
Citius, alius, fortius
I morgon är det den sista dagen på det här året.
Märkligt vad fort tiden verkar gå nu när man inte är så ung längre. När man var ung så gick inte tiden lika fort som den gör nu. Swich, swoch så har det gått ett år igen.
Det här året har dock varit väldans tillfredställande på många sätt och vis.
Jag känner förväntatn och längtan efter det år som komma skall. Jag längtar efter att få sätta tänderna i det och se vad det har att ge mig. Vad jag ska lära mig under det året som kommer. Vad jag ska få uppleva, vad jag ska få vara med om.
2010, here I come!
Over and out
Märkligt vad fort tiden verkar gå nu när man inte är så ung längre. När man var ung så gick inte tiden lika fort som den gör nu. Swich, swoch så har det gått ett år igen.
Det här året har dock varit väldans tillfredställande på många sätt och vis.
Jag känner förväntatn och längtan efter det år som komma skall. Jag längtar efter att få sätta tänderna i det och se vad det har att ge mig. Vad jag ska lära mig under det året som kommer. Vad jag ska få uppleva, vad jag ska få vara med om.
2010, here I come!
Over and out
onsdag 30 december 2009
Här bredvid synes vad jag önskar mig just nu. Långpromenad med lillflodis i det kalla vädret får mig att längta efter knastrande brasor och varm choklad.
Ännu en dag i det kalla sverige.
Just nu längar jag efter prästkragar, surrande humlor och skvalpande vågor också men det lär ju dröja innan man får se något av det. Fast det klart, åker jag ner till blomsterhandeln kan det ju hända att jag får se en prästkrage men det är ju inte riktigt samma sak som att lukta på en i det fria om sommaren.
Annars är blomsterhandeln ett bra tips om man längtar efter något varmare, speciellt de stora som ligger i växthus. Där är det varmt och fuktigt och känns nästan som tropikerna. Man kanske ska ta med sig en solstol, ett par kalla öl och sätta sig och njuta i någon av de där affärerna.
Risken finns dock att man blir utslängd relativt fort, men en liten stunds härlig värme kan man kanske få.
Hade det varit åttiotal hade man väl legat i ett solarium vid det här laget. Det är nog tur att vi kommit på bättre tankar vad det gäller det, att ligga där i en gigantiskt smörgåsgrill och få cancer verkar ju rätt dumt så här i efterhand.
Annars var ju åttiotalet fullt med finfina saker och ideér. Som orange puder som låg som en kaka i ansiktet. Ja, i allfall det som inte satt fast på kragar och halslinningar på kläderna. Blå mascara i tjocka lager så att man knappt orkade lyfta ögonlocken. Fint.
Hela åttiotalet var ju en enda lång, härlig badtaste fest. Inget vackert så långt ögat kunde nå. Enhörningar, pastellfärger och spegeltavlor med tigrar. Hur kan ett helt land, en hel värld bara frossa lös så i dålig smak?
Måtte ingen någonsin uppfinna en tidsmaskin!
Håller på att funderar på en uppfinning jag ska göra. En aoutomatisk bajsplockare. Det måste ju bara gå att uppfinna! Lillflodis hann att bajja fyra gånger innan vi kom ut ur vårt kvarter idag. Sen var det fem gånger till innan vi kom hem. Det är inte dåligt för att vara så pass liten. På något sätt borde det gå att uppfinna en mockatjong som plockade upp bajset, förpackade det i påsar och transporterade det till närmasta bajstunna. Jobbar på det.
Jag säger till när patentet är klart och ni lär märka när jag blivit miljonär.
Vad ska man göra resten av denna näst sista dag av nollnio? Ja, inte vet jag. Vila min skalle, slöa, softa. Tror att jag ska försöka med att hälsa på min farmor, det var ett tag sedan. Får väl se om hon minns vem jag är, det vet man aldrig.
Over and out
tisdag 29 december 2009
Bambi på hal is, eller var det matte på hal is?
Inga kids hemma. Inte ett endaste litet eller stort barn hemma.
