Aco-kolan segar sig upp för möte med pojkvasker, dock ej för hångel

Snajdarn och tårtan

Såklart så blev det ju tårta till Snajdarn och han njöt i fulla drag. När vi sjöng för han såg han dock ganska så skeptisk ut, jag vet inte, det skar väl i öronen på han. Nu är han i alla fall färdig fylld och ett helt år äldre.

I natt på jobbet var det verkligen tungjobbat. Typiskt då Ettan var med mig för att praoa. Då ska ju såklart bilen vara sen, lasset vara felräknat och pallar måste plockas. Givetvis välter man pallar då som måste plockas upp. Givetvis har man en sådan här natt också en tur som är hemlass på och som det för det mesta brukar bli övertid på. Övertid blev det också, tre timmar. Ettan var nära medvetslöshet när vi kom hem. Stackars pojk.

Själv är jag seg i kroppen som en gammal Aco-kola som blivit bortglömd längst ned i handväskan efter en bio för åtta veckor sedan. Väskan har legat i solen också så den har liksom kladdat fast i pappret. Men vad gör väl det när själen känns varm och hel som en nybakad kanelbulle? Inte ett skit!

I kväll får jag manligt besök. Fast det är bara av en kille från ett larmbolag så jag tvivlar på att det blir nåt hångel. Föresten så var han en snorvalp pojkvasker och det är inte riktigt min stil. Men det kan ju bli trevligt ändå, jag hade ju en kille här som ville sälja en luftvärmepump som stannade i fem timmar och pratade om livets mysterier, i höstas. Ibland är det de mest oväntade mötena som ger en mycket energi och intressanta diskussioner.

Fnular på vad man ska laga för middag idag. Tänker pizza men vet att jag inte vill ha det så jag avfärdar det. Men det vore skönt för matlagningslusten är lika stark som längtan att få en vass pinne i ögat. Dvs inte så stor. Men jag hittar väl alltid på någonting.

Over and out

Levertårta eller njurbakelse, det är frågan

Underbar kväll med fina, underbara flickor igår. Av sådant blir jag så glad i hjärtat.
Hjälpte min bästaste vän att köra flytt också, spring i trappor och börna runt med kärran för glatta livet. Dessutom tillsammans med några av mina bästa vänner. Då blir det inte lika jobbigt att köra flytt heller, jag menar när man gör det tillsammans med några av sina bästa vänner. Skratt och flams och många promenader i trapporna. Trodde att jag skulle vakna med värsta träningsvärken idag, men det var lugnt.
Däremot har jag lite lätt träningsvärk i käkarna efter träffen med alla goa tjejerna. Och faktiskt lite i magen efter allt skratt.

Snajdarn fyller år idag och det ska vi såklart fira med någon god tårta. Kanske levertårta eller njurbakelse. Grisöron ska det bli i alla fall (luktar lite mindre kadaver än oxöron i alla fall) och långpromenaden Allan fast det blåser så att man blir tårögd bara av att titta ut genom fönstret.

Hör att brandvarnaren är hungrig på nytt batteri, så handla ett sådant blir det också idag. För det, mina vänner är en billig livförsäkring.

Sitter här och mår som en prinsessa och bara njuter av att allt är som det är. Att allt är bra, precis som det är.
Lyckliga jag!

Over and out

Snabb, knäckeblogg

Hade en sån här natt på jobbet när det liksom bara gick småilla hela tiden. Inte sådär så att det gick åt helvete men det liksom småstrulade hela natten. Som till exemepel, dåliga pallar, konstiga pallar, tunga pallar. Kommer till lossningställe och då har de ställt massor av skräp där man ska ställa upp för att backa intill, krångel. Åker från sista lossningen på Sveavägen i Stockholm och det är stopp, stopp, stopp i trafiken. Ska upp och hämta vagnen och det tar plötsligt femtiofem minuter istället för de vanliga femton.
Dessutom mådde jag illa och trodde hela tiden att jag skulle kräkas.

Sjukt ändå att jag ändå var på ett lysande humör hela tiden. Leende på läpparna och glad i hjärtat.
Och det är ju ändå huvudsaken, eller hur?

