Happy New Year

Fanns en massa smarta funderingar i mitt huvud som jag ville skriva här nu. Såg på klockan och insåg att tid ej finnes för det just nu. Så, mina vänner, jag önskar er alla ett underbart slut och en ännu bättre början på det nya året.
Var rädda om er och glöm inte att ta vara på era nära och kära, vänner och bekanta.
Gott Nytt 2009

Over and out

Limpmacka med falukorv

I morse ringde min kära vän för vi hade bestämmt oss för att lajja idag (-"Nej, mamma, det heter att man ska "VA", inte lajja" -"Skiter jag i ungkott för på min tid hette det lajja, så det så!") Så kom hon med den absolut brillianta ideén att vi skulle ta med oss fika och åka till skogen och gå en långpromenad med skräphunden. Jag sa genast ja, för då får man en jättebra anledning att äta igen, perfekt. Sen ringer hon på vägen och frågar om jag har limpa, så klart sa jag. Sen undrar hon om jag gillar falukorv. YES! Limpa med falukorv. Snacka om barndomsminnen!

Så promenad gicks, hund fick leka och springa, studerande av att rullstensstenar med snö på ser ut som jättestor, bigbouta snölyktor. (-"Seså barn, rulla några snöbollar till så blir det kanske mat till kvällen" Mouhahhahahh) Sen satte vi oss i vindskydd och åt limpmacka med falukorv. Jag undrar bara: finns det någonting som smakar så gott? Nä, just det.

Sen blev det ännu en underbar mellandagsrea tur. :) Vi var väldigt tröga i början men när vi väl kom igång så var vi som ett par av de där rullstensåsstenarna vi såg tidigare på dagen. Släpp en sån rund sten i en mycket brant backe så fattar ni vad jag menar. Jag tror att det var den röda tråden som fastnade på min jacka som utlöste det hela. (Det där var ett tråkigt men roligt internt skämt som bara min vän fattar, så är du inte hon, strunta i den komentaren. Fast erkänn att du är lite nyfiken nu?)

Åh, vad jag är lyckligt lottad att mina vänner underhåller mig när kidsen är borta. Annars skulle jag väl bara sitta här och uggla som en senil gammal hornuggla. (Nu hatar ju jag fågglar och har ingen aning om huruvida en hornuggla kan vara senil eller inte. Men det borde ju faktiskt vara fullt möjligt att en hornuggla utvecklar senilitet. *tänker* Ja, jag bestämmer att den här hornugglan är senil så nu har vi rett ut det.) Men nu har jag haft skitkul fast mina gryn inte är hemma. Skönt det.

Har pratat med alla kidsen idag. Den yngste ringde och sa att han blivit far och att jag fått sex stycken barnbarn. De hade dock inte fått några namn ännu eftersom att det ändå inte går att se skilland på dem ännu. Dessutom misstänker jag att en tre, fyra av dem kommer att bli uppätna. Ja, fast en av dem ska antagligen heta Fiskis, sa han. Jag frågade aldrig men jag tror att det rör sig om akvariefiskar. Jag hoppas det.

Färgade om barret igår, sa jag det? Ja, inte det som ligger på golvet, det är fortfarande grönt eller i alla fall lite åt det hållet. Nej, jag menar det som sitter på mitt huvud. Jag tror att det blev snyggt, men det spelar inte så stor roll, huvudsaken att det döljer det grå håret. (Notera att jag skrev "huvud"saken, ha ha ha. Jag tror att jag ska skicka in det där till VM i tråkiga skämt. Tror att jag har en chans där) Upptäckte i morse att minst ett hår antingen var missat eller helt enkelt imunt mot färg, det var lika grått som i går. Fan. Så jag tog helt sonika pincetten och nu vilar det på botten av en av bajsbassängerna på reningsverket. Ha! Där fick du!

I morgon är det nyårsafton. Då äré fest.

Over and out.

Bildbevis på barren

Granen står så brun och grann i stugan

Jävla gran. Den har snart bara fyra barr kvar och det är ju inte så snyggt som om den har 400.000 barr, eller vad det nu kan vara från början. Då, när den står i skogen och verkligen är grön och grann. Nu, är den mest dassig och snart barrlös. Det är allt lite synd om den och jag funderar starkt på att öppna någon slags fond för barrlösa granar. Man kunde kanske göra ett hem för dem också där de får tillbringa sin sista, barrlösa tid. Jag återkommer angående det där, när jag hittat sponsorer och en lokal till det.

