En del lämnar hjärnan hemma

Jag satt och fnulade i natt om massor av saker jag skulle blogga om och nu kommer jag inte på en enda av dem. Det är väl märkligt? Jag körde med lappar ett tag förut, skrev ner olika tankar som kom till mig på nätterna för att komma ihåg att blogga om dem. Sedan körde jag med att spela in det på mobilen, men jag orkar inte göra varken det ena eller det andra längre. Jag har väl blivit lat på gamla dagar.

En sak som jag ska ta upp i alla fall är det här med gångare och cyklister i trafiken. Jag vill bara påminna er om att ni inte syns så bra som ni tror inifrån en lastbilshytt. Idag när jag backade för att lossa på mitt sista ställe så backade jag sakta, sakta och ganska så nära väggen för att komma intill. Då kommer det en mamma med två barn i en barnvagn och går mellan bilen och väggen. Hur fan är man funtad då? Hon kanske var trött på sina barn, den mamman.
Som ni ser på bilden så var det inte så mycket plats att röra sig på och jag skulle aldrig komma på tanken att gå där, varken med eller utan barnvagn när en stor lastbil backar där.

Till vänster ser ni barnvagnens spår, till höger min lastbil (nehe Einstein, jag som trodde att det var tvärtom, erkänn att du tänkte så?) och det är ju inte så mycket till vingelmån om man säger så. Som tur var så upptäckte jag dem så att jag kunde stanna och vänta tills de passerat, men jag säger det ingen, hur tänker man?!

Nu, dusch, ta reda på tvätt och sedan blunda på soffan en sväng.

Over and out