Räknar till åtta miljoner, räknar till nio miljoner

Vad lätt det är att vara förälder ibland. Eller inte.
När kidsen var små och föräldrar med större barn sa:
Små barn, små bekymmer
tyckte man att de var rubbade och tänkte att det kommer ju att bli lättare när man kan prata med barnen ordentligt.
Jo, visst, tjenare säger jag bara.
Och vem har sagt att man kan prata med barn när de är i tonåren eller strax under tonåren? Den som har sagt det borde man kölhala. Fast hårt.
Det händer någonting som gör att all vettig komunikation mellan tonårsbarn och föräldrar liksom förvrängs och görs till rena grekiskan för båda parter.
Just nu är en av dem inne i den oggiga perioden. Svara lite drygt på det mesta och kommer med korkade påståenden, frågor och svar. Inte för att h*n är korkad, utan för att det ska oggas.
Ogg, ogg, ogg hela dagen lång.
Mamma tar djupa andetag och svarar på fyrtio dumma frågor. Blundar hårt och räknar till åtta miljoner.
En är inne i surkarts perioden. Allt som inte går som h*n vill resulterar i surning på väldigt hög nivå. Man sitter med ett surt uttryck i ansiktet hela tiden, svarar helst inte på tilltal och gör h*n det så låter det inte så glatt precis.
Ingenting duger och det mesta liknar skit.
Mamma andas med djupa andetag, blundar hårt och räknar till nio mijoner.
Efter några dagar med det här tappar mamma tålamodet och fräser till ett barn. Grattis, nu blev det hela värre ändå. Plötsligt är Speciell vän skurken i dramat och är aldrig snäll och skäller jämt. Hur blev det hans fel att jag blev sur efter att ha provocerats i några dagar?

Jag hörde en gång att man ska vara snäll för att få några julklappar. Vad hände med det resonemanget?
Hallå, barn! Man måste vara snäll för att tomten ska komma. Hör ni det, snäll!

Jag vet att de två äldsta inte har det så lätt när det lackar mot jul(varför i herrans namn säger man lackar mot jul? Vad menas med det? Ska man lacka klappar vareviga dag fram till jul eller vad?) med tanke på att deras far inte lär höras av. Det blir väl som i fjol att han inte ens slår en signal. Han ringde ju inte vid födelsedagarna heller så varför skulle han?
Jag hoppas av hela mitt hjärta att den mannen inte fattar vad han gör mot sina barn för gör han det så måste han ju vara genomrutten och ond ända in i själen.

Förbannade, ruttna karl och ditt förbenade fruntimmer till fru. Ta och dra åt fanders med er. Sen tar ni och stannar där i evighet så att vi slipper se er i allfall. Och då slipper du ju se dem och säga till dem att du ska höra av dig för det gör du ju aldrig ändå. Jävel.

Nu ska jag ta och rensa skallen med tv en stund innan det är dags att åka till huvudstaden och halka omkring på deras hala vägar i natten. Jag vill verkligen inte jobba i natt.

Over and out