I dag har jag varit och hämtat ritningar på huset och frågat på byggnadskontoret om väggen mellan vårt vardagsrum och kök är bärande. Jag vill riva den för att få mer rymd och lite mer utrymme. Jag kände mig jätteladdad och satt här och tänkte på hur fint det kommer att bli och skönt att kunna bjuda hem fler än en vän i taget.
Så kom pv hem och sa -"Jag fattar inte vad det ska vara bra för, det blir ju inget större för det"
Nu vet jag hur toapapper känner sig när det blir nedspolat. All längtan efter att göra något rann av mig som vatten rinner av en popcornskastrull när du försöker diska den.
Men jag vill riva den jävla väggen och jag kommer att göra det ändå, jag har aldrig sagt att han måste hjälpa till, jag har rivit väggar förr och fixar nog den här rackarn också. Men det är ju så mycket roligare att planera och göra saker tillsammans än att planera och göra saker själv.

Ska nog fara iväg och handla lite mat idag, det finns typ ingen hemma. Nu ljög jag, det finns det visst men inget som jag vill ha. Jag tycker nog att det nästan är samma sak, fast jag kan ha fel där. Frysen är full av mat men det är så tråkigt att laga mat så det finns inte. Jag som tyckte att det var vansinnigt roligt att laga mat förut tycker nu att det är urtråkigt. Jag vet inte varför det känns så jobbigt och tråkigt men det gör det. Lunchen blir idag en stycken bakad potatis med en stycken avokado och en stycken klick med matyoghurt. Tadaa! Kan det bli mindre jobbigt att laga mat?

Blev hungrig. Nu. Lunch. Genast.

Over and out.

Tjejkväll fast på dagen :)

I dag har jag haft en heldag med två underbara vänner. Resa till IKEA (vad annars vi är ju ändå tjejer) med lunch och fika och en jävla massa skratt och tokerier. Det blir på något sätt sjukt mycket galna grejer när vi tre kommer ihop. Det är som att starta en maskin och sen bara fortsätter det. När vi satte oss i restaurangen inne på IKEA så åt vi först under lite tystnad, mest för att vi var så jädra hungriga (ja, mat är väl det enda som kan få oss tysta en stund) sen bröt det loss med tre gapskratt och hela, ja HELA, restaurangen glodde på oss som att vi hade åtta ögon var och en tretton, fjorton tentakler på våra huvud. En liten flicka vände sig verkligen runt och satt med sin glass två cm från munnen och gapade så stort att en hel familj gråsparvar hade kunnat flytta in, med möbler och allt. Sen sitter det ju alltid sjutton häxan-surtant och glor som om man vore det värsta avskrädet som någonsin funnits på denna jord. Fast jag såg också i ögonvrån en äldre dam som log och såg ut att fatta det där med att ha roligt :) Hurra för henne!



Som min kära mormor som vi var in till på hemvägen. Den damen vet fortfarande hur man har roligt. Underbart! Hon är nittio år snart och har en sån skön humor så att man alltid blir glad av att åka dit. Synd bara att jag är så jävla kass på att hälsa på henne. Jag tror alltid att jag ska bli bättre på det men inte då. Nehej, inte jag inte. Tror ju fortfarande att jag har så mycket annat viktigt att göra, men har man det egentligen? (viskar & skäms: nej)



När vi for från IKEA så bestämmde vi att vi var fikasugna och det skulle fikas på vägen hem. Det blev på en mack, den med snäckan, ni vet vilken jag menar :) Där inne blev det också babbel, bubbel och tok. Tur att killen därinne hade humor, annars kan vi nog vara lite skrämmande :) Killen var lite lik Håkan på "Färjan", stackarn. (Ja, killen på macken alltså, inte Håkan) Håkan är säkert snäll, men han är definitivt inte min kopp te. Som tur är.



Pv och jag köpte pizza ikväll, det kändes rätt ok, vem orkar laga mat när kidsen inte är hemma. Kan säga att det är väldigt tomt här hemma. Inte en unge så långt ögat kan spana. "Hallå" det är tooomt här. Öde. Jag är också tom, innuti, (Fast nu skramlar det ju runt nästan en hel vikingkebab i botten på magen så nu är jag nog inte så tom ändå) men det klart snart är de hemma alla tre igen och det är fullt ös igen. Och då är tp-tårtan full igen och jag är hel.



Pv åker till jobbet snart och då blir jag helt ensam hemma. Funderar starkt på att se en larvig och äckligt gråtig romantisk komedi eller något sånt patetiskt. Kan vara skönt att få gråta lite. Men det klart nu för tiden gråter jag ju som ett barn till exempelvis: Bonde söker fru och Home extreme makeover. Jag är så fruktansvärt patetiskt! Men det gåååår bara inte att låta bli. Jag kämpar och försöker men tårarna hittar alltid en liten kanal att spruta ut ur, vad gör jag för fel?!

Jag tror att det sitter några jättesmå fjompar i mitt huvud och driver med mig. Så här resonerar de:

-"Ok, nu ska hon se detta otroligt löjliga avsnittet av Extreme Home Makeover, dra på ordentligt på slangen nu, Bosse!"