Trean är hos sin far och de andra två har åkt till en av extra papporna för att hälsa på en vecka eller så. Bio pappan har vi som vanligt inte hört ett ljud av under julen, men det var ju inte direkt oväntat. Tur att de har flera stycken superbra bonuspappor som bryr sig om dem. Tur är också att deras flickvänner är förstående och bra tjejer så att de får komma till dem. Ettan och tvåan åkte med till treans pappa och hans flickvän dagen innan julaftonen och sov över där. Nu är ettan och tvåan hos en av extrapapporna och hans tjej och bor där en vecka. Jag beundrar dessa supertrevliga tjejer som bjuder in mina ungar i sina hem.
Tack!
Med alla barnen ur huset skulle man ju kunna tänka sig att vi lever rövare och drar omkring som att vi inte hade barn. Det gör vi inte. Vi sitter här hemma som ett par pensionärer och stirrar i väggen.
Man blir totalt handlingsförlamad när kidsen åker bort.
De fattas mig. Alla tre.
Är sjukskriven från jobbet. Mår inget vidare. Vi får se hur det blir i morgon.
Gick en promenad med den lilla lunsen idag. Det är isgata överallt så det var minsann med livet som insats jag gjorde den där promendaden. Livsfarligt.
Jag var glad att jag kom hem utan brutna ben eller armar.
Annars hade ju det varit snyggt, då blir det inte till att jobba på ett bra tag. Inte så lätt att köra lastbil med brutet ben.
Jag ser det framför mig. In i bilen med kryckor och gips och elände. Ut vid lossningarna och hoppa runt på ett ben med trucken. Man kanske kan använda den som en slags rullstol och åka runt med grejerna. Eller också inte.
Nej, det skulle nog inte bli så bra, får försöka att hålla mig från att dratta på ändan när jag är ute med odjuren.
Antar att resten av dagen blir som den har varit hitills, soffläge.
Japp, så får det bli.
Over and out
Trean är hos sin far och de andra två har åkt till en av extra papporna för att hälsa på en vecka eller så. Bio pappan har vi som vanligt inte hört ett ljud av under julen, men det var ju inte direkt oväntat. Tur att de har flera stycken superbra bonuspappor som bryr sig om dem. Tur är också att deras flickvänner är förstående och bra tjejer så att de får komma till dem. Ettan och tvåan åkte med till treans pappa och hans flickvän dagen innan julaftonen och sov över där. Nu är ettan och tvåan hos en av extrapapporna och hans tjej och bor där en vecka. Jag beundrar dessa supertrevliga tjejer som bjuder in mina ungar i sina hem.
Tack!
Med alla barnen ur huset skulle man ju kunna tänka sig att vi lever rövare och drar omkring som att vi inte hade barn. Det gör vi inte. Vi sitter här hemma som ett par pensionärer och stirrar i väggen.
Man blir totalt handlingsförlamad när kidsen åker bort.
De fattas mig. Alla tre.
Är sjukskriven från jobbet. Mår inget vidare. Vi får se hur det blir i morgon.
Gick en promenad med den lilla lunsen idag. Det är isgata överallt så det var minsann med livet som insats jag gjorde den där promendaden. Livsfarligt.
Jag var glad att jag kom hem utan brutna ben eller armar.
Annars hade ju det varit snyggt, då blir det inte till att jobba på ett bra tag. Inte så lätt att köra lastbil med brutet ben.
Jag ser det framför mig. In i bilen med kryckor och gips och elände. Ut vid lossningarna och hoppa runt på ett ben med trucken. Man kanske kan använda den som en slags rullstol och åka runt med grejerna. Eller också inte.
Nej, det skulle nog inte bli så bra, får försöka att hålla mig från att dratta på ändan när jag är ute med odjuren.
Antar att resten av dagen blir som den har varit hitills, soffläge.
Japp, så får det bli.
Over and out
måndag 21 december 2009
I hate winter
I kväll ska man jobba igen och som vanligt så snöar det i Stockholm. Det känns så skönt att veta att man kommer att få en jättetrevlig natt, eller inte alls. Det kommer att bli som hela förra veckan, det vill säga jobbigt.
