Aco-kolan segar sig upp för möte med pojkvasker, dock ej för hångel

Snajdarn och tårtan

Såklart så blev det ju tårta till Snajdarn och han njöt i fulla drag. När vi sjöng för han såg han dock ganska så skeptisk ut, jag vet inte, det skar väl i öronen på han. Nu är han i alla fall färdig fylld och ett helt år äldre.

I natt på jobbet var det verkligen tungjobbat. Typiskt då Ettan var med mig för att praoa. Då ska ju såklart bilen vara sen, lasset vara felräknat och pallar måste plockas. Givetvis välter man pallar då som måste plockas upp. Givetvis har man en sådan här natt också en tur som är hemlass på och som det för det mesta brukar bli övertid på. Övertid blev det också, tre timmar. Ettan var nära medvetslöshet när vi kom hem. Stackars pojk.

Själv är jag seg i kroppen som en gammal Aco-kola som blivit bortglömd längst ned i handväskan efter en bio för åtta veckor sedan. Väskan har legat i solen också så den har liksom kladdat fast i pappret. Men vad gör väl det när själen känns varm och hel som en nybakad kanelbulle? Inte ett skit!

I kväll får jag manligt besök. Fast det är bara av en kille från ett larmbolag så jag tvivlar på att det blir nåt hångel. Föresten så var han en snorvalp pojkvasker och det är inte riktigt min stil. Men det kan ju bli trevligt ändå, jag hade ju en kille här som ville sälja en luftvärmepump som stannade i fem timmar och pratade om livets mysterier, i höstas. Ibland är det de mest oväntade mötena som ger en mycket energi och intressanta diskussioner.

Fnular på vad man ska laga för middag idag. Tänker pizza men vet att jag inte vill ha det så jag avfärdar det. Men det vore skönt för matlagningslusten är lika stark som längtan att få en vass pinne i ögat. Dvs inte så stor. Men jag hittar väl alltid på någonting.

Over and out