-"Ha, ha, ja visst, Berra, nu ska vi genera henne ordentligt. Hon har främmande också."

-"JA! Perfekt, vi tar den tjocka slangen, ska vi dra på med lite snor också, för säkerhets skull liksom?"

Jag tror att det är så det funkar. Jag säger bara en sak:

-Jävla småfjompar, sluta plåga mig!!!-

Men nu ska jag umgås lite med pv innan han drar iväg för kvällen. Sen somnar jag troligtvis i soffan och vaknar med dräggel på armen och nackspärr.

Over and out

Old friends

Var in till stan och mellandagsreashopade lite idag. Hade lovat äldsta grabben en ny vinterjacka då vi bråkar om det varje dag som det är kallt ute. Varje kall dag sätter han på sig sin tunna sommarjacka, modell vindjacka, med en tunn täckväst på. Och varje dag så skäller jag på honom och säger att han ska ta på sig sin vinterjacka. Problemet med vinterjackan, som förövrigt är inköpt förra året och är väldigt snygg, är att den är röd. "Hallå¨, farmor" röd jacka??? När man är 12 bast? Är du galen morsan? Nåja, gjorde en dela med honom igår att om han fick en ny svart, eller eventuellt militärgrön, jacka så lovade han att ha både den och mössa och vantar varje kall dag. Så en ny jacka blev det och den är svart. Och både den och mössa och vantar sitter på ungen idag. Ha! (Men frågan är väl vem som vann denna fighten egentiligen... Det känns som att det är jag som är lurad)
Lite annat fick följa med hem också, som sig bör när man är på rea :)

Det bästa med rean var dock att jag träffade två gamla vänner som jag inte sett på länge. Den ena av dem är ett riktigt energipiller som alltid är lika roligt att träffa. Vi babblar och bubblar och det var härligt att se henne.
Den andra vännen var min äldsta barndomsvän som jag har känt sedan hon föddes (jag är född några månader innan henne) men vi kom tyvärr ifrån varandra i gymnasiet. Vi har setts ibland under åren men det blir aldrig så värst ofta. Våra döttrar är lika gamla och nu ska hon ha barn igen om några månader. Jätte härligt för henne, men jag kan erkänna att jag inte är ett dugg avis. Tack men nej tack till att börja om med vaknätter, nappflaskor, barnvagnar och bilstolar. Jag känner mig rätt klar med den biten för tillfället. Men som sagt, jag är väldigt glad för hennes skull.

Svärisarna är iväg en sväng idag och hälar på lite släktingar så nu är det väldigt lugnt här hemma. I morgon åker mina kids iväg en sväng och blir borta någon vecka. Det känns lite ledsamt och jag kommer att sakna dem. Men det klart min lille pojk är ju borta från oss halva tiden så då överlever man ju någon vecka även utan de stora. Men det blir en väldig skillnad från att vara sju, som vi varit nu i några dagar, till att bli två som det blir i morgon. Men jag får väl passa på att vara lite social med mina vänner.

Vi ses senare, aligator :)

Lego, lego och åter lego

Nu har jag byggt ett stycken postflygplan, en stycken brandstation, två stycken brandbilar, en stycken polisstation, två stycken polisfordon och en stycken stor polislångtradare. Men alltså, hur kul är det inte att bygga med lego! Jag är alltså 30+ och tycker fortfarande att det är barnsligt kul att bygga med lego. Skönt att lillgrabben är i lagom ålder så att jag kan bygga med gott samvete. Det blir svårare att förklara sen när han är 15 bast och jag leker med lego fortfarande :)

Svärisarna kom igår och det är trevligt att ha dem här (ja, faktiskt, jag gillar mina svärisar) och då kan jag fortsätta att ha det gott och lata mig. Det bästa är ju att när man har främmande som bor över så kan man ju inte hålla på att dra igång några större projekt just för att man har främmande. :) Perfekt!

Sms:ade min kära, sjuka vän igår och hon var skaplig i går, skönt! Jag är allt lite orolig för henne, hjälp mig att hålla tummarna att hon får hjälp efter jul och att det inte är något allvarligt. *håller tummar och tår hårt*

Jag var på arbetsförmedlingen i början av veckan. Jag vet ju inte alls hur det kommer att bli här efter jul, det har ju varit lite dåligt med jobb den sista tiden. Det vände så sjukt snabbt att man inte ens hann med att reagera. På bara någon månad så försvann det sjukt många chaufförsjobb, många kollegor blir utan nu efter nyår. Jag får nog allt hålla lite tummar och tår för min och pv:s skulle också, annars kan det bli jobbigt med pengar. Men det löser sig alltid! (Positiva tankar!)

Nehej, nu ska jag hoppa i duchen och se om man kan bli lite ren i dag med. Ha det gott!