Man vet att det är ett helvete att köra i den jävla snön. Man vet att det är ett helvete att lossa i skiten också, det är halt på kajerna och inne innanför dörrarna. Man sitter på helspänn hela natten och har ont överallt i hela kroppen.
En del av killarna på jobbet säger att de inte tycker att det är något speciellt att köra i snön, det är bara kul med lite utmaning säger de.
Jo, tjenare säger jag.
Jag hatar verkligen vintern. Jag hatar snön, kylan och allt annat som har med den jävla vintern att göra.
Det finns en enda positiv sak med den och det är att det inte finns så mycket insekter, det är bra för det hatar jag nästan lika mycket som vinter.
Jag tror det är lika bra att det inte blir så mycket mer bloggat idag för jag är i allfall bara anti nu när jag såg att det snöar i Stockholm.
Ja, föresten så händer det i allafall en positiv sak idag.
Min gode och saknade vän från södrare delar kommer förbi på en fika idag.
Det är kul!
Over and out
Man vet att det är ett helvete att köra i den jävla snön. Man vet att det är ett helvete att lossa i skiten också, det är halt på kajerna och inne innanför dörrarna. Man sitter på helspänn hela natten och har ont överallt i hela kroppen.
En del av killarna på jobbet säger att de inte tycker att det är något speciellt att köra i snön, det är bara kul med lite utmaning säger de.
Jo, tjenare säger jag.
Jag hatar verkligen vintern. Jag hatar snön, kylan och allt annat som har med den jävla vintern att göra.
Det finns en enda positiv sak med den och det är att det inte finns så mycket insekter, det är bra för det hatar jag nästan lika mycket som vinter.
Jag tror det är lika bra att det inte blir så mycket mer bloggat idag för jag är i allfall bara anti nu när jag såg att det snöar i Stockholm.
Ja, föresten så händer det i allafall en positiv sak idag.
Min gode och saknade vän från södrare delar kommer förbi på en fika idag.
Det är kul!
Over and out
onsdag 16 december 2009
Räknar till åtta miljoner, räknar till nio miljoner
Vad lätt det är att vara förälder ibland. Eller inte.
När kidsen var små och föräldrar med större barn sa:
Små barn, små bekymmer
tyckte man att de var rubbade och tänkte att det kommer ju att bli lättare när man kan prata med barnen ordentligt.
Jo, visst, tjenare säger jag bara.
Och vem har sagt att man kan prata med barn när de är i tonåren eller strax under tonåren? Den som har sagt det borde man kölhala. Fast hårt.
Det händer någonting som gör att all vettig komunikation mellan tonårsbarn och föräldrar liksom förvrängs och görs till rena grekiskan för båda parter.
Just nu är en av dem inne i den oggiga perioden. Svara lite drygt på det mesta och kommer med korkade påståenden, frågor och svar. Inte för att h*n är korkad, utan för att det ska oggas.
Ogg, ogg, ogg hela dagen lång.
Mamma tar djupa andetag och svarar på fyrtio dumma frågor. Blundar hårt och räknar till åtta miljoner.
En är inne i surkarts perioden. Allt som inte går som h*n vill resulterar i surning på väldigt hög nivå. Man sitter med ett surt uttryck i ansiktet hela tiden, svarar helst inte på tilltal och gör h*n det så låter det inte så glatt precis.
Ingenting duger och det mesta liknar skit.
Mamma andas med djupa andetag, blundar hårt och räknar till nio mijoner.
Efter några dagar med det här tappar mamma tålamodet och fräser till ett barn. Grattis, nu blev det hela värre ändå. Plötsligt är Speciell vän skurken i dramat och är aldrig snäll och skäller jämt. Hur blev det hans fel att jag blev sur efter att ha provocerats i några dagar?
Jag hörde en gång att man ska vara snäll för att få några julklappar. Vad hände med det resonemanget?