Over and out

Knähund på 30 kg som stinker kadaver ur munnen, precis vad alla vill ha. Speciellt ickehundmänniskor

Jag undrar hur mycket hundar fattar, egentligen. Alltså jag menar, egentligen. Igår när jag hade manligt sällskap här så skulle Snajdarn absolut sitta i hans knä. Helst med sitt dräggliga ansikte i hans ansikte och glo på honom, så där lite obehagligt ni vet. Så där så att man blir så där nervös och börjar skruva på sig. Glo så där intensivt på en som bara en avundsjuk hund kan.
Som att han liksom skulle tala om för det manliga sällskapet att:
-"Hörrö, du, lyssna nu. Det här är min matte och du har inget här att göra. Jag vet att jag inte får bita dig men inget kan hindra mig från att psyka ut dig. Så stick, kom inte tillbaka och lämna min matte ifred!"
Ja, ni hajar. Själv sitter man där och ylar:
-"GÅ NER! "
helt utan framgång. Okej, att han inte är världens mest lydiga jycke annars heller men han brukar gå ner när jag säger till han men nu var det som att prata med väggen.
Det manliga sällskapet gjorde ju som de flesta gör i samma situation, såg besvärad ut men försökte se avslappnad ut och avväpnande säga att:
-"Det gör iiiiiingenting"
Nej, visst, inte alls, du fullkomligt älskar att ha en 30 kg tung jycke i ansiktet som stinker kadaver i munnen.
Jycken made his point i alla fall, men så lättskrämd var tydligen inte det manliga sällskapet för han messade redan när han klev in i sin lägenhet efter att han kommit härifrån.

Over and out

Finders keepers

Här låg de små rackarna.

Hittade lite dåligt samvete i form av den här också.

...och de här.

Blev lite gladare när jag såg de här och tänker på att jag inte behöver dem längre. Här inne gör de sig riktigt bra.

Den här snubben undrade om jag skulle stanna på kaffe.

Och den här snubben undrade om jag ville ha en bärs.
Börjar misstänka att rummet är större än jag först trodde...

Hunden osar katt. Eller hur var det?

Grillpremiären kom tidigt i år. Inte för att jag har grillat men i alla fall.
Nåja, den som lever får se vad det blir av det hela. Själva köttbiten är på, det har jag fattat. Problemet är väl att kolen har legat ute ett tag och blivit lite sur, men man vet ju aldrig, jag kanske kan få fart på den.

Annars har det varit en bra dag, tycker jag. Tog en långpromenad med Snajdarn i det, inte så, vackra vädret. Av någon anledning så bestämde han tydligen sig för att gå som en lydig hund i kopplet idag. Han kanske lekte att han var en Golden retriver eller något. Som någon boxer uppförde han sig i alla fall inte. Tur det för gator och torg ligger ju under ett mer eller mindre tjockt täcke av is. Så summan av promenaden var när jag kom hem, alla ben hela men väldigt skitig hund.

Pappan och jag tog en tur till lasarettet och hälsade på min gamla farmor som ligger där efter en klotning ner från sängen. I morgon hoppas vi att det blir bestämt att hon ska få slippa åka hem till sin lägenhet och istället få komma till ett sjukhem. Jag suckar tungt och längtar tillbaka till tiden innan ålderdomshemmen var ett minne blott.  När jag tänker på att politiker suttit och bestämt att det är bättre för våra åldringar att sitta själva och uggla i egna lägenheter än att få bo tillsammans med andra gamla på ett hem blir jag så arg så kroppen kokar. Apropå koka så är ett kok stryk det som politikerna skulle behöva. Fy!

I morgon ska vi på kalas till min systerson som ska fylla hela sju år. Tycker det är fantastisk vad tiden går, han var nyss ett knytte i min famn och ny är han rena rama stora killen. Ser fram mot det och hoppas att mosters lilla yrväder har tid att dela ut en kram i alla fall. Om inte annat får jag väl ta en, i farten.

Tvåan tog en promenad med Snajdarn nu på kvällskvisten. Hunden var lerig till armbågarna så nu är han nyduschad och luktar så där fantastiskt gott som bara våta hundar kan. Urk. Men det osar inte katt i alla fall, som det gör i källaren. Kräket råkade bli instängd i skrotrummet där allt som familjen inte använder för tillfället bor och jag kan ju inte klandra henne att hon blev bajsnödig efter ett antal timmar. Problemet nu är bara att hitta den lilla högen. Jag får väl ta näsan till hjälp och nosa mig fram. Jag tror jag går på bajsjakt direkt. Ses.

Over and out

Den som lever får se...

Kan bli en bra dag det här.
Får manligt främmande snart.

Over and out