Hallå, barn! Man måste vara snäll för att tomten ska komma. Hör ni det, snäll!
Jag vet att de två äldsta inte har det så lätt när det lackar mot jul(varför i herrans namn säger man lackar mot jul? Vad menas med det? Ska man lacka klappar vareviga dag fram till jul eller vad?) med tanke på att deras far inte lär höras av. Det blir väl som i fjol att han inte ens slår en signal. Han ringde ju inte vid födelsedagarna heller så varför skulle han?
Jag hoppas av hela mitt hjärta att den mannen inte fattar vad han gör mot sina barn för gör han det så måste han ju vara genomrutten och ond ända in i själen.
Förbannade, ruttna karl och ditt förbenade fruntimmer till fru. Ta och dra åt fanders med er. Sen tar ni och stannar där i evighet så att vi slipper se er i allfall. Och då slipper du ju se dem och säga till dem att du ska höra av dig för det gör du ju aldrig ändå. Jävel.
Nu ska jag ta och rensa skallen med tv en stund innan det är dags att åka till huvudstaden och halka omkring på deras hala vägar i natten. Jag vill verkligen inte jobba i natt.
Over and out
När kidsen var små och föräldrar med större barn sa:
Små barn, små bekymmer
tyckte man att de var rubbade och tänkte att det kommer ju att bli lättare när man kan prata med barnen ordentligt.
Jo, visst, tjenare säger jag bara.
Och vem har sagt att man kan prata med barn när de är i tonåren eller strax under tonåren? Den som har sagt det borde man kölhala. Fast hårt.
Det händer någonting som gör att all vettig komunikation mellan tonårsbarn och föräldrar liksom förvrängs och görs till rena grekiskan för båda parter.
Just nu är en av dem inne i den oggiga perioden. Svara lite drygt på det mesta och kommer med korkade påståenden, frågor och svar. Inte för att h*n är korkad, utan för att det ska oggas.
Ogg, ogg, ogg hela dagen lång.
Mamma tar djupa andetag och svarar på fyrtio dumma frågor. Blundar hårt och räknar till åtta miljoner.
En är inne i surkarts perioden. Allt som inte går som h*n vill resulterar i surning på väldigt hög nivå. Man sitter med ett surt uttryck i ansiktet hela tiden, svarar helst inte på tilltal och gör h*n det så låter det inte så glatt precis.
Ingenting duger och det mesta liknar skit.
Mamma andas med djupa andetag, blundar hårt och räknar till nio mijoner.
Efter några dagar med det här tappar mamma tålamodet och fräser till ett barn. Grattis, nu blev det hela värre ändå. Plötsligt är Speciell vän skurken i dramat och är aldrig snäll och skäller jämt. Hur blev det hans fel att jag blev sur efter att ha provocerats i några dagar?
Jag hörde en gång att man ska vara snäll för att få några julklappar. Vad hände med det resonemanget?
Hallå, barn! Man måste vara snäll för att tomten ska komma. Hör ni det, snäll!
Jag vet att de två äldsta inte har det så lätt när det lackar mot jul(varför i herrans namn säger man lackar mot jul? Vad menas med det? Ska man lacka klappar vareviga dag fram till jul eller vad?) med tanke på att deras far inte lär höras av. Det blir väl som i fjol att han inte ens slår en signal. Han ringde ju inte vid födelsedagarna heller så varför skulle han?
Jag hoppas av hela mitt hjärta att den mannen inte fattar vad han gör mot sina barn för gör han det så måste han ju vara genomrutten och ond ända in i själen.
Förbannade, ruttna karl och ditt förbenade fruntimmer till fru. Ta och dra åt fanders med er. Sen tar ni och stannar där i evighet så att vi slipper se er i allfall. Och då slipper du ju se dem och säga till dem att du ska höra av dig för det gör du ju aldrig ändå. Jävel.
Nu ska jag ta och rensa skallen med tv en stund innan det är dags att åka till huvudstaden och halka omkring på deras hala vägar i natten. Jag vill verkligen inte jobba i natt.
Over and out
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
